Ibland blir en förbaskad. Läs mer om den saken här: Ni borde skämmas. Ibland blir en glad. Läs mer om den saken i klippet på bilden.
Hur var det vi sa 1968? Kamp lönar sig.
Tack för det.
Ibland blir en förbaskad. Läs mer om den saken här: Ni borde skämmas. Ibland blir en glad. Läs mer om den saken i klippet på bilden.
Hur var det vi sa 1968? Kamp lönar sig.
Tack för det.
I begynnelsen var Webcrawler, Altavista och Yahoo och de var inte bra. Då kom den nya sökmotorn och allt blev förklarat. Det heter inte leta längre, det heter googla, säger ordspråket på Grossbolstorp.
Hur många vädergudar finns det? undrade jag häromdagen på Facebook och fick svar av mina vänner. Någon gav mig namnen på både vind- och åskguden. Nu var mitt intresse väckt. Det finns en väldig massa vädergudar, kan jag meddela efter idogt sökande.
Google ger 4 600 träff på ordet vädergud. Zeus, Indra, Njord och…
Gudar i tjugonde århundradet
På lördagen gofikar vi på Gamla kraftstationen i Deje. Ryttarkaka, vispgrädde och apelsinbitar. Snart kommer vi att prata om en av utställarna, Gudrun Sjödén. Har du provat att googla på Gud nån gång? frågar min vän Vargen.
Nej.
När vi kommer hem minns jag hans tips. ”Gud” skriver jag i sökmotorn i mobilen. Resultatet är rena uppenbarelsen. Här har du de fyra första förslagen till gudar i tjugonde århundradet. Lägg märke till ordningsföljden.
Gudrun Sjödén
gudfadern
Gudrun Schyman
gud
(Tipstack till Sven-Olov Berggren).
Enkät i VF om förskolepersonalens arbetskläder.
Du vet hur det är med kommunenkäter till tidningarna. Eller, det kanske du inte vet nej. Det är ett skitjobb för den journalist som ska göra enkäten. Alltid är det några som krånglar och låter bli att svara, eller så svarar de på en annan fråga som är lättare att motivera.
Journalistiskt skitjobb men bra läsning när sammanställningen väl är tryckt. Sedan kommer korrigeringarna.
Här följer en sådan korrigering från signaturen Arg skattebetalare. Vad är det för en djuping som har svarat för Forshaga kommuns räkning i Värmlands Folkblad den 2 maj, på frågan om huruvida förskolepersonalen får arbetskläder? ”Opersonliga ytterkläder att låna” står det. Vad innerst inne i glödheta är det för sorts kläder? Bär min kommuns politiker personliga kläder de, kanske tjänstemännen med, men förskollärarna i barnkommunen får dra på sig ett opersonligt plagg? Hur är det plagget knäppt?
Hela svaret är knäppt, märker ni inte det?
Lilla och stora surheten
Förlåt, men ibland blir en sur. Det första jag som mångårig make till en förskollärare blir sur på är att ingen enda i förskolepersonalen tycks känna till dessa opersonliga plagg som de har rätt till. Det är den lilla surheten. Den stora surheten är denna eviga genusfråga.
Kan någon politiker i barnkommunen Forshaga eller andra berörda kommuner ärligen förklara för mig och sin personal vad det är som gör att gatukontorets folk får arbetskläder men inte förskolornas personal?
Om ni inte vill erkänna det ens för er själva, så kan jag avslöja hur ni tänkte. Det beror på att de som sköter gatorna har snopp, tänkte ni. Och då är det ju skillnad.
Ni borde skämmas.
Om du undrar vad orientering går ut på, så är det ungefär vad filmen visar. Spring fort, tänk fortare, tappa inte omdömet när du blir trött.
Ändå är det här en annan sport.
På Grossbolstorp kallar vi den för Kuttlufferschack.
En särskilt rejäl utmaning om ni bara är två.
Lycka till.
Fördelen med kontorslandskap är andra halvan av ordet. Du har vidsträckt utsikt, det är ett himla liv överallt och du hör intressanta biologiska ljud. Det är därför det kallas landskap. Något kontor är det inte, för på riktiga kontor får du något gjort.
Den som av besparingsskäl inför kontorslandskap brukar sällan själv sätta sig däri. (Gammalt djungelordspråk).
Det är inte besparing, allt som kallas så. (Ännu äldre djungelordspråk).
Mången företagsledning förstår sig bättre på lokalers yta än på människors inre. (Färskt djungelordspråk).
Jag har jobbat tätt på kontor på SOS-centralen. Där var det perfekt. Vi satt med armbågs lucka bredvid varandra. Där men bara där var detta klokt. Då kunde vi snabbt hjälpa varandra när det behövdes.
### På vanliga kontor är nackdelarna med kontorslandskap större än fördelarna.
### Du blir mer stressad, oftare sjuk och mindre effektiv. Det finns det siffror på.
### Berättade jag att chefer och favoriter alltid slipper kontorslandskapet? Fundera över varför.
Beviset.
Bästa sättet att frakta ner ett par stickade sockor från övervåningen är att ha dem på sig.
Bästa sättet att inte bli orättvist rik är att skapa ett rättvist samhälle.
Bästa sättet att bli av med en tryckande känsla kring urinblåsan är att göra som de gamla grekerna.
*
Bästa sättet att komma på någon bra formulering är att hålla på så här bloggandets flödesskrivning där pennan aldrig får lämna papperet förr eller senare dyker det upp en lysande formulering eller går åt skogen men du har fått mjuka upp hand och tanke och visst är det synd att alltför många har gått på myten om …
Bästa sättet att renovera en myt är att skrika att den inte får sägas i detta land, att media lägger mörkret på, locklägger. Då vaknar konspirationsteoristerna, chemtraillöparna, desinformatriserna. De är så envist resistenta, motståndskraftiga likt bakterier som blivit uppfödda på penicillin. Skriker du att solen går upp i väster, havsvatten smakar pepparmint och månen är en ost, men att detta icke får sägas, så tror de vartenda dugg eftersom det inte får sägas. Inte i hela landet får det yttras.
Då är det sant.
Tror att PK:s lägger soda i maten. Tror på bonsai-katter och Bermudatrianglar, tror att folk får mask i magen om de äter snö, tror att fåglar exploderar om de äter bröllopsris, tror att Red Bull ger dig vingar (ja, jag menar dig!) och tror att Mark Zuckerberg håller på och delar sina miljarder med var och en som någon gång nyttjat hans Facebook.
Tror att Jimmie Åkeson en gång sa ett ord som var sant.
Innan han också fick soda i maten.
*
Bra chemtrailskor bör ha en kraftig ovansula.
Köper du två får du färskpressad foliehatt.
Men den får man inte sälja i det här landet.
Första veckan med den nya 5:2-kuren går jag upp ett kilo. Jädra skitvåg.
Första vårvintern som dagledig struntar jag i veckonummer och glömmer veckodag. Bra kalender.
Första gången du möter en sädesärla på våren ska du bära en stör. Då får du ett långt liv, sa de gamle. Metspö går också bra. Börja nu, lång sak, ho’ kommer snart.
”Dagledig”? Jag? Hahahahahahaha hohoho hahaha. Glöm det, jag ska strax gå på mitt bärpass.
# Ärlobics.
# Stör? Långa?
# Ål in
För några år sedan ville jag gå ner i vikt och bli smalare om midjan, eftersom livet är mig kärt. Det gick bra, 5:2 var som gjort för mig.
Målet nåddes. Många kilo blev det och envisheten mådde fint.
Vad jag inte räknade med var en höst och vinter 2015-2016 med benhinneproblem, kyla och virus som fick mig att ersätta löpningen med ryggbiffar, chokladkakor och ett även i övrigt fettbildande leverne.
Nu står jag här med skymd sikt igen. Inget allvarligt men tillräckligt för att störa. Jag vill inte känna brösten jogga när jag skumpar. Eller tvärtom. Jag är en sådan människa som inte ens ska ha bröst. När jag står naken och blickar söderut vill jag se vad jag äger och har. Nu ser jag mest vad jag ätit och har.
I måndags morse inledde denna midjemåttsinnehavare stolt en ny 5:2-kur. Buken har 3,7 kilo som ska bort.
Jag ser det som ren siktröjning.