Ord – Sida 28 – SVENSSONS SLÄNG

Dessa tragiska gubbtroll

Hela den här historien är så himla rolig.

Du har säkert stött på företeelsen du med. Först säger klok kvinna smart sak, sedan går trumpögd karl in och förklarar överlägset hur det egentligen ligger till, fast inte lika smart formulerat och inte hälften så klokt förstått. (Men på något konstigt vis ändå med samma slutsats).

Mansplaining. Korkade karlars sätt att förminska kvinnor.

M-ordet
Ja. Ibland är jag en jädra besserwisser och ivrig sanningssägare. Mmmm, jag misstänker att jag gjort mig skyldig till m-ordet många gånger, suck. Att en aldrig lär sig att vara tyst.

Fast det finns gränser. Jag skulle aldrig komma på tanken att ringa till fackförbundet Unionens mansplainingjour och försöka förklara för begåvade kvinnor i luren vad mansplaining egentligen är. Lääääääääänge.

Skaffa distans
Att ett gäng karlar tydligen gjorde det är så illa bedrövligt dumt, närsynt och galghumoristiskt så jag nästan bryter ihop. Det är dags att ni skaffar er distans till er själva, gôbber.

– Vänta lilla gumman, så ska jag förklara för dig vad distans betyder. Jo förstår du, man tar…

Hela den här historien är så himla tragisk.

Att göra under Trumps första 100 dagar

Vad jag ska göra under Donald Trumps första 100 dagar som president.

Kolla nyheterna i datorn.
Äta frukost.
Mata fåglarna.
Läsa tidningen.
Springa.
Läsa ut boken som ligger på nattduksbordet.
Gå till biblioteket och låna fler.
Fika.
Laga mat.
Krama frun och skratta lite grand.
Krama barn och barnbarn och skratta lite grand.
Krama ett träd och skratta tre gånger till.

Svära över nån nyhet från Amerika jag läst på datorn.
Svära över nån nyhet från Amerika jag läst i tidningen.
Svära över nån nyhet från någon annanstans jag hittat.

Äta frukost.
Springa.
Skriva.

Vägra lära mig uttala den jävelns efternamn.

### Han heter Truuump, med Karlsta’uttal av u:et.
### Det ska höras från 15 centimeter uuutanför muuunnen, som från en Herrhagenbo född 1946 precis som han.
### Så får han se hur roligt det blir.

Alltför stora ord får din käft att växa

Sådant som jag tycker är fjantigt:
Att kalla snöröjning för feministisk.

En del kommuner röjer gång- och cykelvägar, förskolor, busshållplatser och trafikleder först. Det är svårare att gå eller cykla i 10 centimeter snö än att köra bil. Detta gynnar kvinnor mest, eftersom fler kvinnor än män cyklar, går och åker kollektivt. Samtidigt sparar samhället pengar när färre medborgare halkar omkull och bryter sig.

Allt detta är bra, bara plogningen i sig är snabb och effektiv efter den nya ordningen. Men snälla du, kalla det inte feministisk röjning. Du verkar bara löjlig.

Säg ”folkpartistisk gräsklippning”, ”vegansk gatsopning” och ”zenbuddhistiska vattentorn” högt för dig själv tre gånger, så tror jag du hör vad jag menar.

Alltför stora ord får din käft att växa fortare än förståndet.

(Tipstack till Gun-Britt Karlsson.
Bilden ovan föreställer en gubbplogning från forna tider).

När jag kommer i otakt med mobilen

En tvångstanke som drabbar mig allt oftare är att jag ska komma i otakt med mina kommentarer på Facebook, utan att märka det.

Plötsligt skriver jag ”Trevlig helg goding!” till en riksdagskvinna jag känner, ”Sötiz!” till min forne chef och ”Nu tar vi dom!” till en främlingsfientlig person jag stundom debatterar med. Mitt framför ögonen på släkt och vänner skriver jag, rakt in på det världsomspännande nätet där alla kan läsa det.

Hur jag kommenterar på den värmländska flygplatsens sida, när jag tror det är siklöjefiskets vänner, törs jag inte berätta här ens en gång. Då går jag väl och gör’t. Sedan åker både jag och flygplatschefen fast för tagande av muta.

”Har ni klämt dom på nån rom än?”

Tredje strängen

Tre strängar på min lyra. Jag kan vissla som en visselpipa och få möten att dra ut på tiden. Den tredje har jag glömt.

… jo just det. Jag glömmer fortare än min egen skugga.

I morgon ska jag uppträda vid boksläppet för Värmländska Författarsällskapets nya antologi Värmlandsvägar. Stadsbiblioteket i Karlstad, 13.00.

Det kommer jag ihåg.
En novell var det, va’?

Läser jag fort hinner jag hela.

– ”Lån”?! Nu betalar ni!

Först nej till lånord. Nu vill de gå vidare.

I nästa steg blir Sverigedemokraterna expansiva. Då måste Storbritannien, Amerikas Förenta stater och övriga engelskspråkiga länder börja betala för sig. Kravet är en miljon kronor till Sverige för varje fönster på varje hus i engelskpratarnas länder, eftersom de alltid har kallat fönstret ”window” utan att fråga oss.

– Window? Det är ju vårat gamla fina ”vindöga” för böveln! Nu betalar ni! Päj!

Världens löparklubbar blir skyldiga Sverige 10 000 kronor per medlem, eftersom de använt det svenska uttrycket ”fartlek” ända sedan Jösse Holmer uppfann träningsformen på 1930-talet. Amerikanerna flinar när de säger ordet, de borde egentligen betala ännu mer.

Om ”smorgasbord” tänker Sverigedemokraterna återkomma närmare jul, när silla går te.

… detta har en bror till en vän till mig hört, sent i fredags.

Och och och

Sverigedemokraterna vill utvisa alla låneord. Det är rejäla tag. Av uttrycket ”ärans och hjältarnas språk” blir bara ett ord kvar: ”och”. Resten är hitfraktat.

För att inte tala om ”demokrati”. Det ordet är importerat från strax hitom Särkland.

Nästa steg i SD:s programarbete blir att velocipeden, automobilen och tandborsten förbjuds. Tandborsten är kinesisk, för höge böveln. Den går bort! Varje riktigt blåögd karl bär gula tansebissingar i kors i truten, när han häver upp sitt stolta:

– Och och och.

Solen går upp och bokstäverna vill gå samman

Solen målar horisonten med bladguld. Medan jag häller upp lättfil och müsli står datorn och småhoppar av arbetslust på skrivbordet där uppe.

Så många bokstäver genom åren, så många verktyg. Kulspetspennorna, Facitskrivmaskinen, elektriska skrivmaskinen, composern med 16 teckens minne, Toshibadatorn, första Macen och sedan han som hade uppkoppling på nätet.

Han. Han krånglade ibland men modemet surrade hoppfullt.

Förändra världen?
Så många bokstäver, så mycket hopp. Jag ska förändra världen, sa jag till första chefen, färsk lokalredaktörsvikarie som jag var.

– Jaså. Ska du förändre världen? sa Allan. Då kan du börje i Nôrra Råda.

Varpå han skickade mig till hembygdsveckan där.

Inte riktigt klar
Jag är inte riktigt färdig med världsförbättringen, vi får jobba vidare, men än står en dator och hoppar och i skallen vill orden fortfarande bli till bokstäver.

J-ä-m-l-i-k-h-e-t.
R-ä-t-t-v-i-s-a.
F-r-e-d.

Hårdrockens vanligaste ord

En amerikansk datavetare har jämfört texterna till 222 623 hårdrockslåtar. Han ville veta vilket ord som var vanligast. Svar: burn, dvs bränna, brinna, brännskada.

Nu vet vi det.

De vanligaste orden inom hårdrocken:

burn
cries
veins
eternity
breathe
beast
gonna
demons
ashes
soul & sorrow

De ovanligaste:

particularly
indicated
secretary
comittee
university
relatively
noted
approximately
chairman
employees & attorney

### Bränder, skrik, bestar och demoner i evighet alltså.
### Universitetsvärlden dominerar inte stort. Demonerna går sällan på högskolan.
### Källa: Språktidningen. Läs den. Sist hade jag med ett läsarbrev, bara en sån sak 😉

De gubbgriniga & priset

Bob Dylan får Nobelpriset. ”Nu fick kulturkoftorna så de teg”, flinas det på några håll.

Kulturkoftor? Jag måste erkänna att jag avskyr ordet. Det står för populism, folkförakt och en kvinnosyn från hösten 1814. Medvetet eller omedvetet.

I min värld har de gubbgriniga fattat alltihop fel. I min värld jublas det över valet av pristagare. Facebook flödar över av läskunnigt folk som brister ut i ett stort ÄNTLIGEN! över nyheten. I min värld får Akademien beröm när den på kort tid belönat först den litterära journalistiken och nu den sångbara lyriken. Örats poesi. I min värld skriver skribenter som Åsa Linderborg, Peter Franke och Göran Greider hyllningsartiklar apropå valet av Bob Dylan.

”Rätt låt vann!” skriver Linderborg. Kanske äger hon en kofta, vad vet jag? Den som vill hålla värmen i själen brukar klä sig klokt.

### Fryser ni inte, gôbber? Ni tröjlöse.
### Blir dä inte kallt där ute i grinigheta’?
### Kom in i värmen vettja’.

(Inlägget inspirerat av
det manliga modemagasinet Café).