Dumheter – Sida 31 – SVENSSONS SLÄNG

Åka runt på flak och skråla

Varför är det bara studenter som får åka runt på lastbilsflak och skråla, frågar du. Vänta du bara tills jag pensionerar mig, då ska jag göra flaggspel av orangea kuvert och ropa regeringsfientliga slagord om fler rullatorfiler i tätorten.

Varför är det bara när Sverige vinner VM som vi får bada i fontäner? Vänta du bara tills i januari, då ska jag göra snöänglar på hela Konsumparkeringen.

Varför är det bara blivande studenter som får ha roliga frukostar, sista veckan innan de går ut? Vänta du bara, i januari ska jag äta kokt sprättägg till filen varenda morgon.

Då blir det roligt.

# Vem skriver panchosången?
# Allt ska en behöva göra själv.
# Ge mig nu bara ett rimord på boule.

Han tror de spelar dam

FIFA är väldigt noga, det vet alla. Där ska det gå rätt till, annars är inte Sepp Blatter med. Fotbolls-VM får inte heta fotbolls-VM, det måste heta dam-VM. Annars får inte TV4 vara med.

Möcke bra. Det ska va’ noga. Är det en dam som spelar fotboll, då ska det heta damfotboll. De spelar inte boll, de spelar dam, tror Lillefar Blatter. Är det en mutkolv som bestämmer, då ska det heta FIFA.

Herr Blatter är inte den bäste att skicka fram i en höjdduell men djupa fickor, det har han. Han spelar frank. Schweizerfranc. Den dyra sortens uppriktighet.

– Är vi redo att gå till beslut?
– Ka-tjing!

# FIFA-VM för herrar. Tyskland vinner. Blatter tar priset.
# När Blatter ordnar terränglopp heter det inte motlut.
# Men bra nära.

Hundra pass, hittar tre änder

I måndags morse blev jag färdig. Plockade tepåsarna ur löparskorna, snörde på mig dem och gav mig ut på årets hundrade träningspass. Jag har spadvänt trädgårdslandet en gång, skjutit motvillig gräsklippare framför mig några gånger och cyklat till och från jobbet sex gånger men framför allt har jag sprungit. Pulsat i snö, samlat asfaltkilometrar, lufsat stig och gjort älskade rundor rakt ut i vilda skogen.

Ibland har jag haft trädpiplärkan till sällskap, ibland koltrasten, tre gånger en munter västergök. Det har snöat, blåst småspik och varit finaste solblänk på blankis.

Någon startade facebookevenemanget 100 pass innan midsommar. Inte för att tävla om vem som hinner träna hundra gånger först, Nicklas Rangwe ville bara dra igång detta i lugn och ro, för att se hur lång vi skulle hinna. Såhär skrev han vid årsskiftet:

”Alla är vi vinnare oavsett hur många pass det blir även om det alltid är bra att träna och att ju fler pass du hinner med desto bättre.

Personligen så funkade detta jättebra för mig (i fjol) och det drog igång min motivation så pass bra att jag var klar med mina 100 pass ungefär en månad innan.”

Efter några timmar var vi 34 000 personer som hade anmält oss. Vem Nicklas är har jag ingen aning om.

Minst 30 minuter och dusch
Vad räknas som ett pass? Det får vi avgöra själva. Nicklas föreslog minst 30 minuter och minst så intensivt att vi måste duscha efteråt. En bra definition.

Eftersom starten gick den 1 januari räknade jag snart ut att jag hade 25 veckor på mig. En stund senare kom matematikern inom mig fram till att det skulle krävas fyra pass i veckan. Fyra brukar jag klara men inte alltid och inte i genomsnitt. Bara det en utmaning. Skôj.

Vad händer nu?
Måndag morgon den 1 juni kutar jag ut, det har regnat hela morgonen och duggar fortfarande. Där ängen börjar skrämmer jag upp tre gräsänder som badar i en pöl mitt på stigen. Har det någonsin funnits gräsänder just där, sedan åren efter inlandsisen? Det tvivlar jag på.

Andskrämmarängen.

30 minuter och 10 sekunder senare är jag klar. Jaha, det var det, hundra gånger. Tjoho. Färdig. FÄÄÄÄÄRDIG! Tack snälla, för initiativet, du fick mig verkligen att sticka ut många extradagar denna gröna men kalla vår.

Vad ska vi nu ta oss till, löparskorna och jag?

# När avundsjuka medmänniskor hörde talas om evenemanget startade de sina egna alternativ på facebook.
# Minst 100 psykbryt innan midsommar, 100 skratt fram till midsommar, 100 fikastunder innan midsommar, 100 000 öl innan midsommar, 100 kronor till Barncancerfonden innan midsommar.
# Några av dem tycker jag är blygsamma, vilka får du räkna ut själv. En är riktigt korkad.

”Hen?” ”Icke!”

Alla rädda svenskar som fruktar ordet ”hen” mer än världsfattigdomen, kriget i Syrien och massflyktingdöden i Medelhavet kommer att erbjudas ett eget boende i Hen-icke-hammar utanför Filipstad.

Mest på grund av namnet (gammelstavat).

En särskild entreprenör, Bert Karlsson, har utsetts att organisera boendet. Han kommer att ta rimligt betalt. Absolut. Den som inte säger ”han eller hon” kommer att skickas hem direkt. Eller ”hän” som man säger.

En enda helgdag får firas på orten. Henlösa barns dag.
Den infaller hela tiden.

I Hen-icke-hammar.

En stark hand

En stark hand som styr. Högt över massan står han, däruppifrån leder han och fördelar precis som han vill. Folket har inte valt honom, han har utsett sig själv. Ingen människa törs avsätta honom. Titta, nu ler han mot oss, det är dags igen, han höjer handen.

Varje gång premieras våldet. Är du stark får du större belöning.

Fascism?
Nej, godisregn.

# ”Åsså avslutar vi hela arrangemanget med ett godisregn”.
# ”Ja, det är en härlig våldshandling som lär folk att veta sin plats”.
# ”Köp inte för mycket”.

Oraklet i selfie

När jag ska skriva ordet selfie i mobilen ändrar felstavningsprogrammet det till sektor. Det är visserligen rätt tänkt. I dag har egoismen och självspeglingen blivit en egen sektor i samhället.

Till och med mobilen tror att han är nåt.

Värsta wikipettern. Snart skriver han hela bloggen själv. Döper om den till Ajfons släng och byter motto: “Här kommer En Annan och har Mig med Sig.”

När knattret tystnar

Min länstidning har en krönikör som tycker illa om tåg som inte stannar men tiger om lokalredaktörer som får gå. Det är hans fulla rätt, svenska folket har slagits för den friheten att tycka och trycka. Du får tycka att det är skillnad på avgångar.

En gång klev jag in på tidningens lokalredaktion i Munkfors. Jag bar reporterrock och axelremsväska och var mycket lycklig. Äntligen journalist, äntligen leva på pennan. Snart satt jag där och ringde den lokala polisen om kvällarna. Har det hänt nåt? Det hade det.

Levande legend
Karln jag vikarierade för somrarna 1974 och 1975 var en legend. Bra lokalredaktörer blir gärna det om de stannar några år. Det hade han gjort. Varenda människa i det lilla samhället visste vem redaktören var. När något hände fick han veta det och det han visste kom i tidningen.

Två lokala öron, två lokala ögon, en skrivare som rörde sig som vilken medmänniska som helst på gator och torg, i konsumköer och på hembygdens fester. Naturligtvis gav det tidningen förankring och demokratin ett djup. Den förankringen kan du aldrig få på 63,5 kilometers avstånd, hur bra mobiltäckning du än har.

Tycker du att en dialekt låter rolig är du redan för långt bort.

Demokratiskt problem
Utvecklingen är som den är. Kanske har tidningarna delvis sig själva att skylla. Kanske borde de aldrig ha lagt ut sina nyheter gratis på nätet, tills folk inte ville betala för att få dem i brevlådan, halvgamla. Men nog saknar demokratin i mitt län den där redaktionen jag lycklig klev in på sommaren 1974, för att leva på pennan och blocket i en av fickorna på min reporterrock. Munkfors hette orten. Samma historia kunde berättas om orter som Filipstad, Storfors, Kil, Grums, Säffle, Forshaga, Årjäng, Ambjörby och Sunne.

De har inte heller sin lokalredaktör kvar. Min länstidning stannade inte.

# 1994 blev Aftonbladet första svenska dagstidning på nätet, allt startade med kulturbilagan.
# 1986 prenumererade 80 procent av hushållen i landet på en papperstidning, 2012 var siffran 50 procent.
# På tio år har var tredje lokalredaktion i landet lagts ner.

Test för antirasister

Jag tycker: om vi är för yttrandefrihet bör vi ge även Jimmie Åkeson rätt att få hålla torgmöten utan att bli avbruten, om vi vill bilda opinion är det klokt att säga vad vi är för minst lika ofta som vad vi är emot, om vi är för mångfald bör vi ta särskild hänsyn till minoriteter.

Jag tycker: att det är en felbedömning att kalla SD fascistiskt så länge partiet erkänner demokratin, att det är fel att kalla 13 procent av de röstande i Sverige för rasister, att det är en tveksam analys av svensk polis om vi tror att kåren består av någon sorts rasistiska och fascistiska drängar. I mitt län är det en polis som betytt allra mest på 1990- och 2000-talen för att minska högerextremismens utbredning och omvända unga nazister.

Jag tycker: att det är ett otaktiskt slöseri med tid och kraft att försöka anmäla bort rasistiska och hatiska grupper och sidor från Facebook.

# Försiktigt, försiktigt hindrar jag spelevinken inom mig från att se någon galghumor i den polisanmälan som SD-ordföranden i mitt län gjort.
# Distriktsordföranden har anmält rasistiska kommentarer som folk gjort på SD-distriktets facebooksida, apropå att partiet har en fullmäktigeledamot med afrikanskt ursprung i min kommun.
# Den händelsen är ett test. Hur ärlig är vår antirasism? Gäller den även svarta sverigedemokrater?

Med deras politik har jag inget förbarmande.

Ord i rättan tid

Tycker du det är för få trevliga uttalanden av svenska näringslivstoppar i min blogg? Du har förstås rätt. På denna plats är överheten kraftigt undersysselsatt. Här kommer därför ett par ord i rättan tid från dess forne nestor, Peter Wallenberg.

Hans namn uttalas Pi-törr. Tänk 3,14 och en stockholmare som försöker leka värmlänning och säga tôrr. Eller en lokal TV4-kampanj som inte vet hur man skriver tak över o:na.

Pi-törr.

– Man skall komma ihåg det att det finns alltså ett fåtal mycket väl utbildade svartingar och med dem har du i princip inga större definitionsproblem, men med den stora gruppen har du det.
Om afrikaner. TV4-intervju med Stina Dabrowski 1994.

– Jag undrar just vad vi skulle tycka om någon satt och petade in en massa kosing till lapparna så att de kunde ställa till med en massa problem för den svenska regeringen.
Om stödet till ANC och de svartas frihetskamp i Sydafrika. 1992.

– Låt folk spara till det de behöver: skola, sjukvård, pension och vad det nu kan vara.
Om svenskarnas välfärd. Debattartikel i Dagens Nyheter 1990.

– Vi ska inte ha en chefredaktör som inte vet att lära journalisterna vilken hand som matat dem.
Om alltför självständig ekonomijournalistik i Svenska Dagbladet, där hans Investor var huvudägare. 1991 avsatte han därför chefredaktören Bertil Torekull.

– God natt.
1997.

”Dumt fôlk å Fröding”

Ibland får jag lust att säga som gamle far. ”Dumt fôlk å Fröding”.

Saken är den att staden jag arbetar i har turen att ge plats åt landskapets, ja kanske ett av Sveriges allra bästa offentliga konstverk. Herman Reijers skulptur Sola. Förebilden till Sola i Karlstad var servitris och sedermera värdshusägare, hon hette Eva-Lisa Holtz och var av den gladare sorten.

Då får du ett sådant smeknamn.

Nu står den kloka, vackra skulpturen av henne intill älven utanför stadshotellet. Varje vecka ser jag henne på bild på Facebook när några av mina vänner stämt träff där. Ibland händer det att det kommer folk långt utombys ifrån och frågar mig efter vägen till statyn.

En bra skulptur ska vara som 360 teckningar, lärde mig konstnären en gång när jag som glad amatör förklarade att Sola-statyn är lika bra från alla håll. Hon är det, nämligen.

Som om det någonsin hade varit aktuellt
Nå, nu har en djuping i Karlstad lämnat in ett medborgarförslag till kommunen. Måla Sola gul, den ska väl ändå lysa och skina som solen var det tänkt?

Dumt fôlk å Fröding. Hade nu kultur- och fritidsförvaltningen i vår residensstad varit aningen mer kulturintresserad, så hade den smålett en stund och sedan hade den raskt slagit kraftfullt bakut. Aldrig i livet, Herman Reijers skulptur är stadens vackraste, den är ett i högsta grad självständigt verk och det skulle aldrig falla oss in att tafsa på den döde konstnärens upphovsrätt. Ho ä bra som ho ä, Sola.

Så skulle en kulturintresserad ha gjort. I Karlstad tog de i stället kontakt med Herman Reijers dödsbo. Vad tycker ni? Som om det någonsin hade varit aktuellt att måla över vårt bästa konstverk.

Vad gör ni då?
I Karlstads kranskommuner funderar vi nu på vad som händer, om någon förhoppningsfull invånare där nere i Klarälvsdeltat lämnar in ett medborgarförslag om att förgylla samtliga kommunalråd med självlysande gul färg över hela kroppen. Vad gör förvaltninga’ då?

Skriver till rådens anhöriga och ber om lov?