Kärlek – Sida 34 – SVENSSONS SLÄNG

Helt enkelt underbart

2017 blir ljust och vackert.
2017 slipper en skämmas för hur vårt land tar emot människor på flykt.

2017 blir ett solidariskt år.
2017 slipper vi se klyftan mellan fattiga och rika öka.

2017 blir ett folkvettets och gästfrihetens år.
2017 slipper en se unga män bli hemskickade till länder där de riskerar att dödas.

2017 blir ett humorns och det kära skrattets år.
Själv kommer jag att lära mig stava till gittarr och aborre 😉 och de som kan fälla bomber kommer att lära sig låta bli.
2017 kommer krigsrubrikerna att sluta handla om krig.

2017 blir varenda mänska klokare, hennes hudfärg ointressant och hennes människovärde okränkbart.
2017 börjar klimatet på klotet friskna till så sakta.

Folk jag känner och många andra blir också friskare, hurra!

2017 får även kvinnor i min kommun arbetskläder, fast de inte fraktar sanden, bara leker med barnkommunens barn i den.

2017 blir jämt gôrbra. Min kondition blir som på en 63-åring, min dator får århundradets skrivlust i flera månader, min matlagningskonst går från falukorv till smoothie, solskensjuice, ja rent av grönsallad med fetaost, ty mod får jag kilovis.

Släng er i väggen vildsvin, annars hamnar ni också i pannan.

2017 kommer att levla, som vi säger på Grossbolstorps höjder.
2017 blir verkligen ett år att mejla hem om.
2017! Piggt #som17.

***

Har jag tänkt.

Trevlig Mångfaldsrik Midvinter!

Trevlig mångfaldsrik midvinter på dig, vare sig du firar en lycklig födelse i Betlehem genom att bära hem en gran på gammalt tyskt sätt, klä ut far till stor tjock tomte efter idé från en snäll turk och titta på en arg tecknad amerikansk sjömansanka med naken underkropp – eller högtidlighåller något helt annat, som just du tycker passar bra när mörkret börjar krympa.

### Snart är det ljust hela natten igen.
### Njut av mörkret nu. Det behövs, det med.

När jag får lust att beställa traktorkursen

Jag kan inte släppa tanken på den där Hermodskursen som pappa anmälde sig till. 35 kronor kostade den, i almanackan stod det vårvintern 1949 och strax skulle de flytta till gården Almar.

Hur kan man lära sig köra traktor per post?

Traktorer och traktorredskap hette brevkursen. Det ser jag, för jag har själva kursgarantin från 3 mars kvar. När pappa hade betalat fick han ett garantiintyg på att kursen skulle bli av. Ordning och reda.

Tänkte de köpa traktor, lagom till att de började arrendera det nya stället, mina föräldrar och farföräldrar? Farfar var hästkarl. Vår snälla Sessan fanns kvar långt efter 1949 och jag minns fortfarande turer med häst och vagn till järnvägsstationen i Skåre norr om Karlstad. En gång ställde pappa mig i ett stort cementrör på flaket till vagnen som Sessan drog. Skåreborna log och vinkade när de såg mitt huvud sticka upp. Röret skulle bli brunn när vi täckdikade Almar.

En Fordson Major hade vi i mitten av 50-talet, det minns jag. Köpte de den när pappa läst kursen? Namnet uttalades alltid på kallstamål, som om traktorn var gammalt befäl på I2 i stan. Ma-jooor. Så uttalar jag den traktorn än. Fårdsånn Ma-jooor.

Finns på antikvariat
Jag söker på nätet. Till min förvåning hittar jag kursen på antikvariat Röde Orm, inbunden med alla tio kursbreven. 200 kronor. Ska jag slå till? Det blir en julklapp till mig själv och så får jag samtidigt veta hur det gick till när pappa lärde sig köra traktor i Värmland via brev från Malmö.

Funderar. Hur mycket var 35 kronor 1949? Lika mycket som 629 kronor i dag, påstår nätet. Året därpå var lönen för ett manligt dagsverke 18 kronor och 8 öre, berättar en bok jag faktiskt har. Ett kvinnligt dagsverke gav 15:29, världen var inte rättvis då heller.

Vid det här laget är jag besatt av pappas kurs. Jag är precis på vippen att slå till och göra affär med Röde Orm när en tanke slår mig. På pirriga ben skyndar jag till nedersta hyllan i gästrummet. Det är där pappas jordbruksböcker står. De som han sparade i alla år, fast vi slutade med jordbruket 1968.

Jag har den redan
Mellan Kaninskötsel och Husdjurens sjukdomar hittar jag den. Rött klotband, välbevarad: Traktorer och traktorredskap. Fick han boken efteråt, när han gått själva kursen? Kursbreven fick de ju ett i taget. Skickade Hermods boken när deltagarna läst alla tio breven och postat sina svar?

Brev 9, fråga 1, 5 och 6:
Förklara, varför remskiveeffekten i regel är mindre än motoreffekten.
Hur skall a) skivristen, b) skumristen på en traktorplog ställas in?
Hur justerar man utlösningsanordningen på en Sesamplog om utlösning sker alltför lätt?

Det är en speciell känsla att hålla i boken. Vad drömde pappa, när han läste om nedre dödpunkten, gummihjulstraktorer och start av kall motor? Jordbrukets mekanisering hade redan börjat, några år senare skulle den bidra på allvar till flykten från landsbygden. I slutet av 1960-talet, när vi själva blev en del av statistiken, lades det ner 25 småbruk per dygn i Sverige.

Våren 1968 var vår gård en av de 25, då hade vi flyttat från Almar.
Jag har inte slutat göra uppror än.

Allt börjar med solen
Självklart kan du inte lära dig köra traktor per korrespondens. Det begriper agronom Karl-Åke Svensson mycket väl. Det är han som skriver kursbreven i brevkursen Traktorer och traktorredskap åt Hermods. De tio kapitlen i det röda klotbandet är läsvärda än i dag. Han börjar ambitiöst med själva energin och sedan är kursen i gång:

”Energi betyder egentligen verksamhet eller handlingskraft, och man brukar också säga, att energi är förmåga att utföra ett arbete. För att en tyngd skall lyftas från marken, måste en ansträngning göras, ett arbete uträttas. Om en kropp har lyfts ett stycke från marken, har den fått förmåga att lyfta en annan lika tung kropp, därigenom att den själv ånyo sänkes till marken.”

”Den egentliga energikällan för oss är solen. /…/ Det är denna energi, som utgör förutsättningen för allt liv på jorden.”

”Inom kommunikationsväsendet har förbränningsmotorn åstadkommit en verklig revolution. Man behöver endast tänka på de milliontals automobiler och liknande fordon, som äro i bruk, för att inse motorernas betydelse inom detta område.”

”En förbränningsmotor utvecklar vid ett visst tillfälle en effekt av 1 350 kgm/s. Beräkna effekten i hästkrafter.”

”De viktigaste motordrivmedlen äro bensin, sprit-bensinblandningar, motorfotogen och motorbrännoljor.”

”Förgasarmotorn är den vanligaste traktormotorn.”

”Är motorn fullt varm, kan den startas direkt på fotogen. Om motorstopp inträffar under körningen, behöver man sålunda inte använda bensin vid starten.”

Stort till smått, smått till stort
Jag har aldrig varit intresserad av motorer, inte sedan mopeden fullgjort sin nytta. (Kära nån, den kära vännen och jag har 50-årsjubileum till sommaren). Traktorer gillar jag mer nu än då, för nu skyller jag på dem när jag vill se Bonde söker fru. Fast visst tänker Karl-Åke Svensson som jag:

”Om motorn inte går i gång vid startförsök eller plötsligt stoppar under körningen, gäller det att snabbt finna orsaken härtill. För att lättast finna felet bör Ni följa ett visst system.”

I kursbrev 10 hittar jag skissen över hur rundharvning går till. Den speciella form av färdande på fosterjorden som jag ägnat många dagar av mitt liv åt och som gjort att jag bestämt mig för att aldrig någonsin klippa gräsmattan på det sättet. Fast det vore effektivast.

Sådana här finurligheter vimlar boken av:
”Om ackumulatorbatteriets poler sakna märkning, kan Ni lätt kontrollera vilken som är plus- eller minuspol, genom att fästa en järntråd vid vardera polen. Trådarna hållas på något avstånd från varandra i en kopp vatten tillsatt med en nypa salt. Den tråd, som lämnar gasblåsor, sitter vid minuspolen.”

Eller den här, underbara:
”Det är ganska vanligt, att man använder för stora redskap till små traktorer, under det att redskapen till stora traktorer ofta väljas för små.”

Intönäsch’önell
I början av inlägget berättade jag hur vi bönder i Grava socken uttalade traktormärket Fordson Major i mitten på 1950-talet. Det var inte menat att förklena oss och våra grannar. Vi producerade mat och få av oss hade gått ens en kortare studiecirkel i engelska den gången. Vi gjorde mat, det var vad vi gjorde.

Karl-Åke Svensson inser problemet. Traktorer har en tendens att ha engelska namn och deras användare i slutet av 1940-talet har en tendens att inte ha läst engelska. Nå, han tänker som jag. En får inte göre fôlk bet. Här är hans förslag till uttal, nederst på sidan 3 i brev 7. Jag älskar honom för det:

”1 Uttalas intönäsch’önell, 2 fa’måll, 3 keis, 4 ålli’vö, 5 all’is tja’mös, 6 dir, 7 mäss’i härr’is, 8 kätt’öpillö.”

Tänk den som hade en kätt’öpillö.

Ditt barnahår hälsar

Måndag. Klipper mig på morgonen, skojar med frisören om mitt allt glesare hår. Hemma igen, går igenom en kartong efter pappa. I kuvertet med en traktorkursgaranti ligger den.

En hårlock.
Den är min, står det med prydlig handstil på baksidan av garantipapperet.

Alla dessa hälsningar.
Alla sammanträffanden.

Ditt barnahår hälsar.

### Det är skillnad på kärleksfull saknad och kletig nostalgi. Fortfarande tänker jag ibland att ”detta ska jag ringa pappa om”.
### 1949 gick han en 35-kronors brevkurs i Traktorer och traktorredskap. Med garanti.
### Två år senare fick han en son, som en frisör på Östra Torggatan i Karlstad en gång skulle komma att klippa i örat. Hur lärde de ut traktorkunskap per brev? Vad drömde pappa när han läste Hermodsbreven?

Det ska jag ringa honom om.

Regler för hur jul får firas

Före 24 december
1. Vid första advent ställs adventsstake fram och första ljuset tänds. (Ett nytt ljus tänds sedan varje söndag fram till jul, varvid vers läses).
2. Samtidigt tänds en mindre ledljusslinga utomhus.
3. Julklappar köps i lagom mängd.
4. Julgran anskaffas.
5. Om aftonen den 23 december tas granen in och kläs. Aldrig förr. De sista julklapparna slås in, klapparna läggs under granen.
6. När detta är klart får julskinkan, julbrödet och julmusten provsmakas, liksom sillsalladen. Aldrig förr.
7. Sist hängs strumpor upp vid sänggaveln.
8. Om någon bjuder på julmust eller julbord tidigare under advent mottages detta vänligt men bestämt, du är inte oartig.

24 december
9. På julaftonens morgon får du första gången säga God Jul! Dock är det lovligt att önska varandra God jul vid hemgång från skola eller arbete, om aftonen när du går på julledigheten.
10. Nu på morgonen finns det småpresenter i vars och ens strumpor. De har lagts dit i smyg under natten, vete hundan av vem.
11. Julmusik spelas i radio eller annan maskin. Frukost med risgrynsgröt.
12. Kalle Ankas jul visas på tv kl 15.00, alla tittar. Det är en uråldrig äktsvensk tradition och måste följas. Gubbgnäll mot inslag som kortats eller strukits är en alldeles för modern sed för att följas.
13. Efter det serveras julbord.
14. Så småningom serveras glögg och pepparkakor. Om så önskas går valfri vuxen för att köpa kvällstidning.
15. Tomte dyker upp och önskar God Jul. Hen börjar dela ut julklapparna som ligger under granen.
16. Tomten går, efter att först ha fått julgodis, så hen inte ska gå ut med julen. Det sista är mycket viktigt.
17. Du läser julboken.

25 december
18. Dagen därpå, den 25:e, hälsar ni varandra med ett glatt God fortsättning och äter förstärkt frukost med julskinka och sillsallad.

### Den här texten vände mitt i. Först ville jag bara skoja och med milt våld tvinga min omgivning och bloggens besökare att leva efter reglerna.
### Då insåg jag att det är såhär vi firar i början på 2000-talet, den kära vännen och jag, och att seder ändrar sig. Våra med. Strumpor och ljusslinga hade vi aldrig förr.
### Jag hade börjat förstå att vi måste dokumentera hur två 50-talister i södra Värmland firar år 2016. Det har redan ändrat sig mycket i den yngre generationen. Hoppas Nordiska museet och andra trogna traditionalister antecknar.

Det ändrar sig, sa jag. Det får ändra sig.
Bara vi slipper nästan alla ändringar.

Senare under året
19. Semlor före fettisdagen är strängeligen förbjudna, såvida du inte blir bjuden. Du är inte oartig.
20. Midsommar firas vid midsommar, aldrig tidigare.
21. Varje klämdag för anställd och studerande bör betraktas som en karneval. Pensionär och annan dagledig deltar efter förmåga.

Du är inte oartig.

### Tillägg 17 dec: Komplettering till julregler

Lägg ut! Lägg ut!

Läser August Strindberg och Göran Tunström och tänker att en klåpare som jag inte borde hålla på och försöka skapa romaner. De blir bara refuserade i alla fall.

Läser Carl von Linné och Göran Bergengren och tänker att naturskildringar är det ingen idé att jag sysslar med.

Läser krönikören Ingemar Unge i gamla nummer av Vi-tidningen och några av hans nya begåvade kolleger på nätet.

Varför ens försöka kvala in i division III när mästarna är så mycket bättre?

***

Men. Sätter igång datorn och skriver.

Om vi tar det rätt schematiskt över hur nivåer kan ligga i exempelvis en större kommun, så har förskolläraren låt säga 25 000, skolchefen 60 000 och kommunchefen 110 000 kr. Först dubblar du, drygt, sedan dubblar du det en gång till, nästan. Jag tror ju inte att alla ska ha exakt lika lön men skillnaden är för stor. Så oviktiga är inte förskolebarnen.

Nu, nu jädrar, tass tass tass på tangentbordet. En Facebookkommentar får det duga till. Lägg ut! LÄGG UT!

Glömmer äta.

Hurra! Ett jubileumsbloggjogginlägg!

I förrgår fyllde bloggen fem år. Det jubileet skedde i tysthet, för jag hade annat att tänka på och glömde hela saken.

En blogg om att ”skriva, springa, leva och förändra världen” kallar den sig. Där visar vi att vi missförstått allting redan från början, Svenssons släng och jag. Vi gör nämligen alla fel som går.

Vill du få många besökare ska du skriva om ett enda ämne, inte drygt fyra. Nu riskerar du att tappa löparna varje gång du skriver om skrivandet, skrivarna varje gång du skriver nåt argt politiskt och alla seriösa när du skriver trams eller gulligheter.

Personlig, inte privat
Lugn. Jag vet. Det är medvetet. Ville vi nå hundra tusen, slängen och jag, då skulle vi satsa på att nå ut. Den delen har vi aldrig lagt ner särskilt mycket kraft på. Jag vill vara en hel människa i bloggen, det är allt. Den här karlen gillar allt det där som står i mottot. Då ska allt få sin plats i spalten också ibland, beroende på dagsform och humör.

Första målgruppen för plitandet är alltid jag själv.

Första regeln: gärna personlig, aldrig för privat. Selfies och familjebilder får andra syssla med. Jag tar de bilderna med men gömmer dem prydligt i mobil & kameraminne. Mina små har inte bett att få hamna på nätet, inte min nuna heller.

I fosterställning
Det är förresten fler än vi kunde ana från början som besöker slängen. Alla gillar inte att gilla, alla finns inte ens på Facebook, de upptäcker mina inlägg i alla fall. Tack alla ni som hittar hit, tack för kommentarer på blogg, Facebook och i verkliga livet. Det samtalet älskar jag.

… och någon enstaka gång ligger jag i fosterställning efter ett inlägg som gjorde ont att skriva. Att en aldrig lär sig. Att en aldrig vill lära sig.

I kväll firar vi 5 år & 2-dagarsjubileum med tacos på bloggredaktionen. (Dvs den blå tv-fåtöljen). I dag på förmiddagen stack bloggaren ut på en pigg jubileumsbloggjogg i värsta vattenfärgsvädret. Släng dig i väggen Lars Lerin.

Skorna luktar skog och lycka.

Länk:
Första riktiga inlägget, 16 november 2011

Tidrapport

Foto: Per Hardestam

Lördag. En sån där dag när tankarna vill vara för sig själva och händerna vill tända ljus.

Nioåring på besök berättar att han hamnade på min blogg när han googlade på sina favoriter, Västanå teater. ”Du hade ju skrivit om dom”.

Nio år.

Söndag. Fryser när jag cyklar runt och sätter upp tipspromenadfrågorna vid friluftsgården, värms av gemenskapen kring kaffet och våfflorna efteråt. ”Jaså hette telefonen Diavox, jag var säker på att det skulle vara Dialog”.

Måndag. Springer med eftertänksamma steg bortåt Haget, bland dansande blyga snöflingor. Blyg själv vet jag hur de menar.

Tisdag. Väntar

### Något av de här inläggen om Västanå teater var det han hittade:
Sveriges första värstingresa
Nils Holgersson när bilarna brinner i Husby
Berättelsen om en lada som spelar teater
Genrep och tamgåsen flyger
Löpare anfallen i vilda skogen

Solen går upp och bokstäverna vill gå samman

Solen målar horisonten med bladguld. Medan jag häller upp lättfil och müsli står datorn och småhoppar av arbetslust på skrivbordet där uppe.

Så många bokstäver genom åren, så många verktyg. Kulspetspennorna, Facitskrivmaskinen, elektriska skrivmaskinen, composern med 16 teckens minne, Toshibadatorn, första Macen och sedan han som hade uppkoppling på nätet.

Han. Han krånglade ibland men modemet surrade hoppfullt.

Förändra världen?
Så många bokstäver, så mycket hopp. Jag ska förändra världen, sa jag till första chefen, färsk lokalredaktörsvikarie som jag var.

– Jaså. Ska du förändre världen? sa Allan. Då kan du börje i Nôrra Råda.

Varpå han skickade mig till hembygdsveckan där.

Inte riktigt klar
Jag är inte riktigt färdig med världsförbättringen, vi får jobba vidare, men än står en dator och hoppar och i skallen vill orden fortfarande bli till bokstäver.

J-ä-m-l-i-k-h-e-t.
R-ä-t-t-v-i-s-a.
F-r-e-d.

”Årtag, paus. Årtag, paus.”

Nu försöker bloggen göra ett litet uppehåll, vi får se om det lyckas. Jag har ett frilansjobb som måste bli klart, deadline närmar sig med klämmig hastighet.

Vi ses.

# Citatet i rubriken är från ett klassiskt Sven Jerring-referat. Han berättade om kungaslupens framfart över Stockholms ström.
# Har jag för mig.

PS. Paus? Absolut. Fast jag skulle bli förvånad om det inte kommer en ny krönika kring Konsumhistorien varje vecka, i takt med att de delas ut i hushållen i Värmland. Klicka på Kôppra-länken här nedanför. DS.