Här utses en statschef

Annons från Unga republikaner. Gå gärna in på deras webbplats ungarepublikaner.se. Föreningen är en fristående ungdomsorganisation som vill införa republik i Sverige och samarbetar med Republikanska Föreningen. Man försöker väcka engagemang hos unga som vill demokratisera statsskicket.

Själv fäste jag mig mest för en formulering i presentationen av förre ordföranden, Linnea Frank: ”På fritiden spelar hon teater och är därför väl insatt i kungafamiljens vardag. Som liberal tycker hon att det är självklart att all offentlig makt ska utgå från folket.”

Klokt och roligt skrivet om vårt konceptionella statsskick.

Vikten av hög densitet på en semesterbok

En bok som jag tar med mig på semesterresan ska ha hög densitet. Det måste vara mycket läsupplevelse per fraktat hekto. Alltså tog jag med mig Lasse Bergs Skymningssång i Kalahari – Hur människan bytte tillvaro till Lanzarote. Jag hade fått den som pocket i födelsedagspresent.

För ett tag sedan skrev jag om hans tidigare bok Gryning över Kalari – Hur människan blev människa. Den, där han bland annat berättade om vilken uppfinning som kanske betytt mest i människans historia. Väskan. Vi var ju jägare och samlare i nästan hela vår historia, hittills. Då gör väskan av antilopskinn skillnad.

Ingen hierarki, inga förmögenheter
Jag hade fått anstränga mig för att inte börja läsa uppföljaren i förväg, innan resan. Den första var så bra. Nu satt jag på en kanarieö tolv mil från Afrika och slukade boken, äntligen.

Läste om människans historia, från de första stapplande stegen på två ben, förvånansvärt nog medan vi fortfarande var trädklättrare. Läste om hur människan knappast startade några krig under en mycket stor del av sin historia, inte så länge vi var jägare och samlare och saknade hierarkier och möjlighet att lagra några förmögenheter. Krigen kom på allvar med jordbruket, precis som klassamhället. Läste om hur våra förfäder levde i grupper på 20-30 stycken som drog omkring med alla sina få ägodelar på ryggen och jobbade några timmar om dagen bara. Resten av tiden pratade vi och skrattade.

”Människan är av naturen en glad skit. De som under evolutionens gång har tänkt att ’det lönar sig inte att gå ut och leta rötter för då kommer jag säkert att bli lejonmat’ och i stället stannat hemma och surat har inte haft så stora chanser att vidarebefordra sina pessimist-gener. De där obotliga optimisterna däremot som vaknar med en sång på läpparna och tänker att ’vad sjutton, det fixar sig nog!’ och därefter gett sig ut i vardagen för att skaffa mat åt sig och de sina har troligen haft en bättre chans att få vakna upp nästa dag.”

En enda revolution?
Lasse Berg skriver vackert, nyfiket och kunnigt. Ibland kom jag på mig själv med att ligga inne på hotellrummet och bara njuta av läsningen, glömsk av att jag befann mig på solresa och borde gå ut. Boken hindrade mig.

Allt hade ju börjat så bra:

”I årmiljoner drog våra förfäder omkring på vidderna i små jämlika gäng där alla var beroende av varandra. Inga lager, ingen produktion av mat. Ur hand i mun. Frosseri en dag, knorrande mage nästa. Historier i skymningen. Och så plötsligt denna neolitiska revolution, människans enda verkliga i ordets djupaste betydelse, när den invanda tillvaron rycks upp med rötterna, för att vändas upp och ner. Ingen förändring var mer omvälvande än den skiktning av människorna som följde när det stora pyramidformade samhället uppstod.”

”Människan som i årmiljoner strövat fritt och sjungande mellan horisonterna, med sitt livs samlade tillhörigheter i ett knyte över axeln, byggde på några tusen år under taktfasta kommandorop upp murar och staket mellan varandra. Livet handlade inte längre om att hjälpa varandra, utan om att ha makt och tillhörigheter.”

Så kort tid tog det.

De enda som inte invandrat
I den förra boken var det väskan som var den stora aha-upplevelsen, bland många andra. I den här boken är det en annan uppgift. Detta att det finns ett folk, ett enda i hela världen, som inte är invandrare.

Vilka det är får du läsa själv. Det är inte Jimmie Åkesson och andra ”helsvenskar” i alla fall, så mycket kan jag avslöja. De här medmänniskorna har betydligt svartare skinn.

Tre mänskliga krav
När jag kommer hem tar jag upp boken igen och bläddrar fram mina favoritställen. Tre saker präglar människan, förutom kraven på mat, värme, fortplantning och trygghet, skriver författaren:

– Vi vill tillhöra en grupp.
– Vi måste få kommunicera.
– Lättja.

Läs gärna boken du med. För mig är Lasse Berg en ny husgud. Det har jag inte många.

 

Länk. Krönika till Tankesmedjan Ida:
Alla människor är inte invandrare

Alla är inte invandrare

Titta noga på bilden på de två som dansar och spelar på gatan. För mig symboliserar den någonting mycket mänskligt. Att vi trivs i solen? Visst, men det är inte det jag menar. Att vi gillar att ha roligt? Att det är kul att klä ut sig? Att musik är viktigt? Sant det också men nej, jag menar en annan sak. Du förstår att…

Ny krönika på tankesmedjanida.se:
Alla människor är inte invandrare

 

 

 


Visst ja, nu är det rean också

Ledig från jobbet, hamnar i bokhandel, plockar en bokreakatalog.

Jonas Karlsson Spelreglerna, Ulf Linde Sammelsurium, Ulf Lundell Allt är i rörelse, Henning Mankell Minnet av en smutsig ängel, Åsa Moberg Kärleken i Julia Anderssons liv, Arto Paasilinna Skojarna i örtagården, Haruki Murakami IQ84 del 1 & 2, Jane Austen Emma, Albert Camus Främlingen, Fjodor Dostojevskij Brott och straff, Franz Kafka Processen, Jane Austen Stolthet och fördom, Thomas Mann Bergtagen, Mari Jungstedt Den sista akten, Martin Kellerman Rocky om kändisar, Martin Kellerman Rocky 20, Arne Anka Voodoo, Jan Berglin & Maria Berglin Berglin den trettonde, Jan Stenmark Allting igen, Barbro Alving Personligt, Staffan Bergsten Tomas Tranströmer, Walter Isaacson Steve Jobs – en biografi, Björn Kumm Fidel Castro, Niklas Rådström Stig, Elisabeth Åsbrink Och i Wienerwald står träden kvar, Hannes Råstam Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare, Göran Greider Det måste finnas en väg ut ur det här samhället, Göran Greider Ingen kommer undan Olof Palme, Antonio Damasio Du och din hjärna, Elaine Bergqvist Snacka snyggt, Peter Olausson Nya ord med historia, Inger Dahlberg Landskapen i våra sinnen, Margareta Elg Landskapen i våra hjärtan, M Cowcher & T Barnabei Träna löpning, Barbro Lindgren & Eva Eriksson Trippel Max, Bertil Almqvist Barna Hedenhös i världsrymden och andra äventyr, Håkan Elmquist På jakt efter små djur i hus och trädgård, Tomas Tranströmer Dikter och prosa 1954-2004.

Ännu mera sudoku för alla – varje dag.

Vill ha.
Vill ha tid till.
Sedan kommer jag på att titlarna jag önskar bildar en berättelse och ett porträtt och då tänker jag på det i stället.

Han påminner mig om någon.

Hans komik den klassiska pantomimen

”Hans komik var i många stycken den klassiska pantomimen, och hans spel var fullt av det absurda, det sorgsna och det återhållna”

När sådana som jag gillar sådana som Jarl Borssén, så finns det ibland alldeles särskilda skäl till det. Det är ju fanken att jag ska behöva inse det först när jag läser minnesorden över honom. Stor humor kommer ibland ur svärta och nu ser jag var den svärtan – och rättvisekänslan – kommer ifrån.

Citatet är från Stefan Westrins minnesord över Jarl Borssén i nyhetsmagasinet Fokus, nr 6, 2013. Läs.

Det värmländska näringslivet får en idé

– Kom tillbaka Paul McCartney! Uppträd en gång till för oss i Karlstad. Snälla. När du nu gjorde det med Beatles 1963. Please. Du får betalt.

Ropet skallar från krafter bland annat inom det värmländska näringslivet som vill ordna en kom ihåg-konsert.

Jaha du. Så piggt. Själv tycker jag det är kul att Beatles gjorde sin första spelning utomlands (sedan de slagit igenom) just i Sundstaaulan. Rätt kul att jag själv till sist vågade stå på den scenen också, även om det tog 40 år för mig.

Men nostalgikonsert? Är det vad värmländskt näringsliv ägnar sina dagar åt, när vår ungdom går arbetslös och Värmland blöder? Tar ni hit Jimi Hendrix till Mariebergsskogen också? Blir det en jättelik Vietnam-demonstration med obligatoriskt stopp på Herrgårdsgatan utanför Nya Wermlands-Tidningens redaktion?

Och så kan vi gå över till högertrafik lagom till hemresan. Är det så ni tänker?