Etikett: Läsning

Vad sker när vi läser?

Det finns böcker jag ständigt återvänder till. Frans G Bengtssons Röde Orm en gång om året för det kärnfulla språkets skull. Steinbecks Vredens druvor för att den är den bästa roman jag läst. Jan Guillous thrillers när jag vill koppla av eller har svårt att somna. Werner Aspenströms Samlade dikter för att livet blir tommare annars.

En annan återvändarbok handlar om mina verktyg. Olof Lagercrantz tunna och kloka Om konsten att läsa och skriva:

”Vad sker när vi läser? Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett sädeskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund.”

Då och då läser jag gärna om Höga visan med. Finns det vackrare kärleksdikt? Två andra vänner är mina slitna Lucky Luke- och Asterix-häften, en del av dem har jag läst tjugo gånger.

Minst.

Inte en läsekrets – många
Precis så tycker jag man ska göra när man skapar tidning och webbplats också, som med min läsblandning. Ge plats åt både den stora och den lilla tanken. Är du tidningsmakare måste du förstå att du har inte en enda läsekrets. Du har många. Dessutom är varje läsare en person på måndag morgon och en annan på lördag förmiddag.

Ta hänsyn till det.

Ibland behövs en Aspenström som tänker snabbare än sin egen skugga, ibland en ridkunnig karl som drar revolver ganska fort.

 

Ska det vara modellen, att träna varje dag?

Lördag. Molkoms marknad, stor tradition för mina barn men inte lika stor för mig, fast jag till och med fått inviga marknaden en gång. Vi ringde landshövdingen men han kunde inte, sa arrangörerna då.
– Å sen ringde ni mig?
– Ja. Kan du?
– Det är fel ordning.

Den här gången blev det av. Kalvdans från Ölme (farmor som kom österifrån skulle ha sagt kalvost), vitlökskorv från Vild-Hasse och en begagnad bok med i väskan hem. Sixten Jernbergs I vilda spår. Jag vet att jag läste den när jag gick i skolan och ville bli skidkung, men det är också allt jag minns.

Så här berättar Sixten i förbigående, i kapitlet om hur det gick till vid OS i Cortina 1956:

”Det har undrats och ifrågasatts, om det verkligen skall vara modellen, att träna varje dag som jag gör. Borde det inte räcka med de hårda tävlingsloppen och vila och koppla av på de tävlingsfria dagarna?

Anledningen till att jag tränar varje dag är kort och gott den, att min vilja får inte bli starkare än mina krafter. Om jag till exempel skulle träna hårt en vecka och sedan vila flera dagar före en tävling – jag har prövat den metoden – blir jag alldeles sjövild och resultatet blir att jag låser mig totalt. Att ladda upp för mycket krafter är inte bra, när det gäller skidor, och inte heller när det rör sig om löpning, skulle jag tro.

Under SM-veckorna med tävlingar varannan dag och träning dessemellan har det visat sig att jag blivit bättre och bättre.”

Själv åker jag hem till Forshaga och funderar på om jag inte borde ta en löprunda. Den viljekampen vinner vitlökskorven.

Metoden som Sixten beskriver verkar inte fungera. Nu har det gått mer än ett dygn och jag har fortfarande inte blivit sjövild.

Göran Greiders katekes

Det finns de som vet hur man formulerar sig. Göran Greider är en som ofta lyckas.

Läs hans katekes på Aftonbladet Kultur. Den är skriven i samma anda som fick August Strindberg att skriva Liten katekes för underklassen, 1884-1885. Sju delar ska det bli lovar Aftonbladet. Här är de fem första.

Göran Greider, Liten katekes för de ännu vanmäktiga
Del 1, samhället – del 2, partierna – del 3, kulturen – del 4, ekonomi – del 5, kvinnan

Tillägg 21 maj:
Del 6, religion

Tillägg 28 maj:
Del 7, Politisk filosofi

”Förekommer inte bland damer”

 

 

 

 

 

 

”Kvinnorna utöva i stort sett samma idrotter som männen och med samma tävlingsregler, ehuru delvis med något lättare redskap. Endast ’kampgrenar’ som boxning, brottning och tyngdlyftning samt hårdare bollspel, t. ex. fotboll, är förbehållna männen. Typiska uthållighetsidrotter, som fordrar stor kraft, t. ex. långdistanslöpning, förekommer inte bland damer.”

Svenskt Husmoderslexikon, Band III (1955).

Ibland är det skönt att veta att världen går framåt. På vissa områden gör den faktiskt det. I dag skulle ingen svensk sportjournalist behöva skriva stycket ovan. Sedan texten skrevs i mammas uppslagsverk har tjejerna erövrat den busiga delen av gympan.

Välkomna. Det är som med baksätet i bussen, här är det roligast.

 

Om du rubbar ett sandkorn, så…

Nu tar jag påsklov, om inget oförutsett händer. Ska äta prinskorv och leka med barnbarn. Under tiden en funderingstext för dig som inte nöjer dig med helgens egna texter. Olle Holmberg var verkligen bloggare, långt innan webbloggen var uppfunnen.

Glad påsk! /Sven-Ove

 

”DEN LYCKLIGA UTVECKLINGEN. – I min ungdom hände det mig, och jag minns inte om det var före eller efter det att jag hos en filosof hade läst om att ett sandkorns rubbning återverkar på hela universum – hände det mig som sagt att jag länge kunde stå framför en strömbrytare i morgon- eller eftermiddagsskymningen, tveka om jag skulle tända eller ej, och undra vilka krafter jag med en dylik självgodhetens åtgärd skulle sätta i gång i världsalltet.

Nu är det redan länge som jag har tänt och släckt som jag tycker och strött sand omkring mig ur vilka sandhögar som helst. Jag har pengar på postsparbanken och är världens herre.”

Olle Holmberg, Tankar i en husvagn, Bonniers, 1969.

 

Bröderna Dalton

Funderar allvarligt på att göra en skulptur över det borgerliga styret i Karlstad. Temat ska vara Lucky Luke eller närmare bestämt hans ständiga bovar Bröderna Dalton. En viktig figur på sockeln blir hunden Ratata, som alltid har så svårt att hitta hem.

Skulpturgruppen ska stå vid Klarälven, där Älvgatan möter Karl IX.

Men inte jämt nu. Ja’ tar’t när jag blir pensionär. Måste fundera färdigt på vad oppositionen kan bli för berättelse, först.

Snövit och de sju dvärgarna?

 

Soppköken är här igen

Nu vandrar soppköksköerna igen i Stockholm. Det finns tider vi inte vill ha tillbaka. Förr tyckte jag det var exotiskt att visa på gamla tiders fattigdom – genom att berätta om soppköken i Ransäter och Östmark år 1868, efter missväxten. De kändes ju så fjärran.

Nu är det dags igen. Titta på bilden till höger. Den är från Dagens Arena. Klicka på länken här, så kan du läsa den utmärkta texten till bilden.

Östmark 1868. Stockholm 2012. Var det inte meningen att vi skulle ha hunnit längre, i skapandet av samhällets skyddsnät? Såhär slutar artikeln i Dagens Arena:

”I framtiden är det bilden av soppkökskön den 14 mars 2012 utanför S:ta Clara kyrka som vi kommer att minnas.

Och vi kommer skämmas för att vi lät det gå så långt.”


Ligger lägenheter utomhus?

Varuhuset som gett oss begrepp som Billy och den två gånger vikta insexnyckeln bjuder in till kundundersökning på sin webbplats. Jag är en vänlig själ och ställer upp. Till slut kommer frågan hur jag bor. Den har inte Ingvar formulerat själv.

Titta själv på skärmdumpen här nedan. Hur skulle du svara på undersökningsföretaget GfK:s fråga? Bor du i hus eller… ja, vadå?

Här i Sverige bor folk i hus, GfK. Nu kan det sägas.
… och Ingvar Kamprad möblerade det.

Han skulle aldrig inbilla sig att lägenheter ligger utomhus.

 

Böcker: Susan Abulhawa, Morgon i Jenin

Min uppfattning i Palestinafrågan har jag haft sedan slutet på 60-talet. Du får inte ta ett folks land, inte ens om det är för att ge det till ett annat folk som det är synd om. Detta var fel i Amerika, när fattiga emigranter från Europa stal indianernas jaktmarker och det var lika fel i Palestina.

Sedan blir det en historiens ironi om det folk du ger landet till dessutom börjar tillämpa den hårdhänta politik som de förtryckare använde, vilka gjorde att det en gång blev särskilt synd om detta folk.

Observera att jag har all sympati för utsattheten hos de förföljda judarna i nazityskland och allt förakt för det forna förtrycket i det riket. Det bara försvarar inte att de nyss förtryckta börjar riva hus med bulldozrar, hus som det finns folk kvar i, eller tvingar de forna ägarna av Palestina att visa upp sina pass och papper vid varje gathörn inför nervösa, beväpnade 20-åringar. Det är hur du behandlar de som du tycker sämst om som visar hur civiliserat ditt samhälle är.

Allt detta har jag vetat och tyckt länge.

Nu har det kommit en bok som gestaltar och visar upp det som jag har tyckt så länge. En alldeles särskilt fin roman, som hade varit god läsning, vilket land och folk den än hade handlat om. Men som blir särskilt bra, för att det är denna klassiska konflikt den gör berättelse av. Den som alltid har gett så många så dåligt samvete.

Det är ju så synd om dom, efter…

Ja, det är ju det. Synd om palestinierna som FN tog landet från, med god hjälp av terrorister med bilbomber och skjutvapen. Vår egne svenska medlare Folke Bernadotte var ett av mordoffren, den gången.

Läs Susan Abulhawas bok Morgon i Jenin om du så bara ska läsa en roman i år. Hennes berättelse löser inte konflikten kring Jerusalem och Palestina, men har du något hjärta i kroppen så hjälper den dig att förstå.

Ena dagen offer. Nästa dag ockupant. Ena dagen föraktad, nästa dag föraktare. Mitt i allt är Morgon i Jenin en varm och djupt mänsklig berättelse också. Hur nu det gick till.

En stor roman.