Etikett: Utrustning

Mannen från Molkom

Facebook är en praktisk uppfinning.

Jag råkar gilla folk med torrhumor. På högstadiet i Molkom hände det stundom att jag slängde käft med en kille i backen upp till Graningeskolan. Vi gillade att skratta åt samma saker.

Många år senare träffar jag honom igen. Då hör det till saken att jag minns ansikten väl men glömmer vad människorna heter, som ansiktena sitter på. Samma torra humor, samma spjuverleende.

– Du är från Molkom, säger jag alltid till honom när vi möts. Minns du när vi…
– Jag är från Säffle, svarar han outtröttligt, varje gång. Som om det var sant. Varenda gång säger han det. Säffle.

Nu ser jag på en profilbild på Facebook att mannen från Molkom faktiskt inte ljuger. Han är från Säffle. Det finns två av dem.

Det är den andres bild jag ser.

 

Senaste nytt från rörbranschen

Såg bilden på facebook och fick lust att fortsätta tanken. Så jag hittade på ytterligare några bilder. Du får själv rita, färglägga och sätta dit vilka partisymboler du vill. Tänk själv.

Här är funderingstexterna:

Valfritt parti: Vi har ingen ledning.
Valfritt parti: Vi har dränerats.
Valfritt parti: Gräv ner oss på frostfritt djup.
Nästan alla partier: RÖR inte kungahuset!

 

 

 

 

 

 

Gjorde oss till människor

Läser Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari. Nu är han ute på vandring med en grupp jägare och samlare mitt ute på den afrikanska busksavannen. Sånghöken ropar och det är så varmt att skjortan blir torr, fast Lasse får gå fort för att hänga med samlarna. Svetten torkar bort innan den hunnit till tyget.

Några av afrikanerna har ett pilkoger över axeln, andra en väska. Det är då det slår honom, i det inre av Kalahari. Hans kamrater bär på den kanske största teknologiska landvinningen någonsin i människans historia.

Väskan.

”Den är grunden för samarbetet, och därmed för hela den sociala ordningen. Kunde man endast få med sig hem de rötter, nötter och frukter eller det vatten som man förmådde bära med händerna så skulle det inte bli mycket till delande. Väskan skapar hemmabasen, arbetsdelningen, delandet av maten, säkrandet av livsmedelstillförseln. Väskan gjorde oss till människor.”

Det är så vackert. Jag tycker så mycket om den tanke som Lasse Berg får, när han vandrar med sanfolket. Deras väska är gjord av ett antilopskinn, berett likt ett stort sämskskinn, och bärs över axeln eller ibland med en läderrem runt midjan. Där kan man bära 7-15 kilo, uppåt tio gånger mer än en människa kan stoppa i magen under en dag. För att inte tala om hur den förenklar livet för den som dessutom ska bära omkring ett spädbarn.

Väskan.
Viktigare än cykeln, ångloket och datamusen.
Krävde att vi hade rest oss upp och börjat gå på två ben, men hjälpte oss i gengäld att bli som folk och samarbeta.

Väskan. Människogöraren.

Den uppfinningen var viktigast

Läser Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari som jag fått i farsdagspresent. Den är mycket intressant och berättar hur människan blev människa. Varför har jag inte läst den förut?

En uppgift väcker särskilt mycket tankar, när jag kommit halvvägs.  Att den teknologiska landvinning som kanske betytt mest i människans historia är – väskan.

 

 

 

 

 

 

 

Släng dig i väggen Amerika, här kommer den värmländska dumheten

Moderaterna i Värmland annonserar på webben efter kandidater till riksdag, landsting och kommun år 2014. ”Du delar Moderaternas politiska grundsyn men behöver i dagsläget inte ha några djupare politiska kunskaper.”

I Karlstad lovar ett nystartat företag i barnpassningsbranschen (150 kr i timmen, 300 utan RUT) att deras anställda bär uniform och filmar barnen hela arbetspasset. Kameran hänger i hängslet (!) och filmen sparas i sex månader.

Släng dig i väggen, Amerika.

 

 

… men visst har moderaterna en ljus och vacker syn på människans förmåga att på drygt ett år lära sig alla politiska frågor i riket.

… och nog undrar man hur de där företagsekonomerna som driver barnförvararfirman i Karlstad har tänkt undvika att de kamerabärande barnpassarna stjäl saker bakom ryggen? Där hänger ju ingen kamera i något hängsle. Eller?


 

Pik time

Kamratligt käftslängande på fikarasten eller i omklädningsrummet: pik time.

*

Tidig optisk fiber: vår ungdoms anslagstavla var av mjuk träfiber med säckväv utanpå. Helt analog. Plats för uppnålade skämtteckningar, kallelser till miljödemonstrationer och röda höstlöv. Sedan kom kylskåpsmagneten.

Telefaxen: vår sena ungdoms djungeltrumma. Varje fredag kom en skämtbit till kontoret som någon hade skickat med massutskick. Sin tids twitter.

– Du ha toge mig på pipen! Vanlig inledning på telefonsamtal när jourgubbe ringde SOS-centralen på 1980-talet. Var det till hans förvåning en av oss killar som svarade nekade vi kraftfullt. Sedan skickade vi gubben till en mörk skog med 35 centimeter snöblask och nerblåsta träd över tre kilometer elledningar. Skoja aldrig med en man om din ptv (personsökaren till vänster).

Svampböcker. Sin tids facebook.

Provar nya vätskebältet

Måndag, provar nya vätskebältet vid en svampjogg på lunchen. Får ihop kantareller till två smörgåsar vid det enda stället jag undersöker, men svampplockning är inte huvudsyftet i dag.

Stannar uppe vid ängen och drar åt skärpet lite. Bra, nu hoppar inte flaskorna jämfota längre i svanken. Dricker några klunkar i uppförsbackarna vid Haget. Vänta, vad hände? För första gången fungerar det att dricka ur en löparflaska utan att skruva av korken. Lite småbesvärligt att sätta tillbaka flaskan, men hellre det än de gamla trötta flaskorna som jag tappade stup i kvarten.

Då och då tittar solen fram mellan molnen. Klockan tickar, svamp i jackfickan. Fullt med jobb som väntar när vi kommer hem, nya bältet och jag.

Skorna luktar skog och lycka.