Flykten och värdfolket

Jag brukar alltid berätta om siffran 25 per dygn. Så många småjordbruk lades ner i Sverige strax efter mitten av 1960-talet. Det känner jag fortfarande vemod inför.

I Syrien flyr en människa var 15:e sekund från sitt hem. Två miljoner har flytt utomlands, fyra miljoner har flytt inom landets gränser.

Efter 60-talet blev svensk landsbygd enmansbetjänad, brukar jag säga. Hos den här 62-åringen finns ärr kvar än, fast vår flykt sannerligen inte var blodig på minsta sätt.

Hur länge sitter ärren kvar för de syriska flyktingarna? De som överlever.

Nioåringens fråga
Inte blir det bättre om de som flytt möts av främlingsfientlighet från omänskliga, förledda och historielösa personer, där de hamnar. Häromdagen kunde jag läsa följande på Twitter. Det var skrivet av journalisten och författaren Dilsa Demirbag-Sten, som råkat gå förbi en rasistisk demonstration och dess motdemonstration:

”Passerade demo med dotter (9 år). H upprepade frågan: ’Visst var de som tycker att vi får vara i Sverige fler än rasisterna, många fler?’.

Inget barn ska ens behöva tänka den tanken, även om rätt sida ledde.

 

Vägen

 

 

 

 

 

 

 

Ibland kan mitt svenska vemod kännas  futtigt.

 

En dag i alliansregeringen

– Och så hittar vi på ett jobbskatteavdrag som gör så att alla dom mammalediga kvinnorna får betala mer i skatt än dom som jobbar.

– Å Gud vilken bra idé. Då slutar arbetarna hålla på och föda så mycket ungar.

– Precis. Vi ska inte ha en massa nyfödda socialdemokrater och vänsterpartister i det här landet.

– Ska vi bestämma det då? Slut med allt jämställdhetstjafs. Högre skatt för det fruntimmer som är hemma och passar sina egna ungar än när fruntimret kravlar sig till jobbet och kopierar papper åt oss?

– Topp.

Beda från Bogen

 

SR Ekot: Femte jobbskatteavdraget: klyftan ökar
SvD: Ökade klyftor med jobbskatteavdrag
DN: Ökade klyftor med jobbskatteavdrag
HD: Ökade klyftor med jobbskatteavdrag
AB: Klyftan ökar med ny skattesänkning

osv

Dä ä möe på gang. (Klicka gärna på bilden).

Då ska ni nog inte cykla på offentlig plats

Hur orkar ni bråka om snor när Sarajevo förblöder? Så började första texten vid min sista sejour som krönikör i Värmlands Folkblad för bra många år sedan. Kriget i forna
Jugoslavien pågick för fullt, Sarajevo var belägrat men i de värmländska tidningarna debatterades lite snor som förekommit i en tv-serie av Solveig Ternström. Morsarvet.

Konst i KarlstadI dag är det likadant i min kära provins. Miljoner flyr från inbördeskriget i Syrien, regimen där dödar sina egna barn med gas men i tidningarna debatterar folk några streck på en cykelbana i kanten av Karlstad.

Finns det något som lockar fram gringubbar av båda könen lika bra som ett nytt offentligt konstverk? Skylten på universitetet i Karlstad härom året (Nobody puts baby in a corner) var bra men knappast originell och konstnärlig, tycker jag. Det är däremot de ringlande strecken vid Borgmästarholmen. Originella, oväntade, konstnärliga och till råga på allt roliga.

– Trafikfarligt! ropar gringubbarna. Hu!

Ja ni, govänner. Klarar ni inte att cykla på offentlig plats utan ett rakt vitt streck att följa, då ska ni nog hålla er inom inhägnat område när balanssinnet börjar vingla. Eller sitta i en fåtölj under tak och fundera över alla döda i Syrien. All sorg. All flykt.

Barnen där skulle vara mycket glada om det bara fanns ett krokigt vitt streck att bråka om i deras land.

Höst i den lilla världen, hot i den stora

Hösten 2013… och så kommer en av dessa dagar när jag helst skulle hänga på en kratta. Björken fäller blad och det gör paradisäppelträdet med. Barnbarnen har åkt, dis och dimma över nejden.

I Malmö har de försökt lyncha en medmänniska. I Norge har de röstat fram både högern och främlingsfientligheten till köttgrytorna.

Blad faller. Tolv grader varmt. Vi får inte ge tappt.

 

Afton i bloggverkstan

Brainstormar i min ensamhet. Kan man rita en skämtteckning där Cykelmannen i Karlstad kollar almanackan:
– O, freda.

Nej tack, det skämtet är uselt.

*

Brainstormar kring andra ord man kan leka med:

Smiley, datorbilder som visar hur fler och fler partiledare försöker se ut när vi närmar oss ett valår. 🙂
Gille, fest via facebook där ironiskt påstående från den ene ger gillningar från 37 vänner samt åtta lika ironiska kommentarer.
Ålagille, när ännu halare typer får 38 gillningar.
Fredagsmys, chips, vindruvor, varmrätt och dryck samt två tweets, tre
Instagrambilder och fyra facebookstatusar mellan klockan 17.45 och 01.15.
Twitterär, korthuggen litterär stil där ingen roman är längre än 140 tecken men mycket hinner hända.

Brainstormar i mörkret. Bara datorn lyser över uschla försök, inte ens hjärnstormen är på riktigt.

Fast det twitterära kunde man kanske utveckla?

 

Lundsbergarna, kenyanen och verkligheten

Sagt om Lundsberg:

– Ett pojkstreck.
(Lundsbergs styrelsemedlem Ulf Rehnmark om brännmärkning av yngre kamrat med hjälp av strykjärn).

– Den största kränkningen som en myndighet har gjort fram tills i dag.
(Galenskaparen och Lundsbergsföräldern Jan Rippe om stängningen av skolan).

– En sund själ i en sund kropp.
(Skolans motto).

Orden får mig att tänka på när jag stod nyduschad och naken framför spegeln efter en träningsrunda och sa till den kära vännen att vi grossbolstorpare, vi är Värmlands
kenyaner vi. Jag såg ju det framför mig: en lagom brun karl, lång och smal men med starka ben och lungor som klarar vilken mil som helst på en bra bit under 30 minuter. När som helst, gärna i uppförsbacke.

Den kära vännen såg en annan syn:
– Min lelle mandelkubb… sa hon.

Inbilska män mår bäst av att skaffa sig kontakt med verkligheten. Omgivningens bild och självbilden bör helst sammanfalla om karln inte ska verka löjlig.

Jag är kort, blek, rund och långsam.

 

Tortyr är tortyr och inget pojkstreck. Stockholms blodbad var liiiiiiite värre än att stänga en skola där själen inte är sund.

Språklektion på Lundsberg

– Det heter inte ”tortyr”. Det heter ”ett pojkstreck”.
– Det heter inte ”tvingas uppsöka Karlskoga lasarett”. Det heter ”vissa följder av kamratfostran”.

– Vi måste alltid använda de trevliga orden när vi fostrar skolans unga, annars tror vi snart själva att ett strykjärn gör ont.
– Säg aldrig ”skada en fjortonåring med hett strykjärn”, säg ”alternativ användning av tjänstefolkets redskap”. Men ni kanske ska vara lite försiktiga med mangeln. Frågor på det?

 

En bränd själ i en bränd kropp

En 14-årig elev på överklassens skola Lundsberg fick föras till Karlskoga lasarett, därefter till Centralsjukhuset i Karlstad och slutligen till universitetssjukhuset i Örebro. Detta efter att ha misshandlats av nio andra, äldre överklasskoleelever i lördags, skriver tidningarna. Bland annat användes strykjärn vid den så kallade nollningen.

Sådan är överklassens diskreta charm numera, sedan elektrifieringen nått dem. Nollor bränner den med järn.

Lundsberg har fått många varningar men nu räcker det. Lägg ner Lundsbergs skola. Sätt mobbarna till att riva skolan själva, utan verktyg. Sedan kan de hugga skog i Norrland och bygga järnväg i Värmland tills de har blivit folk.

Det kan komma att ta ett tag.

 

 

 

 

 

Skolrapporter i media, 26 augusti 2013.