Hur var det Hjalmar Söderberg skrev i Doktor Glas? ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
Hur var det vi sa i Hassela Solidaritet? Kan du inte bli bäst på att vara bra så vill du åtminstone bli bäst på att vara värst. B-karriären i stället för A-karriären.
Detta ska som du förstår handla om min orienteringspremiär för i år.
Den är grym
Det är en solig och varm söndag i Västra Götaland när vi beger oss mot arenan. De kallar det inte längre tävlingscentrum i orienteringssporten. Arenan. Den ligger intill en gård i kanten av ett högt skogklätt berg och i dag vill jag bli älskad när jag kommer ut ur den skogen.
Du behöver inte vinna, viskar jag till mig själv när jag stället mig i kön till direktanmälan. Det räcker om du vinner över dig själv.
När jag kommer fram tittar en av arrangörerna hastigt på mig i min slitna och något för smala orienteringsdräkt. Har du orienterat mycket? frågar han med tvivel i rösten när jag ber att få springa Öppen 5.
– Ska du verkligen springa den?
– 2,9 kilometer ska jag väl klara… säger jag och försöker se världsvan ut. Orange svårighetsgrad, det är min kompetens det.
– Den är grym, säger han. Har du sett kurvbilden på provkartan?
Flytta er, västgötar
Femton minuter senare går starten. Det vill säga i öppenklasserna får du välja starttid själv. Ta det lugnt, ta det lugnt, förivra dig inte, ingen hets, plocka nu kontrollerna lugnt, hetsa inte… viskar den lugne inom mig. Han som hörs så sällan.
Den hete springer redan för fullt mot startpunkten. Flytta er västgötar, här kommer det en fôrshaging. Femton kontroller, i dag blir det kontrollplock.
Backigt så ini norden
Världen ser inte alltid ut som den värmländska tallhed där jag en gång lärde mig orientera. I dag har jag blivit varnad och tittar verkligen noga på höjdkurvorna. Hmm, jag tar stigen runt höjden till ettan. Hmm, jag tar stigen runt höjden till tvåan. Hmm, jag tar stigen till trean med fast det blir en omväg. Hmm, jag får gå runt höjden till fyran.
Så där håller det på sedan. Klok som en pudel rundar jag höjderna. De är så många att arrangörerna har fått ändra skalan på våra kartor, för att alla höjdkurvor ska få plats.
Klockan tickar, kroppen är inte lika löpvillig i varje backe som ändå dyker upp men framåt går det och plockar gör jag. Femman går som jag tänkt. Sexan likaså. Sjuan lyser lika orange den, i kanten av den lilla mossen. Åttan… då börjar omdömet bli trött.
Läs inte detta
Låt oss sluta berättelsen här. Vem vill göra B-karriär? Vem vill bli föraktad, ens av sig själv? Vem vill hålla på och tjata om sju kontroller till, som en aldrig ens besökte? Jädra Hjalmar Söderberg, har du aldrig vänt en karta fel, du?
Själen ryser.
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
