Härligheterna i livet är sju.
En för varje sinne samt minnet.
Inre arbete med webbplatsen i helgen:
Lagt till krönikan Havande med musik på undersidan Nya krönikor.
Skapat en ny huvudlänk, Skrivande, och början till en sida där. (Kolla filmlänken!).
Gjort en undersida till den, Handböcker.
Lagt till två dikter från bloggen på Viktor Roots undersida Sanningen.
Statistik är tid som någon tagit.
Ett ord betyder så mycket. Och en del betyder dubbelt så mycket. För en kirurg är en app inte en app utan en app.
Sug på den du.
Det var en gång en munk som inte visste hur han skulle få fram fortsättningen på texten, när han nu hade gått över från pergamentrulle till bok, och första sidan var läst. Hur kommer man till sidan två?
– Du blar, sa den goda människan på norska Heldesk.
– Blar?
Här är den lika klassiska fortsättningen. På sitt sätt
The Page Turner
I kväll ska jag på idrottshistoriskt kafé i Deje Folkets hus. Ja, jag vet, det heter kulturhus nu för tiden.
Värmlands Idrottshistoriska Sällskap arrangerar. De lovar att vi ska få träffa Deje IK:s pojklag från 1953 med Ulf och Owe Sterner, Agne Andersson, Bengt ”Turken” Jonsson med flera. Vem nu denne turk är? Duktiga orienterare från Deje SF och grundarna av handbollsklubben Brukspôjkera utlovas också.
Kul. När motsvarande kafé hölls i Molkom hade vi riktigt roligt, och det har jag tänkt det ska bli i kväll också. Har någon annan hockeyspelare någonsin haft samma blick för spelet som Uffe Sterner?
– Kom in och ta dörra med dig! sa läraren på realskolan i Molkom till honom.
Då gjorde unge Sterner det.
Apropå ett tv-program vi älskade att hata att se i går:
– Är inte Thorsten Flinck en vandrande andra chans?
Är han Ernst Kirchsteigers andra halva? Den ena halvan ljusklädd, den andra mörk, men barfotagången förenar. Den ene inreder, den andre invecklar.
Och i går blev också den mörka halvan folkkär.
Det var en mörk och kylig morgon. På den gamla perrongen, som helst ville bli ung och pigg igen, stod de med sina datorväskor och nickade till varandra, ännu en otta.
– Jaså, ska du också.
– Mmm. Fick du igenom?
Sammanträdes-, kurs- eller dyrbar workshopmorgon. Herrarna kände sig skickade. Ändå var de bara länets dubbelklick- och bärbar dator-proletariat. Höjdkänsliga for de upp till Stockholm och sedan upp till Värmland igen. Helst ville de att vinstkurvorna skulle börja göra likadant.
Där stod de och nickade och längtade efter kaffe och en extra fralla, tack. När vi ändå är uppe och ska dit upp och sedan tillbaka hit upp igen i kväll. Jaså du är vaken och inte gråter.
6 och 38:orna.
Läser en jobbtidning, Dagens Media. Intervjuad trendguru avslöjar att öppenhet, transparens blir fortsatt viktiga år 2012.
Läser senaste nyordslistan från Språkrådet: ett av fjolårets nyord var skämsfilter. Spotify har konstruerat ett filter, så dina vänner på facebook inte ska se vad du lyssnar på för musik. Det kan ju vara något fult.
Öppenhet och filter? Jag tror vi behöver båda, precis som vi alltid har gjort. Går vi inte balansgång varenda dag, när vi försöker hitta skillnaden mellan privat och personlig, i det stora sociala nätverket livet?
En del saker går inte att radera där heller.
Jag tycker faktiskt om In kommer Gösta…
När flög jag första gången? Var det till Mamaia när vi förlovade oss? Paris? Nej, Paris var efter diktsamlingen och arvodet jag aldrig fick, eftersom förläggaren fick sälja villan.
Ett tag var jag flygrädd. Det fixade fotohandlaren i Munkfors, som bjöd mig på tur i sitt sportflygplan. Samma kväll fick jag segelflyga också. Ett tidigt jag-var-där-reportage. Varenda rädsla försvann.
Nu skäms jag mest. Koldioxid är dyrt för klotet. Hoppas, hoppas att mina Nike Pegasus inte är alltför mycket gjorda av koldioxidutsläpp.
I söndags var de med och flög en mil igen.
