Mina rädslor

Rädd för åska? Ibland.
Rädd för hundar? Ofta.
Rädd för alla dessa ökande orättvisor? Alltid.

Här skulle jag egentligen ha skrivit några rader om Egypten också. Muslimska brödraskapet (inte muslimer i allmänhet men just den organisationen). Imperialistiska brödraskapet (inte bröder i allmänhet utan framför allt nordamerikanska patriarker som vill styra världen med vår tids kanonbåtar). Hur hittar de varandra, alla dessa brödraskap? Systraskap är jag aldrig lika rädd för.

Makten fördrages bäst när den fördelas rättvist.
Åskan får jag stå ut med. Kom så gör vi åskledare av kanonbåtarna.

Storfrämmande

I dag har vi storfrämmande i Forshaga. Fiskgjusen är här och koltrasten och många andra. Ett par vargar strövar förbi då och då, vildsvinen försöker gnaga på nån golfgreen och rådjuren knaprar knoppar.

Konungen är också på plats. Älgen är verkligen kung i skogen.
I allt övrigt är jag republikan. Avgå, hela hovet.

Sluta fjäska för odemokratin.
Det är bättre att människor får välja sina högsta företrädare, än att en spermie ska göra det åt dem.

 

 

(Inlägg på grund av att de professionella turisterna herr och fru Bernadotte enligt uppgift kommer till Forshaga i dag för att titta på fesk).


#Stuff moderaterna did

I moderatpolitikern Annétthe Zettergrens värld har sjukvården byggts ut kraftigt i norra Värmland.

Sjukgymnastik till varenda nordvärmlänning, vare sig de märker det eller inte.

Akupunktur den 30 februari, ett datum som inte ens fanns förrän hon stack till sig själv, ja du vet vad hon stack till sig innan hon stack och vad det var för ställe hon stack till med det hon hade stuckit till sig när hon låtsades sticka de som inte fanns, på ställen de inte hade en aning om att hon stack dem på, det där obefintliga datumet som hon skrev in i de
journaler som inte heller förekom.

Snabba stålar.
Vassa låtsasnålar.
Sticka, stack, stuckit till sig, sugit ut det gôttaste ur den offentliga sektor hon inte ville ha men gärna tog miljoner av i alla fall, när den nu ändå stack dem till’na.

Slå den värstingresan om du kan.
Den börjar med en synål.

 

 

 

 

 

En dag på jobbet

Står vid jobbdatorn igen. I år kom jag ihåg lösenordet efter semestern. Det är en lycka att ha ett jobb att gå till. Visst, du säljer din arbetskraft för att få ihop till frukostfilen. Vem gör inte det? Vi säljer våra musklers och hjärncellers konster och förmågor.

Vi som kan.

Alldeles för många kan inte. Arbetsköparnas marknad har inte plats för 484 000 svenskar. Så många var arbetslösa i juni månad. 9,1 procent. Bland svenska ungdomar i åldern 15-24 år var 236 000 arbetslösa. 29 procent.

De drömmer om en dag på jobbet och ett lösenord att glömma bort.

Hata arbetslösheten
När jag var ung journalist intervjuade jag ibland nyblivna pensionärer. Alla berättade hur de börjat arbeta som 12-åringar, 13-åringar, 14-åringar. Den åldern. De följde med pappa till skogen, de blev lilldrängar eller pigor hos någon granne, de blev ströpojkar på ett sågverk. Stolta berättade de om slitet.

Vilken stolthet får den arbetslöse 28-åringen? Hon eller han som gått från skolbänken till ett liv i arbetslöshet. ”När jag blev 20 gick jag ut i min första åtgärd”.

Hata arbetslösheten. Hata ett system och en politik som tjänar på att skapa en armé av arbetslösa för att pressa ner lönerna. Dela bättre på jobben. Satsa på offentliga sysslor som behöver utföras. Bygg hållbarare järnvägar, anställ fler personal i förskolan, låt vårdens folk hinna andas.

Ropen skalla, inloggning åt alla.

Tur i Etiopien

438 dagar var de fångna och såg medfångar dö. Världen behöver journalister som går in där makthavarna inte vill att frågvist folk ska gå in. Det har deras kolleger fått lov att göra i långa tider, när sanningen skulle fram.

438 dagar. Etiopiskt fängelse. Makthavare med blod på händerna brukar vara rädda för att släppa ordet fritt.

Nu finns de bådas ord och bilder trots allt i senaste numret av Filter (”läsmagasin för nyfikna”) och snart kommer boken. Johan Persson och Martin Schibbye berättar om reportaget som inte blev som det var tänkt.

Rubriken?
”Vi hade i alla fall tur med vädret”.

 

Länk: Sommar i P1 med Martin Schibbye och Johan Persson (10 augusti 2013).

Sanningen om de rikas flit

– en dikt

”Om du ger de rika jobbskatteavdrag,
flera tusen i månaden –
så blir de flitiga”

”Om du ger de fattiga bidrag,
flera tusen i månaden –
så blir de lata”

Denna skillnad på folk kallas vetenskap,
nationalekonomi
En särskilt dyr sorts idioti
som blivit religion
på varenda gräddhylla i riket

Samma krona –
men den ene blir lat och den andre flitig
Hur dumma tror de att vi är?
Är de så enfaldiga att de själva tror
att en krona vet
när den hamnar hos en rik?

Viktor Root

 

 

 

 


Coolna, mitt klot

Jag vill inte ”få hjulen att rulla”, det är sååå 1800-tal… Jag vill få det stora hjulet att bli en grad svalare, långt in i alla tal som någon håller. Börja med den tanken, när du ritar de nya maskinerna. Gör så de inte suger upp och spottar ut allt levande liv de ser.

En gång insåg ingenjörerna att kraften inte kräver stånggångar. Sedan upptäckte de att kraften inte kräver remmar och remhjul. En dag ska de fatta att det inte ens krävs ändlig olja, smutsiga explosionsmotorer eller oändligt orena atomklyvningsverk när kraft ska skapas och verka.

Världen är full av möjliga jobb som värmer människors mage och hjärta men låter klotet trivas. Rita på de jobben, håll de talen.

Det är 2000-tal.

En miljard svälter, 1,5 miljard är överviktig

Min senaste krönika på tankesmedjan Ida:
En miljard svälter, 1,5 miljard är överviktig

Läser Naturskyddsföreningens årsbok Jorden vi äter. Den här sommarens viktigaste läsning för mig och för många andra, misstänker jag. I boken berättar författarna Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren om hur Värmland hade 347 mjölkgårdar år 2000 och 129 stycken elva år senare.

Klicka på tabellen. Då ser du ännu tydligare hur många nötkreatur länet hade år 1927.
Slutsatserna får du dra själv. Jag vet vad jag tycker.

De som byggde stan

Det går runt. Vi är på semester i eget landskap och allt hänger ihop, fast det vet vi inte än. Tittar på gamla bilar, cyklar och motorcyklar på Arvika fordonsmuseum, äter fläskfilé på verandan på Scandic, tar en öl på Ohlssons brygga. Jag läser kartan, jaså där ligger stadsdelen Haga. Besöker Trefaldighetskyrkan, byggd av arbetare på platsen i material från orten. Lyssnar på berättelsen om hur Rackenkolonins konstnärer framgångsrikt slogs för att kyrkan skulle bli just så vacker som hon blev. Efter Rackstadmuseet går vi stigen bort till Oppstuhage och får lära oss om platsen nere i stan som fortfarande kallas Pusshörnan, efter konstnärernas vana att kindpussas i början på förra seklet. Vid Nytomta blir jag lovad flagghissning om… vänta, jag får återkomma till den flaggstången.

Torsdagskvällens löprunda går förbi Ingesunds musikhögskola.

På fredagskvällen är vi vid Glava Glasbruk, där det en gång i tiden arbetade 500 personer med glastillverkningen och 800 andra arbetare skaffade fram bränsle ur skogen. Vissa år kom 38 procent av Sveriges fönsterglas härifrån.

På den anner sia vika
Den här kvällen är det konsert i Glashuset. Kenneth Thorstensson och Södra Åkeriet ska framföra hans hörspel På den anner sia vika, skrivet till när Arvika fyllde 100 år. En släkthistoria som samtidigt berättar om stadens framväxt.

Arbetarstadsdelen Haga har en viktig roll. Det har även en viss flaggstång liksom Trefaldighetskyrkan och Ingesund. Som om vi hade vetat allt det i förväg. Det gjorde vi inte.

Lokalen är smita full och de nio musikanterna och två berättarna är i högform. Efteråt står vi länge och applåderar Kenneth (som nyss fått Arvikas kulturstipendium) och hans vänner. Populärast är nog den tionde musikanten, unge Cornelis Nilsson som sjöng en av avslutningssångerna.

Gå och se På den anner sia vika om du har möjlighet. Sista föreställningen ges i Berättarladan i Rottneros på tisdag. Rekommenderas.

 

 

 

 

Länkar
”Allt ä så längesen nuförtia” – reportage om Kenneth Thorstensson i VF 27 juli.
Södra Åkeriet: Piltens polska.