Lärdomar – Sida 66 – SVENSSONS SLÄNG

Hur många politiker behövs det?

Då och då dyker frågan upp i inlägg och debattartiklar. Det är dags för en kommunreform tycker debattören. Här på trakten finns det till och med de som vill göra en enda kommun av hela Värmland.

Då måste vi ställa oss den här frågan, tycker jag:

– Vad är bäst för mig som invånare och för hela det lokala samhället, när gatlyktan slocknar eller vattentornet töms? Hur stor behöver kommunen vara då, för att lösa uppgiften? Hur långt bort är det effektivt att sitta? Vad menar vi med effektiv demokrati?

Svaret får du om du klickar på länken.
Mitt svar, vill säga.

Senaste krönikan i Tankesmedjan Ida:
Hur många politiker behövs det?

Vapenskrammel och litterära övertramp

Äter på restaurang med klok person. Berättar att den heter Freden för att det blev fred med Norge en våning ovanför oss. Förhandlingsbordet står kvar. I detta hus blev Norge fritt land 1905.

F-r-e-d-e-n… stavar han eftertänksamt och är tyst en stund medan han ser sig omkring i lokalen. – Varför har dom då vapen på väggarna?

Vad svarar man på sådant? Han fick en sabel som höll ihop gurkskivorna också.

När Hotell Selma Lagerlöf i Sunne var nytt hade de en matta på golvet, där restauranggästerna fick trampa på vildgäss.

Våldsam bransch det där.

– Ja skulle skrive in dig i facket

När jag hade jobbat några dagar på sågen kom Gösta med ett papper i näven.
– Jag skulle skrive in dig i facket, sa han.
– Bra. Jag har inte tänkt åka snålskjuts på er andra.

Sedan var det klart. Visst ville jag göra facket till en starkare kamporganisation än den var ibland på olika nivåer i landet. Men det gör man inte utifrån.

I dag är det inte lika självklart för alla. Svartfötter, skulle Gösta ha sagt. Gulingar. Ni låter oss betala till facket och försöker ändå dra nytta av vad vi andra drar ihop.

Du lurar dessutom dig själv
Förutom att det är osolidariskt är det att lura sig själv. Ännu värre blir det förstås om hela arbetsplatsen står utan kollektivavtal. Förbundet Vision har räknat på vad kollektivavtalet är värt för olika medlemsgrupper:

”Hur mycket tjänar du på att jobba på en arbetsplats som tecknat kollektivavtal? Några tusenlappar, kanske du tänker. I själva verket kan det röra sig om 100 000 kronor per år.”

Läs mer
Miljoner att tjäna på kollektivavtal
Det här tjänar du

Träningsläger i självbehärskning (4)

Målet för min 5:2-diet var att se hur det var. Man ska prova. Svaret var att samlaren-jägaren i mig kände igen sig.

Nästa mål var att komma under 80 kilo. Det tog nära tre veckor. Första julen i hela mitt liv som jag inte gått upp? Jag tror det.

De nya målen hette 79, sedan 78 och därefter 77 kilo. Slutligen 76,5 kilo, för då når jag precis under gränsen för övervikt, tycker BMI.

Jag är där nu.
Det gör bara ont när jag skrattar.

Illustrationen hämtad från min vän Viktor Roots alternativa viktminskningskampanj.

Tänker ingen tränare på kvinnorna i löpvågen?

Äntligen någon som tänker, skrev jag som kommentar till det här kloka inlägget om kvinnor och träningsprogram. Programmen är alltid skrivna för män, nämligen.

Tänker är det fler som gör, kommenterade någon. Det är bara det att Ida har skrivit ner deras tankar.

Sant. Läs.
Alla kan träna: Kvinnligt perspektiv på att följa träningsprogram

Antirasistiska FAQ (del 3)

Borde inte den som flyttar hit få lov att lära sig svenska seder?
Nämn en. Tror du pizzan, tacosen och sushin också är svenska?

Eller snöskotern.

Det finns väl andra seder än våra ursvenska maträtter. Borde de inte lära sig fira våra svenska högtider åtminstone?
Nämn en.

Jul firar vi på grund av en lycklig födelse i Nasaret. Firandet går till så att vi tar in en gran (tysk-schweizisk-fransk sed), klär ut far till stor och tjock tomte (efter en snäll turk) och tittar på en arg tecknad anka på tv (amerikansk sjömansanka utan kläder på underkroppen).

Nyår firar vi på grund av den gregorianska kalendern, föreslagen av Aloysius Lilius och antagen i Rom 1582. Vi tog hit den senare (1753), men någon svensk almanacka är det inte.

Vårt påskfirande började med en romersk avrättning i Jerusalem. Valborg var en anglosaxisk furstedotter som blev helgon i Tyskland. Första maj började som ett amerikanskt förslag vid en kongress i Paris. Pingsten är lika importerad den. Trevlig som de andra helgerna, jag tycker om dem allihop utom halloween, men importerade är de.

Alla helgons dag? För all del, något enda helgon har pratat svenska men resten är främmat folk, från långt bortanför din sockengräns. Halloween är en irländsk helg som köpmännen tog hit från Amerika.

Enda svenska högtiden?
Svenska högtider säger du. Riktigt svensk är bara midsommaren, då vi dansar i ring runt en stor fallossymbol i varenda by. Du tycker alltså att varje godkänd inflyttning till vårt land kräver att personen ifråga lär sig älska att hoppa groddjur mitt på ljusa dagen runt en träkuk? En stor lövad träkuk? Och detta har du byggt ett politiskt parti kring?

Vita kränkta träkukspartiet.

Då vill jag tipsa dig om att det finns ett parti till som är döpt efter en högtid svenska folket firar. Kalle Anka-partiet, känner du till det? Ni kanske kan samverka i valet, nu när du vet? Försök få honom att ta på sig byxor i så fall, är du snäll.

Det är så osvenskt med bar stjärt på allmän plats.

Länkar:
Antirasistiska FAQ (del 1)
Antirasistiska FAQ (del 2)

Mörka krafter och ljusa

I går morse:
Vackraste morgonhimlen på länge, funderar på att ringa henne som samlar på dem. Is på bilrutorna när jag hämtar tidningen. Morgontidningen har bekymmer med att Leif GW ska sluta med programmet Veckans brott. Det har jag med, men det finns större problem.

Nere i Malmö kämpar en medmänniska för sitt liv, nerstucken av nazister.

I nöden prövas vännen, sa farmor. Det är i tider som dessa vi alla prövas. Detta tänker jag på medan bokstäver formas till ord i min jobbdator. Vardagen måste gå vidare, sakta växer en ny webbplats fram. Hoppas den blir till hjälp.

De stolta parollerna har sin tid, just nu behövs de. Vännerna som prövades – så glädjande att de blev så många, i protest mot det nazistiska våldet, både efter Kärrtorp och Malmö. Demonstrationer på skolgårdar, gator och torg. En antirasistisk grupp på facebook där jag är aktiv växer hela tiden och samtalet där lär mig nya saker varje dag.

I dag:
Vardagen finns den med. Så mycken fin arbetsdelning, så vacker, all denna samverkan för att min frukost ska stå på bordet ännu en morgon. Hela världen har hjälpt till. De som gjorde kaffekannan, kvinnan som mjölkade kon, mannen som paketerade min blodtrycksmedicin.

Vardag. Varenda dag.
Den är i dag.
Jag tycker om den.

Tejpat gensvar i brittiska rail road-riket

Kreativitet tycker jag om. Inställningen till medmänniskan är förstås uschlig, men inlevelsen är det inget fel på. När jag kommer så långt i min engelska läsövning inser jag hur det ligger till. Oj, det är ju en kollega till mig som har fått brevet med bilagan.

Avslöja inte metoden för en enda människa. Detta kan sprida sig.

Länk:
Brittisk resenär skickar besked i retur

Träningsläger i självbehärskning (3)

Det stör mig när ett så fyrkantigt mått som BMI kallar mig överviktig. Det irriterar mig när magen väller över bältet, jag som kallar mig motionslöpare. Det skrämmer mig en liten liten aning att jag antagligen har ärvt benägenheten att få diabetes.

Alltså har jag viktväktat ett par gånger genom åren, helt privat. Visst, det märktes på vågen men var förfärligt tråkigt. Jag vill inte leva alla mina dagar räknandes points.

1983 vägde jag 62 kilo, såg anorektiskt ut och sprang mil efter mil varje vecka. Sedan gick jag upp ett kilo om året i tjugo år. Överviktig, säger mitt BMI.

Räknar inte då heller
Den 2 december i fjol började jag med 5:2-metoden. Den är som facebook, jag skulle aldrig börja men … … nu är jag där.

Detta är den tredje rapporten. Svaret är att metoden passar mig. Du behöver bara räkna två dagar i veckan och jag räknar inte då heller. Jag har samma meny varje 2-dagsfrukost, lunch och kvällsmat. Samma mellanmål. Det hela är mycket praktiskt.

Entusiasmen håller jag vid liv genom att väga mig varje dag. Det är säkert emot 5:2-dietens grundtankar men för mig fungerar det och dessutom är det intressant.

Då ser jag det
En kväll gör jag diagram, när det känns som om ingenting händer. Då ser jag det. 83,3 kilo den 2 december. Den 21 december etablerar jag mig under 80 kilo, den 31 januari når jag första gången under 79 kilo.

När detta skrivs har jag flera gånger sett talet 77 le vänligt emot mig från badrumsvågens display. Drygt ett kilo kvar så är jag inte överviktig längre.

Bältet har fått användning för först ett nytt hål och sedan ännu ett. Benen har fått nära sex kilo mindre att släpa på när vi springer. Min stönighet, stark från början, trivs för det mesta fint med sitt nya träningsprogram. Hungrig två dagar i veckan, jaha, är det så vi lever nu. Det var ju också ett intervall.

Två gånger har jag legat i fosterställning om kvällen, en 2-dag med 600 kalorier. Den ena dagen hade jag sprungit ett lite för hårt löppass på morgonen, det gör jag inte om. Lätta pass går bra.

Den andra dagen vet jag inte vad som hände.

Löparlärdom nr 118-122

Torsdag, springer på lunchen när vintern tagit omtag. Skorna knarrar friskt mot underlaget, i skogen har fem centimeter nysnö målat allting vitt. Kvällen innan sprang jag samma stig med tolv förvånade dobbar under fötterna. Det var någonting som inte stämde. Inte var det pannlampans fel att fötterna for hit och dit. Vad gjorde jag för fel?

Svar: – Du har inte funderat på om det kan vara lärdom 119 som spökar, kamrat Svensson?

Löparlärdom nr 118: fjorton (14) gröna oliver strax innan långpasset är ingen optimal uppladdning. De brukar börja köra intervall efter 2,8 kilometer. Intervall i backe.

Löparlärdom nr 119: om folk tycker du är opraktisk blir det inte bättre, ifall du sätter dobbarna bak och fram på löparskorna och ger dig ut.

Löparlärdom nr 120: en sak som däremot är bra, är att vända reflexerna utåt på reflexvästen. Har jag hört.

Löparlärdom nr 121: själva springningen får du gärna utföra både bak- och framåt.

Löparlärdom nr 122: om du själv är vrång när du ger dig ut, är du det sällan när du kommer hem. Det är det som är skillnaden mellan en träningsvillig löpare och en introvert väst.

Har jag hört.
Jaså reflexerna inåt. Än är inte den siste idioten född.