Etikett: Lärdomar

– Du syns! sa Anneli

Det finns yrken där du står på en scen hela tiden. Du jobbar inför öppen ridå, folk ser vad du gör, de betalar din lön och blir arga om du bär dig dumt åt. Jag tänker på yrken som lärare, bussförare, präst och butiksbiträde.

Och polis.

Karusellängen näraBlir du förvånad när vissa lärare, präster och biträden inte inser detta? Det blir jag. Du läste väl om kvinnan i en skoaffär i Karlstad som förklarade för en kund att små tjejer leker inte, därför sliter de inte skor så hårt? ”Tjejer har inte det behovet.” Du minns väl prästen som porrsurfade och läraren som bodde på skolan i smyg?

Som ett russin i synen
Eller skånepoliserna. Dessa klämmiga kamrater med datamaskin, som har gjort så att rikspolischefen just nu ser ut som ett romrussin i ansiktet, varje gång han får en tv-kamera framför näsan.

KarusellängelFattar de inte? Begriper de inte att de står på en scen? Jag säger som en arbetskamrat på Räddningsverket. Det var informationsövning på en länsstyrelse någonstans i Sverige, vi övade informationsberedskap och skulle samverka med en karl från försvarsmakten. När karlen kom gående emot oss i den långa korridoren på morgonen fick Anneli se att han bar militär kamouflagedräkt, m/90. Nu är hon från Deje och där är de rakt på sak när det ska pratas.

– Du syns! sa Anneli.

Jag tror inte han har hämtat sig än.

 

Fotnot: För dig som inte läst det, så skrev Magdalena Dahlgren så här på facebook den 3 september och fick det delat 453 gånger:

”Tack kära expedit på Bergkvist skor som talade för mig och min dotter att de skor vi köpte för två veckor sen som sulan redan släppt på (rejäla svarta kängor) inte tålde att ’leka och sparka boll’ med utan var till för ’tjejer som vill va snygga och tuffa och gå på stan och bio’. När jag (givetvis!) ifrågasatte denna kvinna (som måste ha tidshoppat hit från 1950-talet) om inte BARN ska kunna leka i sina skor så Bergqvistsfick jag det fantastiska svaret ’Tjejer har inte det behovet’. Vilken jävla avhyvling hon fick ska ni veta. Tack kära expedit som öppnade upp ögonen på min nioåriga dotter hur jävla dumt det är ställt. Världen har fått en ny purfärsk FEMINIST! Vi kokar bägge två.”

– Det ska bli strängare registrering av såna som dig

En dag blir jag inkallad till kompanichefen på I2. Han som vi både gillar och ogillar högt och rent. Stäng dörren Svensson, säger han och bläddrar i sina papper. Sedan tittar han upp.

– Det har kommit direktiv uppifrån, säger han. Det ska bli strängare registrering av såna som dig.

Orange bollDe senaste kvällarna har jag tänkt rätt mycket på den karln och samtalet från 1971. Med åren blev han en tv-kändis på sitt område och ärlig har han varit hela tiden, både när det varit bekvämt och när det inte varit det. Den gången trodde jag bara att han ville skrämmas och få mig att sluta sälja radikala soldattidningar på luckan. Det lyckades inte. Fast försäljningen lyckades inte särskilt bra den heller, om sanningen ska fram.

Samtalet fortsätter med att kaptenen förhör mig i detalj om mina politiska åsikter. Hur ser jag på försvaret av Sverige (”jotack, jag är bondson, torvan ska försvaras, sen kan vi diskutera hur politiken ska se ut innanför gränserna men torvan är helig”), hur ser jag på proletariatets diktatur (”det är två latinska ord som kan betyda nästan vad som helst, se bara hur illa det gått i öststaterna”), hur ser jag på demokratin (”jag vill förändra mycket, kapten, men det vill jag göra tillsammans med svenska folkets majoritet”).

Så där håller det på. Till slut konstaterar kaptenen att 112 Svensson bara är en radikal socialdemokrat, vad han än kallar sig själv. Det har kaptenen rätt i, fast det tar mig några år att inse den saken.

Avlyssnade telefoner
Orange bollVi protesterade mot Vietnamkriget. Innerst inne var vi rätt säkra på att åtminstone de ledande av oss (dit jag inte hörde) fick sina telefoner avlyssnade. Registrerade för våra åsikter? Självklart var vi det, tyckte kamraterna. Minns du inte vad säpo-männen fotograferade oss noga när vi demonstrerade mot den amerikanske ambassadören då han besökte Åmål?

Långt senare fick jag jobb, först på den strategiskt viktiga SOS-centralen och senare på Räddningsverket som också hade viktiga hemligheter för sig. För mig var det inga problem, jag råkar tro på demokrati och på organiserad medmänsklighet. Ska vi ta till stora ord tycker jag att räddningstjänst och ambulanssjukvård sysslar med just det. Organiserad medmänsklighet.

Ibland behövs hemligheterna och jag tänker sannerligen inte bli förrädare och avslöja dem.

Då log Karl Marx
Något säger mig att kaptenen faktiskt menade allvar med det där politiska förhöret. Jag börjar tro att han aldrig skickade in någon rapport angående den marxistiskt intresserade telegrafisten på femte kompaniet. Jag fick ju jobben. På Räddningsverket fick jag till och med en säkerhetsutbildning av en karl från vårt lokala säpo. Då log Karl Marx i sin himmel. Lär dig nu allt om envarsgripande, viskade det mellan molnen.

Det skulle ha varit intressant att se direktivet han hade fått, kompanichefen. Lika intressant hade det varit att se hur det gick till när skånepoliserna fick order att bygga upp sitt register över romska levande och döda, vuxna och barn.

Kapten P hade åtminstone modet att berätta. Varför teg alla dessa poliser i alla år? Någon av dem måste väl ändå ha haft en viss känsla för anständighet?

 

SpänningFotnot: Polisen i Skåne har börjat göra ett register över alla som heter Johansson nu, samt deras barn och avlidna föräldrar. Johansson är ett genomsnittligt svenskt namn och en av skånepoliserna har hört att det i genomsnitt sker en del brott. Några dessutom med efterlevande till döda föräldrar inblandade.

Om det rätta sättet att bekämpa mördarsniglar

I går publicerades min senaste krönika på Tankesmedjan Ida. Det är en lärotext, som berättar hurusom en vän till mig lägger ner stor kraft och möda på att uppfinna ett helt nytt sätt att bekämpa mördarsniglar i trädgården.

Hur det går med projektet säger jag inte. Men det är en individ till inblandad.
Rolig? Döm själv.

Länk till krönikan: Telefonören försöker bli kvitt de slemmiga kannibalerna

Snigel nära 2

Spansk skogssnigel (Foto: Klara Thorsson).

Skarp kritik mot 24:7-dieten

– Efter flera dygn i sängen
gick han upp!

Vi har tidigare publicerat herr doktor Viktor Roots uppmärksammade rön, den så kallade 24:7-dieten. Se illustrationer, första delen och steg 2.

 24-724-7 steg 2

Nu kommer allvarlig kritik mot metoden. Inte är han doktor heller, han är en pensionerad skogsarbetare och småbonde som skriver kônstiga dikter och en gång konstruerat en tryckkokare som exploderade.

– Han gick UPP när han gick ner från sovrummet! hävdar kritikerna från sin position på samma parksoffa mellan ICA och Konsum nere i köpingen. 

Viktor själv bara ler och funderar på ett svar. Steg 3, nu ska vi se, hmm, steg 3. Var la jag mopedhjälmen?

Allt det spännande finns hos kvinnorna

Det är kvinnorna som bär vår framtid. För mig känns det ofta så. Nej, inte alla kvinnor och inte bara de men väldigt ofta. Vilket kön är mest emot kärnkraft och europeisk överstat och överslant, vilket är mest emot styckningen av välfärden – om inte kvinnorna i Sverige? Det är ju de som håller uppe de rester av folkhemmet vi fortfarande har kvar.

På slitna armar, ryggar och knän bär de den offentliga sektorn, den nödvändiga offentliga sektorn. Du tror väl inte att det är en tillfällighet att det så ofta är de duktiga och plikttrogna flickorna som blir utbrända?

Knappast.

Tre nya favoriter
De spännande bloggarna kommer också därifrån. När jag berättade om några favoritlöpbloggar för ett tag sedan, var alla skrivna av kvinnor. Ska jag nämna två av mina absoluta bloggfavoriter i andra kategorier så blir det Bodil Malmsten (som jag först trodde hade slutat) och Adina Magnusson i Kristinehamn (som slutade ungefär när jag hittade hennes skrivande).

Här är i stället tre andra rätt nya bekantskaper för mig i bloggosfären. Alla är kloka och vassa, alla är roliga (på det ena eller andra sättet) och alla är kvinnor. Det är ingen tillfällighet. Dessutom bekräftar minst två av dem en annan sak som livet lärt mig. Den som är fotograf eller konstnär har goda förutsättningar att bli en bra skribent.

Hon har lärt sig att se

Hem Vem?

 

 

Här är de tre. Läs & bli berörd.
Linaslyna 
J. Segerberg
Kling Kong

 

Besökssiffrornas fånge

Den som bloggar får passa sig för att bli besökssiffrornas fånge. Det är annars inte så svårt att se vad som lockar flest. Svaret är: bra texter. Bra personliga inlägg.

Trösterikt samtidigt som det ställer krav.

Har du sedan inflytelserika vänner som nappar, stiger siffrorna. Främsta källan är fortfarande facebook men många kommer in från annat håll. Gillningarna är alltid långt färre än besöken, det kan man också filosofera över.

Farligast är att glömma eftertanke och resonemang. Rappa elakheter som skvätter besinningslöst åt alla håll vore inte svåra att plita ner, men den här skrivaren är nu inte riktigt så lagd.

Arg ibland, gärna, vreden behövs den med.
Men inte elak för den billiga poängens skull.

Det här inlägget länkar jag inte på facebook. Vill du så hittar du det ändå. Vad jag vill, i grunden, hittar du här.