Provar nya vätskebältet

Måndag, provar nya vätskebältet vid en svampjogg på lunchen. Får ihop kantareller till två smörgåsar vid det enda stället jag undersöker, men svampplockning är inte huvudsyftet i dag.

Stannar uppe vid ängen och drar åt skärpet lite. Bra, nu hoppar inte flaskorna jämfota längre i svanken. Dricker några klunkar i uppförsbackarna vid Haget. Vänta, vad hände? För första gången fungerar det att dricka ur en löparflaska utan att skruva av korken. Lite småbesvärligt att sätta tillbaka flaskan, men hellre det än de gamla trötta flaskorna som jag tappade stup i kvarten.

Då och då tittar solen fram mellan molnen. Klockan tickar, svamp i jackfickan. Fullt med jobb som väntar när vi kommer hem, nya bältet och jag.

Skorna luktar skog och lycka.

 

Hellre henryckt än hanförtryckt

Ja, det var bara det jag ville säga. Apropå en aktuell debatt om ett gammalt svenskt ord som inte precis ingår i mitt aktiva ordförråd men det är det många bra ord som inte gör.

Då har jag värre problem med dumheta i vala, orättvisorna, ojämlikheten, religionsförtrycket, folkförtrycket, kvinnoförtrycket och att jag måste äta piller varenda dag mot blodtrycket.

Hen kommer jag nog inte att använda många gånger, mer än den här gången.
Men rädd är jag inte.

 

Tacka vet jag härkontakt

EU-kommissionens ordförande Manuel Barroso tycker att det behövs en utökad politisk union. Han vill att EU rör sig mot en federation av stater.

Käre Manuel, det har Europeiska Unionen gjort ända sedan den föddes. Traskat på i sin tragiska vandring mot mer och mer centralstyrning. Det var därför så många av oss röstade nej.

Demokrati gör sig bäst vid närkontakt.
Politiker blir pratbarast vid härkontakt.

Det gör vi medborgare också.



 

 

 

I går var det jubileum för euroomröstningen påminns jag om på facebook. Nioårsjubileum. Läs och njut: folkomröstningsresultatet.

(Jo, jag har gjort lumpen. Jo, vi ska försvara torvan, Sverige behöver ett starkt försvar. Nej, jag menar inte krigshärars kontakt, kriget är visserligen politikens fortsättning men bör sannerligen undvikas).

 

Det afrikanska reportaget om Sverige

Jag är full av beundran inför journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye. Det de försökte göra var viktigt. Hoppas vi får se reportaget de jobbade med, om det nu är möjligt. För mig är de hjältar i det fria ordets tjänst.

Detta betyder inte att Sverige och vi svenskar är några rättesnören själva, alla gånger. Vilket reportage skulle inte afrikanska journalister kunna göra om den konstiga rättsapparaten i det nordliga landet Sverige, utifrån fall som Thomas Quick? Han som fick knark för att säga det polisen ville. Eller om den svarta kvinnans skrik inifrån tårtan som vår kulturminister skar sönder kring skrevet.

Varje midsommar hoppar vi som grodor kring en lövad fruktbarhetssymbol och varje midvinter tittar vi på amerikanska tecknade filmer om en arg anka för att hylla Jesu födelse.

Det är inte det enda som ser konstigt ut söderifrån.

*

Såhär börjar reportaget, översatt från den afrikanske reporterns språk:

(Bild på dans kring en midsommarstång, fiolmusik och dragspel, sång ”Små grodorna, små grodorna….)

Speakern:
Svenska folket älskar sex. Och groddjur.

På somrarna dansar de sin speciella groddans kring en upprest fallossymbol som de pryder med sina vackraste blommor och blad.

Och ändå. Fruktbarhetsriten har inte hjälpt. Kanske behöver de resa ståtligare penisar? Flera av deras älskade grodarter hotas av utrotning.

Men svenskarna hoppar och hoppar. Sedan hänger de tvätt.

(Närbild på död lökgroda i Skåne).

 

Fejkad film bevisar att fri journalistik behövs

Filmen med de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som användes som bevis vid rättegången var fejkad. Modigt av mannen som färdigställt den att berätta.

Visar inte den filmen att det fortfarande behövs modiga journalister som ger sig ut i ofria länder och berättar? Hur ska annars världen få veta, när det inte finns fria interna medier?

Länkar till SVT:s inslag:
Bevisen om Schibbye och Persson iscensattes
”Bluffen pinsam för Etiopien”

 

Tränar på kärnfullheter

Nackdelen med att säga ”någonsin” när du menar ”hittills” är att du måste leva upp till det hela livet.

*

För säkerhets skull hade han dubbelmoral.
Ifall han skulle tappa en.

*

Trappor städas bäst uppifrån.
Böcker läses bäst från vänster.
Nollor gör sig bäst till höger.

*

Att kalla allt för lek är bästa sättet att döda lekfullheten.

*

Var trettionde år får människan en måsskit i huvudet, säger statistiken. Det är bara det att när du närmar dig tiden för andra måsklicken och sedan passerar den – så minns du inte om den redan har hänt.

*

Ingen aforistiker med självaktning accepterar relativitetsteorin.

 

 

 

 

 

Att kalla allt för lek är bästa sättet att döda lekfullheten

Måste du göra falska enkronor så kalla det inte konst. Det sliter ut konstbegreppet. Vill du sätta upp skyltar på universitet så kalla inte det heller för konst. Du skadar konstens trovärdighet.

En dikt vet vi ungefär hur den ser ut. En roman har sina ramar. Novellen, gitarrsolot och kortfilmen. Breda ramar men vi vet när ett gitarrsolo är ett gitarrsolo.

Varför tror konsten att allt är konst? När någon sitter vid sitt köksbord och dricker kaffe och tänker på senaste episoden av tv-programmet Bonde söker fru. När någon gräver sitt
trädgårdsland medan en hund hämtar en pinne. När en grupp människor åker buss till Stockholm via Västerås. Allt därifrån – och till en begåvad Lars Lerin-akvarell. Konst.

Aldrig har jag hört någon påstå att en psalm med tre verser är en romantrilogi. Aldrig att en kortprosasamling är ett riff. Vad är det då för mening med att kalla allting för konst? Ett fejkat självmordsförsök, en förstörd tunnelbanevagn, en svart kvinnas skrik inifrån en tårta.

Dålig underhållning är ingen konst.
Inte bra underhållning heller.

*

Kronan var rätt rolig.

 

Efter att ha skrivit de raderna borde jag känna mig gammaldags och förändringsovillig. Det gör jag inte, det är jag inte. Visst måste konsten få leka och prova, men om varje mänsklig handling kallas ”konstprojekt” blir både konstnären och konsten onödig. Därför är det en reaktionär och bakåtsträvande åsikt som kronmakarn och skyltmakarna för fram.

Att kalla allt för lek är bästa sättet att döda lekfullheten.

PS. Läs gärna den här krönikan av Claes Lönegård i tidningen Fokus. ”Medelmåttorna belönas när generaldirektörerna festar”. Tjohoo!

 

Äntligen fria

Där man bränner böcker bränner man snart människor. Där man fängslar journalister, för att de modigt gör sitt jobb, fängslar man också det fria ordet och demokratin.

Därför är det en glädje att opinionen fick rätt och att de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson nu blir fria.

Hoppas de kan färdigställa sitt reportage. Hoppas det visar sanningen om det bloddrypande oljebolag där Sveriges utrikesminister doppat sina fingrar kletiga.