Munkfors sak är vår – Hjältarnas återkomst

Hjältarnas återkomst

Torget i Munkfors, söndag. Ungefär halva kommunen på plats för att fira de 20 som gett orten självförtroendet tillbaka.

Vad det handlar om är David mot Goliat. Den lilla lilla 3 600-personerskommunen mot resten av världen. Revanschen på storsamhället.

Vad det handlar om är solidaritet, när en alldeles vanlig bruksort reser sig tillsammans, glömmer Jante och olika uppfattningar och säger att ”Nu jädrar gör vi det här tillsammans. Nu tar vi dom!”

Vad det handlar om är vänskap. Jag tycker ju om både Munkfors och dess kör. Några känner jag, några är bekantas bekanta, några är bekantas barn. Det är så roligt att de lyckas.

Vad det handlar om är att ge cynikerna fel. Jag bryr mig inte om hur länge Anna Book har bott i Munkfors och hur stockholmarna tycker att värmländskan låter i tv.

Vad det handlar om är att Körslaget är ett av få program i sitt slag, där det inte sitter en jury och förnedrar, inga ö-råd som lär Sveriges barn att egoismen ska segra.

*

Hundarna håller medVad det inte handlar om är vilka låtar de sjunger. Det är inte alltid min musik.

Vad det inte handlar om är Anna Book. Hon är inte min sorts sångerska. (Fast sjunga kan hon och i dag på centrum i Munkfors har jag lärt mig att hon både är rolig och kan säga ”kyss mig i rôva” på allt annat än stureplanska).

Vad det inte handlar om är en kanal med bedrövliga reklamavbrott.

*

Det handlar om solidaritet. Jag råkar gilla stöniga smeder. Det är därför jag tycker Munkfors sak är vår.

Bilderna är från torget i Munkfors i dag på söndagseftermiddagen. ”Hjältarnas återkomst” heter showen. Precis så ser vi på saken. Hjältarna.

Hundarna håller medShowen blev rejält försenad, för vi fick vänta på tv-teamet från Stockholm. De körde fel i Karlstad och for till Grums. Fundera över vilket budskap det sänder. Är det en hälsning att vi på vischan inte är något värda? Är det tändvätska? En storstadsnonchalans som får sådana som jag att förvånat rösta i ett lekprogram i TV4.

När inte ens arrangörerna själva hittar till de små orternas Sverige. Då är det dags att vi låter en sådan ort vinna.

Munkfors sak är vår.

Va’ kôster en doktorshatt?

FlingaOm du tycker att invandringen till ditt land ska bromsas. Om du tycker att ditt lands mottagning av människor från länder utanför den västliga kulturkretsen ska begränsas kraftigt. Om du tycker att kriterierna för att ge asyl ska tolkas strängt. Om du vill införa kommunal vetorätt mot asylmottagning. Om du vill begränsa familjeinvandringen till äkta makar över 24 år och egna barn under 18 år. Om du vill införa språk- och kunskapstester för vuxna familjeinvandrare i hemlandet, innan de kan få uppehållstillstånd. Om du kritiskt vill gå igenom offentligt stöd till organisationer och föreningar där etnisk bakgrund eller gemensamt hemland är kriterium för medlemskap och för organisationens plattform. Om du tycker att när en flyktings behov av skydd är över måste han skickas hem. Om du tycker att utländska medborgare som döms till mer än tre månaders fängelse ska utvisas.

Då kan du bli hedersdoktor vid Karlstads universitet.

Ger bort det bästa de har
Karlstads universitet har en vision. Det vill utmana det etablerade och utforska det okända. Detta är snömos. Saken är den att det inte är i visionerna Karlstads universitet har sin styrka. Det är i praktisk handling. ”Du har en ton, Thon. Skrid frem, skrid frem!” säger Karlstads universitet och ger bort det bästa de har till fremskrittaren. Starkt, inte sant?

Det bästa de hade är borta nu. Väck mä pusta.

FlingaDet är alltså inte Värmländska Entreprenörs-Gulledej-priset han får.
Inte Gu’-va-gôtt-mä-alle-nôrsker-som-kommer-hit-å-handler-tack-ska-du-ha-medaljen.
Inte Vi-ä-bare-LITTE-avundsjuke-men-du-ä-att-en-klämmig-typ-du-diplomet.

Det är ett hedersdoktorat.
Heders.
H E D E R S.
Ger du den äregåvan till en främlingsfientlig. Då ger du samtidigt bort något av dig själv, som du aldrig mer kan få tillbaka av en främlingsfientlig. Din egen heder.

FlingaFick du mycket pengar av miljardären Olav Thon, Karlstads universitet? En miljon? Femton? Va’ kôster en heder nu för ti’n?

Va’ kôster en doktorshatt?

”Det här var inte lätt”

”Det fattar inte jag heller egentligen. Skriv inte det för guds skull, då åker jag ut efter den här artikeln. Då får vi en till vilde. Det här var inte lätt. Kan jag få svara på det senare?”

SAOL från mosaisk till moskébyggnadSvaret från Ulla-Britt Åsén, ende kvarvarande kommunfullmäktigeledamoten för Sverigedemokraterna i Borås, när Borås Tidning frågar henne vad som är problemet med ett nytt moskébygge i staden.

Det fattar inte hon heller.

Titta på facsimilen från Svenska Akademiens Ordlista. Där får tre religioner glatt plats bredvid varandra, på bara några centimeter. I det svenskaste som finns, nämligen SAOL.

Gissa var de vackraste mosaikerna finns, Sverigedemokrater.

– Det ska bli strängare registrering av såna som dig

En dag blir jag inkallad till kompanichefen på I2. Han som vi både gillar och ogillar högt och rent. Stäng dörren Svensson, säger han och bläddrar i sina papper. Sedan tittar han upp.

– Det har kommit direktiv uppifrån, säger han. Det ska bli strängare registrering av såna som dig.

Orange bollDe senaste kvällarna har jag tänkt rätt mycket på den karln och samtalet från 1971. Med åren blev han en tv-kändis på sitt område och ärlig har han varit hela tiden, både när det varit bekvämt och när det inte varit det. Den gången trodde jag bara att han ville skrämmas och få mig att sluta sälja radikala soldattidningar på luckan. Det lyckades inte. Fast försäljningen lyckades inte särskilt bra den heller, om sanningen ska fram.

Samtalet fortsätter med att kaptenen förhör mig i detalj om mina politiska åsikter. Hur ser jag på försvaret av Sverige (”jotack, jag är bondson, torvan ska försvaras, sen kan vi diskutera hur politiken ska se ut innanför gränserna men torvan är helig”), hur ser jag på proletariatets diktatur (”det är två latinska ord som kan betyda nästan vad som helst, se bara hur illa det gått i öststaterna”), hur ser jag på demokratin (”jag vill förändra mycket, kapten, men det vill jag göra tillsammans med svenska folkets majoritet”).

Så där håller det på. Till slut konstaterar kaptenen att 112 Svensson bara är en radikal socialdemokrat, vad han än kallar sig själv. Det har kaptenen rätt i, fast det tar mig några år att inse den saken.

Avlyssnade telefoner
Orange boll
Vi protesterade mot Vietnamkriget. Innerst inne var vi rätt säkra på att åtminstone de ledande av oss (dit jag inte hörde) fick sina telefoner avlyssnade. Registrerade för våra åsikter? Självklart var vi det, tyckte kamraterna. Minns du inte vad säpo-männen fotograferade oss noga när vi demonstrerade mot den amerikanske ambassadören då han besökte Åmål?

Långt senare fick jag jobb, först på den strategiskt viktiga SOS-centralen och senare på Räddningsverket som också hade viktiga hemligheter för sig. För mig var det inga problem, jag råkar tro på demokrati och på organiserad medmänsklighet. Ska vi ta till stora ord tycker jag att räddningstjänst och ambulanssjukvård sysslar med just det. Organiserad medmänsklighet.

Ibland behövs hemligheterna och jag tänker sannerligen inte bli förrädare och avslöja dem.

Då log Karl Marx
Något säger mig att kaptenen faktiskt menade allvar med det där politiska förhöret. Jag börjar tro att han aldrig skickade in någon rapport angående den marxistiskt intresserade telegrafisten på femte kompaniet. Jag fick ju jobben. På Räddningsverket fick jag till och med en säkerhetsutbildning av en karl från vårt lokala säpo. Då log Karl Marx i sin himmel. Lär dig nu allt om envarsgripande, viskade det mellan molnen.

Det skulle ha varit intressant att se direktivet han hade fått, kompanichefen. Lika intressant hade det varit att se hur det gick till när skånepoliserna fick order att bygga upp sitt register över romska levande och döda, vuxna och barn.

Kapten P hade åtminstone modet att berätta. Varför teg alla dessa poliser i alla år? Någon av dem måste väl ändå ha haft en viss känsla för anständighet?

 

SpänningFotnot: Polisen i Skåne har börjat göra ett register över alla som heter Johansson nu, samt deras barn och avlidna föräldrar. Johansson är ett genomsnittligt svenskt namn och en av skånepoliserna har hört att det i genomsnitt sker en del brott. Några dessutom med efterlevande till döda föräldrar inblandade.

Brinner det hos Gösta?

– Ja jag hör att du heter Gösta Hult, men var brinner det nånstans?
– Göstahult.
– Ja jag hör att du heter Gösta Hult, men var brinner det nånstans? Vi ska skicka brannkårn.
– Göstahult.
– Ja jag hör vad du heter, Gösta. Kan du inte berätta var det brinner nånstans?

Tänkbart scenario om SOS-centralen i Karlstad flyttas till Örebro, som det föreslagits. Lokalkännedom är inget du skaffar dig på en kafferast. Våra dialekter i provinsen kan också ställa till problem. Orten ”Kalann” står knappast på några kartor.

Antal Rud i VärmlandVad händer om någon får hjärtinfarkt i Rud och en anhörig från annan ort ringer åt honom? Vet du hur många Rud det finns i Värmland?

 

 

 

Replikskiftet i början skulle kunna hända med larmcentralen i Karlstad med. Fast risken blir större,  ju längre bort de som larmar ut blåljusen  ska sitta. Svaret är 24, förresten, det finns minst 24 Rud. Du ser dem på kartan här intill. ”Vilket Rud menar du? Jaså Rud i Ämtervik? Vilket Ämtervik?”.

 

Flykten och värdfolket

Jag brukar alltid berätta om siffran 25 per dygn. Så många småjordbruk lades ner i Sverige strax efter mitten av 1960-talet. Det känner jag fortfarande vemod inför.

I Syrien flyr en människa var 15:e sekund från sitt hem. Två miljoner har flytt utomlands, fyra miljoner har flytt inom landets gränser.

Efter 60-talet blev svensk landsbygd enmansbetjänad, brukar jag säga. Hos den här 62-åringen finns ärr kvar än, fast vår flykt sannerligen inte var blodig på minsta sätt.

Hur länge sitter ärren kvar för de syriska flyktingarna? De som överlever.

Nioåringens fråga
Inte blir det bättre om de som flytt möts av främlingsfientlighet från omänskliga, förledda och historielösa personer, där de hamnar. Häromdagen kunde jag läsa följande på Twitter. Det var skrivet av journalisten och författaren Dilsa Demirbag-Sten, som råkat gå förbi en rasistisk demonstration och dess motdemonstration:

Passerade demo med dotter (9 år). H upprepade frågan: ’Visst var de som tycker att vi får vara i Sverige fler än rasisterna, många fler?’.

Inget barn ska ens behöva tänka den tanken, även om rätt sida ledde.

 

Vägen

 

 

 

 

 

 

 

Ibland kan mitt svenska vemod kännas  futtigt.

 

Men blir det helt omöjligt…

Forshagalinje

… för er, karlstadsbor, så är ni alltid välkomna att besöka Forshaga. Här har vi raka linjer på cykelbanorna och vita cyklar utritade här och där, så ni från stan ska veta hur ni gör.

Välkomna hit, Petruskiosken har gôtt mos och i forsen finns det lax.

Fotnot: detta apropå fredagens inlägg. Här kan du läsa mer om konsten. (Vad viktigare är: var 15:e sekund flyr en medmänniska från det blodiga kriget i Syrien. Sex miljoner är på flykt, inom eller utom landet).

 

En dag i alliansregeringen

– Och så hittar vi på ett jobbskatteavdrag som gör så att alla dom mammalediga kvinnorna får betala mer i skatt än dom som jobbar.

– Å Gud vilken bra idé. Då slutar arbetarna hålla på och föda så mycket ungar.

– Precis. Vi ska inte ha en massa nyfödda socialdemokrater och vänsterpartister i det här landet.

– Ska vi bestämma det då? Slut med allt jämställdhetstjafs. Högre skatt för det fruntimmer som är hemma och passar sina egna ungar än när fruntimret kravlar sig till jobbet och kopierar papper åt oss?

– Topp.

Beda från Bogen

 

SR Ekot: Femte jobbskatteavdraget: klyftan ökar
SvD: Ökade klyftor med jobbskatteavdrag
DN: Ökade klyftor med jobbskatteavdrag
HD: Ökade klyftor med jobbskatteavdrag
AB: Klyftan ökar med ny skattesänkning

osv

Dä ä möe på gang. (Klicka gärna på bilden).

Då ska ni nog inte cykla på offentlig plats

Hur orkar ni bråka om snor när Sarajevo förblöder? Så började första texten vid min sista sejour som krönikör i Värmlands Folkblad för bra många år sedan. Kriget i forna
Jugoslavien pågick för fullt, Sarajevo var belägrat men i de värmländska tidningarna debatterades lite snor som förekommit i en tv-serie av Solveig Ternström. Morsarvet.

Konst i KarlstadI dag är det likadant i min kära provins. Miljoner flyr från inbördeskriget i Syrien, regimen där dödar sina egna barn med gas men i tidningarna debatterar folk några streck på en cykelbana i kanten av Karlstad.

Finns det något som lockar fram gringubbar av båda könen lika bra som ett nytt offentligt konstverk? Skylten på universitetet i Karlstad härom året (Nobody puts baby in a corner) var bra men knappast originell och konstnärlig, tycker jag. Det är däremot de ringlande strecken vid Borgmästarholmen. Originella, oväntade, konstnärliga och till råga på allt roliga.

– Trafikfarligt! ropar gringubbarna. Hu!

Ja ni, govänner. Klarar ni inte att cykla på offentlig plats utan ett rakt vitt streck att följa, då ska ni nog hålla er inom inhägnat område när balanssinnet börjar vingla. Eller sitta i en fåtölj under tak och fundera över alla döda i Syrien. All sorg. All flykt.

Barnen där skulle vara mycket glada om det bara fanns ett krokigt vitt streck att bråka om i deras land.