Krispig kornknarr eller skrivare Lindgren?

Ibland behöver jag en talgoxe, ibland en krispig kornknarr. Ibland behöver jag Jo Nesbö, ibland Steve Sem-Sandberg.
Det varierar.
Men komplicerat är det inte.

Talgoxen och hans vän pilfinken är lättillgängliga, kornknarren och för all del nattskärran kräver mer av en. Upplevelserna ska inte jämföras men alla fyra gör mitt liv rikare.

Varför skulle jag fnysa åt han som låter som en cykelpump bara för att han som låter som ett blixtlås är sällsyntare och därmed i någon mening exklusivare?

Jag är många läsare
Natur och kultur hänger ihop i mitt liv. Etiketter bryr jag mig mindre om. Astrid Lindgren och en bra deckarförfattare är lika ”fina” som Herman Melville och Torgny Lindgren. Kvalitet försöker jag välja men det är kvalitet på talgoxen med.

Jag är dessutom inte samma läsare på måndag förmiddag som på fredag kväll, inte samma när jag försöker somna som när jag druckit dagens första slatt kaffe efter frukost.

Så är de flesta av oss skapta.

Behöver även trams
Dessutom är vi många som behöver trams ibland för att hålla skrattmuskulaturen fräsch, fast det är en annan historia.

Här är tre länkar jag rekommenderar i sommarskuggan, med eller utan skratt:

### Kulturmagasinet Opulens
http://www.opulens.se

### P2-fågeln
https://sverigesradio.se/p2fageln

### Henrik Dorsin reser jorden runt

Börja med Dorsin. Sätt på ljudet. Lyssna efter svensken på solsemester.
Trevlig resa.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Bra jobbat, gamla arbetskamrater

Kommer hem efter en fin vecka i Malmö med omgivningar. Den staden trivs jag i. Pildammsparken, trädäcket intill havet vid Västra hamnen, folklivet och finmaten vid Lilla torg. Malmöbilisternas lugn när de stannar till för korsande cyklister och fotgängare.

Här hemma ligger broschyren på köksbordet. ”Om krisen eller kriget kommer”.

Nu är jag visserligen part i målet. I åtta år arbetade jag med information åt statliga Räddningsverket. Det som nu är omorganiserat till MSB och gett ut krisbroschyren. Inte för att jag vet vilka men förmodligen har forna arbetskamrater varit med och formulerat texten.

Där är jag möjligen partisk – men framför allt som medborgare, medmänniska, pappa och morfar.

Folk blir rädda
I diverse medier ser jag att somliga skojar med broschyren. Jag anar varför. Det är en försvarsmekanism. Folk blir medvetet eller omedvetet rädda och då försöker de skoja bort sin rädsla. Inte ska väl vi ha någon kris eller ännu värre – krig.

Nej det är klart att vi inte ska. Vi skulle inte ha något krig när jag gjorde lumpen heller och fienden anföll I2 västerifrån. Västerifrån? Jo, faktiskt, Värmland ligger där det ligger. Vi grävde våra ståvärn i alla fall och pickade på våra telegrafnycklar. Vi tänkte förbaske mig inte släppa en jäkel förbi Trangärd och Södra Sanna.

Vi var beredda. Torvan ska försvaras, demokratin likaså.

Ficklampsberedskap
Den beredskapen handlar MSB:s kloka broschyr om. Matberedskap, informationsberedskap, ficklampsberedskap.

Någon överspänd prepper tänker jag inte bli. Vi bygger ingen betongbunker på vår tomt, det finns andra sätt. Men broschyren har jag läst och nyss hade vi familjeråd om saken.

En bra broschyr med goda råd. Jag gillar mina forna arbetskamraters verk. Bra jobbat., vänner. Vi får skaffa fler batterier. Maten, hur gör vi med den? Borde vi ta ut lite kontanter också?

Mera fjärilar?
Borde vi tänka (ännu) mer kritiskt om vilka meddelanden vi sprider?Asch, där är vi redan försiktiga. Källor har en annan granskat, minst sedan 1968.

Närmsta skyddsrum? Visst var det där ungdomarna spelade schack?

Demokratin måste ständigt försvaras. Ibland kanske det betyder att handla hem lite mer fjärilspasta.

Kamp lönar sig.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root 
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Kallar du folk ”cp” och ”idiot” är du också främlingsfientlig

Jag tycker illa om när mina vänner kallar motståndare för ”svärjevänner”. Jag tycker illa om när de driver med den som har svårt för att stava. Jag avskyr när de kallar politiska motståndare för ”cp”, ”idiot” och ”mongo” eller liknande öknamn.

Sluta. Annars är du också främlingsfientlig.

Personligen är jag närsynt. Den kära vännen misstänker dessutom på vissa grunder att jag har en släng av asperger. Inte är jag byggd med läckert ljusbrun afrikansk löparkropp heller, trots att jag provade att påstå det en entusiastisk stund, nysprungen och nyduschad framför stora spegeln. Hörde jag inte en kär kommentar från henne som jag älskar?

– Min lelle mandelkubb!

Hon var närmast sanningen, ty som en mandelkubb är jag byggd.

Det finns inga perfekta människor. För mig är det ett av skälen till att hävda att alla vi, med alla våra olikheter, har samma människovärde.

Min bygd byggd av inflyttade
Nå, nu är jag antirasist också. Gillar mångfald, välkomnar främlingar och är tillräckligt påläst för att veta att vi härstammar från Afrika och att mitt älskade Värmland byggdes och fortsätter att byggas av hitflyttat folk. Finnar, valloner, norskar, västgötar, kurder, holländare, syrier och en massa andra individer i skön och nyttig blandning.

Det var inte järnet som bröt bygd. Det var hjärnor och nävar. Många goda tankar från många håll i världen som möttes. Många envetna händer som tog itu med att prova om inte dessa tankar från nära och fjärran håll skulle fungera i verkligheten också.

Men så kom rasismen. Främlingsfientlighet hade redan funnits här och där, när byarna och socknarna stundom slogs framåt lördagskvällarna. Värre blev det på 1930-talet, värre nu igen när rasismen fått nytt liv.

Den ska vi bekämpa. Alla människor har samma människovärde, dessutom behöver vi vår inflyttning om välfärden ska leva vidare.

Tål ingen funkofobi
Ibland blir emellertid kampen desperat och missriktad. Orden får för bråttom. Om detta har min facebookvän Maria Robsahm skrivit ett inlägg som mången antirasist borde betänka.

Maria skriver att hon inte ”tål minsta antydan till funkofobi”. Funkofobi är fördomar mot personer med funktionsvariationer. Hon fortsätter:

”Jag tror att många fungerar ungefär som jag. Om någon är elak mot mig så kan jag bli både ledsen, arg och besviken. Men om någon är elak mot en människa jag älskar och ska skydda så blir jag rasande. Vreden är av ett helt annat slag.  

Och öppen funkofobi väcker denna vrede.”

I detta har min vän rätt. Sedan nämner hon hur en bekant fick läsa i en politisk debatt att honom behövde de inte svara, för ”han har bara omaka sockor i lådan”. Uttrycket refererar till Rocka Sockan, dagen när vi bär olikfärgade sockor av respekt för människor med Downs syndrom.

Maria Robsahm igen:

”Alla med minsta kunskap om de nazistiska fasorna känner till T4 och dess roll i Förintelsen. Funkofobi är lika illa som rasism och den är en del av nazismen. Och den är lika våldsam och vidrig.”

Aktion T4 var namnet på Nazitysklands systematiska mördande av vuxna människor med fysisk och psykisk funktionsnedsättning. Den pågick mellan januari 1940 och augusti 1941.

Det är folkförakt
Jag ska inte referera debatten, varken den som gjorde henne rasande eller allt det medhåll hon fick efter sitt eget inlägg. Men Maria Robsahm har rätt. Jag har länge irriterat mig på hur lätt en del medmänskligt folk trillar dit själva, utan att inse det när orden har fastnat.

Det är aldrig rätt att kritisera den som är dålig på att stava, även om han råkar vara främlingsfientlig eller värre.
Det är aldrig rätt att använda uttryck som ”cp”, ”idiot”, ”mongo” eller än mer ogenomtänkta etiketter på politiska motståndare.
Det är folkförakt.

Vi ska inte sänka oss till funkofobernas, homofobernas och rasisternas nivå.
Då är vi inte bättre själva.

### När jag kommit hit upptäcker jag debattören Torbjörn Jerlerup. Han länkar till ett blogginlägg i ämnet.
### Det kan vara på sin plats, påpekar han, att vi påminner oss om att antinazister på 20- och 30-talet begick många felsteg i sin kamp mot nazismen. Den var inte befriad från funkofobi, homofobi eller rasism.
### Läs hans mycket intressanta inlägg, det är du värd: När lytesretorik, homofobi och funkofobi sågs som ”god antinazism”

Läs nu.
Dra lärdom – om du behövde det.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

En historia att bli glad av

Jag har aldrig handlat hos Lilla Lagret Interiör i vår grannort Deje. Inte heller är Camilla Läckberg min favorit bland deckarförfattare (fast jag läst många av hennes böcker). Men just nu tycker jag om båda.

För den medmänskliga kraften som båda visat och fått andra människor att ställa upp på.

Interiörbutiken i Deje hade sitt kundregister på Instagram. 14 000 följare. Plötsligt härom dagen blev innehavaren utsatt för att någon kapade hennes konto. Ett bedrövligt agerande.

Då skrev Värmlands Folkblad en bra artikel om detta. Strax därpå skrev Expressen om kapningen.

Där kunde det varit stopp. En ung företagare i min kommun utan kunder med sina spännande inredningsartiklar.

Bad dem hjälpa
Det är här jag tycker om Camilla Läckbergs agerande. För vad gjorde hon, med alla sina flera hundra tusen följare på Instagram? Hon bad dem hjälpa Lilla Lagret Interiör och börja följa firmans konto. Nu när denna tappat alla sina följare. Dessutom lovade hon skänka en krona för varje följare interiörbutiken fick på Instagram till Barncancerfonden.

Jag är i branschen, så att säga. Därför är jag innerligt glad för de 14 800 kronor – och följare – som samlades ihop härom kvällen när jag var ute i skogen och satte ut kontrollstolpar till sommarens motionskampanj Friska Forshaga.

Hennes svar
Det slutar inte här. Tjejen med butiken – med tårar i ögonen – bjöd tillbaka genom att uppmana alla sina tusentals nya följare att också de skänka pengar till en nyinsatt insamling till samma Barncancerfond.

Just nu har hon 17 500 följare och hennes insamling har gett drygt 43 000, nej nu är det drygt 45 000 kronor.

Solidaritet.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Telefonören dricker hibiskus

Telefonören ringer. Jag hör det direkt på rösten. Det är någonting som inte är sig likt.

Pigg är han alltid den karln men nu är det värre än någonsin. Hela samtalet borde skrivas med VERSALER. Hade inte telefonsamtalet varit trådlöst skulle sladden ha skakat av välmående, ända bortifrån hans kyffe och hit.

– HEJ! skriker den välbekanta rösten. JÄSPALT VA’ PIGG JA’ Ä’!!!!
– Jag hör det. Skrik inte. Du kan väl åtminstone ta bort det där fjärde utropstecknet.
– FJÄRDE?!!!!! JA’ Ä’ PIGGARE ÄN SÅ!!!!!!!
– Ta bort utropsteckna’ ha ja’ sagt.

– Två centiliter varje môra, berättar han, när han lugnat ner sig. Två centiliter varje morgon, det borde stå Sepofan på flaskan, skrattar han, fortfarande onödigt glad.
– Två centiliter av vad då?
– Asch, inget särskilt. Det är bara lite brännässla, spenat, kvickrot, kvanne, rölleka, fänkål, morot, vetegroddar, brunalg, hibiskusblomma, åkerfräken, pomeransskal, malört, kaskarillbark, vindruvssaftkoncentrat, vatten, svartvinbärssaft, björnbärs-, päron-, körsbärs-, apelsin-, rödbets-, citron- och äppelsaftskoncentrat, carobextrakt, honung, druvsocker, fruktossirap, nyponextrakt, vetegroddsextrakt, jästextrakt, järn, naturligt aromämne, vitamin B6, B1, B2 och B12. Ja, dä’ ä’ väl dä’ hele.
– Hibiskus?
– Mmmm. Skitgôtt. Tänk dig en klonk sötsurt järnfilsspån, så smaker dä.

”Järnfilsspån”?
Hur vet han det?

Efter en och en halv timme lägger han på luren.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Boken om motstånd mot de fem

De är fem stycken. Alla handlar om makt. Det är den som står över dig i hierarkin som använder dem. Fem härskartekniker.

Nu har Rebecka Bohlin och Sara Berg skrivit en bok om de fem – och om rätta sättet att göra motstånd.

Disig lördagseftermiddag i Karlstad. Femtio personer bänkar sig i Gjuteriets café. En för varje motståndsstrategi som författarna räknar upp i boken från i höstas: Fem härskartekniker: femtio motståndsstrategier. Rebecka Bohlin som ska berätta om den är journalist (nyhetschef på den rödgröna dagstidningen Dagens ETC), författare och instruktör i feministiskt självförsvar. Hennes medförfattare Sara Berg, bördig från Torsby, är kursledare, författare och dramapedagog och även hon instruktör i feministiskt självförsvar.

– Ett avsnitt i vår förra bok handlar om härskarteknikerna, berättar Rebecka. Det var det folk var mest intresserade av. Vi insåg att det fanns ett behov av en hel bok på svenska om de fem härskarteknikerna.

Samtidigt besökte de Berit Ås, norskan som formulerat de fem teknikerna. Ett givande samtal, inte minst eftersom de tyckte om hennes bakgrund i både kvinno- och arbetarrörelsen.

Märkte hur kvinnorna tystnade
Berit Ås hade upprörts när hon upptäckte hur de engagerade och idérika kvinnor som kom in i politiken snart blev tysta. Det var bara männens förslag som gick igenom, bara karlarna man lyssnade på. Efter ett tag beslöt hon sig för att studera vilka tekniker männen använde sig av. Hur de kunde ta fram tidningen och börja läsa den när kvinnorna talade, gå på toaletten eller göra miner och gester.

När hon studerat färdigt kunde hon formulera de fem härskarteknikerna som hon sett så många män använda sig av medvetet eller omedvetet: osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning samt påförande av skuld och skam.

– Efter det har det formulerats fler härskartekniker, berättar Rebecka Bohlin. Fördelen med de fem är att de är enkla att förstå och komma ihåg.

I Norge började kvinnorna snart använda sina fingrar under mötena, när någon av dem blev utsatt. Första härskartekniken, osynliggörande? En finger i luften. Andra härskartekniken, förlöjligande? Två fingrar i luften. Allt som ett stöd till kvinnan i talarstolen och ett motstånd mot den som försökte förlöjliga henne.

Lyssnar inte på henne
Rebecka Bohlin läser högt, det första exemplet ur boken:

”Ingrid står och packar upp penslar i färgbutiken när en kund ber om hjälp.
– Hej! Jag ska måla om köksluckorna, så jag skulle vilja titta på en färgkarta.
– Absolut!
Kunden hittar sin kulör och ber Ingrid bryta den för en oljebaserad färg.
Ingrid invänder:
– Vi har fortfarande oljebaserade burkar i lager, men de vattenbaserade produkterna är precis lika bra och betydligt mer miljövänliga. Det är nästan bara det som används numer. Du behöver bara tvätta med målartvätt, slipa lätt, stryka ett lager grundfärg och därefter måla två lager färg. Då får du ett jättefint resultat!
Kunden:
– Nej, men jag hade nog tänkt en oljebaserad färg.
Plötsligt hör Ingrid sin kollega Roberts röst bredvid sig:
– Du ska tvätta noga med målartvätt. Sen slipar du, grundar ett lager och sen stryker två gånger med färg. Den vattenbaserade färgen är vad proffsen använder i dag, det är den som gäller.
Kunden skiner upp:
– Nämen, åh va bra att få höra från en som kan sin sak! Ja, men då kör jag på det!
Ingrid backar lite. Robert upprepade precis det hon själv just sagt. Varför lyssnar kunden på honom men inte på henne?”

Mötet på Gjuteriet arrangeras av Karlstads Bokcafé i samarbete med Fredrika Bremerförbundet. De flesta i salen är kvinnor och många nickar igenkännande när de hör berättelsen om Ingrid som inte blev lyssnad på.

Gör den osynliggjorda synlig!
Den första strategin mot osynliggörande är att synliggöra, säger Rebecka. Gör den som blir osynliggjord synlig, oavsett om det gäller dig själv eller andra. Grip in i stunden. Konfrontera i efterhand. Öva. Ge respons. Nöj dig inte med din roll. Avbryt den som stjäl tiden. Strukturera möten. Möblera om. Kartlägg. Glöm inte att använda arbetsmiljölagen, föreskrifter, diskrimineringslagen och andra formella styrdokument om det behövs.

Glöm inte heller att det är härskartekniken som får dig att krympa. Ensam är inte stark. Slut upp bakom den som utsätts, var solidarisk.

Även i andra maktordningar
När Berit Ås formulerade sin teori handlade det om manliga härskartekniker. Rebecka Bohlin och Sara Berg går ett steg längre i sin bok. De kopplar härskartekniker även till andra maktordningar än könsmaktsordningen.

”Vi gör det eftersom strukturella förtryck (baserade på till exempel klass, rasism och homofobi) så ofta flätas samman i vardagen och därför nästan aldrig helt kan isoleras, snarare förstärker de olika förtrycken varandra. Det blir därför logiskt för oss, när vi analyserar härskartekniker, att även analysera hur de kan uttryckas mot vem som än befinner sig i underordnade funktioner.”

Motstånd i tre steg
I boken konstaterar författarna att motståndet mot härskartekniker är en process som ofta sker i tre steg:

”1) Identifiera. Se i vilka situationer härskartekniker förekommer. I detta ligger att söka kunskap om strukturer, statistiskt underlag – och inte minst att inventera den egna vardagen.

2) Formulera problemet. Lägg skulden där den hör hemma, hos utövaren av härskartekniker, vilken kan vara en individ, en organisationsstruktur eller djupgående traditioner av att trycka ner vissa …
Lyft känslan av skuld från dina egna axlar.

3) Kämpa för förändring. Inventera ditt handlingsutrymme, väl en eller flera strategier och organisera ett motstånd. Du kan använda alla till buds stående medel, allt ifrån ett enkelt verbalt ’Stopp, detta är inte okej!’ till att använda gällande rätt eller att genomföra mer spektakulära aktioner.

Störst chans att lyckas har du alltid tillsammans med andra. Använd existerande organisationer och bilda nya allianser. Var uthållig: pröva strategier, välja nya, testa andra, igen och igen …
Och ha i åtanke: Att förändra går sällan fort.”

Våga vara lite crazy
Mötet på Gjuteriet går vidare. Grundligt, metodiskt och medryckande går Rebecka Bohlin igenom de övriga härskarteknikerna, en efter en, och vilka möjliga motmedel som finns.

– Känn dina rättigheter.
– Försök jobba både kortsiktigt och långsiktigt.
– Dra er inte för en och annan crazy aktion, när det behövs!

När Berit Ås och hennes vänner ville protestera mot en ny offentlig skulptur i kommunen som föreställde en naken kvinna skaffade de en manlig skyltdocka som de målade med guldfärg och ställde upp. Lika naken han.

De hade satt hår på dockan också.
Samt en guldmålad snopp. 

### Mer om de fem
härskarteknikerna

Berit Ås
Berit Ås populariserade teorin om härskartekniker. Hon grundade den på vad hon upplevt av manligt herravälde i norska kommunstyrelser och stortinget. 1971 genomförde hon och andra kvinnor en strykningskupp som skapade kvinnlig majoritet i kommunledningarna i Asker, Oslo och Trondheim. Här berättar hon om härskarteknikerna i en kort film.

De fem härskarteknikerna
Osynliggörande
Förlöjligande
Undanhållande av information
Dubbelbestraffning
Påförande av skuld och skam.

Tips på motståndsstrategier: 5 tips: så stoppar du härskarteknikerna (Rebecka Bohlin och Sara Berg på etc.se).

Läs mer
Rebecka Bohlins och Sara Bergs bok Fem härskartekniker: femtio motståndsstrategier är utgiven på Ordfronts förlag.

2013 gav de ut Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet. Även den fick mycket bra recensioner.

Webbplatser som berättar mer om böckerna och om de kurser och föreläsningar som Sara Berg och Rebecka Bohlin håller:
www.femharskartekniker.se
www.bitinteihop.se

### NÄSTA PROGRAM med Karlstads Bokcafé är tisdagen den 17 april, klockan 19.10 på Arenan i Karlstad. Elisabeth Åsbrink talar kring sin bok 1947. Där visar hon bland annat hur antisemitismen överlevt både Nazityskland och Förintelsen. Förköp på Turistbyrån, 054-54 02 470.

### Transparens: jag är nyvald styrelseledamot i bokcaféet. Tjohoo!

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Se vad bräckliga snöflingor kan göra när de håller ihop

År 2001 slutade han som kulturchef i Karlstad efter att ha varit kulturtjänsteman i 31 år. För tre år sedan debuterade han vid 78 års ålder med boken Minnenas långrev. I fjol gav han ut tre böcker: Ny minneslångrev, Stadgenörden och Författare okänd.

Nyss låg den senare boken i min brevlåda. En samling aforismer som har det gemensamt att författarna till visdomsorden är anonyma för Kjell Fredriksson som samlat dem.

Visste jag det inte förut, så inser jag nu att vi inte bara är krönikörkollegor, Kjell Fredriksson och jag, vi är aforismtypen också båda två, mitt i våra ordströmmar.

Själv fick jag namn om mig att vara långskrivare när jag skrev krönikor i Värmlands Folkblad och chefredaktören gärna ville att jag skrev längre, så det fyllde hela sidan tre. Inte blev det bättre när jag skrev i Springtime/Runners World. Där ville redaktören att mina texter skulle vara sju-åtta matsedlar långa.

– En krönika? Så lång?
– Ja. Skriv. Långlöpare har tålamod.

Ett par kortprosaböcker senare var det fortfarande ingen som trodde mig, när jag försökte förklara att jag trivs fint i det lilla formatet.

Samlade och delade ut
I förordet berättar Kjell Fredriksson hur han i många år roat sig själv och sin omgivning med att samla aforismer under rubriken Bra sagt – nå’t att tänka på och dela ut dem. I maj i fjol kom samling nummer 122, sedan länge i form av ett dubbelsidigt A4. Nu har han gjort 48-sidig bok av sådana aforismer som han inte hittat någon författare till, även om en upphovsman naturligtvis finns.

Denna känns brännande aktuell, kanske inte bara för oss solidariskt lagda vinterälskare:

Snöflingor är något av naturens bräckligaste ting, men se vad de kan göra, när de håller ihop!

Att uppfatta vad som inte sägs
Här är några andra som jag fastnat för ur boken:

Erfarenhet är det som gör att ens misstag känns så välbekanta. 

Muskler och kondition är färskvara. 

Tecknet på en riktigt bra semester är att man har glömt lösenordet till datorn när man kommer tillbaka till jobbet.

Hur kan du klaga på att det fattas tid – det kommer ju ny tid hela tiden.

Vi visste inte att det var omöjligt, så vi klarade av det.

Komedi är bara ett roligt sätt att vara allvarlig.

Det svåraste i allt skapande är att börja.

Det viktigaste på alla sammanträden är att uppfatta vad som inte sägs.

Vitlök – de intellektuellas ketchup.

Vi slutar inte att leka för att vi blir gamla; vi blir gamla för att vi slutar leka.

Tiden är naturens sätt att hindra allting från att hända på en gång.

De bästa sakerna här i livet är i allmänhet inte saker.

### Aforism – kort och kärnfullt formulerad fundering, gärna med poäng i både form och innehåll.
### I många år skrev Kjell Fredriksson krönikor i Karlstads-Tidningen: länk till krönikorna
### Författare okänd är utgiven på förlaget Bild, Text & Form i Karlstad.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Invald bland trägna förklarare


Mötesfoto: Lennart Wettmark

Jag hade gärna blivit invald i ett Värmlands Motionslöpares Hall Of Fame om en sådan hall hade funnits. Så mycket som jag har tränat och strax därpå skrivit om löpning i svenska löpartidskrifter och lokala medier.

Jag hade inte lika gärna blivit invald i Värmländska Akademien, om nu någon mot förmodan hade kommit på tanken att bjuda in mig. Monarkfjäsk är inte min melodi, såvida det inte gäller fjärilen.

Jag hade möjligen kunnat bli medlem i Gustaf Frödingsällskapet igen, för den poeten älskar jag.

Men – nu har jag blivit invald i styrelsen för Karlstads Bokcafé. Det trägna sällskap som bjudit in folk för att försöka förklara världen tillsammans med oss sedan 1981.

Tjohoo!

### Nästa program är vårens andra filosofiska café den 21 mars kl 18.00-20.00 på museicaféet. Hans-Åke Scherp, lektor på Karlstads universitet, inleder och rubriken är Förledd skola och välfärd? Diskussionen handlar om vilka idéer kring ledning och styrning som härskat de senaste decennierna.

### Den 24 mars kl 15.00 talar Rebecka Bohlin om sin och Sara Bergs bok Fem härskartekniker – femtio motståndsstrategier på Café Gjuteriet, också i Karlstad.

### Här är webbplatsen: https://karlstadbokcafe.se

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

”Den är bra. Men rolig”

Tacka vet jag vårt folkbibliotek. Det lånar mig Dario Fo & Franca Rame, just nu läser jag pjäsen Vi betalar inte, vi betalar inte!

Paret Fo och Rame skrev stycket tillsammans med italienska arbetare som hjälpte dem att bättra på slutet. I Italien var det kris 1974 och som alltid fick fattigt folk betala priset. Kan man skratta åt eländet i den stunden? Absolut. Åtminstone om det är kloka gycklare som Rame och Fo som hittar på dråpligheterna.

Carlo Barsotti inleder och kommenterar pjäsen i boken jag lånat och han har även översatt den tillsammans med Anna Barsotti. Han skriver såhär:

”Puritanska reaktioner uteblev inte heller hos en del intellektuella, som tillhörde den akademiska marxismen och vilka anklagade Dario Fo för att med den paradoxala och groteska farsformen ha förlöjligat klasskampen”.

Ha, fel! Ett och annat stycke välriktad humor har aldrig skadat den goda saken.

Hot mot socialismen
Samtidigt läser jag Jan Guillous roman 1968. På sidan 299 konstaterar berättaren ungefär samma sak här: ”Somliga kamrater betraktade skämt som ett allvarligt hot mot socialismen”.

Hur var det en vän brukade påstå att Folket i Bild/Kulturfront sa, när de tackade nej till vissa bidrag?

– Den är bra. Men rolig.

Jag hoppas innerligt att FiB-redaktionen hade bättre vett. Dock är det sant att 68-upproret inte är känt för att ha skrattat ihjäl sig.

Bullerskadad bräda?
Själv hade jag tur för vi hade rätt ont om pengar när jag gick på gymnasiet. Därför fick jag jobba extra på sågverket hemma i Molkom på lov och friluftsdagar. Där lärde ett gäng värmländska arbetare mig sannerligen att arbeta med glimten i ögat. Den jag inte kan skratta med kan jag inte tala allvar med. Så sa vi inte men så levde vi.

När svetten stänkte om oss i ackordshetsen kunde Gösta vid andrakapan sluta kapa en kort stund och sticka ut huvudet genom gluggen till mig i mottagningen.

– Haru sett nô brä’e än som ä’ bullerskadad?

Det var hans bestämda uppfattning att den dag vi stötte på en bullerskadad bräda skulle vi genast få ett arbetarskydd värt namnet på sågen. Vettig arbetsmiljö. Sedan justerade vi så svetten stänkte igen. Då och då hörde jag den gamle sjunga högt mitt i bullret på andra sidan väggen:

– Svenssôn ä’ en dritlur. Svenssôn ä’ en dritlur. Hahaha.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)