Intermezzo

Konstigt. Nu har jag spelat Mahler en lång stund och samtidigt prasslat med traktens höstlöv, gamla manus från Smålands Folkblad 1976 samt en påse delvis uppätet godis.

Inte det minska råkurr på hela Grossbolstorp.

Mahler han maler.
Frid.

Klippet från Sydsvenskan.se
den 12 oktober 2018.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 877. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Inte mer vetenskapligt än horoskop

 En oktoberkväll far jag till stan för att lyssna på Dan Larhammar. Han talar hos Humanisterna och Karlstads Bokcafé om nobelpris och vetenskap. Pseudovetenskap med ska det visa sig, när han kommer in på bestsellern ”Omgiven av idioter”.

Stan är trött och disig. Föredraget precis tvärtom.

Dan Larhammar är uppväxt i Grythyttan, gick i gymnasiet i Filipstad och blev professor i molekylär cellbiologi vid Uppsala universitet. Han forskar på signalämnen och hormoner i hjärnan med särskild inriktning på farmakologi och evolution.

2007 blev han invald i Kungliga Vetenskapsakademien och från 1 juli i år är han dess preses, dvs ordförande. Tidigare var Dan ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning och har gjort sig känd som en kritiker av pseudovetenskap, när han granskat alternativmedicin och kreationism.

Högst tre per pris
Själv är jag aningen sliten efter en dag bland hyggen och tangentbord. Den tröttheten är snabbt bortglömd när Dan Larhammar börjar gå igenom vilka som får årets nobelpris i fysik, kemi och medicin. Sakta börjar vi förstå betydelsen av just deras forskning, samtidigt som han lär oss mer om det hemliga men intensiva detektivarbetet när rätt pristagare ska sållas fram.

De får inte vara fler än tre, för övrigt. En grupp på fyra kan inte få nobelpriset.

– Vilken framtida upptäckt skulle du vilja se fick priset i framtiden?
– Den som förklarar medvetandet.

När föredraget går mot sitt slut undrar Dan Larhammar om vi vill att han ska säga något om pseudovetenskap också?

Ja tack.

Resistenta bakterier
Som den farmakolog han är skåpar han raskt ut homeopatin, akupunkturen och det invärtes bruket av kolloidalt silver. De saknar vetenskaplig grund.

– När det gäller det kolloidala silvret gör bruket dessutom att vi håller på att få bakterier som är resistenta.

Det sista är absolut inte bra. Ämnet används utvärtes när sjukvården behandlar svåra brännskador.

Bygger på övergivna idéer
Längst ner på powerpointen över pseudovetenskaperna har han skrivit ”Omgiven av idioter”.

– Vilka av er har läst den boken? frågar han.
Några få få räcker upp handen.

– Bra. Den saknar också vetenskaplig grund. Boken bygger på åsikter från 1920-talet som psykologer och andra övergett för länge sedan.

Detta hindrar inte att den blivit en bestseller och att massor av företag håller kurser och konferenser utifrån bokens teser. Författaren reser Sverige runt och håller föredrag om de fyra påstådda människotyperna och deras respektive färg.

– Läs Madelene Pollnows artikel Omgiven av idioti i tidskriften Filter i stället, uppmanar Dan Larhammar oss.

”Hans metod är ett luftslott”
Efter frågestunden går jag med betydligt lättare steg genom Karlstad. Väl hemkommen klickar jag fram artikeln i Filter. Det går inte. Den är låst. Någon dag senare har jag ärende till stan igen, läser avrättningen av bestsellern på biblioteket och fotograferar av texten, sida för sida. Åker hem, skriver ut, läser om med överstrykningspennan i hand.

Snart ännu lättare till sinnet.

”Han hävdar att man vetenskapligt kan sortera alla människor i olika färger – och att detta underlättar vår kommunikation. Forskningen säger precis tvärtom.”

 ”I boken introduceras de olika färgernas typiska egenskaper. En röd persons mest framträdande drag är att vara drivande, ambitiös, viljestark och tävlingsinriktad. De gula beskrivs som entusiastiska, utåtriktade, charmiga och kreativa. De gröna är vänliga, pålitliga, tålmodiga och hänsynsfulla, medan de blå är logiska, anspråkslösa, försiktiga och noggranna. Genom att hålla utkik efter de här personlighetsdragen kan man diagnosticera sin omgivning och rätta sin kommunikation därefter. Exempelvis bör man tänka på att uttrycka sig kortfattat och effektivt till en röd person, medan man alltid ska fråga en grön person hur helgen har varit innan man kommer fram till sitt verkliga ärende.”

”Har man någon erfarenhet av att läsa akademiska texter är det uppenbart vad som saknas här: referenser. Trots att Thomas Erikson upprepade gånger säger att hans metod bygger på vetenskap består källhänvisningarna oftast av slängiga påståenden som ’det finns en studie’ eller ’viss forskning kallar detta’.”

”- Det är väldigt skickligt paketerat. En jättesnygg produkt. Men sanningen är att det inte är mer vetenskapligt än horoskop.”

”Han har tagit någonting som är extremt löst baserat på forskning och pimpat det med egna anekdoter och erfarenheter. Hade han sålt lika bra om han var ärlig med det? Nej, det tror jag inte.”

”I stället för att se människors personligheter för vad de är – mångfacetterade och föränderliga – leder kategoriseringen till en mer stereotyp och snäv blick på omgivningen.”

”Thomas Eriksons metod har visat sig vara ett luftslott. /…” Det finns över huvud taget ingen vetenskaplig grund. Snarare går metoden emot vad forskarna säger om såväl kommunikation och personlighetsanalys som teambuilding.”

Dagen därpå är artikeln i Filter öppen även för oss ickeprenumeranter. Tack för det. Klicka vänner, klicka och läs!

### Madelene Pollnow: Omgiven av idioti (tidskriften Filter, 16 juli 2018)
### Dan Larhammar: Vårt behov av fakta är omättligt  (Uppsala universitet, 30 november 2016)

Fotot på Dan Larhammar har Markus Marketic tagit.
Föredraget arrangerades av Humanisterna och Karlstads
Bokcafé. Här är bokcaféets program.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 876. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Sverige spricker och spricker och spricker

Ungefär en fjärdedel av betygen i skolan beror på vilken klass föräldrarna tillhör. Risken att dö i cancer är 35-40 procent högre i de lågutbildade klasserna. Får du en stroke är risken att du dör större om du är arbetare. När du är 30 år har du sex år längre att leva om du är högutbildad. Skillnaden i medellivslängd mellan män i Danderyd och Överkalix är åtta år.

Den rikaste procenten i vårt land äger 42 procent av hushållens förmögenhet. Mellan 1983 och 1997 ökade den gruppens förmögenhet med 81 procent. För de fattigaste 40 procenten av svenskarna minskade den med 129 procent. 1980 tjänade en börs-vd lika mycket som knappt 9 industriarbetare, 2014 nästan som 54 arbetare. Var sjätte pensionär har låg inkomst, mindre än 60 procent av landets median-inkomst. Det är sämre än genomsnittet i EU.

Personer med adliga efternamn i Stockholm hade 44 procent högre inkomst 2008 än de som hette Andersson.

I fjol var 187 svenskar miljardärer. Vi andra var det inte.
De ägde 48 procent av landets BNP. Det gjorde inte vi.

– Å annars?
– Jo tack.

### Uppgifterna är hämtade ur Göran Therborns bok Kapitalet, överheten och alla vi andra.
### Läs den.
### Sverige är Nordens mest ojämlika klassamhälle med Västeuropas värsta förmögenhetskoncentration.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 875. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

”Ett grupptryck att rösta på SD”

Det är klart jag vet att det finns främlingsfientlighet och ibland rasism i skallen på alldeles för många av dem. Den dryga miljonen svenskar som röstade på partiet som inte är som andra.

Det är förfärligt.

Värst är dock att så många välmenta krafter jobbar för att de ska bli fler.

I ett långt inlägg den 25 september analyserade jag partiets valresultat. Jag vägrade tro att alla deras 1,1 miljoner väljare är rasister. De är inte födda till det. De som blivit främlingsfientliga har ofta valt att bli det, därför att man inbillat dem att det finns en syndabock. En som är orsaken till problemen de ser på sin nedlagda bruksort, sin avfolkade landsända eller var de nu bor.

Den svenske invandraren.

Lyckas skrämma folk för invandraren

Låt oss inte prata om medmänsklighet och om det gamla bondesamhällets gästfrihet som var så varm och klok. Låt oss inte prata om hur invandring alltid har lönat sig för vårt land, ända sedan de första jägarna-samlarna kom vandrande, småningom de första bönderna och lite senare metallurgerna. Eller västgötarna, norskarna, skogsfinnarna, glasblåsarna, vallonsmederna, finnarna, de holländska turismföretagarna. Låt oss inte ens prata om vilka som håller den svenska närbutiksbranschen igång i dag, liksom pizzeriorna, thai- och kinarestaurangerna, vilka som städar, sköter hemtjänst och mycket inom vår sjukvård. Låt oss inte prata om dålig integrationspolitik och inte om asylboendespekulanter som skurit guld med täljkniv.

Låt oss bara konstatera att partiet som inte är som andra har lyckats för bra, när de skrämt folk för invandraren. Har du förresten tänkt på att det alltid är den senaste och näst senaste invandrargruppen det är fel på för rasisterna? Här på trakten hör man nästan ingen som klagar på svedjefinnarna nuförtiden. Inte på de första bönderna som kom hit för 6 000 år sedan, när jordbruket var uppfunnet i Syrien och östra Turkiet, heller. Dem har det varit tyst om länge.

Tack Syrien, förresten. Jordbruksmat är gôtt.

För det rasistiska partiets ledare är alltid de sista de värsta. Alla invandrare var alltid sämre förr – utom de som är sämst nu, men de blir bättre sen. Det där är mest för att inte förre vice talmannen ska behöva gå omkring klädd i renskinn i riksdagen.

Eller naken, om man tänker efter.

En mylla för missnöje

Vad jag skrev i blogginlägget var att det finns en grogrund. Det är där felet ligger. Många politiker och andra krafter är skyldiga till denna fina mylla för missnöje, en blocköverskridande historia om vi ska vara petiga. De som släppte nyliberalismen lös i det nyss så starka samhället. De som lät marknadskrafterna härja fritt, där inga marknadskrafter behövs. De som såg till att klyftorna fick växa med våldsam fart, klyftorna mellan fattig och rik, mellan land och stad, mellan gräddhylla och utanförskap.

Klicka på länken här nedan, om du vill läsa hela mitt inlägg. Jag var ledsen när jag skrev det, men glad efteråt över att så många höll med, delade och kommenterade.

Några dagar senare kom reportaget. Årets viktigaste artikel i min morgontidning Värmlands Folkblad. Reportern Victoria Gund och fotografen Håkan Strandman hade rest runt i mitt län och försökt förstå vad som hände. Varför gick det som det gick i valet?

Numera är det inte ofta jag sparar tidningar men de fem sidorna vill jag ha kvar.

Deras resa känns som Karl Bertil Jonssons triumftåg på juldagen, när han åker runt i rikemanskvarteren med pappa och får fikon för det vackra han gjort. Fast – här är det precis tvärt om. Andra kvarter och motsatt resultat. Socialdemokraterna i Värmland gick bakåt på de flesta håll, precis som man gjorde på riksplanet. Partiet som inte är som andra gick framåt.

Ett dretval.
Ett riktigt dretval.

Anpassat sig till den nyliberala vågen

Såhär låter det, några spridda utdrag ur den långa inlevelsefulla texten. Bit för bit gestaltar Victoria Gund ett samhälle som förändrats:

– Du vet, jag tror inte ungdomarna vet vad Socialdemokraterna står för längre. Det är samma sak med facket. De har inte historien riktigt, och de tar för givet att ha det bra. (Stig Persson, Folkets hus-ordförande i Björneborg).

– Och affären är ju nedlagd, så det finns ingen naturlig samlingsplats längre heller.

– Det är ju det värsta för bygderna när affärerna lägger ned. Och skolorna.

– Jag har varnat för det här i Stockholm många gånger. Jag har sagt att vi måste lyssna på vad som sägs, för jag hör ju signalerna, säger riksdagsledamoten Mikael Dahlqvist.

– Sedan tycker jag inte riktigt man har levt upp till sin ideologi utan anpassat sig för mycket efter den nyliberala vågen. (Peter Franke, socialdemokratisk ledarskribent på VF, som tycker att S tappat mark efter att ha ”spelat för mycket på Sverigedemokraternas planhalva”).

###

Jon Kjellberg och Daniel Medina står utanför Konsum i Sysslebäck och röker. Ingen av dem är förvånad över att stödet för Socialdemokraterna gått ned. Båda två röstade på Sverigedemokraterna.

Att det blev det partiet beskriver de som ett grupptryck.

– Alla andra en umgås med röstar på det och pratar så mycket bra om det och då snappar man upp lite av att det låter bra.

Det finns ett missnöje på bygden också, menar de. Att servicen försvinner och att vården inte är lika för dem som den är för de som bor i centralorten.

###

– Förr fanns det post, bank och flera affärer här, och Folkets hus. Och skolan, inte minst. Nu är allt borta. Det enda som är kvar är förskolan (Inger Larsson, Rottneros).

– Jag vet många socialdemokrater som säger att de röstar på Sverigedemokraterna. De säger att de gör det för att markera (Kenneth Larsson, Rottneros).

Lysande om det sorgliga

Spalt upp och spalt ner bekräftar de intervjuade i bruksort och glesbygd vad jag länge anat. Ett lysande reportage om en sorglig verklighet.

Jag säger inte att socialdemokraterna måste få fortsätta att vara ett självspelande piano vid val efter val. Inte att de alltid måste kunna räkna in drygt 50 procent av rösterna i kommun efter kommun utanför tullarna. Inte när de blivit nyliberaler och kallar sig mittenparti, fjäskar mer för medelklass än för arbetare och sällan talar om klass, rättvis fördelning och jämlikhet.

Hoppas de ser det som lärpengar, det som hände den 9:e september. Hoppas fler gör det. Vi kan inte ha ett rasistiskt parti som går framåt hela tiden. Grupptryck ska inte vara till de främlingsfientligas fördel.

Det är dags att göra något åt orsaken till det grupptrycket. Orsaken är att folk är missnöjda i glesbygd och bruksort. Försök förstå och gör något åt det utanförskapet. Det är ur den som folkfientligheten spirar.

Invandraren är inte problemet. Problemet är klyftorna.
Ett land ska inte ha sociala självsprickor.

Länkar

### Länk till mitt inlägg om grogrunden för många av de 1,1 miljonerna: Ur ledsenheten och ilskan växer missnöjet (Svenssons släng, 25 september 2018)

### Länk till Victoria Gunds och Håkan Strandmans reportage: Kampen kom av sig – historiskt tapp för S (Värmlands Folkblad, 29 september 2018, betallänk)

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 873. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När den kasserade kasserar

Läser bok om Hunter S. Thompson, gonzo-journalistikens fader. Han som gärna skrev om förlorarna.

Precis så enkelt och komplicerat tror jag det är. Så mycket av eländet i sociala medier och opinionsundersökningar beror på att det finns en grogrund. De som han kallar förlorarna.

Det finns en likhet mellan den amerikanske soldaten som kom hem desillusionerad från andra världskriget och den arbetslöse 61-åringen i låt säga Östmark eller Lesjöfors.

Han förutsåg dagens situation
Den bittre amerikanen gick med i Hells Angels. Den överblivna östmarksbon började tycka som en viss partiledare från Sölvesborg. Hunter S. Thompson talade om dem båda i en intervju redan i mars 1967:

”De som lämnats utanför och hamnat på efterkälken kommer inte att märkas på åratal. Och Gud allena vet vad som inträffar när vi skriver 1985. Det kommer att finnas en miljon Hells Angels. De kommer inte att bära färgerna men de kommer att vara människor som vill hämnas för att de blivit kvarlämnade.”

”De gillar att kasta tillbaka det rätt i ens ansikte och säga: ‘Ja, sir, jag är en lortig slusk, jag är till och med lortigare än du trodde. Och jag tänker dessutom straffa dig för att du kallade mig för det, och gjorde mig till det också’.”

Vem kasserar vem?
Gonzo-journalisten fick rätt. Det tog bara lite längre tid än han trodde.

Världen är ett klassamhälle. Som om inte det vore illa nog är den dessutom ett kasseringssamhälle. Sådant slutar alltid med att den kasserade kasserar kasserarna.

Ordet kass kom inte till av en slump.

### Boken jag läser heter Hunter S. Thompson: Den sista intervjun och andra konversationer (Sjösala förlag), 2018.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 865. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Krispig kornknarr eller skrivare Lindgren?

Ibland behöver jag en talgoxe, ibland en krispig kornknarr. Ibland behöver jag Jo Nesbö, ibland Steve Sem-Sandberg.
Det varierar.
Men komplicerat är det inte.

Talgoxen och hans vän pilfinken är lättillgängliga, kornknarren och för all del nattskärran kräver mer av en. Upplevelserna ska inte jämföras men alla fyra gör mitt liv rikare.

Varför skulle jag fnysa åt han som låter som en cykelpump bara för att han som låter som ett blixtlås är sällsyntare och därmed i någon mening exklusivare?

Jag är många läsare
Natur och kultur hänger ihop i mitt liv. Etiketter bryr jag mig mindre om. Astrid Lindgren och en bra deckarförfattare är lika ”fina” som Herman Melville och Torgny Lindgren. Kvalitet försöker jag välja men det är kvalitet på talgoxen med.

Jag är dessutom inte samma läsare på måndag förmiddag som på fredag kväll, inte samma när jag försöker somna som när jag druckit dagens första slatt kaffe efter frukost.

Så är de flesta av oss skapta.

Behöver även trams
Dessutom är vi många som behöver trams ibland för att hålla skrattmuskulaturen fräsch, fast det är en annan historia.

Här är tre länkar jag rekommenderar i sommarskuggan, med eller utan skratt:

### Kulturmagasinet Opulens
http://www.opulens.se

### P2-fågeln
https://sverigesradio.se/p2fageln

### Henrik Dorsin reser jorden runt

Börja med Dorsin. Sätt på ljudet. Lyssna efter svensken på solsemester.
Trevlig resa.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Bra jobbat, gamla arbetskamrater

Kommer hem efter en fin vecka i Malmö med omgivningar. Den staden trivs jag i. Pildammsparken, trädäcket intill havet vid Västra hamnen, folklivet och finmaten vid Lilla torg. Malmöbilisternas lugn när de stannar till för korsande cyklister och fotgängare.

Här hemma ligger broschyren på köksbordet. ”Om krisen eller kriget kommer”.

Nu är jag visserligen part i målet. I åtta år arbetade jag med information åt statliga Räddningsverket. Det som nu är omorganiserat till MSB och gett ut krisbroschyren. Inte för att jag vet vilka men förmodligen har forna arbetskamrater varit med och formulerat texten.

Där är jag möjligen partisk – men framför allt som medborgare, medmänniska, pappa och morfar.

Folk blir rädda
I diverse medier ser jag att somliga skojar med broschyren. Jag anar varför. Det är en försvarsmekanism. Folk blir medvetet eller omedvetet rädda och då försöker de skoja bort sin rädsla. Inte ska väl vi ha någon kris eller ännu värre – krig.

Nej det är klart att vi inte ska. Vi skulle inte ha något krig när jag gjorde lumpen heller och fienden anföll I2 västerifrån. Västerifrån? Jo, faktiskt, Värmland ligger där det ligger. Vi grävde våra ståvärn i alla fall och pickade på våra telegrafnycklar. Vi tänkte förbaske mig inte släppa en jäkel förbi Trangärd och Södra Sanna.

Vi var beredda. Torvan ska försvaras, demokratin likaså.

Ficklampsberedskap
Den beredskapen handlar MSB:s kloka broschyr om. Matberedskap, informationsberedskap, ficklampsberedskap.

Någon överspänd prepper tänker jag inte bli. Vi bygger ingen betongbunker på vår tomt, det finns andra sätt. Men broschyren har jag läst och nyss hade vi familjeråd om saken.

En bra broschyr med goda råd. Jag gillar mina forna arbetskamraters verk. Bra jobbat., vänner. Vi får skaffa fler batterier. Maten, hur gör vi med den? Borde vi ta ut lite kontanter också?

Mera fjärilar?
Borde vi tänka (ännu) mer kritiskt om vilka meddelanden vi sprider?Asch, där är vi redan försiktiga. Källor har en annan granskat, minst sedan 1968.

Närmsta skyddsrum? Visst var det där ungdomarna spelade schack?

Demokratin måste ständigt försvaras. Ibland kanske det betyder att handla hem lite mer fjärilspasta.

Kamp lönar sig.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root 
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Kallar du folk ”cp” och ”idiot” är du också främlingsfientlig

Jag tycker illa om när mina vänner kallar motståndare för ”svärjevänner”. Jag tycker illa om när de driver med den som har svårt för att stava. Jag avskyr när de kallar politiska motståndare för ”cp”, ”idiot” och ”mongo” eller liknande öknamn.

Sluta. Annars är du också främlingsfientlig.

Personligen är jag närsynt. Den kära vännen misstänker dessutom på vissa grunder att jag har en släng av asperger. Inte är jag byggd med läckert ljusbrun afrikansk löparkropp heller, trots att jag provade att påstå det en entusiastisk stund, nysprungen och nyduschad framför stora spegeln. Hörde jag inte en kär kommentar från henne som jag älskar?

– Min lelle mandelkubb!

Hon var närmast sanningen, ty som en mandelkubb är jag byggd.

Det finns inga perfekta människor. För mig är det ett av skälen till att hävda att alla vi, med alla våra olikheter, har samma människovärde.

Min bygd byggd av inflyttade
Nå, nu är jag antirasist också. Gillar mångfald, välkomnar främlingar och är tillräckligt påläst för att veta att vi härstammar från Afrika och att mitt älskade Värmland byggdes och fortsätter att byggas av hitflyttat folk. Finnar, valloner, norskar, västgötar, kurder, holländare, syrier och en massa andra individer i skön och nyttig blandning.

Det var inte järnet som bröt bygd. Det var hjärnor och nävar. Många goda tankar från många håll i världen som möttes. Många envetna händer som tog itu med att prova om inte dessa tankar från nära och fjärran håll skulle fungera i verkligheten också.

Men så kom rasismen. Främlingsfientlighet hade redan funnits här och där, när byarna och socknarna stundom slogs framåt lördagskvällarna. Värre blev det på 1930-talet, värre nu igen när rasismen fått nytt liv.

Den ska vi bekämpa. Alla människor har samma människovärde, dessutom behöver vi vår inflyttning om välfärden ska leva vidare.

Tål ingen funkofobi
Ibland blir emellertid kampen desperat och missriktad. Orden får för bråttom. Om detta har min facebookvän Maria Robsahm skrivit ett inlägg som mången antirasist borde betänka.

Maria skriver att hon inte ”tål minsta antydan till funkofobi”. Funkofobi är fördomar mot personer med funktionsvariationer. Hon fortsätter:

”Jag tror att många fungerar ungefär som jag. Om någon är elak mot mig så kan jag bli både ledsen, arg och besviken. Men om någon är elak mot en människa jag älskar och ska skydda så blir jag rasande. Vreden är av ett helt annat slag.  

Och öppen funkofobi väcker denna vrede.”

I detta har min vän rätt. Sedan nämner hon hur en bekant fick läsa i en politisk debatt att honom behövde de inte svara, för ”han har bara omaka sockor i lådan”. Uttrycket refererar till Rocka Sockan, dagen när vi bär olikfärgade sockor av respekt för människor med Downs syndrom.

Maria Robsahm igen:

”Alla med minsta kunskap om de nazistiska fasorna känner till T4 och dess roll i Förintelsen. Funkofobi är lika illa som rasism och den är en del av nazismen. Och den är lika våldsam och vidrig.”

Aktion T4 var namnet på Nazitysklands systematiska mördande av vuxna människor med fysisk och psykisk funktionsnedsättning. Den pågick mellan januari 1940 och augusti 1941.

Det är folkförakt
Jag ska inte referera debatten, varken den som gjorde henne rasande eller allt det medhåll hon fick efter sitt eget inlägg. Men Maria Robsahm har rätt. Jag har länge irriterat mig på hur lätt en del medmänskligt folk trillar dit själva, utan att inse det när orden har fastnat.

Det är aldrig rätt att kritisera den som är dålig på att stava, även om han råkar vara främlingsfientlig eller värre.
Det är aldrig rätt att använda uttryck som ”cp”, ”idiot”, ”mongo” eller än mer ogenomtänkta etiketter på politiska motståndare.
Det är folkförakt.

Vi ska inte sänka oss till funkofobernas, homofobernas och rasisternas nivå.
Då är vi inte bättre själva.

### När jag kommit hit upptäcker jag debattören Torbjörn Jerlerup. Han länkar till ett blogginlägg i ämnet.
### Det kan vara på sin plats, påpekar han, att vi påminner oss om att antinazister på 20- och 30-talet begick många felsteg i sin kamp mot nazismen. Den var inte befriad från funkofobi, homofobi eller rasism.
### Läs hans mycket intressanta inlägg, det är du värd: När lytesretorik, homofobi och funkofobi sågs som ”god antinazism”

Läs nu.
Dra lärdom – om du behövde det.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

En historia att bli glad av

Jag har aldrig handlat hos Lilla Lagret Interiör i vår grannort Deje. Inte heller är Camilla Läckberg min favorit bland deckarförfattare (fast jag läst många av hennes böcker). Men just nu tycker jag om båda.

För den medmänskliga kraften som båda visat och fått andra människor att ställa upp på.

Interiörbutiken i Deje hade sitt kundregister på Instagram. 14 000 följare. Plötsligt härom dagen blev innehavaren utsatt för att någon kapade hennes konto. Ett bedrövligt agerande.

Då skrev Värmlands Folkblad en bra artikel om detta. Strax därpå skrev Expressen om kapningen.

Där kunde det varit stopp. En ung företagare i min kommun utan kunder med sina spännande inredningsartiklar.

Bad dem hjälpa
Det är här jag tycker om Camilla Läckbergs agerande. För vad gjorde hon, med alla sina flera hundra tusen följare på Instagram? Hon bad dem hjälpa Lilla Lagret Interiör och börja följa firmans konto. Nu när denna tappat alla sina följare. Dessutom lovade hon skänka en krona för varje följare interiörbutiken fick på Instagram till Barncancerfonden.

Jag är i branschen, så att säga. Därför är jag innerligt glad för de 14 800 kronor – och följare – som samlades ihop härom kvällen när jag var ute i skogen och satte ut kontrollstolpar till sommarens motionskampanj Friska Forshaga.

Hennes svar
Det slutar inte här. Tjejen med butiken – med tårar i ögonen – bjöd tillbaka genom att uppmana alla sina tusentals nya följare att också de skänka pengar till en nyinsatt insamling till samma Barncancerfond.

Just nu har hon 17 500 följare och hennes insamling har gett drygt 43 000, nej nu är det drygt 45 000 kronor.

Solidaritet.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Telefonören dricker hibiskus

Telefonören ringer. Jag hör det direkt på rösten. Det är någonting som inte är sig likt.

Pigg är han alltid den karln men nu är det värre än någonsin. Hela samtalet borde skrivas med VERSALER. Hade inte telefonsamtalet varit trådlöst skulle sladden ha skakat av välmående, ända bortifrån hans kyffe och hit.

– HEJ! skriker den välbekanta rösten. JÄSPALT VA’ PIGG JA’ Ä’!!!!
– Jag hör det. Skrik inte. Du kan väl åtminstone ta bort det där fjärde utropstecknet.
– FJÄRDE?!!!!! JA’ Ä’ PIGGARE ÄN SÅ!!!!!!!
– Ta bort utropsteckna’ ha ja’ sagt.

– Två centiliter varje môra, berättar han, när han lugnat ner sig. Två centiliter varje morgon, det borde stå Sepofan på flaskan, skrattar han, fortfarande onödigt glad.
– Två centiliter av vad då?
– Asch, inget särskilt. Det är bara lite brännässla, spenat, kvickrot, kvanne, rölleka, fänkål, morot, vetegroddar, brunalg, hibiskusblomma, åkerfräken, pomeransskal, malört, kaskarillbark, vindruvssaftkoncentrat, vatten, svartvinbärssaft, björnbärs-, päron-, körsbärs-, apelsin-, rödbets-, citron- och äppelsaftskoncentrat, carobextrakt, honung, druvsocker, fruktossirap, nyponextrakt, vetegroddsextrakt, jästextrakt, järn, naturligt aromämne, vitamin B6, B1, B2 och B12. Ja, dä’ ä’ väl dä’ hele.
– Hibiskus?
– Mmmm. Skitgôtt. Tänk dig en klonk sötsurt järnfilsspån, så smaker dä.

”Järnfilsspån”?
Hur vet han det?

Efter en och en halv timme lägger han på luren.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)