– Pappa, vad gjorde du under kriget?
– Kriget? Så gammal är jag inte.
– Men vad gjorde du då när de främlingsfientliga började visa sig i debatten?
– Jag avvännade flera stycken på Facebook.
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Författare: Sven-Ove Svensson
Vilstol är för sanatorier
Det svåraste är duktighetssyndromet. När du har ett jobb ska du arbeta. När du kommer hem ska du jobba. Du ska inte gå med händerna i fickan. ”Fryser du om händerna?”
Vilstol är för sanatorier.
I grund och botten gillar jag det där. Är du frisk ska du arbeta, den möjligheten ska du och företagsamheten och samhället skapa. Ingen mannamån, inget latoxeri. Fryser du om händerna?
Vi har en värld att skapa, en rättvis. Det finns mycket att göra. Dessutom behöver barnen filmjölk.
Listor byggde landet
Sitter jag, då tänker jag på handtag att utföra. Ligger jag, då funderar jag ut listor med göromål. Trimma gräset borta vid aspen, gräva runt krusbärsbusken, plocka hallon, svamp och blåbär, dammsuga övervåningen, vattna på altanen, handla morgonfil, ringa en vän.
Det finns ett utmärkt dataprogram, papper och penna har vi också. Listor byggde landet. Göra listor är väl också ett arbete?
Friherre, skojar en del. Kompledig, kallar en annan det. Jag vet inte jag, hur skulle det gå till? När en aldrig har ro att sitta i någon vilstol, särskilt inte om det syns. Nu måste jag göra en lista igen.
Verkställa listan är en annan sak …
*
Varför tror du jag springer?
Jag vilar.
Yogi Berra kommer in i mitt liv
Man kan ägna sig åt mycket när solen går ner. En kväll ser jag ett avsnitt av den amerikanska serien Navy CIS. Där citeras en Yogi Berra.
– Yogi Berra? Hmm, barnfilmsfigur va’? tror jag först. Nja. Snarare amerikansk mästare i den sortens citat som Lasse Anrell brukar göra roliga böcker av. Sportgrodor.
Yogi var legendarisk baseballspelare och coach och tycks ha sprutat ur sig anrellare. Fast citatet jag hör på tv är både klokt och eftertänksamt:
”Om världen vore perfekt skulle den inte vara det.”
# Ledsen att listan med Yogi Berras 50 bästa citat är på engelska: Yogi Berras bästa
## Ibland tror jag de flesta som Lasse Anrell citerar har gått i skola hos amerikanen.
### ”Never answer an anonymous letter.” ”It gets late early out here.” ”Always go to other people’s funerals, otherwise they won’t come to yours.”
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Gärna ”smörhåla”, aldrig ”håla”
Jag tror inte att jag någonsin skulle kalla en ort för ”håla”. Det handlar om människosyn, om att tycka om människor. Alla bor i sitt centrum. Saken underlättas av att jag kommer från en by som knappast ens var en by, Ängebäckstorp var mer utdraget än så.
Inte vill jag skämmas för mitt ursprung.
”Smörhåla” är något annat. Ibland kan ett ortnamn förstås vara ironiskt, själv känner jag till både Brölösera och Tuggelite. Här på trakten har vi faktiskt ett ställe som heter just Smörhålan. Jag har alltid undrat om det namnet också är ironiskt. Inte vet jag hur mycket de kom upp i smöret där, i vår tätorts östra utkanter.
Varg har de ibland har jag förstått.
En gång i tiden åt folk ur samma fat. Då, om det någon gång råkade vara goddagar, serverades gröten med en håla fylld med smör mitt i. Där kunde alla doppa sina skedar och ta sin del. Hade du folkvett tog du inte för mycket, det dyra smöret skulle räcka till alla.
Ha folkvett.
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Filkörning runt korvkiosken
Min vän en bit norrut, poeten Bengt Berg, skriver på Facebook om den eviga tuppfäktningen mellan Sunne och hans Torsby. Torsbybornas under dog-perspektiv mot smörhålan Sunne ”kommer från den förnedring som bestod i att vi måste åka ner till Sunne för att ’ta körkort’”, berättar han.
Varför? För att där hade man filkörning runt korvkiosken. Sådant sitter i, skriver Bengt Berg.
Inte vet jag om jag stör salt i såren när jag nu kommer dragande med tidningsklippet från den 2 juni 1981. Det är inte meningen. Klippet är ur lokaltidningen Fryksdals-Bygden, jag har citerat det vid uppläsningar ibland och i en skrift, och här är texten om du inte ser den på klippet:
”Sunne tätort har fått ett nytillskott inför turistsäsongen. Trafikljus har nämligen riggats upp mellan de två största livsmedelsaffärerna och nu hoppas man på att trafiken ska flyta friktionsfritt på Storgatan. Övergångsstället där har varit en besvärlig passage för både trafikanter som fotgängare. Sunne växer alltså i dignitet. I vinter fick vi även en pizzeria.”
I fall en arkeolog hittar en årsupplaga av FB från 1980-talet om några tusen år, så kommer den att säga mer om livet i Fryksdalen på den tiden än alla artiklar tillsammans, från oss arga lokala konkurrenter.
Men en smörhåla är det.
### Bra krönika av Jan Guillou: I brist på fakta formar rasisten sin falska värld
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Förespråkar värmländsk polis förintelse av människor?
”De flesta som söker sig hit gör det för att överleva, de vill ha trygghet och vara lyckliga och sköta sitt. De kommer att anpassa sig om vi lär dem eller så åker de hem. De som kommer hit med annat uppsåt skall tvingas till anpassning, lagföras, slängas ut och när så krävs förintas.”
Citatet är från en debattartikel i Nya Wermlands-Tidningen 18 augusti 2016, undertecknat med namn av en person som påstår sig vara polis i Värmland.
Observera det sista ordet. Förintas.
Är det över huvud taget möjligt att vara polis, vara satt att försvara det demokratiska samhället – och samtidigt förespråka förintelse av människor?
### Länk till debattartikeln: Moder Sveas krympande utrymme
TILLÄGG lördag morgon: NWT:s debattredaktion har ändrat i debattartikeln. Citatet ovan och i skärmdumpen här intill är avslutningen på artikeln, så som den löd från början.
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Ett svenskt landslag i tidskriveri
Det finns tidskrifter som lever upp till begreppet. Att skriva sin tid. Vi-tidningen är en sådan formulerare och har varit det hela mitt vuxna liv.
Jag tyckte om Lars Westmans Bakvagnen, hans artiklar om sjömannen i Nicaragua och den spontana serien om svenska utedass. Jag gillade när Vi började plantera träd i Afrika och när man startade Teskedsorden för mångfaldens och toleransens skull, i författaren Amos Oz anda. Jag älskade när de startade litteraturresor till sjöss. Vilket spännande möte mellan stort gungande hav, stor båt och stor litteratur – och denna litteraturs älskare. Jag läste med glädje, lust och ibland förvåning idolen Ingemar Unges språkspalter och förunderliga krönikor. Vem skulle kunna efterträda honom och Westman i betraktandet av samtiden?
Klart det fanns någon. Hon heter Stina Jofs och går från klarhet till … ännu större formuleringsglad klarhet. Giller’t!
En orolig stund
En annan röst i tidskrivandet är den nuvarande chefredaktören Sofia Wadensjö Karén. Jo, hon har värmlandsanknytning, ja vi har gemensamma vänner – men vi har aldrig mötts.
Det är alltid en orolig stund när ett landslag byter tränare, så ock när ett landslag i tidskriveri byter coach. En får ge dem chansen. Två tre matcher, två tre tummade nummer. Sedan kommer domen.
Den domen var lätt att förkunna. Med beröm godkänt.
Det finns redaktörer som lever upp till rollen. Sofia Wadensjö Karén är en av dem. Egentligen borde jag skriva läsarbrev till henne men det händer att jag känner mig försynt. Det får bli såhär i stället.
Får oss att fatta hur vi menar
Tack för att Vi-tidningen finns. Tack för att du vårdade arvet och gick vidare. När du ville ta bort bokrecensionerna blev det väsen, även om den här arge yngre äldre teg och knöt näven. Tack för att du lyssnade och släppte in bokspalterna igen. Tack för dina inledande betraktelser som blir tänkvärda ingresser till varje genomarbetat nummer.
Nämnde jag Johan Norberg som släpper in oss musiklyssnare backstage och får oss att förstå varför vi gillar det vi gillar? Nämnde jag alla begåvade fotografer och reportrar bakom reportagen? Nämnde jag Cecilia Garmes politiska analyser? Nämnde jag allt jag lär mig om modern design?
Det finns många namn att nämna. Här i huset läser vi praktiskt taget varenda text, oftast med glädje och instämmande.
Nej visst nej
Ibland får vi sådan lust att resa på värmlandsresorna ni ordnar. De verkar så trevliga. Fast då kommer jag ihåg vad pappa sa som fjortonåring, när han och två kamrater cyklat till Selma Lagerlöfs Mårbacka och intendenten försökte locka in dem i minnesgården.
– Ska ni inte komme in å titte, pôjker?
– Nej. Vi ha’ att sett’et förut.
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Det finns hopp viskar augustiregnet
Det finns hopp, viskar det mjuka augustiregnet när jag tassar ut på gatan. Ute är det 15 grader varmt och dropparna är stillsamt lagda. Världen doftar milt, när jag passerar backen ner mot Forshaga hör jag skramlet då folk lastar av en byggnadsställning. En bit upp i nästa uppförslut håller någon på och kvistar tallbuskar mot gatan, varje sågtag doftar fura. Uppe vid förskolan Stacken leker inga barn på gården, där är barntomt i dag. Inne sitter personalen och planerar.
Det finns hopp.
Jag tassar vidare i stilla lunk i det mjuka regnet. Vid Geijersgatans sportaffär kommer en ung man ut genom entrén med en cykel, strax intill skyltar second hand-butiken om kuriosa. En kvinna far för att hyra en kärra på Storgatan, en man stretar med en barnvagn över övergångsstället.
Högsta vinsten
Nyss läste jag en utmärkt artikel i Värmlands Folkblad av Lars Swanö. Den handlar om nya numret av Pockettidningen R, Omstart Sverige, som är skrivet på både svenska och arabiska.
Den syriske simmaren Mhd Nour Nemr intervjuas. Han simmade och vann i Syrien men högsta vinsten tycker han var när han fick fast jobb på simhallen i Arvika. ”Våldet tilltog i Syrien, al-Assad är inte min president” konstaterar han lakoniskt.
Motkrafterna strävar på
Detta tänker jag på, medan jag passerar Herman Reijers fina skulptur med laxfiskarna i centrala Forshaga. I dag är den extra våt men milt våt. Det är inte bara våldet som segrar, inte bara dumheten och faktaresistensen. Motkrafterna finns, som laxar uppför en fors strävar de.
Augusti är en sommarmånad, sedan får de hösträdde säga vad de vill. Det finns hopp.
Det finns hela tiden hopp.
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Jädra Ronaldo, detta är ditt fel
Pensionärslivet har sina vedermödor. Nu ska jag berätta den korkade historien om när jag dök på ett köksgolv i Karlstad och vad det fått för följder.
Allt började med att jag skaffade en färsk gps-klocka. Till allt elände hade den optisk pulsmätning. Jag behövde alltså inget band runt bröstet för att se min puls. Den mäter hon på handleden. Redan på första rundan varnade hon. Svensson, du springer över din maxpuls.
Så vitt jag begriper går inte det, men det brydde sig inte färska klockan om. Hon var automatiskt inställd och enligt fabriksinställningen gick mitt hjärta fortare än det kunde. Fabriksinställningar är inte så kloka, alla gånger.
Hur mäta maxpulsen?
Jag gjorde som jag brukar. Forskade. I vårt moderna Sverige betyder det att googla. Efter många om och men fick jag fram hur en pigg 65-åring i sina bästa år kan göra för att mäta sin maxpuls. Jag måste ju ställa in klockan rätt, så hon slipper varna hela tiden.
Vi gör historien kort. Jag värmde upp, gjorde ett stegringslopp och avslutade med en REJÄL rusch uppför backen hem. 168 i puls, inte 155 som klockan satt gränsen vid. Tjohoo!
Mitt livs dyk
Dagen därpå hälsade jag på i Karlstad hos en vän. En trevlig person som inte är alltför aktiv i sociala medier. Just då pågick fotbolls-EM, som jag tittat så förtvivlat på. Dessutom cirkulerade en pigg och talande film på Facebook. Filmen visar en kvinnlig fotbollsspelare som blöder i ansiktet, spottar ut blodet och fortsätter spela. Då klipper det över till herr Ronaldo som får en försiktig smekning i ansiktet av en motspelare och genast kastar sig, skrikande och sprattlande mot gräset.
Min vän hade inte sett den. Då illustrerade jag den själv.
Det är bara det att köksgolv i Karlstad sällan består av gräs. Eftersom min vän är teaterkunnig gjorde jag mitt bästa, både när jag spelade fotbollstjejen och när jag dök mot golvet i bästa Ronaldo-stil. En vill ju vara tydlig.
Där kunde historien ha slutat. Min vän blev förskräckt först men sedan berömde hon min skådespelarinsats.
Länk: Filmen jag härmade
Kollar mina inre organ
En dag senare har jag rejält ont i veka livet på höger sida. Vårdcentral, koll av inre organ, så småningom även lungröntgen. Inget anmärkningsvärt på något av de dyra prov jag utsätter svensk sjukvård för. Den som det är så bra att den finns.
Jag tror ju genast det värsta. Inte kan det bero på att jag… så långt tänker jag inte.
Nu har jag nyss kommit hem från besöket hos en mycket professionell sjukgymnast på vår trevliga vårdcentral. Fysioterapeut L får mig att inse vad som hände, möjligen när jag maxruschade, möjligen när jag kastade mig på stenhårt golv i Karlstad. Möjligen förstärkte det ena det andra.
En muskelsträckning. Den känns fortfarande efter drygt en månad men är klart på bättringsvägen. Kanske lär jag mig någon gång att uppträda som en värdig 65-åring. Jag vet en som tvivlar. Två förresten. Under tiden stretchar jag högersidan försiktigt och undviker intervaller ett tag till.
Jädra Ronaldo.
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Rätt i tiden
Du har legat fel i tiden alla dina dagar du, säger opponenten.
Fel i tiden? Jag? Men snälla du, jag var vietnamdemonstrant på 1960-talet, vänsterintellektuell i industrin på 1970-talet, joggare och miljöaktivist på 1980-talet, frilans med attacheväska och Altavista på 1990-talet, mellanchef med förmånsbil på 2000-talet och mångfaldsvänlig pensionär på Facebook på 2010-talet. Nu planerar jag att gå med strumpor i sandaler försommaren 2017, om jag får ha hälsan och sandalerna håller.
Kan en ligga mer rätt i tiden än så?
# Hur kan jag förklara att en text är självironi, inte satir?
## Gå till läggen. Allt finns där. Allt ovan är sant.
### Innan Altavista kom fick vi leta i länksamlingar.
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Vår tids problem
Jag har varit på Geijersgården och samtalat med kloka människor om tiden, den som är, den som var och den som kommer. Ju mer vi talar, desto mer inser jag att vår tids problem är den skenande fördumningen.
På Erik Gustaf Geijers tid kom filosofins och järnhanteringens nyheter direkt hit till Ransäter från kontinenten, utan att ta omvägen via Stockholm. Herrgårdarna var kulturhärdar, avkrokarna var centra.
Nu sprutar den ena usla realitysåpan efter det andra ut sin låtsasverklighet över nejden, här och i resten av landet. På Facebook stångar klokheten pannan blodig mot faktaresistensen. Den svenska skolan, där vi alla fick samma chans, bryts isär och de lönsammare delarna säljs till girigbukarna. Knäpper du på tv-nyheterna får du se den mest obildbare presidentkandidat Nordamerika skådat rapa upp sina ständigt nya oförskämdheter, pinsamheter och främlingsfientligheter.
Folk är inte dumma, folk är kloka bara de får chansen. Just nu får inte alla det, när dumheten sprutmålar världen och tar betalt för det.
Fördumning pågår.
Stäng alla dörrar och fönster.
Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root