Sven-Ove Svensson – Sida 69

Är män för känslosamma för att få rösta?

Ny rapport om fredagskvällens hatare

Bör män ha rösträtt?
Bör rumsrena svenska partier skaffa sig särskilda mansförbund som kan skola in dem långsamt i folkvett, bondförnuft och arbetarmoral?
Eller är män för känslosamma för att detta ska vara möjligt?

Jag skojar förstås. Skicka mig inte en massa likalydande treords-meddelanden nu är ni snälla. ”Inte alla män”, jag vet. Dock påstår opinionsundersökningarna att nästan var tredje vuxen karl jag möter på gatan sympatiserar med det främlingsfientliga partiet. Är inte det illa nog?

Härom dagen kom dessutom en ny rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. På uppdrag av mediernas branschorganisation TU-Medier i Sverige har de studerat ”gemensamma särdrag hos de personer som uttrycker hat mot journalister i digitala miljöer”. De ville veta vad näthataren är för en person. Vem är det som sprider hat mot journalister på Flashback?

Fredagsfulla främlingshatare?
Svaret är inte roligt för en karl att läsa:

Majoriteten av näthatarna är män, de flesta mellan 40 och 60 år.
Näthataren är särskilt aktiv under fredagskvällarna, dessutom mer aktiv under tidiga morgontimmar än genomsnittet.
Han har låg öppenhet och vänlighet, jämfört med en genomsnittlig Flashback-användare.
Nästan hälften av hans inlägg skrivs i politiska forum.
Han är mest aktiv i diskussioner om integration och invandring.
Näthataren är mer fokuserad på sina ämnen. En genomsnittlig Flashback-användare har större spridning på ämnen i sina inlägg.

Så gick studien till
Forskarna identifierade 7 372 användare på Flashback som nämnt journalister (vid namn eller som grupp) minst två gånger. De skulle dessutom ha publicerat minst 1 000 inlägg.

Från den gruppen gjordes ett slumpmässigt urval på 228 användare som studerades mer i detalj.

– Resultatet ger oss viktiga pusselbitar i vår kunskap om de som uttrycker hat mot journalister i digitala miljöer. Vi ser studien som ytterligare ett steg i vårt arbete att förebygga näthat, säger Jeanette Gustafsdotter, vd för TU – Medier i Sverige.

”Fuck off ditt as”
När jag läst hennes uttalande klickar jag mig in på en vanlig Facebookgrupp, där jag är medlem. Den är inte som forumet Flashback, min grupp är betydligt rumsrenare. Ändå hittar jag hatet redan i första tråden, även om det inte är riktat just mot journalister: ”Fuck off, ditt as!” skriver en förhoppningsfull ung man.

Vad får han för liv? Ska han också fylla 40 och hamna på Flashback på fredagkvällarna?

Käre Gud schläpp ätter, som vi säger på Grossbolstorp. Är män för känslosamma för att få rösta?

### Pressmeddelande om studien.
### Ladda ner hela studien Ansiktet bakom hatet (pdf).
### Bilden nedan är inte hämtat från FOI-studien.

Den vansinniga splittringen

Jag sitter på bussen och skriver detta. Bussen är gul och utanför rodnar hösten. Runt omkring bland stolsraderna pågår samtal i lugn och ro. Andra surfar via bussens nät, några sover.

Glesbygden rusar förbi utanför rutan. Det är som om inget klimat i världen var hotat, som om ingen polaris smalt och juli 2019 inte alls var den varmaste julimånaden människan mätt upp på jordklotet.

Ändå är det så. Värmen stiger, isarna smälter – och själv sitter jag på lösningen. En del av den. Det gör vi alla här ombord.

En bra kollektivtrafik vore en del av lösningen.

Får smyga mig på’n
Det är klart det är kul med bilar. Vår är denimblå och drar 0,35 liter milen när han är på det humöret. Stor skuff och lättstartad så en får smyga sig på’n.

Nyss fyllde mitt körkort 50 år. Jag har två felparkeringar på de åren, inga andra prickar. Det får en vara nöjd med. (Jädra Filaregatan!). Peppar peppar ta i trä.

Men en sak har jag gjort hela tiden. Dyngat ner. Släppt ut avgaser.

Olika biljetter överallt
Vi borde gå ihop mer om vi ska rädda klotet. Vi borde resa 50 personer i ett fordon i stället för en och en i 50 olika. Där det går. Vi borde gå mer och cykla mer, där det går. Vet du förresten att du blir friskare om du åker kollektivt? Du rör dig ju gärna för egen maskin då, till och från hållplatsen.

Nu råkar jag ha viss sakkunskap om kollektivtrafik, eftersom jag åkt buss på egen hand sedan 1958 och jobbat med frågorna i drygt 17 år.

Min åsikt är att det är vansinne med den splittring som finns inom kollektivtrafiken. Varför ska varje län eller region ha sina priser? Varför alla dessa olika biljettsystem, appar och maskiner? Varför ser reglerna för buss- och tågresor i ett län ut som en mindre lagbok? Varför är de dessutom olika överallt? De också.

Varför måste man vara halvt jurist och datanörd för att skaffa information om en resa över en länsgräns?

Kan man betala med kort ombord i Göteborg?

Sänk biljettpriset kraftigt
Gör om. Ge oss enhetliga, enkla priser, maskiner och kort. Billiga priser, det mår miljön bra av. Det är ingen naturlag att hälften av resan ska betalas av skattebetalarna. Varför just hälften? Varför inte 75 procent eller 100? Det kommer klotet att gilla.

Jag har mer åsikter än så, men vi kan stanna där så länge.

Nu är jag alldeles strax framme. Pling!

### I morgon eftermiddag ska jag iväg och lyssna på Fredrik Holm. Han har skrivit en bok om miljövänliga resor.
### Gjuteriet Karlstad, 14.00. Fri entré.
### Kom gärna. Ta bussen.

Snusmumriken hälsar

Anders Forsell, grundade friluftsområdet Skutberget.

Hur var det George Bernhard Shaw sa? ”Jag citerar ofta mig själv. Det ger märg åt konversationen.”

Här är alltså vad jag skrev i sociala medier för två år sedan. Jag har inte ändrat mig.

”Hanteringen av det fria friluftsområdet Skutberget är verkligen ett skolexempel över tidens gång och sena tiders maktkamp. Först ordnar inlandsisen möjligheter och Anders Forsell och andra pionjärer ser dem och börjar skapa. Ideella krafter av alla slag hjälper till, småningom även kommunala politiker och tjänstemän. Ett friluftsparadis är fött, här kan du bada, segla, springa, fika, spela fotboll och mycket mer.

Då svartnar det vid horisonten. Alla gillar inte friheten. Nu överlåts campingen med mera till kommersiella krafter som inte ens är bra på att vara kommersiella. Kommunen och Muminvärlden ringer varandra (fast ingen ringde först) och bestämmer sig för att kapa ännu mer av friheten. Folk måste få lov att lära sig att strandkänsla kostar. Folk måste få lov att lära sig att sommarstugor inte är för evigt. Folk måste få lov att lära sig att när Karlstads kommun ordnar enkät på nätet om friluftsparadiset, då får fasen inget Muminland nämnas, det är förbjudet. När frågan sedan kommer upp som ett kommunalt ärende är den sekretessbelagd.

Så hanterar de sin frihet i vår södra kranskommun. Maktkamp det kan de.

Förlora väljare det kan de. Till vem? Fundera på saken.”

Hur det gick i kommunen där de vill sätta staket i sitt finaste friluftsområde vid Vänerns strand? Jo tack. Spådomen om förlorade röster slog in. Förlora väljare det kan de.

### Till sist en hälsning från en som till skillnad från Karlstads blågröngeneratröda majoritet älskar fri natur utan staket och inträden: Snusmumrikens vårvisa.

En schyst befrielse från dumheten

Bulgarien-England: hemmafans skämmer ut sig med hitlerhälsningar och rasistiska rop mot svarta motståndare. Frankrike-Turkiet: turkiska spelare skämmer ut sig genom att ställa upp sig i bredd och göra honnör. En hyllning till angreppskriget mot kurderna. FA-cupkvalmatch i England: avbru …

… just då öppnar jag en skrift från Region Värmland som jag inte sett tidigare. Schyst idrott. Den känns som en befrielse från dumheten.

Det kan vara en lycka att tillhöra en grupp idrottsmän med sammanhållning eller en folkmassa som hejar på samma lag. Men det kan sannerligen spåra ur också, det behöver en inte minnas Heyselstadion 1985 för att inse.

Vi ser intoleransen stup i kvarten på svenska läktare med. Skönt då att känna till en idrott där jag aldrig sett det hända.

Alla har rätt att vara med
Det var på bokmässan i Göteborg som Region Värmland delade ut sin skrift i Schyst-serien. Schyst idrott. Är det något jag känner för, så är det den sortens gemenskap. Ren dopingfri idrott utan fusk är för bra för att förstöras av patriarkala normer, homofoba dumheter, rasism, mobbing och tanklöshet.

Schyst idrott är på 44 sidor och handlar om allas rätt att vara med, om att ord och bilder spelar roll, om ledarnas viktiga roll som förebilder, om den svåra domarrollen, om schyst miljö i ett omklädningsrum där du inte ska behöva känna dig utsatt och om idrotten i sociala medier. Inte minst handlar den om att förändra verkligheten.

Alla som vill får och ska kunna vara med i idrotten skriver man på sidan 31. Precis så. Alla som vill är välkomna. En ordlista som gör debatten begriplig ingår (med ord som genus, kön, genusperspektiv, normer, hbtq, jämställdhet och mångfald). På slutet finns några övningar och diskussionsförslag bland annat kring värdeladdade uttryck och om hur du blir en medveten ledare.

Allt vi gör kommunicerar
För, som sista övningen säger: Allt vi gör kommunicerar. Hur är det med könsfördelningen i styrelsen, bland ledarna och de aktiva? Hur fördelas resurserna mellan tjejer och killar, damer och herrar? Vem får de bästa träningstiderna? Fungerar omklädningsrummen för alla? I vilken ordning presenteras pristagarna i resultatlistorna och vid prisutdelningarna?

Allt vi gör kommunicerar.

Jag tycker mycket om skriften och serien den ingår i. Schyst idrott har producerats av Region Värmlands kommunikationschef Odd Råberg, genusutvecklaren Marianne Nilsson, grafiske formgivaren Lars Falkman, fotografen Øyvind Lund och frilansskribenten Katarina Averås. I arbetet har man samarbetat med en referensgrupp från Värmlandsidrotten och Riksidrottsförbundet. Dessutom har ungefär 80 ledare och aktiva i 33 föreningar bidragit till innehållet genom att delta i workshopar och intervjuer. Trycksaken är inte helt ny men för mig är den det.

Fint namn på vår tillfälliga arena
När jag lägger ifrån mig gratisskriften från Region Värmland hamnar blicken på min senaste nummerlapp på väggen i arbetsrummet. 318. Det numret hade vi på 25-mannastafetten vid Nytorps ängar utanför Jordbro förrförra helgen.

Nytorps ängar är ett så vackert namn. Skogen runt ängarna är ”småskuren Södertörnsterräng med varierad kupering, mestadels svag till måttlig” skrev inbjudan. En skog där du kan hitta små tvåstrecksmossar uppe på småhöjderna, inte nödvändigtvis nere i dalarna. Det är vi inte vana vid på Grossbolstorp. Här rinner vattnet neråt.

Inbjudan fortsatte:

”Terrängen är mestadels framkomlig, framförallt uppe på höjderna. Områden med tätare vegetation, gallringar eller uppvuxna hyggen förekommer. Genom området slingrar ett antal större motionsspår och även många mindre stigar. Banorna kommer bjuda på varierande orientering och snabba skiftningar i olika tekniska utmaningar.”

Jag gillar den terrängen och ännu mer gillar jag 25-mannaorienteringen. Var annars kan du se en uschlig, långsam 68-åring som jag tävla i samma stafett som nordisk elit? Nästan 400 lag var anmälda, vi var 25 i varje lag och vår klubb Lustens OK hade knappast samåkt till Stockholm för att tävla om segern med elitfinnarna, bestenorskarna och IFK Göteborg.

Vi var där för att ha kul och hitta runt. Tre var debutanter på 25-manna och vi var nästan lika många damer som herrar (nåja) och åldersskillnaden i laget var 57 år. När lagledningen pusslat färdigt kvällen innan blev jag en av fyra som fick springa fjärdesträckan. Det blev ärligt talat mest stiglöpning, svårare var inte fyran, men lika glad för det var jag.

Det räcker att vara uschlig på själva löpningen när bestenorsk efter elitfinne svischar förbi.

Tack för påminnelsen
När jag satt i Lustens tält och käftade med de andra slog det mig igen vilken speciell gemenskap orienteringen är. Här kan du se klubbens bästa diskutera dagens lopp med lagets yngste nybörjare utan att någon tycker det är det minsta konstigt. Båda ser varandra, båda lyssnar.

Här pirrar det lika mycket i magen på pensionären som på elvaåringen, när vi sitter intill varandra på våra ryggsäckar och väntar på att de tidigare sträcklöparna ska hinna runt, så vi får ge oss ut.

Om inte vi representerar idrottens idé, då vet jag ingen som gör det. Tack för att ni påminner oss om det, Region Värmland och Katarina Averås.

Schyst!

### Här kan du läsa mer om projektet Schyst idrott.
### Beställ skriften.
### Ladda ner den (pdf).

Sanningen om risken med riskkapitalister

Riskkapitalister kallas så
för att det är stora risker med dem

Om vi ger skattepengar till en riskkapitalist
för att betala en sjuksköterskas lön
– då heter det att han ”skapar nya jobb”
Han

Om sjuksköterskan i stället är offentliganställd
och gör samma jobb billigare för sjukvårdsbudgeten
– då heter det att hon är ”ett slöseri med skattemedel”
Hon

Jag säger ju att riskkommunikation
är riskabel
Folk kan börja tro på’t

Han.

Viktor Root

(Fritt efter en idé av Malin Hammarström).

Hem | Om mig | Viktor Root
Inlägg nr 1 993. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Ha ha ha ha ha!

”Apotekstjänst är den moderna apoteksaktören som erbjuder såväl effektiv logistik som förutsättningar för god läkemedelsanvändning.”

(Citatet är hämtat från företagets egen webbplats).

***

### Här är en annan uppfattning, klicka på länken.

Sanningen om de fattigas förbannelse

Det är många småfolksrörelsers förbannelse
att när de lyft de fattiga ur fattigdomen
blir de fattiga medelklass,
röstar på högern och ber så bevekande
att få bli överklass

Det får de inte
Där är det redan utsålt

Under tiden har nya fattiga anlänt.

Viktor Root

Hem | Om mig |Viktor Root
Inlägg nr 1 991. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

65 ord som säger allt

Inom matematiken har de sina primtal. De går bara att dela med 1 och sig själva. Jag tänker på tal som 2, 3, 5, 7, 11, 13, 17, 19, 23 och några till. Rätt många till. Den grekiske matematikern Euklides räknade redan på 300-talet före Kristus ut att antalet primtal är oändligt.

Bra gjort, som vi säger på Grossbolstorp.

Här kommer nu något ännu mer spännande, som vi inte fick lära oss på gamla Färjestadsskolan eller skolorna i Bäckelid, Fasterud och Fageråsen eller Graningeskolan, Åsvallaskolan, Journalisthögskolan och Jära folkhögskola. Inte ens på sågen i Molkom, mitt bästa universitet.

Det finns primord med.
De orden är riktigt användbara.

Kan förklara allt
Såhär är det. Språkvetarna har letat fram 65 ord som de anser att det går att säga allt med. Primorden går inte att förklara med andra ord, men med dessa 65 kan du förklara alla andra ord. Dessutom kan primorden översättas. De fungerar på hela jordklotet och det finns ett uttryck för dem på alla världens språk.

Bra gjort.

Jag har inte kommit så långt i mitt primordsspråkande än men hittills fungerar de. I dag har jag berättat för hela vårt tvåpersoners hushåll både att solen går upp och att vi ska äta frukost. Det gick sådär. Primordsspråket tassar runt sanningen en del, men jag får väl träna.

Prova gärna själv. Lycka till!

1. 1. jag
  2. du
  3. någon
  4. någonting/ting/sak
  5. folk
  6. kropp
  7. sort/en sorts
  8. del av
  9. den här/denna/det här/detta
  10. samma
  11. annan
  12. en/ett
  13. två
  14. mycket/många
  15. lite/få
  16. några
  17. alla
  18. bra
  19. dålig
  20. stor
  21. liten
  22. tänka
  23. veta
  24. vilja
  25. vill inte/vill inte ha
  26. känna
  27. se
  28. höra
  29. säga
  30. ord
  31. sann
  32. göra
  33. hända/ske
  34. röra sig
  35. vidröra
  36. vara (någonstans)
  37. vara (någon/någonting)
  38. det finns
  39. (är) min
  40. leva
  41. dö
  42. då/när/tid
  43. nu
  44. innan
  45. efter
  46. länge
  47. en kort stund
  48. en stund
  49. ögonblick/om ett ögonblick
  50. där/var/plats
  51. här
  52. över
  53. under
  54. nära
  55. avlägsen
  56. sida
  57. inne (i)
  58. inte
  59. kanske
  60. kan
  61. eftersom
  62. om
  63. mycket
  64. mer
  65. som

### Läs mer om primorden:
Språktidningen: Säg allt med 65 ord

När jobbet är farligare än gängen

Ska du dö våldsamt, så dö i en skjutning. Den döden har högre status, då blir det debatt om din hädanfärd.

Det blir det inte om du dör i jobbet.

Jag tänker sannerligen inte förringa de dödsfall som sker vid skjutningar. De är förfärliga. Ändå stör det mig att folk får olika värde i debatten, också när de dör. Blir du skjuten så kommer du på politikens dagordning. Dödas du på jobbet blir det tyst om saken.

År 2017 dog 55 personer på arbetet i Sverige, i fjol 58 personer. Hittills i år har 39 dött på jobbet. Varje år dör 2,3 miljoner människor i arbetet, skriver FN:s organ för arbetslivsfrågor, ILO.

Detta hör du sällan Ulf Kristersson eller SD-ledaren tala sig andfådda om i riksdagens talarstol och inför medias mikrofoner. De föredrar skjutningarna, trots att dessa faktiskt dödar färre. 45 personer 2017, 43 personer 2018 och 25 personer under tiden januari – juli i år.

Ännu farligare
Än en gång: skjutningarna måste stoppas, frågan är verkligen värd en diskussion. Men det är alla de som dödas på sina arbetsplatser med.

Då har vi ändå inte talat om vår farligaste miljö i landet. Gängen eller jobbet är inte allra farligast, inte trafiken heller. Det är våra hem. Drygt 1 000 svenskar dör i sina hem varje år – bara i fallskador.

Vilken politiker tar upp den debatten?

LÄNKAR:
Tjugofyra7: Fallskador dödar flest
Arbetsmiljöverket: Statistik om dödsolyckor i arbetet

(Tabell från Arbetsmiljöverket)

* Övriga = dödsolyckor i arbetet där de förolyckade inte är förvärvsarbetande. Till exempel värnpliktiga, intagna för vård i kriminalvårdsanstalt m.fl. och anställda i utländska företag som är verksamma i Sverige men registrerade i andra länder samt vissa elever.

Tusentals fria klassiker

När jag blev pensionär för drygt tre år sedan lovade jag mig själv ett antal saker. Ett av löftena var att läsa minst en klassiker i månaden.

Det var ett blygsamt löfte, särskilt som jag själv bestämmer vilken bok som är klassiker. För mig kan det vara Lille prinsen likaväl som Röde Orm, Anna Svärd, Den kaukasiska kritcirkeln – eller Anna-Karin Palms nyutgivna Selma Lagerlöf-biografi Jag vill sätta världen i rörelse. (Den är redan klassisk för mig. Läs!).

Nå, jag har hållit löftet med råge. Travat till mitt folkbibliotek på Forshaga lärcenter och hämtat läsning. Lyrik ibland, dramatik ibland (fortläst och ofta oläst för min del) men framför allt romaner och noveller. Förutom de än så länge oklassiska böcker som också hamnar bredvid kudden, förstås.

Än finns det fynd kvar i bibliotekshyllorna och jag väljer gärna yvigt, inga måste-böcker (nåja några kanske) men ofta lustläsning. Jag tävlar inte med någon. Allt jag försöker göra är att må bra och lära mig nya tankar, vare sig boken är lättläst eller gör motstånd.

Tid har jag inte.
Men tid har jag.

Gratis på nätet
Nu har jag hittat en ny guldgruva som klassikerjägare. De svenska klassikerna finns ju gratis på nätet. När vi kom hem från bokmässan i Göteborg hade den kära vännen en folder med sig i väskan.

”Fria klassiker! Läs dem direkt på nätet eller ladda hem till din läsplatta eller telefon. Litteraturbanken.se samlar det svenska litterära kulturarvet: tusentals böcker – fritt för alla.

Läs, studera, forska, upptäck! Försjunk i dikter, romaner, essäer, noveller & debatter.”

Ett fantastiskt fynd, tidigare helt okänt för mig som ändå surfar varje dag. Hur jag nu kunnat missa den sajten. Raskt går jag in och börjar klicka runt. Eftersom jag fortfarande läser den nya biografin passar jag på att leta upp Selma Lagerlöfs skrifter, att varva med. Där finns de, första upplagan av Gösta Berlings saga och massor av andra böcker från hennes penna.

I en text från min tid som skrivlärare har jag berättat om vår övning i hur man börjar. Selma Lagerlöf behärskade den tekniken mästerligt från början. Första meningen i Gösta Berlings saga är genialisk.

Gå in på Litteraturbanken.se nu. Du kan ju alltid börja med att ta reda på hur inledningen löd i första upplagan, jämfört med exempelvis 1933 års upplaga. Ser du skillnaden?

Nu hinner jag inte skriva mer. Måste börja på Körkarlen, Västanå Teater ska spela den i sommar. Här gäller att vara förberedd.

Trivs.

### Det finns en invändning, jag vet: den att böcker gör sig bäst i pappersform i handen. Visst.
### Men vad är det för fel med att lyssna ibland, när det nu finns så många bra inläsningar?
### Eller i det här fallet, med att läsa en och annan bok på skärmen. Allt har inte mitt kära bibliotek hemma och ibland har en bråttom.

Läs nu.