Politik – Sida 66 – SVENSSONS SLÄNG

Farligt främmande

Kattugglor, storlommar, kornknarrar, råbockar, nattskärror… Nog har mörkret sina skrämmande ljud, för den som inte lärt sig tolka och bli vän med dem. I Sibirien trodde de att storlommen for med bud mellan de levande och dödsriket, en sin tids snabbtelefon.

Det främmande skrämmer, så har det varit för många. Sedan kommer kunskapen. Jaså, är det råbocken som låter som ett mellanting mellan en skällande hund och en människa som kräks? Jaha. Det fina djuret.

Storlommen skrämmer inte längre, nu har han sedan länge fått jobb som svensk films vemod. Klipp in en sjö i september där solen håller på och går ner och kleta dit lätet från en sån där, vahetterä, lom. Funkar fint.

Rädda för rävar
När jag var barn var det Väserävar vi var rädda för. Folk på andra sidan sockengränsen kallades så (vi själva var ulvar) och vi hade hört att Väserävarna var busiga. Sedan hamnade vi på samma högstadieskola och där busade både ulvar och rävar när det behövdes, visade det sig. Klart vi blev vänner.

Jag sitter på flyget hem från en spansk vulkanö och reflekterar över det främmande, när jag skriver detta. Lommar och rävar. Lite självgod är jag men inte vet jag det. Bredvid mig sitter en ung man i en sådan där ful keps med platt skärm. Han tycker säkert att min snaggade skalle är lika oskön.

Ja ja, du blir väl vuxen du med en dag, tänker jag och ryser igen åt kepan. Då plockar högstadieynglingen upp en bok. Han har kommit igenom drygt halva och läser den med stort intresse, det är som om hela kroppen lever med.

Säkert en sån där ungdomsbok, ler jag för mig själv lite farbroderligt. Roligt med en ung man som ändå läser.

Då ser jag vad han slukar
Efter en kvart lägger han tillfälligt upp boken på det fällbara bordet och pratar med sin far i sätet bredvid, närmast fönstret. Då ser jag vad det är den unge läser så ivrigt. Mary Shelley: Frankenstein eller den moderne Prometeus.

– Den kom ut 1818 första gången, säger han till mig, fortfarande med skärmen bra långt ner över pannan. Innerst inne handlar den om främlingsfientlighet förstår du.

Sedan har vi en lång diskussion om hur lätt det är att vara rädd för det främmande, men hur onödigt.

Inte är den kepan så ful. Fula är det bara fördomar som är.
Och korkade 63-åringar.

Här kan du läsa mer om hur man skapar ett monster och om några av de vanligare myterna om våra vänner från främmande land:

Motargument.se – Hur man skapar ett monster
Ossalla.nu – Motargument mot myter om invandringen
Regeringen.nu – Vanliga påståenden om invandring

Bli inte lomhörd.

Behandlade han inte alla lika?

Långfredag. Jag kan ju inte påstå att jag kommer att gå i kyrkan i dag heller. Men är det något han var, han som de korsfäste i Jerusalem, så var det antirasist.

Vad du än tror på, så tycker jag du ska klicka på de två länkarna. Första länken är till en antirasistisk grupp på facebook. Sist jag tittade var vi nära 9 000 medlemmar. Klicka och gå gärna med, du också.
Facebookgruppen Front mot rasism och fascism

Finns du inte på facebook kanske du kan klicka på den här länken och läsa en debattartikel av styrelsen för gruppen?
Polisen måste kunna garantera åsiktsfrihet och demonstrationsrätt

Människovärdet är ett och okränkbart.

Axel Danielsson och motsättningarna inom folket

Axel Danielsson var sågverksarbetarson från Sölje i Stavnäs. När han var 24 år gammal grundade han tidningen Arbetet i Malmö. På grund av sina artiklar dömdes han till sammanlagt 18 månaders fängelse, när makthavarna inte tyckte om det han skrivit. Då fortsatte han skriva från cellen.

Ibland var det inte bara överheten Axel Danielsson gav sig på. Det sägs att han inte drog sig för att kritisera arbetarna heller, när de var liknöjda, försoffade, slumrande, ljumma. På hans gravsten står det om tacksamheten hos det folk ”hvars befriare, gissel och vän han var”.

Pampene på pengesekken
Motsättningar inom folket skulle vi möjligen ha kallat det, i min vilda ungdom, om vi hade försökt analysera konflikten mellan arbetarskribenten och hans vänner i den skånska arbetarklassen. En ickeantagonistisk motsättning, skulle vi ha sagt.

Fina ord men svår sak. Det är alltid lättare för en skrivare med Danielssons värderingar att ge sig på maktens herrar. ”Pampene på pengesekken” som det stod i en norsk tidning jag prenumererade på en gång.

Satir ska riktas snett uppåt. Kritisk solidaritet finns, den med, men är svår för somliga att förstå sig på. Hur säger du till dina vänner att nu blev det lite dumt? Ni skulle ha röstat. Ni borde gå med i facket. Det är osolidariskt att åka snålskjuts och…

Hellre driver än river
Nu är dagstidningen Arbetet nedlagd. I stället kämpar den nystartade Dagens ETC med näbbar och klor för att bli en röd daglig röst, så som Danielsson från Sölje kämpade. Hittills verkar allt gå bra.

Hoppas, hoppas. Visst vet jag ett folkblad på närmare håll som behärskar både satir och kritisk solidaritet. Det hindrar inte att det behövs fler som gisslar och befriar.

Precis som det behövs en arbetarrörelse som driver massmedier, inte lägger ner.

På vakt

En dag kom politikerna på hur de kunde skära ner alltihop. Hela Sveriges försvar. Det var när de hade insett att det inte skulle räcka med en telefonsvarare som sa:

– Vänd om, vänd om, det bor arga typer här!

Vi gör en skylt, var det en som sa. Med en svart kôrv på.
Ja, det gör vi. Då blir di rädde.

Dagsens sanning

Det är fred på jorden.
Arbetets frukter fördelas rättvist.
Kvinnor och män har samma chanser.
Naturtillgångarna fördelas lika.
Demokratin slutar inte när arbetsdagen börjar.
Alla lever miljövänligt.
Barn får bra utbildning.
Varenda människa får säga vad hon vill.
Ingen somnar hungrig.

April april.

(Repris från 1 april 2012).

Han

Fundera en stund över vem som tjänar på att dela upp folk i grupper. Svenska arbetare och tjänstemän för sig. Invandrare för sig. Helst vill han skapa splittring mellan oss, fast vi kunde vara syskon. Vänta, vi är syskon.

Vem tror du?
Vem tjänar på det?

Han vet vad han vill. Han gör det för att trycka ner löner och trygghetssystem. Om han kan få oss alla att bli desperata, var och en på sitt håll, då är det riktigt bra. Bäst är om vi tittar snett på varandra. Härska genom att söndra har fungerat förr för hans sort.

Helst vill han göra något åt kollektivavtalen snart. De är för bra. Hela idén är för god. Än är det alldeles för många som har rätt till semester och övertidsersättning och annat dyrt.

Tro inte att det är Sverigedemokraterna du funderar på att rösta på.
Det är honom.

Han äger.

Minns du när ni var barn och hällde upp sockerdricka?

Ska det bloggas ska det tramsas men dessemellan ska det pratas allvar. Så är livet.

Minns du när du var liten och hällde upp sockerdricka åt dig själv och dina syskon? Har du några syskon? Fick ni samma uppfostran som vi? I så fall var du noga när du hällde, inte en droppe fick hamna fel. Minns du millimeterpassningen? Kommer du ihåg hur ni stod med glaset i ögonhöjd och synade, innan alla var nöjda? Det ska va’ rättvist.

Tro inte att mest muskler vann.
Det var lika viktigt att den minsta fick rätt.

Jag tycker om detta tidiga rättvisepatos som kloka föräldrar gav mig. Kloka föräldrar, farföräldrar, kusiner, syskon, skolkamrater, idrottsledare och inte minst böckerna och tidningarna vi läste. Låter det präktigt? Jag vet. Rättvisetanken är en präktig tanke.

Vacker är den.

Enhetsfronten finns
Vi är över 8 000 medlemmar nu. Vi som vill ha lika behandling av människor. Alla människor är lika mycket värda, stor eller liten, svart eller skär.

Jag pratar om en facebookgrupp. Det började med att författaren och kritikern Crister Enander i Lund fick nog och startade Front mot rasism och gryende fascism. Tanken var att bilda:

”en enhetsfront som entydigt tar avstånd från och avser att bekämpa den växande rasismen och fascismen. Den är politiskt och religiöst obunden. Alla är välkomna som vill delta i att skapa opinion och kämpa emot rasistiska tendenser, och som delar värderingen att människovärdet är oberoende av sociala, etniska, religiösa faktorer. Människovärdet är ett och okränkbart. Som medel i denna kamp används ord, spridande av kunskap, bekämpande av fördomar och falsk propaganda, demonstrationer, motaktioner.”

Vi blev fort flera tusen som gillade gruppen och gick med. Jag skrev själv några inlägg då och då. Samtidigt hölls det demonstrationer över hela landet med anledning av händelserna i Kärrtorp. På Stora torget i Karlstad manifesterade kanske 4 000 personer, det var en glädjens dag. Sammanlagt var vi 43 000 personer på 33 orter som demonstrerade för mångfald och mot rasism, läser jag. Efter nazisternas överfall i Malmö följde ännu en mängd stora och små manifestationer.

När detta skrivs har facebookgruppen just passerat 8 000 medlemmar och arbetet pågår med en ny webbplats.

Enade kring minsta gemensamma nämnaren
Grunden är enhetsfrontsarbete. Antirasismen, antifascismen, det är den vi är överens om. Här finns både vänster- och högerfolk och många andra. Det gäller att hitta den minsta gemensamma nämnaren i stället för att slösa tid på att bråka om vad som skiljer oss åt. Den metoden fungerade bra under 1960- och 1970-talens solidaritetsarbete för Vietnam, om du frågar mig, och den fungerar i dag.

Alla människor är lika mycket värda. Människovärdet är ett och okränkbart. Egentligen är det bedrövligt att det ska behöva skapas opinion för den självklarheten. Tyvärr är den inte självklar i dessa dagar, det behöver du inte åka till Ungern eller Rumänien för att höra.

Gå med, du också. Börja med facebooksidan så ses vi där. Den har blivit rena universitetet med massor av kloka, satiriska eller bara faktafyllda inlägg och länkar varenda dag. Nu har folk dessutom lärt sig att fronten kräver disciplin. Jag tror det. Vi måste inte alltid tjafsa om sådant som skiljer, vi börjar bli trygga med varandra. Gôtt.

Sockerdricka, någon?

Strömhopp genom brinnande ringar

Ibland träffar jag på kristna som verkar tycka att de kan bete sig hur som helst, eftersom de anser att Vår Herre ändå förlåter dem, så fort de ber om det. Jag har svårt för den attityden.

Likafullt tror jag på förlåtelse, fast jag inte är kyrklig av mig.

”Jag litar inte riktigt på de där hastiga omvändelserna”, skriver en helt annan person i en facebookgrupp jag besöker. Hennes inlägg handlar om en ung man som hoppat av en nazistorganisation och nu far runt och propagerar mot sina forna vänner.

Det är där min förlåtelse kommer in. Visst, du får inte vara alltför godtrogen. Men den som under stort besvär och hot lämnar en våldsam högerextrem miljö förtjänar att hedras, tycker jag. Det kan inte vara lätt.

Säkert skulle jag också väga hans ord och handlingar noga. Men jag skulle inte börja med att stöta bort. Jag skulle börja med respekt och med att försöka lyssna och förstå.

Lättförtjänta pengar för en riskkapitalist
… när jag har kommit så långt i funderingen hamnar mina ögon på en artikel om Mattias X Lundberg, riskkapitalist och ägare till koncernen MXL. Koncernen har 14 företag varav de flesta sysslar med vård och omsorg för äldre och funktionshindrade i Gävle, Skellefteå och Umeå. Omsättning 120 miljoner kronor.

I fjol berättade han i en artikel i Dagens Industri att det var väldigt lätt att tjäna pengar i välfärden. Då blev han missförstådd. Folk trodde han ville skryta.

Nu lämnar Mattias X Lundberg moderaterna och söker medlemskap i Vänsterpartiet. Han har börjat tycka att det är viktigare med ett tryggt och bra samhälle för alla, än att bara tjäna pengar.

Jaha. Där kom han.

Hoppa nu pojkar
Ibland önskar jag att jag vore cirkusdirektör. En sådan där som fick lejonen att hoppa genom brinnande ringar. Fast i mitt fall är det nazister och riskkapitalister i välfärden jag skulle vilja ordna strömhopp åt. Hitåt.

– Hôpp’ nu pôjker. Såja. Slôss inte. Hôppa på nu, så får ni kaffe där borta till vänster se’n.

Klatsch.

Gammelmöten och nya tiders träffar

Jag är folkrörelsetypen. Finns det något jag gillar så är det ett bra diskussionsinlägg på ett möte, en klok förslagsställare som sparar sitt bästa argument till sist, en rapp mötesordförande med klubban som en hungrig hackspett i näven och då och då en pigg kontrapropositionsvotering.

Någon däremot?

Jag är sociala medie-typen också, det råkar hänga ihop för mig det där. Tiderna ändrar sig och ibland är det inte så dumt att försöka hänga med på det nya. För vad är det vi gör på ett traditionellt folkrörelsemöte? Vi samtalar, tar beslut, dricker kaffe och sedan går vi ut för att verkställa besluten.

Vad gjorde vi som skulle med och manifestera för mångfald och mot rasism på Stora torget i Karlstad den 29 december? Samtalade, tog beslut och gick ut på torget i tusental. Allt via en synnerligen välskött och lika välbesökt facebooksida på nätet. Det enda vi inte gjorde var drack kaffe.

En stor del av den gångna vinterns demonstrationer mot rasismen har organiserats just via facebook. Dessemellan ser jag hur allt från löpträning till skidresor och hembygdsforskning organiseras där. Den grå vardagen har också hittat dit.

Jag säger inte att det handlar om gammelmöten kontra nätmöten. Någon gång vill man träffa folk, länge leve det gemensamma kaffedrickandet! Allt jag säger är att vi inte ska förakta den nya tidens möjligheter. Det pågår faktiskt mer rörelse i folkdjupet än på länge, fast det inte kommer så många på mötena. Jag tror jag vet var människorna möts.

Säg inte emot mig.
Tänk om jag har sparat det bästa argumentet till sist.

Hur många politiker behövs det?

Då och då dyker frågan upp i inlägg och debattartiklar. Det är dags för en kommunreform tycker debattören. Här på trakten finns det till och med de som vill göra en enda kommun av hela Värmland.

Då måste vi ställa oss den här frågan, tycker jag:

– Vad är bäst för mig som invånare och för hela det lokala samhället, när gatlyktan slocknar eller vattentornet töms? Hur stor behöver kommunen vara då, för att lösa uppgiften? Hur långt bort är det effektivt att sitta? Vad menar vi med effektiv demokrati?

Svaret får du om du klickar på länken.
Mitt svar, vill säga.

Senaste krönikan i Tankesmedjan Ida:
Hur många politiker behövs det?