Kategori: Politik

Köp en karta, ambulanspolitiker

Ska du ha en ambulans på marken så är det bra om den är placerad nära de som behöver åka med den. Ska du ha en ambulans i luften så är det bra om den också är placerad nära de som behöver åka med den. Samt att det finns en markambulans som kan åka när dimman stoppar flygningarna eller om den sjuke har blivit sjuk i tättbebyggt område där det inte går att landa.

Karlstad har många goda sidor men en helikopterplatta där skulle hamna väldigt ocentralt för en höljesbo med hjärtinfarkt.

Köp en karta, ambulanspolitiker.
Eller en stegräknare.

Börja gå.

… apropå diskussionen i Värmland om var en tänkt ambulanshelikopter ska placeras, Karlstad (bygge för 40 miljoner) eller Torsby. Samtidigt som diskussionen går om att minska antalet markambulanser. Som SOS-operatör har jag varit med om att tillfälligt tömma en värmländsk stad på ambulanser en mörk natt. Det är inte en upplevelse jag önskar någon medmänniska.

Alla är inte invandrare

Titta noga på bilden på de två som dansar och spelar på gatan. För mig symboliserar den någonting mycket mänskligt. Att vi trivs i solen? Visst, men det är inte det jag menar. Att vi gillar att ha roligt? Att det är kul att klä ut sig? Att musik är viktigt? Sant det också men nej, jag menar en annan sak. Du förstår att…

Ny krönika på tankesmedjanida.se:
Alla människor är inte invandrare

 

 

 


Visit i mångmiljonförorten

En dag tar jag bilen och far ut till förorten. Mångmiljonprogrammet.

Jaha. Här ligger det. Bergviks gamla sommarstugeområde utanför Karlstad, en gång byggt med flit och masonit. Nyss såldes en av villorna för åtta miljoner kronor. En annan för 9,7. På Frykmans väg trampar schabraken varandra på tårna.

Historien handlar om klasser, det är precis som i manifesten.
Förr kostade sjöutsikten egen svett. I dag är skjortorna torra.

Mitt emellan stadsjeepar, jobbskatteavdrag och spekulationer hittar jag en kvarglömd stuga i masonit. Byggd, när drömmarna ännu var demokratiska.

Innan stranden blev till guld.

 

Kvarglömd dröm i masonit.

Somliga svenskar behöver träna på satir

Så ser jag det hända igen. En vän på facebook skriver något satiriskt, varpå en av hans läsare reagerar och börjar käfta emot. Då tvingas min skrivarvän försöka förklara satiren.

Jag har varit där själv. Det fungerar inte. Att förklara satir för någon som inte tycker om satir är som att försöka förklara det roliga i ett skämt. Resultatet kan bara bli trassligt, även när texten från början var bra.

Knövvligt detta. Vi vill ju ha dialog, vi vill ju ha reaktion, vare sig vi pratar eller skriver. Skillnaden är att det är väldigt sällan som någon ber en förklara ett muntligt skämt.

Somliga svenskar behöver träna på satir. Svensk debatt är för grå och lägg märke till att jag pratar inte om näthat nu, för det är något annat.

Djupt inne i all god satir finns en värme och ett vemod.


Det nya behöver det gamla

”Sverige förändras hela tiden och de partier som inte utvecklas med sin tid krymper eller försvinner. Centerns misslyckande är en varning för andra. Jag hoppas mitt eget parti ser, lär och utvecklas av centerns historiska fiasko.

Det är viktigt att slå vakt om sina traditionellt starka sidor och bevara sin själ, men när varven och bruken och andra traditionella miljöer krymper måste man också finnas med och ha något att erbjuda där det nya växer fram. Men då måste traditionen, själen och stoltheten över sitt ursprung vara basen man bygger vidare på och inte något man skamset kastar över bord.”

Leif Pagrotsky (S) i krönika i GP 29 januari 2013.

Lagen om politikertrevlighetskvotens stigande tendens

Vad är det som gör att den allra värste före detta högerpolitiker blir trevlig hos Skavlan? Är det i det före detta det sitter?

Strunta i Skavlan. Varför tycker jag så bra om många före detta politiker nu – oavsett färg – men inte medan de fortfarande var politiker? Handlar det om mindre makt och färre farligheter?

Kanske. Alldeles för många är bäst efter bäst före-datum.

Min upptäckt är nertecknad nu. Den heter lagen om politikertrevlighetskvotens stigande tendens. Varför missade du den, Karl Marx? Hade ni ingen norsk fredagsmysförvillare i era tv-apparater?

Underhållningsmakt, fanns det?

 

 

 

Mina åsikter skiljer sig åt

Våra politiska åsikter skiljer sig åt, skriver en klok och trevlig medmänniska i ett mejl. Ja. Det gör mina egna också:

Fler poliser. Starkt försvar. Hårdare straff i vissa fall. Nej till kärnkraft. Nej till svenskt medlemskap i Europeiska Unionen. Nej till EMU. Alla människor är lika mycket värda. Antirasism. Jämställdhet mellan könen. Feminism. Hela Sverige ska leva. Höj ersättningarna i a-kassan igen men sänk avgifterna. Minska klyftorna i Sverige. Stärk yttrandefriheten genom att höja presstödet, annars kommer vi snart att få en massdöd bland svenska papperstidningar. Demokratin behöver sina granskare. Lär alla svenskar hjärt- och lungräddning, gör det obligatoriskt även i körkortsundervisningen. Se till att karlstadsbor börjar blinka i rondeller. Bekämpa imperialismen, vare sig den kommer från väst eller öst. Solidaritet. Rättvisa. Jämlikhet. Ät närproducerat. Krafttag mot klimathotet. Radera inte vår historia, bara för att vi har andra värderingar i dag. Högre lön till våra lärare. Storskratt underifrån åt överheten.

Som sagt, de skiljer sig åt mina åsikter. En del är jag förvånad själv över. Varenda riksdagsval är en kompromiss, där jag får försöka hitta minsta gemensamma nämnaren bland valsedlarna, men så är det ju för alla. Partier är bara verktyg, inga självändamål.

Visst vet jag vilket politiskt parti som borde vara perfekt, men det är det inte. Två stycken förresten.

Det tredje? Nej, dom litar jag inte på.

 

I dag

På måndag är det två år sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima började. Kärnkraften är livsfarlig för människor i 100 000 år efter att den sista reaktorn har stängts. Därför sker i dag en manifestation på Soltorget i Karlstad.

Gå dit.

 

PS. Ja, jag skrev ”började”. Den katastrofen pågår än. DS.