Det är de där texterna som skaver.
När orden bråkar och tanken känns som grus i skallen.
Kvällar när meningarna inte vill vara till lags, inte väluppfostrade, inte slipade.
Det är då datorn trivs.
Morgonen därpå har vi skavsår, maskinen och jag.
Jag lägger ut en söt naturbetraktelse
i stället.
# Grus grus betyder trana.
# Lyftkran på engelska heter crane, det beror också på tranan.
Ibland blir jag så trött på mig själv.
Kan ingen få tyst på den fan.
Firar vår 30-åring. Tanken slår mig att det måste räknas som vuxenvarning för oss båda. Sjunger vaggvisan vi hittade på när hon var ett halvår. Första gången jag sjunger solo inför publik?
Tar den två gånger. Jag ska lära mig.
När tårtan bärs in har tårtfixarna hittat 3:an i en låda. Tårtljuset som vi glömde sätta dit när hon fyllde tre.
Tiden går inte.
Den ligger i en fyndlåda och väntar.
Trappan är väl en bra uppfinning?
Cykeln, språket och tvättmaskinen.
Nu ska vi bara uppfinna självkritiken, källkritiken, eftertanken, bondförnuftet och det djupa andetaget.
Prinsen besöker Värmland, för här är han hertig. En gång skojade jag med hans talekonst. Det var dumt gjort, av en som inte följer fjäskpress och inte läser mer seriösa artiklar heller, om vilka av svenska folkets avlönade kändisar som lider av läs- och skrivsvårigheter.
Nu är han här och nyss höll han ett invigningstal som fungerade i radion. Vem är jag att göra narr av sådant?
Stôlpjakt blir bra
Mitt kommunalråd hr Pedersén är modernt lagd och frågar på Facebook vad han ska locka prinsen med, för att få honom att besöka Forshaga? Mitt svar är enkelt. (Om karln nu absolut måste hit). Skicka honom på stolpjakt i Friska Forshaga-satsningen. Etappen vid Aborrtjärn har premiär på lördag och allemansrätten gäller även Carl Ph.
Kartan kostar 20 kronor på OKQ8. Det har han råd med.
Så kan fjäskpressen ta bild på honom med gull …ris till hakan.
Det har vi råd med.
### Hur var det tidskriften Blandaren skrev en gång:
### ”Det är inte monarkin som sådan jag är emot, det är kungen personligen”.
### Själv är jag inte emot statschefer men däremot att de utses genom friktion i mor sins sänghalm.
Bästa egna Molkomsbilden. Fröken Onödig.
(Skulptur av Astrid Göransson).
Bloggen fyller fyra år i november. Det är jämnt, därför fortsätter firandet. När jag skriver detta har Svenssons släng haft besök från 117 länder och från alla kontinenter utom Antarktis. Där är de kallsinniga än. Jag ska publicera fler snöbilder, då vänder det. Man får inte ge tappt.
Här är några milstolpar under min snart fullbordade olympiad.
Flest fådda besök:
Du har inte funderat på att tänka lite själv?
Flest delningar (innan den ovan nyss gick om rejält):
Konsten att håna en hungrig
Fick mig att skriva flest uppföljare:
Löparlärdom nr 1-25
Viktor Roots favoritsida:
Sanningen
Lääääääääääääääängst:
De livsfarliga 100 000
# Hur många inlägg har jag skrivit men låtit bli att publicera på grund av iförvägseftertänksamhet?
# Rätt.
# Många.
Löparlärdom nr 131: Du kan inte springa fortare än en arg tjäderhona flyger. Ducka.
Löparlärdom nr 132: Om du möter en muttrande grävling på väg uppför i långa nedförsbacken på milbanan: hälsa artigt.
Löparlärdom nr 133: Du får plocka svamp. Helst inte i sista kurvan på Stockholms stadion, dock. Folk kan tro du är schleten.
Löparlärdom nr 134: Skogsluft är gôtt. Stig är skönt. Strand är fint. Havskluck är vilsamt. Storm är spännande.
Löparlärdom nr 135: Åska – är för dumt fôlk. Tor hatar löpare. Springer du på slätt: donk! Springer du under träd: donk! Springer du i vatten: donk!
Spring hem.
Löparlärdom nr 136: Ett stilla regn är som en smekning. Snöar det lappvantar knirrar det fint. I Halland vräkte snön mot oss nerifrån en gång, när vi hade träningsläger längs havet. Kul att få i munnen.
Löparlärdom nr 137: Om en mycket rund kvinna med andfådd hund blir arg när du möter henne på trottoaren och hon ilsket fnyser ”Dä finns skoger te sånt där!”. Spring bara lugnt vidare. Ge henne inget av alla de bra svar du hinner tänka ut på tillbakavägen. Tig.
En ska aldrig skåda andfådd hund i munnen.
Schleten – sliten.
Gôtt – gott.
Fôlk – folk.
Tor – åskguden.
Donk – hårt slag (eller i andra sammanhang dunk).
Dä – det.
Skoger – skogar.
Te – till.
Fler löpta lärdomar
Löparlärdom nr 1-25 – Löparlärdom nr 26-49 – Löparlärdom nr 50-89 – Löparlärdom nr 90-116 – Löparlärdom nr 117 – Löparlärdom nr 118-122 – Löparlärdom nr 123-125 – Löparlärdom nr 126-130
Det är klart det är självhjälp vi håller på med. Varför har jag inte förstått det förut?
Asch, det har jag. Jag har bara inte fattat det fullt ut.
Såhär är det. Jag brukar sluta en viss typ av Facebookinlägg med det användbara ordet ”Trivs”. Mest för att det är sant, jag mår ofta gôtt. Då citerades jag av den ene efter den andre, vilket också var trivsamt. Fast en afton i vecka 34 slog tanken mig. Tänk om facebookvännerna tror att jag vill bli optimistkonsult? En blåögd typ som går genom världen och inbillar mig att allt är bra. Allting.
Allt är inte bra. Familjen har sannerligen haft sina prövningar, även om jag inte skriver om dem här, när det är privat. Världen och svensk inrikespolitik är inte heller frisk som en nötkärna. Jag vet. Jag försöker inte lura mig själv eller andra.
När jag antydde att jag inte ville bli den där konsulten med självhjälpsböckerna kom kommentaren fort. Den roar mig. ”Jamen, självhjälpsbok! Det vore väl nåt!”,
Vad är det som driver oss?
Nu har jag gått och tänkt på saken en halv vecka. Grunnat på dagen, grubblat i natten. Vad är det som driver oss egentligen?
Jag pratar om skrivarna i världen. Du möter dem i litteraturen, du möter dem på bloggar, du ser dem varje dag på Facebook om du finns där. Kreativt folk som berättar och berättar, hela tiden knåpar de på sina inlägg och historier. Berättar om glädjen med Trädgården, Hunden, Rallysporten, De Gamla Goa Gitarrhjältarna Från 1970-talet, Naturen, Fisket, Fågelskådningen, Löpningen, Släktforskningen, Cyklingen och De Små. Eller vad det nu är som just de brinner för.
Jag själv är likadan. Orden finns där, bakom tangenterna. De bråkar och bökar och gör en skrynklig i pannan men också glad. Hör, nu ropar de och vill ut. De vill träffa folk.
Första steget mot lösningen
Det är klart att det är självhjälp vi sysslar med. Först och främst är det alltid för mig själv jag skriver. Orden pockar – men när de gör det hjälper de mig att tänka klarare. Ska du lösa ett problem är första steget alltid att formulera det.
Ja, vi har främlingsfientlighet bland folk som känner sig orättvist behandlade. Nå, så låt oss göra Sverige rättvisare igen.
Ja, klimatet är på väg åt värsta heta helvetet. Juli var varmast i världen sedan 1880. Nå, så låt oss flyga mindre och ställa bilen hemma oftare.
Ja, vi har högt blodtryck i släkten. Nå, 5:2 fungerar bevisligen och löpningen är ett nöje.
Optimist?
Det är självhjälpsberättelser vi skriver hela tiden, varenda en av oss. Bara det att vi skriver är ren och skär optimism.
Röd optimism i mitt fall.
Trivs.
Läser en debattartikel i Värmlands Folkblad från Riksteatern Värmland. Leif Persson och Lars Håkansson skriver klokt om bildningens och kulturens betydelse som förändringskraft. En roll som förutsätter att alla har tillgång till kulturella uttryck och möten, skriver de.
Det är bra nog. Men en formulering i artikeln biter sig särskilt fast i mitt sinne. Nu breder vår tids stora folkhälsoproblem ut sig, ofta med fäste i miljonprogrammen, skriver de. Missmodet.
Naturligtvis. Precis så är det i Sverige i dag. En halvtimme innan har jag varit inne i den butik som byggts på platsen för vår forna järnvägsstation i Forshaga. Nu går inga tåg här, banan är asfalterad till motionärernas glädje och i stället för stationen fick vi en Systembutik. När jag plockar min vinbutelj hörs en man i ena kassakön ropa ut sin syn över hela butiken.
– Går en ut på gata’ så nog står dä en n-g-r där, gapar han. Å i näste hörn en kines. Dä för jävvlitt.
Ölen han köper är tysk, kläderna han bär är sydda i Sydostasien, joggingskorna i Kina och själv stammar han som vi alla från Afrika. Det är bara det att ingen har berättat det för honom.
Kroppen skakar
Jag räknar till hundra tre gånger och går inte till kassan förrän han försvunnit. Fegt av mig – men hans armar är dubbelt så muskulösa som mina kontorsarmar och hans kompis har gjort honom fly förbaskad. Efteråt sitter den främlingsfientlige på en parkbänk en bit bort och halsar sin tysköl med några vänner när jag tittar ont.
Jag borde inte ha tigit. Efteråt är jag upprörd en lång stund. Kroppen skakar som när humöret är på väg att brista. Så mycken missriktad vrede, så mycken kortsynthet. Vet du inte att det var flera kilometer inlandsis över Esplanaden i Forshaga en gång? Vet du inte att vi är invandrare allihop? Vem tror du byggde Värmland om inte västgötar, norskar, finnar, valloner och i dag holländare och folk från en rad nationer utomlands? Det är de och deras ättlingar som kommer att se till att våra barn får någon pension en gång. De också. Invandringen har alltid varit välkommen, om vi har något folkvett och någon gästfrihet i kroppen, det kallas humanism. Dessutom lönar den sig ekonomiskt. På sikt lönar sig invandringen alltid.
Som om gästfrihet mot behövande handlade om pengar, det gör den inte. Hur är det vi sjunger i barnvisan? Hjälp ack hjälp ack hjälp du mig, annars skjuter jägarn mig. Kom ja kom i stugan in. Räck mig handen din. Vackrare kan det inte sägas.
Gästfrihet men krav på Europa
Vi lämnar den arge på sin parkbänk nu. Problemet är att han inte är ensam om sin inskränkta fientlighet. Även om vi vet att Yougovs opinionsundersökning nyss byggde på frivilligt deltagande (suck) så är Sverigedemokraternas framgångar alarmerande.
Lösningen är inte enkel. Den stavas fortsatt gästfrihet men med krav på hela Europa att ta sitt ansvar för de som flyr från krig, fattigdom och förtryck. Den stavas krav på Rumänien och andra länder att lösa situationen för sina romer där hemma, och under tiden fortsatta tjugor i pappmuggarna från oss som vet att vi hade tiggare själva i södra Värmland för bara fem generationer sedan. Våra släktingar. Eller är det fyra generationer sedan? Jag kan i varje fall inte gå förbi den där utsatta medmänniskan tomhänt varje gång.
En annan del i lösningen handlar om att vi måste få tillbaka visionen om ett rättvist välfärdssamhälle med arbete åt alla. Uppgifterna finns ju där och behöver lösas. Nå, så sätt våra välkomna nyanlända att utföra dem tills de får de arbeten många av dem är utbildade för. Hur svårt kan det vara?
Arbete, välfärd, integration
Så måste vi tänka. Så måste våra politiker tänka. Arbete, välfärd, bättre integration. Då först löser vi det europeiska missmodet av år 2015. Lätt blir det inte. Men får jag välja mellan framtidstro, gemenskap och solidaritet – eller missmod och missriktad främlingsfientlighet – då vet i varje fall jag vad jag väljer.
Varje dag väljer jag framtiden och medmänskligheten. Dem måste vi ha förväntningar på, det blir det stora paradigmskiftet. Vi måste börja tro och hoppas igen. På vägen dit har kulturen en nyckelroll, däri har Leif Persson och Lars Håkansson alldeles rätt.
Ge den resurser till det.
Följer livet där ute i verkligheten, ibland är Facebook en fin reseskildrare. En sitter ensam på pizzerian i Årjäng för det är matchpaus, en har just landat i Geneve för att delta i FN:s workshop om samordning vid katastrofer, en tredje har gjort sitt årliga besök i ett algblommande hav på Gotland. Då tar jag en kopp kaffe till och tänker att jag tycker om människor.
Det finns fullt av go’ingar där ute och de bygger en värld.
Fast mest tänker jag på Patrik Nilsson.
När den tredje facebookvännen på kort tid citerar min flitiga fb-kommentar ”Trivs” börjar jag inse att det är dags att balansera. Folk kan ju tro att jag vill bli optimistkonsult och skriva självhjälpsböcker.
Å vad jag inte vill det.
Alltså: jag vantrivs med orättvisor, jag vantrivs med fästingar, jag vantrivs med vildsvin i markerna och lösa hundar i löparspår. Högerfolk som kallar vänstern ”PK” vantrivs jag med, otrivs även med hostare som inte håller för munnen på kafé och trivs illa med redaktörer som kopierar polisuttrycket ”fräck stöld”.
Det var det hela.
Vänta, främlingsfientlighet, nyliberalism och alla sorters diktaturer, sa jag det? Dopade idrottsmän och filmande fotbollsherrar, fick du med dom? Tanter som tar upp två platser i bussen. Det där fotot av min skugga, där jackan hänger så det ser ut som om jag har mage.
Nu.
Nu trivs jag.
# Trivas. Från fornsvenskans Þrivas, förkovras, tillväxa; ha framgång; trivas.
# Jämför treva, treven, trevlig.
# Treva kan vara trevligt och framgångsrikt främja tillväxt och förkovran. (Gammalt Grossbolstorpsordspråk).
