SVENSSONS SLÄNG – Sida 142 – Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

Konkurrensvärk

I min närhet finns en grannkommun. Den kallar sig Kil, eftersom den vackert viker in mellan en del annat. Nå, nu har Konkurrensverket bett vår grannkommun att bland annat kommentera vissa uppgifter kring en omdiskuterad upphandling.

Vi svarar gärna på frågor, svarar upphandlarkommunen vid Fryken. Men inte just de uppgifterna, för de är tidningsuppgifter. Vi kommenterar inte tidningsartiklar.

Snyggt.
Där fick det värmländska stönträ’t ett ansikte.

Stönig = envis.
Stönträ’ = synnerligen envis typ, omöjlig att vända.
Killing = unge till get.

Hälsning från den smarte

Varför skrattar måsen? Hur le är Stora Le? Vad lever de på i Leverhögen?

Kill your darlings sa vi om sånt på skrivarkurserna. Dessa små älsklingar som bara du själv förstår dig på och tycker om.

Stryk.

Då händer det sig att när jag försöker skriva de tre engelska orden ändrar mobilen till koll. Koll your darlings.

Anar jag en hälsning mellan raderna? Vad är det den smarte vill att jag ska kontrollera? Livspusslet i Leverhögen?

# Andra ortnamn i min provins: Fattigskogen, Brö’lösera, Gråten, Hån, Bön, Kuba, Stenstan, Vinterstan, Gåttskäl, Tarm, Spritåsen, Dårberget, Paris, Majas parti och Fisklösen.
# Vanligaste bebyggelsenamnet i Sverige är Fridhem. Mer än tusen platser heter så.
# Jag anar varför.

Pratkvarn i nådens vecka 37

”Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga”, skrev Wittgenstein. Jag har aldrig förstått det där, men vem förstår hans Tractatus fullt ut? Jag babblar vidare, alltid hittar pratkvarnen nå’t matnyttigt korn. Det är som med äktenskap, dä’ kan löckes.

Saker en kan säga i nådens vecka 37:

– Hur gick det i matchen?
– Illa. De fick inkast.

– Vad får du om du korsar en mördarsnigel och en svensk bondhöna?
– Trädgårn full med närproducerade ägg.

Den tredje saken får du hitta på själv, det ska alltid vara ojämnt antal.
Eller så kan du tiga och vänta på vecka 38. Då blir det roligt.

# Vad säger en norsk när han tycker ”Dä’ lugnt”?
# ”Dä’ rolitt”?
# Inte kan en fråga Wittgenstein heller. Men vann gjorde hans landsmän. Ständigt dessa inkast.

Min enkla flyttgröt

Nyss blev jag uppringd av den effektive mannen från Röda Korset på orten. Vill du komma och prata på samhällsorienteringen för en ny grupp? De flesta är från Syrien.

Det finns dagar när jag tänker att min blygsamma medverkan i vår lokala integration är det viktigaste jag gör, dessa år. Då har jag ändå ett civilt jobb som jag hoppas gör nytta.

– Vill du att jag berättar om svenska medier och tryckfrihetslagstiftning som vanligt?
– Ja och yttrandefriheten. Vad den betyder och vilket ansvar den kräver av oss.

Tack för att du frågar igen, Aakash. Jag kommer. Du vet hur jag tänker börja samtalet:
– Välkomna till Forshaga.

# Flyttgröt. Den gamla seden att gå till nyinflyttade med mat, förr ofta gröt eller salt och bröd.
## En symbolhandling som visar att du vill att de nya inte ska lida brist på livets nödtorft.
### Förrförra gången jag talade inför våra nya invånare var det en afghan i salen som hade jobbat åt CNN. Han lyssnade intresserat när jag berättade att jag varit lokalredaktör i Vaggeryd. Jag bet mig i tungan när jag tänkte säga ”blytiden”. Fundera över varför.

När de goda krafterna vaknar

… och då hör de av sig. Vänliga människor som läst mitt tvivel och tror det är allvarligare än det är. Jag blir så glad. Finns det bara en enda människa ute i verkliga livet som tycker att mina ord gör skillnad, så räcker det. Då är vi två som jag skriver för.

Det fanns flera.

Nyss satt jag och sökte på några slumpmässigt utvalda kommuners facebooksidor. Deras flyktingsamordnare hade blivit nerringda. En del dagar rasslar det till i det kollektiva medvetandet och ord och bilder får betydelse. Det är bedrövligt att vi ska behöva se en liten treårig pojke ligga ilandfluten, död, på en badstrand för att det ska hända.

Ändå visar människors reaktioner på vad jag visste hela tiden. Medmänskligheten och solidariteten finns och lever. Ibland blir en enskild bild bara för mycket – och vi ringer våra flyktingsamordnare. Vad kan vi i vår familj göra?

Nog vet jag hur samhället borde ordnas. Inte är jag bara en snäll och beskedlig karl som tror att det räcker med pengar till Röda Korset och barnskor till asylmottagningen. Icke. Fast det börjar där och det är vackert när det sker. Jag är stolt över varenda medmänniska i min närhet som tänker så.

Kanske börjar förändringen i samhällsklimatet just i det ögonblicket? Kanske gjorde den det nyss? Kom med oss dit, så går vi vidare sedan.

Vi har mycket att ta itu med.

Rösten ropar

Arkivbild. (Foto: Han som äger stövlarna).

Helgdagsafton, regnet vräker ner. September leker november i Grossbolstorp med omnejd och jag gillar det.

Det sista skriver jag inomhus. Sedan tar jag på mig allt vad huset har av vattentät beklädnad och beger mig ut i världen i västlig riktning. Jag har hört att det ska finnas svart trumpetsvamp där.

Min inre röst har ropat det. Gån ut och gör hela världen till ett svampställe, ropade rösten. Inte bryr sig röster om lite regn, 40 millimeter på något dygn. Röster har annat att tänka på. Gån förbi stora stenen, sa rösten, följ smala stigen, korsa en ås.

Sådär som röster säger.

Jag hittade stället till slut.
Där var det ingen hemma.

Gå, spring aldrig

En gång var jag till Amerika. Blev jag förvånad, som gammal demonstrant mot USA:s krig i Vietnam, över att folk var så trevliga? Nej. Men att alla direkt kom ihåg mitt namn var imponerande.
– Sven Svensson från Sweden, log de. Jaså finns du.

– Har du en bra advokat, Sven, sa brandmannen jag bodde hos.
– Nej. I Sverige skaffar vi advokat när vi behöver en och det är inte ofta, svarade jag.
Det blev han förundrad över.

Omtanke, rädsla och småpetighet
Nu har vi köpt gräsklippare. Instruktionen är en hel roman fylld av omtanke, rädsla och småpetighet. Vi inser snart att den beror på det amerikanska systemet. Tillverkaren är rädd för oss kunder. Rädd att vi ska stämma företaget.

Vi hårdpluggar sida efter sida. Sedan går vi omkring om dagarna och citerar förmaningar för varandra. Här är några:

Sätt upp långt hår och ta av alla smycken.
Bär inte löst sittande kläder, dragband eller andra föremål som kan trassla in sig.
Använd inte gräsklipparen iklädd korta skor, eller skor med öppen tå.
Använd korrekt personlig skyddsutrustning då du använder denna maskin. Utrustningen skall (minst) inkludera stadiga skor, skyddsglasögon och hörselskydd.
Dras startsnöret in snabbt (backslag), så hinner du inte med med armen. Det kan leda till brutna ben, frakturer, blåmärken och stukningar.
Klipp endast i dagsljus eller under fullgott artificiellt ljus.
Undvik bruk i vått gräs, om möjligt.
Håll dig alltid ur vägen för utblåset.
Gå, spring aldrig.

Än har vi inte vågat starta den.
Gräset växer medan vi mycket sakta går runt och håller oss ur vägen.

Utblåset, utblåset! Backslaget, backslaget!

Lästips: Inte glömma, inte minnas

Nyutgåva av Eva Thorstensson Landins bok ”Inte glömma, inte minnas – från Auschwitz till chokladpudding med vispgrädde”

Här nedan berättar Eva om boken med sina berättande dikter som nu kommit i ny upplaga. Jag har själv varit med på en av de många värmländska studieresorna till Auschwitz. Jag glömmer aldrig överlevaren Flora Gladhs berättelse i bussen och vid krematoriet där hon förlorade så många.

Läs Evas bok.
Diskutera den i skolan och på andra ställen där människor möts.
Vi får aldrig glömma.

/Sven-Ove

Eva Thorstensson Landin:

Det börjar i en stad i Ungern försommaren 1944. En judisk flicka fyller 19 år i gettot. I väntan på vaddå? Vad hon och hennes familj väntade på, det vet vi idag men det visste hon inte då.

Boken berättar med flickans röst, Flora heter hon, om det ofattbara som händer i Auschwitz. Flora berättar om livet efter det ofattbara, om den femtio år långa tystnaden. Flora är död sedan 2012, men hennes berättelse lever.

Del två: Vittnesbörd från forna Jugoslavien, för att vi inte ska glömma vad våra nya landsmän/kvinnor upplevt på europisk mark under inbördeskriget på Balkan på 1990-talet. De människor som vi idag delar vår vardag med. Inte glömma…

Inte glömma, inte minnas – från Auschwitz till chokladpudding med vispgrädde. Bokens titel i sin helhet. Vispgrädden är en makaber ingrediens i en titel om folkmord men får sin förklaring i bokens tredje del: Två ynglingar dekorerade med nazistsymboler mördar en svart ung man på öppen gata i Sverige. Året är 1995. Platsen är Klippan i Skåne.

Ali Alabdallah, flykting från Syrien avslutar boken med sin dikt Damaskus. 2013 – ännu ett krig, ännu en människa som längtar och som tvingats lämna sitt älskade land. Men som kämpar för att dra sitt strå till stacken i det nya landet. Jobbar för att hjälpa sina landsmän till en snabbare integration i Landskrona, där han bor idag.

De flesta går förbi
I skrivande stund augusti 2015 skulle boken ha kunnat avslutas med berättelsen om den gravida unga kvinnan som sitter utanför Konsum och tigger. Med sin pappmugg sitter hon varje dag, tyst tackande för de småpengar jag lägger i muggen.

De flesta går förbi. Har skaffat sig argument för att inte lägga en slant i muggen. Ja, det är ovärdigt, men hon behöver pengarna. Till livets nödtorft antar jag och till sina släktingar i ett annat land.

Jag lägger alltid de kronor jag har. Av flera anledningar; För att hon behöver det.

För att jag skäms om jag inte gör det och sedan travar ut med en vagn överfull av mat. Jag lägger mina småpengar i hennes mugg och hoppas få nån annan att göra samma sak.

”Jag ger aldrig”
En kvinna kommenterade utanför svängdörrarna på Konsum:
– Nej, jag ger aldrig,
– Varför det?
– Det vet man inte, det är organiserat. Det vore bättre de fick hjälp i hemlandet.
– Kanske det, men nu sitter hon här och hon behöver hjälp, så enkelt är det. Jag ger alltid. Även om det är en liten summa.

Nästa gång vi träffades utanför Konsum; hon tar upp en tjugosedel ur plånboken och stoppar i muggen. Det är samma kvinna som sitter där.
– Jag ger henne alltid tjugo kronor, säger hon.
– Men förra gången vi sågs här sa du att du aldrig gav nåt till tiggare.
– Ja,ja, man kan väl ändra sig.

Ja, det är just det: Man kan väl ändra sig. En dröm om att kunna förändra, om än aldrig så lite har drivit mig att skriva denna bok.

### Boken kan beställas direkt av mig, Eva, till ett pris av 212 kr inkl. moms + frakt.
### Maila din beställning till: eva.thorstensson@gmail.com

I tvivlets nerförsbacke

… och så tvivlar jag, den stunden kommer alltid tillbaka. Utan tvivel är man inte klok sa Tage Danielsson.

Tvivlar på om jag ska fortsätta med bloggen, som jag tycker så få besöker men där statistiken hittar tusen och åter tusen. Tvivlar på om jag någonsin får mod att låta radera en hel webbplats som jag lagt ner så mycket arbete på. Tvivlar på ordets betydelse. Tvivlar på mitt ärliga uppsåt, är jag bara en simpel samlare av gillningar? En usel samlare av gillningar. Tvivlar på att …

Om jag åtminstone vore en tvärsäker och kategorisk typ, gärna småilsk för det mesta. Det skulle vara uppfriskande. Hata tv-figurer, avsky tre bokstäver i fel ordning. Men icke. Allt jag hatar är orättvisor, öråd och att kriminalreportrar kallar stölder för fräcka.

Asch. Jag struntar i grubblet och fortsätter. Det är klart jag kommer att skriva ända fram till pensioneringen och därefter med om jag kan. Det är ingen stor sak. Ingen liten heller. Jag kan inte låta bli.

Förlagen vill inte ha mig, gåvan är inte stor nog, det är som med löpningen. Sak samma, jag löper. Sakta men framåt, samlar mil efter mil i gps-klockan och ännu fler i själen. Lyckan är stor nog. Lusten.

Den har jag aldrig tvivlat på.

## Jag tycker inte längre att Vredens druvor är den bästa bok jag läst.
## Fortfarande bra tidsbild men personteckningen är platt.
## Håhåjaja, så lätt det är att se grandet i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget.

När kan vi börja renoveringen?

Min socialism har bestämt sig för att låta individen vara individ, för då blir hela gruppen starkare.

Min socialism tycker om individer, särskilt sådana som ser några meter bortanför den egna näsan. Gärna kilometer eller mil.

Min socialism känner väl till att gruppen du bryr dig om kan växa fort och fint om ni bara vill. Du kan bry dig om många. En dag kan ni vara jordklotets vackraste allihopakram, produktionsenhet och samtalsgrupp tillsammans, fast ni är så olika. Det handlar om respekt. Låt ringen växa.

Ibland behöver de skärpa sig och det behöver du med. Ni är bara människor. Ibland går det hur lätt som helst. Respekt.

Min socialism hatar djupa klyftor och orättvisor, höga höjder gör aldrig nytta i ett land. Måste fattigdomen finnas bör den delas lika men bäst är när vi utrotar den.

Min socialism gillar tidningar, gärna ettriga redaktioner som skrattar ibland men håller koll. Radio och tv ska inte vara trötta diskjockeys och smilande fördummare. Till det behöver de vår hjälp. Ställ krav på klokhet och professionalitet. Vi har rätt att få veta hur pengarna kommer och går.

Den som är rätt vaggad, självständigt fostrad och klokt lagd efterfrågar inte dumheter på burk.

Skratta vill vi. Skratt som vet vad det vill och inte hånar andra folk. ”Hudfärgat” är ett ord som sårar, precis som de där föraktfulla på n- och z-. Såra inte. Den som tror att lika människovärde är en floskel vandrar själv omkring i världen som en ful schablon från 1933.

Människan kommer söderifrån, vi är alla afrikaner. Vi har haft inlandsis på trakten, här har alla vandrat in. En kunde göra järn, en kunde fläta näver och en bakar pizza som smälter i munnen.

Vartannat ord i vårt språk har kommit traskande. Säger du ”ärans och hjältarnas språk” så svarar jag: tyska! Alla de orden är tyska utom och-et. Vad är det för fel på det? Vi behöver ”arbete”, ”solidaritet” och ”webb”, vilken tur att de också vandrade in.

Min socialism vill ha fler lokala mjölkbönder, lokalredaktioner och lokalpolitiker. Det mår hela världen bättre av.

Min socialism vill att solen ska gå upp över en mänsklighet som trivs, på ett jordklot som inte har feber. Det är vad den vill.

När kan vi börja renoveringen?
Hur har du det vecka 42?