Mediedjungeln – Sida 16 – SVENSSONS SLÄNG

När tankarna går på tur

Den som klagar på byråkrati inom den offentliga sektorn kan ju alltid försöka få kontakt med Det Stora Globala Privata Sociala Medieföretaget Som Börjar På F.

Hahahahahahaha 👍

###

En vän lägger ut bild på sitt nya kontor med fräscha bildskärmar. Mina associationsbanor kan jag inte styra. Av någon anledning får bilden mig att tänka på en främmande karl som kom förbi på jobbet för rätt många år sedan och råkade titta in i mitt rum. När han fick se datorskärmen sa han tvärsäkert:

– Å här bara surfar ni …

Jag satt och redigerade årsberättelsen. Det var omslagsbilden han såg.

###

Ibland får jag en sådan lust att hitta på det värsta förslag som fosterlandet skådat. Sedan ska jag kalla alla som är emot eländet för bakåtsträvare, gnällspikar och FörÄndringsObeNägna.

###

Ordlek och allvar:

Den kemiska molekylan.
Den detektiva hittan.
Det underbara Oh!-vädret.

Den yrselbenägnes hängande huvud när han letargin.

Eller som Majken Johansson skriver, 1958, i dikten Villanella på en spik: ”Hopfösta sörplar under samma tak / tyckmyckentrutarna och de som skapts att sleva.”

###

När du har fått en nästrimmer i julklapp. Visst är väl det den ultimata vuxenvarningen? Visst bör den dessutom kapa drygt en minut per kilometer vid lättjogg?

Frågar åt en vän.

###

Att fejknyheter är lättspridda på sociala medier bevisas varje dag när Facebook noga anger att Värmland ligger i Gävleborg County:

Mången värmlänning bor inte där.
Men ändå.

Översta bilden från Annika Eriksdotters utställning
med broderade djur på Naturrum i Karlstad.

Ovalt betalt

Tänk vilket modernt land vi är. Där satt hon i sin lila klänning som vi alla betalt och tittade på när hennes make, ovald hövding i den tusenåriga monarki vi alla bekostar, delade ut nio osprängda dynamitmiljoner till en skrivkarl som en akademi, grundad av en annan monark från forntiden som alla den gången icke valt men betalt – valt ut. ”Min kong är utsedd i sänghalmen”, tänkte hon. ”Fräscht”.

”En riktig halmgubbe, det är vad jag har.
Kong Halm”.

Nästa år vill hon bära blått. Lustigt ord, kom hon på där hon satt. Blått. Lite som blut.

Blut = blod (tyska). Sällan blått.
Nor = mindre ort väster om Karlstad.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa (c) Sven-Ove Svensson (dela gärna i sociala medier)

Gratisträning på brinnande arbetstid

En människa ska se framåt. Titta noga på den här bilden. Han till höger heter Christer Höglund, gudabenådad fotograf. Han till vänster är jag.

Du anar inte vad vi ser fram emot.

Det måste vara en av mina första löpturer med de nya skorna. De är vinröda med särskilt mjuk sula och om drygt två veckor ska jag ha slitit ut dem.

Karlstads tidningskung ska ha skickat sonen Lars att möta oss på tillbakavägen med varsina par nyinköpta löparskor, stans dyraste. De ska passa perfekt, överlämningen ska ske ungefär vid samma ställe som bilden är tagen, bredvid travbanan. Jag kommer aldrig att fatta hur Gustaf Ander fick reda på vad jag hade för skostorlek.

Min fru frågade han inte.
Respekt.

Springa genom Värmland?
Idén till reportageresan var min. Det brukade börja dra i den journalistiska utflyktstarmen framåt maj, nu var det redan juli. Jag tränade som bäst inför min första mara och ville ha gratisträning på arbetstid.

En del sorters reportageuppslag gick en till redaktionschefen Sandholm med. Andra var det bäst att fråga Staffan om. Son nummer två.

Jaha, sa son nummer två, ska ni springa genom Värmland? Och göra reportage under tiden?

Tältade på gränsen
En toppenidé tyckte han och vi kunde börja trycka t-tröjor. Dem la vi ut i påsar sedan, här och var där vi skulle övernatta. Långflon-Höljes-Rangen-Bograngen-Bjurberget-Röjdåfors-Östmark-Millmark-Torsby-Lysvik-Sunne-Mårbacka-Prästbol-Kil-Almars färja-travbanan-Stora torget: rutten var noga planlagd. Vi sov i tält mitt på norsksvenska gränsen, i halvfärdig barack i husfabrik, på gästis, färskt hotell och hemma hos en eldsjäl.

Texterna ringde jag in och filmrullarna skickade vi med Konsumbussar och andra fordon. En envis busschaufför norr om Torsby försökte ideligen få oss att åka med. Gratis. Han lovade att inte skvallra.

Vi stod emot. Vi tittade framåt. De första dagarna var det 30 grader varmt och i målbilden såg vi oss redan sitta vid ett bord på Stora torget och läppja på varsitt glas sval Pommac. Efter tio dagar och 28 mil.

En ska titta framåt.
Det gör vi den här högsommardagen 1983.
Min mara kommer att gå bra.

Hem | Om mig | Löpa | (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Värsta planeringsnissen

I.
Tiden före jul är verkligen en högtidsstund för oss planeringsnissar.

– Ge mig ett L!
L!
Ge mig ett O!
O!
Ge mig ett G!
G!
Ge mig ett I!
I!
Ge mig ett S!
S!
Ge mig ett T!
T!
Ge mig ett I!
I!
Ge mig ett K!
K!
Vad blir det?
– EN UTPRÄGLAD LÄNGTAN EFTER EN FÖRMÅGA ATT FÖR EN GÅNGS SKULL KUNNA BEFINNA SIG PÅ FLERA PLATSER SAMTIDIGT!

– En gång till!

II.
Eller att det fanns ett bra gratisprogram så en kunde göra gant-schema, du vet ett sånt där som ser ut som tegelstenar. Mormor X kommer då, barnbarn Y kommer då, tomten anländer efter Kalle A. När ska vi äta?

III.
Vi måste hitta på en ny ursäkt i stället för ”Pappa ska gå ut och köpa en kvällstidning”. Barnen har ju iPads allihop, de har redan läst allting. Det är väl ingen som köper kvällstidningar på julafton 2017?

IV.
Tyst, nu är det julkalendern. Skådespelare R kommer då.

Döden är den värsta logistikern.

### Jag är vansinnigt förtjust i ett uttryck jag hittat på, om några politiker i vår grannkommun.
### ”Den instämmande oppositionen”.
### Jag är ledsen att det uttrycket är så sant.

Snart får väljaren säga sitt. Hen är också logistiker.

Bilden från årets julkalender i SVT,
Jakten på tidskristallen.
Foto: Andreas Bennwik /SVT.

Hemresa för rasen

Rasen finns. Det är ett ord på min hembygds dialekt och betyder arg, förbannad.
Rasen, den mänskliga, finns också. I ental. En enda.

Blir du riktigt rasen kallas du sinnatagg i Norge. En del rasister på vårt klot är släkt med den etterbiggen, rent antiintellektuellt. Då är det kul att minnas att även den mest fradgatuggande främlingsfientlige härstammar från Afrika.

– Hahahahahahahahahaha, åk hem mä’ dig om dä’ inte passer här. Du tar till vänster om Medelhavet å fortsätter söderut å till höger, sen ä’ du tillbaka ve’ dine rötter.

Dä’ finns säkert en särk ôt dig med, sinnatagg. Hahahahahahaha.

### Fundering när jag läser om den vilsna minoritet som protesterar mot att ICA har en person med tyg på huvudet på sin julkalender.
### Heja ICA.
### Tyg is da shit.

Inför Första Söndagen i Kränkt

Jamen skärp er lite. Det är ingen som förbjuder era barn att klä ut sig till pepparkaksgubbar om ni tycker det är viktigt. Kalle Ankas julafton är äldre än många granar men jordaxeln kommer inte att ändra lutning om SVT byter ut klippet där Robin Hood pussar Marion i ljusa natten. Om trillingnöten är utbytt i Alladin-asken kan det bero på kapitalets småaktighet men det är inte ett enda politiskt parti inblandat och ingen maffia av solidariska lagspelare från Söders höjder heller. Är julbelysningen aldrig tänd på era gator kan ni ha valt fel kommun (här i socknen har vi snart Storgatan full av glittrande kometer på lyktstolparna) men det beror inte på profeten Mohammed. Jag lovar. Den karln hade aldrig sett en enda elektrisk lyktstolpe och mycket sällan en knapp som det stod Off på. Han jobbade inte så.

Kycklingkorv är gôtt, gör ett blindtest, ni kommer å älska’n. Äter ni inte kyckling en och annan lördag ni? Förlåt, jag såg inte, ni är så jägarklädda så jag förstod inte att ni är vegetarianer. Kamouflagebyxer å ändå syns ni?

Javisst, det finns en Nobelfest. 10 december. Glass & tomtebloss. Det är en privat fest som ett gäng i Stockholm ordnar. Han som ska ha äran hade en herrgård i Karlskoga en gång i tiden, det är sant. Han behöver inte bjuda varenda människa i hela landet för det. Folk har aldrig gillat nazister i kostym på Kilstasmedjan, det kan jag försäkra er. Där har de andra intressen.

En äkta karlskogasmed brukar skratta gott åt alla som tror att nästnästa söndag är Första Söndagen i Kränkt och att 24:e december är Kränktafton och sedan kommer Kränktdagen och Annandag kränkt. Samt att 12:e januari, min födelsedag, är dagen när en ska klä ut sig och springa omkring och sopa och ropa att det är Tjugondedag kränkt.

Skärp er nu. Det finns ingen Batikhäxa långt där uppe i rymden som siktar på just dig och dig och dig med strålpistol. Det är bara jultomten som har hängt glitter i hornen på äldsta dragrenen. Jesusbarnet hade inte vitt skinn och inte kunde han fornsvenska, men det visste ni väl redan?

Får det vara lite glögg? Vi har kränkt den själva.

Hur ser en sådan skvader ut?

Jag har blivit uthängd. Den här enkle bloggaren kan numera titulera sig ”demokratiterrorist” – om nu något så korkat skulle falla mig in.

Det gör det inte.

Allt började med att jag såg några bra bilder dyka upp på Facebook då och då, som den ovan. Vassa bilder med tydlig udd mot främlingsfientlighet och för medmänsklig mångfald.

Till slut började jag fundera över varifrån dessa bilder kom. Svaret visade sig vara en Facebookgrupp med det självironiska namnet Propagandacentralen. Såhär beskriver gruppen sig själv:

Samlingsplats för bildmaterial i kampen mot rasism och fascism.
Bilderna får och bör spridas fritt.
Gruppen är inget diskussionsforum per sé utan en bildbank helt enkelt.
Har du idéer på bilder så PM:a så får vi se vad vi kan göra.

Mer terroristisk än så var inte gruppen som är helt offentlig. Jag bestämde mig för att gå med, eftersom jag vill fortsätta se deras bilder när de är färska. Humor gör dagarna gladare har livet lärt mig.

Hängde ut oss alla
Nu har domen kommit från de som inte tycker om främlingar. Tillsammans med alla andra 6 000 medlemmar i bildgruppen har jag blivit uthängd av en högerextrem webbplats. Den heter Gruppvåldtäkt Sverige om du översätter namnet till svenska.

De publicerade alla våra namn, facebookadresser och sysselsättningar på nätet. De förklarade det med:

”En komplett lista över alla medlemmar i demokratiterrorgruppen”. ”Propagandacentralen är extremvänsteraktivister med kopplingar till SVT.”

Tusen nya på en vecka
Namnlistor på folk som inte tror, ser ut eller tänker som du. Var hörde vi senast talas om sådana listor? De svenska nazisternas judekartotek under andra världskriget?

Vore inte sammanhanget så förfärligt skulle jag tycka att formuleringarna var roliga. ”Demokratiterror” – hur ser en sådan skvader ut? Det finns ju inget mer odemokratiskt än terror. Folkskrämsel och massdöd i stället för folkstyre och levade masskontakt.

Men extremvänster då? Nja du. I höst är det 43 år sedan jag bekände mig till den demokratiska socialismen. Sedan när blev den extrem? Tror gangraparna verkligen att 6 000 personer i en stillsam Facebookgrupp har ”kopplingar till SVT”? Allihop? Hur då? Genom att vi har vår tv inkopplad och betalar vår licens?

Vi är inte 6 000 längre. Vi blev drygt 1 000 till på mindre än en vecka, tack vare Gruppvåldtäkt Sverige.

Humor.

Bilden ovan är ett exempel på de bilder
som Propagandacentralen producerar
och lägger ut till fritt användande.

Vad detta är

Nu har det hänt igen. Historien är ingen cirkel men ibland kan en tro det.

Historik: Skriv en text till den här bilden! kunde det hända att de sa på Smålands Folkblad 1975. Det har jag berättat förr. Kai eller någon av de andra fotograferna hade tagit en bild, ibland en hel serie, och nu fick jag i bästa fall lite fakta och några uppgifter om var bilden framför mig på skrivbordet var tagen.

På så vis gjorde vi många fotoreportage. Ingen idealisk arbetssituation för oss skrivare men förvånansvärt ofta blev resultatet bra. Inte bara bilderna.

Nutid: Nu har någon lagt en bild framför mig på skrivbordet. Datorskrivbordet. Det är jag själv som har tagit den och jag är en aning förtjust i bilden, för den sätter igång fantasin. Undrar var den är tagen (som om jag inte skulle komma ihåg det, där har jag marscherat många gånger), undrar vad den föreställer (det ser jag väl), undrar om fotografens skugga riskerar att få ett orange tefat i skallen snart (knappast, skärp dig nu).

Eller som legendaren P-O Nilsson skrev en gång på Folkbladet, när han fick i uppgift att skriva bildtext till några andras reportage, då den skrivande reportern gått hem och glömt skriva något till huvudbilden: ”Detta är Arne Imsen”.

Detta är ett kort på en orange plopp.

Blöt ved och framåtanda

Sverige ska möta Italien i det fortsatta kvalet till fotbolls-VM och en kollega till en facebookvän har lovat i tidningen de jobbar på att om Sverige går till VM-slutspel ska min vän åka Vasaloppet. Fint när folk ställer upp för sina kolleger, nu slapp min vän lova själv.

Jonas Sjöstedt har tvålat till nye moderatledaren Kristersson i riksdagen, så det sjöng om det.

Häromdagen tyckte gps-klockan att jag sprang hennes snabbaste kilometer och engelska mil hittills.

I måndags var det Brittsommar i hela socknen och jag började såga upp spillvirket från sommarens takjobb. Det har legat bredvid vedskjulet och tittat på mig sedan i juni.

***

Det går framåt. Inte allt men en del går förbaske mig framåt.

Ved skapar värme fyra gånger. Eller är det fem?
Vad heter Vasaloppet på italienska?

### Just när jag skrivit detta ser jag på Facebook att han lovar cykla till Timbuktu om Sverige slår Italien.
### Den heta sommaren 1983 sprang jag och fotografen Christer Höglund genom Värmland för NWT:s räkning, från Långflon i norr till Stora torget i Karlstad.
### Timbuktu är en bit bort det med, precis som Stora torget. Respekt.

Värmland runt på skördetröska

– Du strävar efter ständigt mindre upplagor… sa kollegan.

Platsen var FOJO i Kalmar, högskolans institution för fortbildning av journalister. Jag ledde kurs i Levande reportage och var som ofta yngst i klassrummet.

Visst låg det en del i vad han sa, den garvade kollegan från Göteborg. Status har jag sällan sneglat på, däremot på trivseln. Redaktionell avundsjuka är jag allergisk emot.

Bästa personaltidningen
Ett tag höll min forne arbetsgivare Värmlands Folkblad sig med en lördagsbilaga vid namn Hälja. Legenden Leif Kihlström var redaktör och jag en av krönikörerna.

Sedan slutade jag och bytte tidning. Men bytte snart igen. Då kom det en notis i Hälja, för journalister tycker om att ha koll på varandra. När jag jobbade på konkurrenten NWT brukade vi säga att just Hälja var vår bästa personaltidning.

Notisen dyker upp när jag dö’städar. Ett skojigt reportageuppslag, men varför sparar jag på sånt här?