Etikett: Råd

Ingen egen komplett analys av brasan

Brasan

Mothugg. Alltid lika nyttigt. Det är i samtalet vi möts och kan utveckla vårt tänkande.

17 år, gymnasiet, pacifist. Då hamnar jag i ett diskussionssuget gäng med kaffekopp i näven och Vietnamkriget framför ögonen. Hur skulle det kunna hjälpa vietnameserna att kämpa utan vapen mot världens starkaste militärmakt? Det är ett befrielsekrig vi talar om.

Så jag ändrar mig.

21 år, nymuckad, nyanställd på det sågverk där jag redan jobbat på skollediga stunder i många år. Långsamt och eftertänksamt stärker gubbarna på sågen mig i synen på rättvisa och solidaritet men demokratin har jag varit otydlig om. Innan jag är någorlunda duglig i gamla justerverket har de vänt mitt sinne.

Så de ändrar mig.

55 år och tror fortfarande att den där norske experten hade rätt. Att det finns ett ord i svenska språket som kommer från svedjefinnarna. Tjottahejti. Norsken jag hörde långt tidigare förklarade att ordet kommer av svedjemetoden huhta, och att svedjefallen ibland kunde ligga riktigt långt borta på skogen. Nu övertygar den värmländske språkvetaren Knut Warmland och hans kollega i tv-rutan Fredrik Lindström mig om att detta inte är sant. Det kommer av Tahiti eller Otaheiti som europeerna sa först. Jag tror Warmland och Lindström har rätt, fast jag pinsamt nog har återberättat den svedjefinska varianten många gånger.

De ändrar mig.

Måste förklara bättre
Nu har jag fått mothugg igen. En besökare på bloggen tycker att jag är postmodernistisk som länkar till sådant jag bara tror är sant. Tror. Jag får bli tydligare, det är lärdomen. Jag måste förklara bättre vad jag menar med att länka till andra på internet.

En länk är en länk och till sist måste vi alltid avgöra själva vad vi ska tro. Sanningen är sällan svartvit, vi får bestämma oss för vem vi tror är mest sann. Ibland länkar jag dessutom till sådana jag inte alls håller med, för att du som besöker min blogg ska få chansen att se argumentationen. Så där är det alltid för mig med litteraturtips. Läs – men tyck själv. I min bokhylla finns såväl Karl Marx som Gösta Bohman, Bibeln och Mormons bok. Läs.

BrasanAll äkta kunskaps ursprung är direkt erfarenhet var det någon som skrev. Kanske, fast beror inte det också på hur vi tolkar – och hur vi minns? Ingen människa kan göra en fullständig undersökning varje gång av vad som är sanning i varje fråga. På Räddningsverket fick jag lära mig att en eld kräver tre saker: brännbart material, oxidationsämne som exempelvis syre samt tillräckligt hög temperatur. Är detta sanning? Jag tror det men jag har aldrig gjort någon egen komplett analys av brasan.

Undrar vad det innebär att vara postmodernistisk?

Frågan i pulkabacken

Lördag. Springer i skymningen när snön fortfarande är blåvit men konturerna mjuka. Två decimeter pudersnö där jag pulsar fram genom skog, äng och villakvarter i västra delarna av mitt Forshaga. Orörd snö på ängen, rätt ofta orörd även på skogsstigarna. Korsar ett harspår, delar stig med ett rådjur som vandrat här före mig, funderar över varför en korp följer mig och kraxar.

Spejar han åt någon?

FlygturenNär jag kommer ut ur skogen drar fyra barn sina pulkor uppför den stora pulkabacken. Alla tittar ner på farbrorn som skyndar fram tvärs över deras uppkörda spår.

– Hej, va heter du?
– Sven-Ove. Va heter du?
Hon svarar med sitt namn och fortsätter:
– Va gör du?
– Springer.
– Varför springer du?
– För att det är roligt. Men det är roligt att åka pulka också.
– Varför åker du inte pulka då?

Hur många stjärnor till King?

Bokus om King

Sätt ditt betyg och hjälp andra kunder att bestämma sig, skriver Bokus apropå en några år gammal bok jag beställde av dem. Stephen Kings Att skriva: en hantverkares memoarer. De vill att jag ska sätta 1-5 stjärnor.

Kära Bokus, jag ska be att få fundera på saken. Har läst den en gång, tyckte bra om en del och mindre bra om annat. Kings tveksamhet inför skrivarkurser delar jag inte helt och han är pratig.

”Du behöver inte skrivarkurser eller seminarier, lika lite som du egentligen behöver den här boken. Faulkner lärde sig sitt hantverk medan han arbetade på posten i Oxford, Mississippi. Andra författare har lärt sig grunderna medan de tjänstgjort i flottan, arbetat vid stålverk eller suttit av tid på något av USA:s fina gallerhotell. Jag tillägnade mig det värdefullaste (även kommersiellt sett) i mitt livs bok medan jag tvättade motellakan och restaurangdukar på New Franklin Laundry i Bangor. Bäst lär du dig genom att läsa mycket och skriva mycket, och de nyttigaste lektionerna är dem du ger dig själv. Och de dyker nästan alltid upp när du har dörren stängd. Diskussionerna under skrivarkurser kan visserligen vara nog så intellektuellt stimulerande och roande, men de tenderar också att vandra vilse från det dagliga hantverket att foga ihop ord till meningar och meningar till stycken, som skrivandet egentligen innebär.”

Rädsla för siffran 4
Det är klart att du inte blir en bra brandman om du inte har anlag för det. (Höjdrädsla är ingen fördel). Du blir inte en bra revisor om du inte har anlag för det. (Här är tetrafobi en klar nackdel, rädsla för siffran 4). Du blir ingen bra snickare om du inte har anlag för det. (Tummen mitt i handen är sällan bra).

Så där är det med alla yrken, alla fritidsintressen. Ska du bli bra krävs fem saker: att du passar för det, att du utbildar dig och att du tränar, tränar och åter tränar. Det gäller brandmän, det gäller trädgårdsodlare, det gäller sprinters, långdistanslöpare och givetvis skribenter.

Mod, lust och tips
Precis som en brandman behöver utbildas så behöver skribenten det. Detta vet Stephen King. Kanske sitter han omedvetet fast i en romantisk syn på Litteraturen, som något som kommer farande i form av gudomlig inspiration till några få utvalda?

Få utvalda är de nog, om vi ska prata om mästarna. Men även mästare behöver utveckla sin talang utifrån de förutsättningar de har. Då är det inte så dumt att gå kurs och lära sig grunderna. Även en talang kan göra nybörjarfel.

Bra skrivarkurser ger mod, lust att skriva och praktiska tips. Det är inte så illa.

Mjukhetens styrka vid Flora Gladhs familjegrav

Vadå ”tårarna i ögonen och knytnäven i fickan”? säger en vän som har läst ett av de senare inläggen här på bloggen. Det var mig en mjäkig inställning.

Tårar och knytnävarJag vet. Det kallas empati. Åker jag till Auschwitz tillsammans med ett klokt och moget gäng antirasister, varav en förlorade sin familj i krematoriet vi står framför, då händer det att jag gråter. Djupt och innerligt.

Det kallas mjukhetens styrka också. Den jag inte kan skratta med kan jag inte prata allvar med, sa min kloke chef Mats Oscarsson på Räddningsverket. Den jag inte kan gråta med kan jag inte förändra världen med, säger jag. Inte om vi vill skapa en bättre värld. Hårda mål kräver hela människor.

Aldrig på en kyrkogård
Nu har jag visserligen lätt för att gråta och ännu lättare för att skratta, särskilt åt dumheten. I Auschwitz finns plats för starka känslor om du har den begåvningen. Däremot finns det sällan plats för att knyta näven under näsan på någon eller skrika paroller. Jag gör sällan det på kyrkogårdar.

Så ser vi på platsen, den där dagen.

Knyter näven synligt gör jag med fördel, bildligt eller bokstavligen, när jag kommer hem från utrotningslägret. Självklart ska knytnävarna upp ur fickorna då, starka ord ska skrivas, skrikas om det behövs, organisation ska byggas och rasistiska åsikter bekämpas. Inte därför att det är sött och rart att göra det, utan för att det är politiskt nödvändigt när samtiden glömt sin historia.

Men så fanken att jag skäms för mina tårar och kramar vid Flora Gladhs familjegrav, krematoriet. Där hade det varit fegt och mjäkigt att inte gråta.

Troll och invandrare

Allas vårt landJag brukar läsa vad som skrivs på ett par antirasistiska sidor på facebook. Ibland skriver jag något enstaka inlägg själv. Det beror på att jag tror att alla människor har samma människovärde och att det dessutom var tre kilometer tjock is här där jag bor för drygt 10 000 år sedan. Vi är alla invandrare.

Då och då dyker det upp så kallade troll i olika trådar på de här facebooksidorna. Nej, inte en inhemsk sorts fula sagovarelser som funnits här i alla tider, utan vanliga medmänniskor. Sådana som ursprungligen härstammar från Afrika precis som vi andra, och som har kommit invandrande någon gång efter inlandsisen. Nyss eller för länge sedan.

Skillnaden på internettrollen och oss andra är av tre slag:
– De tror att färgen på skinnet avgör vad du är värd.
– De tror på en eller flera myter om invandringen i Sverige.
– De älskar att söka sig till mångfaldens sidor på nätet och protestera mot just mångfalden.

Fakta om invandring och invandrare
Här är fakta för dig som vill ha argument när du ska diskutera invandringen, på internet eller i verkliga livet. Klicka på länkarna.

OECD:
Invandring en lönsam affär för skattebetalare
I Sverige har dessutom migranthushållens nettoskattebetalningar ökat under krisen medan de inföddas minskat.  

Regeringskansliet:
Vanliga påståenden om invandring
De muslimska trossamfunden har cirka 110 000 medlemmar, det är bara drygt en procent av Sveriges befolkning eller ungefär lika många som antalet medlemmar i Svenska Ishockeyförbundet…

Research.nu:
Vanligaste fångnamnet i svenska fängelser
Det vanligaste namnet i svenska fängelser är Johansson. Läs hela listan, det dröjer länge innan något utländskt namn dyker upp.

Skärmavbild 2013-12-30 kl. 15.34.58Research.nu:
Vanligaste namnen i våldtäktsmål
De vanligaste förnamnen i våldtäktsmål är, i den här ordningen, Andreas, Mikael, Daniel, Robert, Stefan, Sebastian, Marcus, Jimmy, Johan och Magnus.

Bilden till höger: vanligaste våldtäktsnamnen.

Då blir vi sovkorvar

Livet är inte bara mat, arbete, sömn och att spara till pensionen. Någon gång vill du ställa till med fest också, köpa en tavla, kosta på dig ett mysljus. Du kanske till och med går på bio, en kuddutställning på hembygdsgården eller julkonsert i kyrkan.

Konst i KarlstadSå gör du. Så bör samhället också göra. Vi är inga sovkorvar, som bara ska fyllas med mat och sömn från vaggan till graven. Ibland behöver vi något mer. Det är fint om vi fått vård, skola och omsorg, men det är rätt gôtt att ha något att fylla detta vårdade, skolade och omsorgstagna liv med också.

Själen behöver sitt innehåll.
Själen vill möta vackerheta i världen.
Ibland vill den ha tuggmotstånd.

Solar och kometerDet är därför jag tycker om den gamla statliga rekommendationen att en procent av kostnaden för ett bygge bör gå till utsmyckning. Det är därför jag tycker det är fel sådana gånger att säga ”tänk vad vi kunde ha fått för de pengarna”.

Säger vi så, då blir det inga mysljus köpta, inga tavlor på våra väggar. Då blir vi sovkorvar. Människohjärnan vill inte vara sovkorv. Synen, hörseln, smaksinnet, känseln, luktsinnet och det möjliga sjätte sinne livet gett oss behöver också få sitt.

Tänk, vad vi fick för pengarna.

Svar på tal ifall det skulle behövas

Tre brevmallar för husbehovsbloggare, hösten 2013

Penna och block1. Jag har förstått att du stör dig på mitt skrivande. Det är tråkigt men jag kan inte göra mycket åt den saken. Nu kunde jag förstås svara med ett svavelosande inlägg som markerar revir, även jag. Problemet är att jag inte är mycket för den sortens urinerande, vuxna karlar emellan.

2. Tack snälla du. Du är inte dum du heller. Särskilt det där om XXX var verkligen påhittigt.

3. Ja tack, gärna.