Använd lite av miljonerna ni tagit ur forsen till att rädda vårt smultronställe

Än en gång är Gamla Kraftstationen i Deje hotad. Det kombinerade industriminnet, konsthallen, kafét och restaurangen som blivit ett av kulturvärmlands populäraste utflyktsmål. Fortum har sagt upp avtalet.

Om detta har jag skrivit debattartiklar i Värmlands Folkblad och Nya Wermlands-Tidningen. De har delats flitigt, för vi är många som är oroliga just nu.

”Har ni bara viljan så räcker överskottet sannerligen till att rädda både ryttarkakor, konst och fortsatt kraftproduktion. Den styrkan har ni.”

VF 9 februari 2022
NWT 19 februari 2022

Länkar till mina debattartiklar
Deje har gett bolagen miljoner nog för att rädda Gamla kraftstationen (VF 9 febr 2022)
Den som gör miljardvinster har råd att rätta Gamla kraftstationen (NWT 19 febr 2022)

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 212. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Knäna darrade när folk tittade på mig

I början när jag talade offentligt hade jag handskrivna manus. Det var inte så ofta. Jag har skrivit på maskin sedan jag var 16 men de bokstäverna var för små.

Nu för tiden står jag där med 15 punkters Times New Roman i näven eller på bordet framför mig. Stor stil. Då kan jag koncentrera mig på publiken, inte på papperet.

Rampfebern behöver jag inte koncentrera mig på. Den klarar sig fint ändå.

Teg i många år
Historien om mitt offentliga talande har jag skrivit om förr. Jag teg i många år. Nej, inte i bänken i skolan, inte på skolgården heller. Det var när fröknar och andra ville ställa mig framför de andras blickar jag tackade nej.

Visst, det blev några korta verser i diverse luciatablåer och några skolpjäser i låg- och mellanstadiet. Då hade jag ju åtminstone en roll att gömma mig bakom. Krokrot eller nämndemannen i Examen i Ruskaby skola, se där några av världsdramatikens giganter som jag gestaltat på darriga ben.

Texten kunde jag. Det var att framstöta den som var problemet. ”Ja, mina barn och även åhörare…”.

Varför darrade knän och röst när alla tittade på mig? Varför reagerar vi så? Jag pratade ju ivrigt annars, när jag såg folk på ryggen. Varför vågade jag nästan aldrig ställa mig framför dem i gymnasiet?

Livsfarlig för mig själv
Den verkliga träningen kom på Jära folkhögskola några år senare. Den skolformen har hjälpt mången pirrig ung dam och man. Själv hamnade jag i elevkårsstyrelsen just när skolan höll på att gå i konkurs. Då pratade vi. Stormöte efter stormöte med elevkåren mejslade fram linjen som skulle rädda läsåret för oss, innan nedläggningen. En av utmejslarna var jag själv. 

Då var inte tid att tänka på rampfeber.

När mina första egna böcker blivit tryckta lyckades vännen i Rallarros-redaktionen, Bengt Berg, få mig att läsa högt på både stadsbibliotek och proggkrog i Göteborg. På Pustervikskällaren älskade jag det men när Rallarros lite senare uppträdde i Storfors och Kristinehamn visste jag knappt vad jag sa i det paralyserade mellanpratet. Livsfarlig för mig själv när jag gick ifrån manus.

Den bästa belöningen
Vilket år det vände vet jag inte. Det tog tid.  Snälla människor ringde och engagerade mig som underhållare ibland, huvudtalare ibland och kursledare ibland. Som mest var jag ute tre gånger i veckan, tack vare att folk sett och hört mina krönikor i lokala P4, TV4 och Värmlands Folkblad. Jag hade kraftfull rampfeber varje gång men nu hade ångesten börjat gå över efter 15 sekunder eller så.

Knepet var att få folk att skratta i början.
Det gav självförtroende.

Jag har stolpar eller manus i näven eller på bordet framför mig än i dag, men numera känner jag mig trygg även när jag går ifrån manus. Anteckningarna innehållet ofta en och annan ordlek och exakt, noga uttänkt formulering. Då behöver jag papperet som grund. Särskilt eftersom varje framträdande brukar vara nytt, det är sällan samma program två gånger i rad.

En sak har varit lika i alla år. Om framträdandet varit någorlunda långt och om det har gått någorlunda bra – då är jag hög på endorfiner i flera timmar efteråt.

Det är lika bra som ett träningspass.

LÄNK
Hur du talar inför folk
(Ett inlägg från november 2017)

LÄNK
Bengt fick dra mig av scenen på Rôva

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 210. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Varför ”Kong King” låter så fel i våra öron

Nej, det går inte. Jag kan nästan inte säga Kong King.

Det är fredag och jag vaknar tidigt. Av en slump klickar jag fram en artikel om bokstäverna I och O i engelska språket och om ordningsföljden mellan dem i olika uttryck.

King Kong sitter i ryggmärgen, det visste jag inte.

Försök själv om du kan
Försök själv säga Kong King, får du höra hur svårt det är. I och O ska det vara. Först I, sedan O.

För en bokstavsbrukare och babblare som mig är detta nytt och spännande. Jag har inte tänkt på saken förut. Det heter King Kong, inte Kong King. Ping pong, inte tvärt om. Hip-hop, inte hop-hip.

Där har du ena regeln för engelsmännen. Prova att säga fel, IO-regeln sitter djupare än du tror. 

Big Bad Wolf
Den andra regeln handlar om när det är tre ord:

”If there are three words then  the order has to go I, A, O. If there are two words then the first is I and the second is either A or O. Mish-mash, chit-chat, dilly-dally, shilly-shally, tip top, hip-hop, flip-flop, tic tac, sing song, ding dong, King Kong, ping pong.”

Därför heter det ”Big Bad Wolf”. Och:

”All four of a horse’s feet make exactly the same sound. But we always, always say clip-clop, clip-clop, never clop-clip.”

Om det är tre ord, då ska det vara I först och sedan A och O. Om det är två ord ska det vara I och sedan A eller O.

Lika i svenskan?
Hur är det då på svenska språket? Har vi en liknande regel som alla kan fast vi inte visste det?

Arla i morgonstund sitter jag i min läsfåtölj och vrider tungan halvt ur led. Försök själv säga Kong King får du se hur lätt det är. Eller dropp dripp, flop flip, tack tick, snack snick, raffriff, sacksick.

Du får ont i hjärnan. Inte ens happ som hipp eller pack och pick klarar en lagom tjock svensk trut i sina bästa år att säga.

Detta har vi inte fått nå’n information om. Nu tar vi kaffe. Tänder du stearinljuset?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 209. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Halkig löptur till Nordamerika

Solen skiner på min värld, himlen är ljus och gatorna gråblå. Förra nattens störtregn spolade upp vår kommun, hela Grossbolstorp är glaserat.

Strunt i det, jag har 17 dubb under varje fot och det vattnas i munnen. Vader och knän har hållit sig lugna flera veckor. Jag ska ut och springa, det har kommit sms från biblioteket.

Denna löpstegets lycka.

Ängbråtsgatan är gjord av stelnat slask med hjulspår i, gångvägen bredvid har vintern brett svallis på och när jag viker av och tar stigen upp mot ängen buktar den av ivrig benknäckarhalka.

Men jag ger inte tappt.

Jag fortsätter bredvid den lika isiga stigen över ängen, viker vänster över isparkeringen vid friluftsgården, genar genom hinderbanans halka och kommer ut på elljusspåret. Där går det inte att gå på grund av isgatan, men vad ska en människa göra? Sakta trippar jag sicksack mellan skarfläckar, isytor och framtinat lingonris. Man får inte ge tappt.

I en backe står en lös hund som den ropande ägaren inte har kontroll på. Jag ger fortfarande inte tappt. Fast för säkerhets skull viker jag av motionsspåret där den lösa hunden inte får vara och väljer en småstig. Stigarna är lika glaserade de, upptäcker jag. Löpstegen låter som en flock getter på väg utför Grossbolstorps höjder. Sakta letar jag mig ner mot samhället med dess grusade gator och vakna bibliotek. Där, i beställningshyllan, står boken jag fick sms om. Lyssna, vite man! sammanställd av Lars Persson:

”Vet ni att träden kan tala? De talar till varandra och de talar om du lyssnar. Det är bara det att det vita folket lyssnar inte.”

Sakta löper jag hemåt genom Forshaga med en förväntan skumpande i ryggsäcken. Träd är värda att lyssnas på. Träd och ursprungsamerikaner.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 207. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Plockar vidare från den kära listan

Det är säsong för läsning.
Det är det alltid.
Nu för tiden behöver vi inte upp i ottan på mornarna heller. 

Jag fortsätter att plocka böcker från listan med alla lästips jag fick på mitt 70-årskalas. Några hade vi redan själva i hyllorna, andra fann jag på nätet eller biblioteken. Sedan ligger jag på nätterna och läser. Bläddrar fysiskt ibland, digitalt ibland. 

Någon enstaka gång lyssnar jag på ljudbok. Det blir bara någon enstaka, eftersom jag hör bättre med ögonen än jag ser med öronen.

Trivs.

Fortfarande en favorit
Favoriten än så länge är Åsa Linds Sandvargen. Den hade jag inte läst förut.
Förunderligast är Carl-Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia.
Ärligast är Stina Wollters Kring denna kropp och Kristian Gidlunds I kroppen min.
Bäst tecknad är Jan Lööfs Sagan om det röda äpplet. Hans bok hade jag läst många gånger förut och den håller än.

Än är jag inte klar med alla. Bibeln tar tid. Det vet jag andra titlar på listan som också kommer att göra.

Tid är fint.
Precis som sprattel:

Länk till min boklista
Böckerna som unga och gamla vänner tyckte jag borde läsa

### Knepet med Bibeln är att läsa fem sidor om dagen.
### Jag läser den som ett stycke litteratur, inget annat.
### Jag hoppas så att pandemin är över när jag är framme vid kartorna.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 206. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

En tidtabell och ett snödjup

Det är mycket tyckande om kommunikatörsyrket nu.

Tänk att det kan väcka så stort intresse från kommentariatet att du har som jobb att publicera tidtabeller på regionala trafikbolagets webbplats.

Eller bibliotekets öppettider på kommunens facebooksida. Eller att markera stensättningar på Fornsöks karta. Eller vandringsleder på lantmäteriets karta. Eller nya ord på Svenska Akademiens söksida. Eller öppettider för covidtester. Eller nya rätta Lottoraden. Eller kartan över Svenska rallyts specialsträckor. Eller nya biljettpriserna i tätortstrafiken. Eller telefonnumret till vårdcentralen. Eller nya pandemirestriktionerna på Krisinformation. Eller tv-programmet. Eller nya gamla böcker i fulltext på Litteraturbanken. Eller fakta om sotning hos MSB. Eller nya lagar från årsskiftet. Eller kartan över parkeringsplatser i stan. Eller lokala ordningsstadgan. Eller datumen för kommunfullmäktiges möten år 2022. Eller barn- och utbildningsnämndens möten. Eller tips på aktiviteter på sportlovet. Eller simhallens öppettider. Eller statistik över antalet covidsmittade vecka 2. Eller vecka 3. Eller reglerna om vinterdäck. Eller telefonnumret till landshövdingen. Eller e-posten till hans chefssekreterare. Eller linjekartan för linje 600. Eller 602. Eller 601. Eller Munkfors kommuns organisation. Eller namnen på politikerna i Forshagas kommunstyrelse. Eller listan över elljusspår i Sunne kommun. Eller datumen för sophämtning för den som har fritidshusabonnemang i Kil. Eller listan över Trafikverkets webbkameror för väglaget i Mellansverige. Eller svaret på frågan om hur många i Sverige som heter Karin. Eller Lars. Eller priset på Jan Guillous nya bok. Eller listan över dagens post till Länsstyrelsen. Eller adressen till Folkets hus på Hammarö. Eller till kungen, Zlatan och Sportspegeln. Eller snödjupet i Karlstad 1951. Eller nu. 

Tänk att detta är så intressant.
En tidtabell och ett snödjup.

### Det var förresten 81 centimeter i stan 1951.
### Som mest.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 205. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Fredag 14 januari 2022

TV-programmen går att se i förväg.
Folk som har jobb i stan jobbar på landet.
I fickan har alla en filmkamera som det går att skriva med.
Chatten har blivit direktsänd film. 
Är du inte värd en prick i himlen kan du ändå spara tiotusentals foton i ett moln.
Tjugofyra satelliter följer din klocka, vart du än går med henne.
De följer andra klockor också.
Romaner läses upp av inhyrda skådespelare i små pluggar i öronen.
Du kan pausa dem. Eller tvinga dem att läsa dubbelt så fort.

Solen går upp klockan 08.51.
Hon går inte att pausa.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 204. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Underbara ting utan folkvett

Små digitala dosor som kan räkna. Telefoner utan tråd som direktsänder rörliga bilder. Robotar som skriver tidningsnotiser. Personbilar som bländar av själva vid möte. Satelliter som visar var min fru är när hon plockar svamp. Klockor som blir till telefoner.

Allt detta finns. 
”Jag har varit med om allt som vatt nytt”, som den gamla tanten i Småland sa.

Blir oförskämda
Nå, vi vänjer oss. Jag trivs och tar emot det nya, världen har aldrig stått stilla. Det är bara en sak jag har svårt för: De där stunderna när de inte har vett att bete sig. När tingen blir oförskämda.

”Din dag är tom” hälsar en väns klocka. ”Rör dig!” skriver min egen.
Kan ingen lära våra maskiner lite folkvett och ödmjukhet?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 202. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Vi vandrare

Inlandsisen vandrade in.
Värmen vandrade in.
Tövädret vandrade in.
Jägarna/samlarna vandrade in.
Språket.
Jordbrukarna vandrade in.
Stigbygeln, väskan och elddonet vandrade in.

Svedjefinnarna vandrade in.
Näverskon.
Många industriarbetare vandrade in.
Släkten Bernadotte vandrade in.
Släkten Kirchsteiger vandrade in.
Armand Duplantis.
Jultomten, kristendomen och ishockeyn vandrade in.

Mobiltelefonen, ledlampan, Kalle Ankas jul,
Bruce Springsteens musik och asfalten vandrade in.
Orden kaffe, språk och humor vandrade in.

Vi människor kom strax efter inlandsisen.
Vi är alla invandrare.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 199. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Bland kloka kvinnor

Den glada snögubben nere på byn i Forshaga har inget samband med texten. Han hälsar.

1.

Dagarna går och jag hamnar på politiskt möte, 
åker på kurs i ledarskap, strategi och kommunikation, 
sitter och pratar böcker i färsk bokcirkel, 
hör Sveriges första kvinnliga statsminister presentera sin politik och sina ministrar, 
följer det allmänna flödet på Facebook och Instagram, 
ser Sveriges damer spela fotboll och innebandy, 
läser den senaste opinionsundersökningen om partisympatier.

Dagarna går.

Det är bra möten, entusiasmerande kursdagar, kloka bokinlägg, fart och fläkt över färska ministerkvinnor, fina fotbollsmatcher, hoppfulla opinionssiffror – och dystra gubbar i flödet.

Det är sådana dagar jag tänker att det vore bra om bara kvinnorna hade rösträtt.

2.

Då dyker Ebba Busch upp i rutan.
Sveriges grinigaste gubbe.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 194. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).