Historia – Sida 2 – SVENSSONS SLÄNG

”Har du en väska?”

Normalt tar jag inte in annonser på Svenssons släng. Inte ens gratisannonser. Du vet varför. Men den här var så viktig att jag var beredd att göra ett undantag. Vi måste alla försöka låta bli att
glömma bort Sveriges säkerhet.
Även den slarvigaste av oss.

/Sven-Ove

Här följer gratisannonsen:

Spring. Tänk.

Varför är det så roligt att springa? Det funderar jag mer och mer på, ju äldre mina ben blir.

Visst, en gång i tiden räddade löpningen förmodligen livet på oss. Den och sammanhållningen. Sprang ifrån lejon och tigrar gjorde vi ju inte men däremot kom vi i kapp en och annan hjort om de uthålligaste av oss hade fri sikt länge nog.

Jag tror vi är skapta för att röra på oss. Gå långt, gå snabbt och ibland springa. Allra helst såpass intensivt att kroppen börjar producera trivsel, endorfiner och eftertänksamhet.

Bra eftertänkarställen
Jag tänker så bra när jag kommer till nedförsbacken bortanför skidåkarbron vid vår friluftsgård, ungefär. Tänker ännu bättre när jag når krönet på backarna ovanför Haget.

I dag tänker jag på hur jag fått se röd glada för första gången i Sverige i år. Vid tre olika lokaler dessutom.

Jag tänker på två djupingar jag pratade med härom dagen.

Jag tänker på en lång text som en vän funderar på att be mig skriva. Få se nu, om jag börjar essän med en fråga. Sedan svarar jag länge på frågan. Sida upp och sida ner, fakta, personliga noteringar och historier.

Nu. Nu är det uppförsbacke igen. Spring kropp, klockan går. Du blir inte yngre.

Spring.
Tänk.

Söndag 11 juli 2026. Backen innan högsta punkten på femman vid Sisugården, Forshaga. Sol och 25 grader varmt i skuggan.

Detta är inte mössor, det är berättelser

Kepsar gestaltar mitt liv. De vet ju det, yngsta dottern och hennes man. När vi träffar dem efter att de varit på bilmässa i Karlstad har de köpt två nya kepsar i present. Båda fyller mig med känslor.

Kepsarna har genomskinlig plastskärm. Den ena är grön och med Lantmännen-grodden på. Den andra är grönvit med Puch-loggan framtill.

En av dem handlar om pappa.
Den andra om en ung man med drömmar.

Pappa i friska luften
Jo, jag får vibrationer av de här kepsarna, de vet ju det Frida och Mikael. Lantmännenkepsen är väldigt lik den min far bar de sista åren hemma på vårt småjordbruk och sedan när han i många år stod intill bron i Molkom och skötte barkmaskinen på bruket.

Att behöva sälja gården sörjde han och jag sörjde för hans skull. Vad vi inte visste då var att han skulle komma att trivas bra på sågen borta i Molkom. För att sköta barkmaskinen behövde du för det mesta stå utomhus vid den lilla älven mellan Borssjön och Norumsjön. Den som för många hundra år sedan var orsaken till att Molkoms Bruk kom till.

Pappa trivdes bra där i friska luften, snett under bron.
– Nu har jag sett strömstaren hela veckan, kunde han säga. Tänk vad han simmar bra under vattnet.
– Han simmar med vingarna. Jag tror han går på botten också.

Kanske sjöng pappa för sin arbetskamrat vid barkmaskinen ibland, jag vet inte. Hemma i lagårn eller när vi körde hö, då sjöng han i alla fall. Gärna gamla bondkomikervisor.

Drömmopeden
Puch var drömmopeden när jag var 15. Tuffast var Puch Dakota men Florida var frän den med. Självraggande, sa de tuffa pojkarna.

För en månad sedan hade jag bokpremiär i Gamla Kraftstationen i Deje. Då hade jag lånat en Puch Nevada som jag skulle braka in bland publiken på. Den är nyare men väldigt lik Dakotan.

Dagen innan stod den uppställd bland konstverken. Det klart mest beskådade objektet, berättade de som jobbade i entrén.

– Tänk när en blev erbjuden att åka med bakpå en sån där. Å dä va rätt kille som fråga… sa en dam i min ålder när jag kom för att hämta den inför föreställningen.

Det gick bra med både inbrakande och uppträdande i Deje. Men någon egen Puch fick jag inte 1966. Då, när det var livsviktigt för en 15-åring på svensk landsbygd att ha moped. Hur skulle vi annars ta oss till folkparken eller till jäntorna i tätorten 17 kilometer bort?

När tv- och cykelhandlarn kom och levererade min nya moped hade pappa köpt den betydligt billigare Fram King Solifer.

Den var inte självraggande.
Men jag gav icke tappt.

### I dag hade jag fått mycket pengar för min Fram om jag hade haft den kvar.
### När är rätt tillfälle att bära en Puch-kepa?

Alla ursäkters moder: strax-före-start-ursäkten

Har du varit med och sprungit några lopp i ditt liv så vet du hur det brukar låta dygnen, timmarna, minuterna före start.
– Jag är så dåligt tränad.
– Räkna inte med mig.
– Jag är glad om jag orkar runt.

Sedan går startskottet och då är varenda jäkel topptränad, särskilt första kilometern.

Vad säger du nu då?!!
Amatörer! säger jag. Själv har jag gått och blivit 75, det blir ingen människa starkare av och dessutom är det 25 år sedan förra landsvägsloppet. Hur gör man, har de chips på nummerlappen nu för tiden? Hur går målgången till? Är det upprop i förväg?

Jag har haft en treårig knäskada och sedan sista Göta-Joggen fick jag dessutom lov att vila i åtta år på grund av diskbråck i nacken och för ett tag sedan måste jag äta cancermedicin i flera år. Den räddade mitt liv men bröt ner muskler ännu mer än vad åldern gör. Jag säger bara: fatigue… Vänta, glöm inte björk och gräs. Jag har ju haft besvär med pollen också, de senaste två åren.

Vad säger du nu då, spoling?
Inte har jag hunnit träna heller, nämnde jag det?

Länk: startlistan
Länk: banan

Krut, poesi och dryckeshorn

Varför väntade vi 55 år med att komma tillbaka till Gotland?

Sonja Åkessons Gotland. Krut- & Pappershandeln i Hemse, stengärdsgårdarna, väderkvarnarna, ringmuren runt Visby, Hoburgsgubben.

På Gotlands Museum såg vi inte bara en fin utställning om Sonja Åkesson. Vi såg bildstenar också. Den från 1000-talet med runorna, ryttaren och mannen som ligger och halsar sitt dryckeshorn är från Bosarve i Närs socken.

Något krut verkar de inte sälja i Hemse längre. Däremot luftgevär.
Vad ska man annars ha en fullsorterad pappershandel till?

Bästa bokhandelsnamnet.

Från Gotlands Museums Sonja Åkesson-utställning.

Ett särskilt sött minne

Det var stort. 18 och 20 år och ute på vår första semester tillsammans. Fem år innan Ulf Lundells Jack kom ut vimlade redan vägarna mellan Visby och Fårö av folk på cykel med full packning.

Den kära vännen och jag hade varsin resväska bakpå, sovsäckar och ett tungt fyrmanstält. Pigga ben, nyfikna sinnen.

Vid Gotlands största rauk, Jungfrun, slog vi upp tältet första natten. Jag klättrade ner till stranden och hämtade tvättvatten i vår nya vikbara tornister.

När vi lagt oss smakade vi salt.

Två nätter senare hade vi bytt smak. Det kanske inte var så smart att förvara bitsocker i en burk med nygjorda hål i locket. Inte när vi skulle dra våra cyklar längs tre kilometer klappersten bland Fårös raukar och när burken låg mitt i resväskan och skallrade. Hela bagaget blev sockrat av nygjort nyskakat strösocker.

Sötare har hon aldrig smakat.

Fylls av vemod
Nu är vi tillbaka med elbil och lika nyfikna sinnen 55 år senare. Efter fyra dagar på Gotland styr vi norrut och kommer så småningom fram till Lickershamn för andra gången i våra liv. Där köper vi varsin tallrik med rökt lax, gravad rökt lax, rökt makrill och rökta räkor med potatissallad från fiskboden i en av sjöbodarna vid hamnen.

Efter maten vandrar vi längs havet. Högt uppe på höjden står rauken kvar. Jungfrun. Titta, där bodde vi. Där klättrade jag ner efter vatten.

Blåelden blommar, vågor slår försiktigt mot klapperstenar och hela jag fylls av lyckligt vemod.
– Vad unga vi var.
– Mmm. I alla fall du.

### Socker i sovsäck?
### Det har vi slutat med.
### Kaffe är godast utan.

Blöta finger-metoden

Varför skrev inte Värmlands Folkblad en rad på nyhetsplats om första maj-demonstrationerna i Värmland?
Det är vi fler än forne VF-vikarien Curt Hagquist som undrat.

Svaret är att VF vill ge läsarna vad man bedömer att de vill ha. Inte vad tidningen själv vill ge.

Tidningsutgivning enligt Blött-finger-i-luften-metoden. Det är så all buskis, populism och i förlängningen folkförakt föds. När du inte har någon egen linje att stå för. När du förtränger begrepp som folkbildning.

Klickbladet
Resultatet blir: Klickbladet.

En klick bestämmer att klicken med pekfingret bestämmer. Till slut kommer det bara att bli Färjestads BK (på sporten), Lars Lerin (på kulturen), Karlstads kommun och Region Värmland (om politiken) som min tidning skriver om. Allt annat får för få klick, eftersom det inte bor lika många som kan klicka i till exempel Munkfors.

De är förträffliga ämnen allihop, de där fyra, men det blir lite ensidig kost. Vem vill äta bara köttbullarna på ett smörgåsbord?

### Förr brukade jag säga att det var en motståndshandling att prenumerera på fôlkbla’t.
### Förr vågade tidningen vara just ett spännande smörgåsbord med både brett och smalt material. Då, när man begrep att vi som läsare är olika personer måndag morgon och lördag eftermiddag.
### Förr vågade man närma sig möten, arrangemang och manifestationer. Till och med på första maj och med penna i hand.

Då när man ville nå’t med tidningen.

Klipp från Värmlands Folkblad 11 maj 2026.

– Publicerar du detta nu, Svensson? Efter drygt en månad?!!

– Ja ja… Jag har väntat med att publicera inlägget. Folket på VF är ju mina vänner och jag vill varken dem eller folkbladet illa. Till sist bestämde jag mig trots allt för att ändå publicera inlägget.

Det är så tölitt med bara köttbullar.

Det våras för hånet

Glassätande moderat statsminister och finansminister som hånar svenska arbetares första maj-tradition.

Historielös Timbro-slyngel som hånar den sjuke före detta Timbrochefen, moderate chefredaktören, landshövdingen (och mycket mer) Mats Svegfors och hävdar att denne har ”det intellektuella djupet av en vattenpöl”. Bara för att Svegfors från sin sjuksäng upptäckt hur oumbärliga människor från andra länder blivit i svensk sjukvård.

Liberal partiledare som hittar på parollen som hånar alla de svenskar som kämpar med att försöka skaffa mat för dagen åt sina barn. Parollen? ”Fördubbla antalet miljardärer!”.

KD-ledare som hånar alla de välmenande kristna som gått före henne i historien, genom att bjuda in till ”Bärs med Busch” på Kristi himmelfärdsdag, tillika folknykterhetens dag. Av alla dagar. Av alla kristdemokratiska märkesdagar.

Sverigedemokrater som hånar tonåring efter tonåring som kämpat år efter år med skola, språk och jobb. Hånar dem genom att se till att partiets lydregering visar ut dem, skiljer dem från familj och vänner – fast de gjort allting rätt.

Det våras för hånet.
Högerhånet.

Högerflinet.

Min nya bok, boksläpp 21 maj

Texten nedan är från det färska pressmeddelandet. Det handlar om min nya bok Mopedisten som vägrade ljuga.
Boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje torsdag 21 maj klockan 18.00. Kom om du kan.

Han har skrivit krönikor sedan gymnasietiden på 1960-talet och blogginlägg sedan hösten 2011. Läsarna, lyssnarna och tittarna har mött honom i Värmlands Folkblad, Värmlandsbygden, P4 Värmland och TV4 Värmland, på bloggen Svenssons släng och många andra håll. Från dagspress till löpartidskrifter till kulturtidskrifter.

I början av 1980-talet uppfann han dagsverspoeten och sanningssägaren Viktor Root som ivrigt följt honom sedan dess. Ofta på olika uppläsningar där publiken krävt en och annan sanning för att lättare dra på munnen.

Nu samlar Sven-Ove Svensson de bästa texterna från alla de här hållen. Boksläpp: Gamla Kraftstationen i Deje, torsdag 21 maj.

Den nya boken heter Mopedisten som vägrade ljuga. Titeln beror på att pseudonymen Viktor Root envist fortsätter att hålla sig till sanningen, så som han känner den. Så här kan det låta:

SANNINGEN OM FORNGUDEN

Gammal fornnordisk gud
drabbad av urinläckage

Pinkoden.

Sven-Ove har gett ut 27 böcker och småskrifter och finns i 29 antologier. Han har skrivit drygt 1 100 krönikor i press, radio och tv, mer än 2 500 blogginlägg och uppträtt med egna texter nära 900 gånger. Målet från början var att var tredje krönika skulle vara rolig, var tredje kritisk och var tredje snäll.
– Snäll? Du?
– Ja varför inte? Kanske en naturbetraktelse eller barnhistoria.

I boken har han samlat några av krönikorna och blogginläggen, både nya och gamla texter. Dessutom en rejäl bunt med dikter av den förre ägaren till en numera exploderad hemgjord tryckkokare, Hr Viktor Root.

Efter en särskilt arg krönika i Värmlands Folkblad blev Sven-Ove till och med stoppad av läsare i orienterarskogen medan andra hann i kapp honom på den asfalterade banvallen i Forshaga när han åkte inlines:
– Det är du som skrev om landstinget i tidningen va’? Tack snälla du.

Provläs: klicka här.

För säkerhets skull avslutas texten på bokens baksida med ett tydligt besked så folk ska veta:
Läs denna bok.

BOKSLÄPP 21 maj
På torsdag 21 maj klockan 18 har Sven-Ove Svensson boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje. De tre som dyker upp med den finaste gamla mopedhjälmen får en bok gratis.

### Boken kan även beställas på webben via Bokus, Adlibris eller genom förlaget Books on Demand.
### Länk till boken på BoD (220 sidor, 120 kr plus frakt): klicka här så kan du även provläsa.

### Eller varför inte via mejl till sven-ove@telia.com? 120 kr plus frakt.

”Jag sväljer inte flugor”

Granskningen av svenska uttryck går vidare. I dag: Hur säger de i andra länder?

Ana ugglor i mossen. Isländska: Det är en fisk under stenen.
Arg som ett bi. Kinesiska: Arg som elden och kolet.
Bita i det sura äpplet. Franska: Svälja paddorna.

Den gubben går inte. Grekiska: Jag sväljer inte flugor.
Det regnar småspik. Danska: Det regnar skomakarpojkar.
Frisk som en nötkärna. Finska: Frisk som en bock.

Full som en alika. Engelska: As drunk as a lord.
Ge bagarbarn bröd. Spanska: Bära ved till skogen.
Ha skinn på näsan. Tyska: Ha hår på tänderna.

Tvista om påvens skägg. Franska: Diskutera änglarnas kön.
Vacker som en dag. Arabiska: Vacker som månen.

Min favorit? Det är spanjorernas ”Stick iväg och stek sparris.”
Vad tror du den heter på svenska?

### Tidigare inlägg om svenska uttryck:
Det svenska missförståndets historia
Färgsynta förfäder möter blyg bloggare
### Källa: ”Svenska uttryck och deras ursprung” av Kerstin Johanson.