Kärlek – Sida 2 – SVENSSONS SLÄNG

Lycklig comeback i regn

Hällregn när jag sätter mig i bilen och kör mot Solberg. Vackert namn, jag tänker inte påstå att det känns ironiskt denna kväll.

Jag ska vara med på träningsorientering, min tredje i höst. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort för mig.

Efter en kvarts bilfärd mot nordost ser jag två orangea orienteringsskärmar vid en infartsväg till höger. Jag svänger in och fortsätter upp på en gårdsplan. Hälsar på Åsa, arrangören, klappar hennes ivriga hund och börjar snegla på kartorna hon lagt fram på bordet inne på logen.

Regnet skvalar där ute, nu kommer fler som ska ut i Solbergsskogen. Vi småpratar en stund, sedan tar jag ett djupt andetag, fattar karta och kompass och ger mig ut i det blöta, okända.

Lycklig.

Cancermedicin och sköra ben
Det har varit några år när jag inte vågat detta. Visst har jag sprungit, även på skogsstig, men cancermedicinen jag åt till och med januari hade den biverkningen att jag riskerade benskörhet. Trots kalktabletterna.

En del mornar räckte det att jag knäppte skjortknapparna så sprack naglarna. Alltså har jag undvikit löpning i vilda skogen bland lingonris, stock och sten. Klubben ska inte behöva leta reda på en 75-åring med brutet ben på obestämd plats i terränglådan.

Friskförklarad och hård
Nu – är jag både friskförklarad och har hårda naglar igen. Glad som en sprallig fölunge genar jag genom Åsas hästhage och in i granskogen på väg mot första kontrollen. Stenen.

Ett öga på kartan, ett på marken, räkna på avståndet, räkna på avståndet. Sakta börjar orienteringslunken komma. Få se, nu måste jag väl ha sprungit mer än hundra meter mellan granarna?

Titta, där är den!
Spring Svensson.

Du törs.

Glad och lite stolt

En del dagar blir den här skrivaren särskilt glad. Lite stolt också.
Som när senaste numret av Wermlandiana landar i lådan.

Först hittar jag ett fint och välskrivet reportage om mitt boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje. Sedan en inkännande och vänlig recension av boken jag släppte.

Stort och uppriktigt tack, Ulla Walldén som skrev och fotograferade från Deje och Peter Olausson som recenserade. Det sitter en lycklig man framför en braskamin i Forshaga och stuvar bokstäver just nu. Ni gav mig fortsatt skrivklåda ett bra tag till, vänner.

### Gå med i Föreningen Värmlandslitteratur. Då får du tidskriften Wermlandiana.
### Den enda som recenserar det mesta med värmlandsanknytning som ges ut.

Just det, jag har två recensioner med själv i senaste numret också. Jag har läst Peter Kadhammars spänningsroman Knäcka ägg och Mårten Linds Granarnas tid – drömmen om den otämjda skogen. Båda böckerna är läsvärda.

Gå med nu.

LÄNK:
Min bok Mopedisten som vägrade ljuga

Karlstad 19 september: Sofie och Joakim Medin – Fängslad av Erdogan

På lördag den 19 september klockan 12 är vi i Värmländska Författarsällskapet med och arrangerar ett möte med Sofie Axelsson Medin och Joakim Medin. Plats: kyrksalen, Tingvallakyrkan, Karlstad.

Kom om du kan!

Deras nya bok heter Fängslad av Erdogan. Underrubrik: Journalistik och kärleksbrev bakom turkiskt galler.

Frihet för media borde stå på dagordningen varje dag som världen nu ser ut.

Förlåt för det dumma smeknamnet

Vi hade våra duster i början.

Du var inte tyst på nätterna.
Det var ett ovant jobb att byta på dig.
Jag fick ett slingrigt sällskap i sängen som drog.

Jag fick skavsår under näsan också. Är det kärlek, det?

Ja, det är väl det. Numera går vattenbytet på kvällen på ren rutin. Ljudet har jag glömt, du får väl väsa om du vill. ”Sir Väs” var ett elakt smeknamn, förlåt.

Tack sängkompis!
Näsan har blivit garvad. Allt som behövdes var lite salva (ullfett!) och tålamod.

Och sömnen, sömnen! Varje morgon när jag tittar i mobilen så har jag bara slutat andas 0,8 gånger i timmen ungefär. Inte 32 som när sjukvården mätte, innan.

Tack lilla pigga maskin.
Jag har aldrig sovit så gott som nu.

Tack för hjälpen

Tack, tidig arbetarrörelse. Tack liberaler (den gången). Tack Selma Lagerlöf, Elin Wägner, Else Kleen, Ellen Key, Kata Dahlström, Fredrik Theodor Borg, Karl Staaf, Hjalmar Branting, August Palm, Axel Danielsson, Verner von Heidenstam, August Strindberg, Gerda Hellberg, Mauritz Hellberg.
Och morfar.
Och alla ni andra.

Om drygt en vecka går vi och röstar.
Vi får.
Det är er förtjänst, fina rösträttskämpar.

Respekt.

Bättre än boken

Jag måste erkänna att Liljecronas hem från 1911 inte är Selma Lagerlöfs bästa roman.
Jag tycker inte det.

Hon – är en av mina favoritförfattare.
Boken – är lite för spretig och osammanhängande för min smak. Särskilt när jag vet att författarinnan kunde så mycket bättre.
Men föreställningen – kära nån vad Västanå Teater förvaltar det bästa ur romanen. Succé igen i vårt åskådargäng.

Stort tack, Stinnerboms och alla ni andra i Berättarladan.
Trivs.

### Ja, jag skrattade. Mer än vanligt i Västanås föreställningar.
### Ja, jag fick tårar i ögonen tre gånger.
### Ja, musikens rytm sitter fortfarande i kroppen när jag skriver detta.

Sven Liljecrona (Lars Qvarnström) lyfter sin älskade Maja Lisa (Margit Myhr).
(Foto: Håkan Larsson)

Text

Min blogg jubilerar I höst. Här är en formulering som jag fortfarande är nöjd med:

”En bra text är tid som suckar och ler.”

66 års skrivande tog det mig att korta ner den dit. Det är inte mycket för en text.

Bloggen?
Den fyller 10.

Frihet. Jäml…

Mitt i valrörelsen får jag lust att citera mig själv:

”Frihet. Jämlikhet. Broderskap. Systerskap. Rättvisa. Demokrati. Solidaritet. Humor. Kärlek. Hållbar omsorg om natur och kultur. … och då och då ett roat småskratt underifrån åt överheten.

Eller varför inte storskratt? De är så söta, de små näringsliven, när de kivas om grindslantarna i livet.”

Så skrev jag när jag startade bloggen för tio år sedan. Lite senare länkade jag till min serie om klyftorna i Sverige. De har ökat, kan jag meddela.

Ty det är fler än Åkesson som har pinkat in i det egna tältet.

***

Och ändå:
Livet som kunde vara så enkelt.

Frihet. Jäml…

Bland tallmoar och mördarhöjder

Jag fortsätter reka ny långrunda. 16,25 km blev den härom dagen. Fin bana med rejäl slakmota vid 11 km och en (för en 75-åring) skrattretande svårsprungen smal och knövlig lång mördarstig uppför vid 14 km.

Se kartan och nöjdkurvan nedan.

Årets finaste träningsrunda men jag vet en löpvänligare lösning vid 14 km. Nästa gång tar jag milbanebacken i stället. Ska jag inte vända på rundan också? Höjdkurvan över löprundan muttrar trött att det borde jag faktiskt. Brett och utför slår smalt, knixigt och uppför.

Efteråt ligger jag i badet länge och flämtar. Tänker på lyckan att över huvud taget kunna springa vid den här åldern. En gammal man som jag sprang förbi vid 7,5 km var lika lycklig han. 85 år gammal kämpade han ivrigt med sin stavgång söder om Sörtjärn.

– Vi får se om vi orkar hem.
– Dä årner sä.

### Ett särskilt tack igen till Karin Smedh som gjorde träningsprogrammet och till gymmet Hälsokällan i badhuset i Deje som gjorde styrketräningen möjlig.
### Då, när cancermedicinen krympt mina benmuskler och 16 kilometer hade varit en omöjlighet.
### Tack!

Trivs.

Version två av nya långrundan.

Höjdkurvan muttrar att jag borde springa rundan åt andra hållet.