Kärlek – Sida 2 – SVENSSONS SLÄNG

Text

Min blogg jubilerar I höst. Här är en formulering som jag fortfarande är nöjd med:

”En bra text är tid som suckar och ler.”

66 års skrivande tog det mig att korta ner den dit. Det är inte mycket för en text.

Bloggen?
Den fyller 10.

Frihet. Jäml…

Mitt i valrörelsen får jag lust att citera mig själv:

”Frihet. Jämlikhet. Broderskap. Systerskap. Rättvisa. Demokrati. Solidaritet. Humor. Kärlek. Hållbar omsorg om natur och kultur. … och då och då ett roat småskratt underifrån åt överheten.

Eller varför inte storskratt? De är så söta, de små näringsliven, när de kivas om grindslantarna i livet.”

Så skrev jag när jag startade bloggen för tio år sedan. Lite senare länkade jag till min serie om klyftorna i Sverige. De har ökat, kan jag meddela.

Ty det är fler än Åkesson som har pinkat in i det egna tältet.

***

Och ändå:
Livet som kunde vara så enkelt.

Frihet. Jäml…

Bland tallmoar och mördarhöjder

Jag fortsätter reka ny långrunda. 16,25 km blev den härom dagen. Fin bana med rejäl slakmota vid 11 km och en (för en 75-åring) skrattretande svårsprungen smal och knövlig lång mördarstig uppför vid 14 km.

Se kartan och nöjdkurvan nedan.

Årets finaste träningsrunda men jag vet en löpvänligare lösning vid 14 km. Nästa gång tar jag milbanebacken i stället. Ska jag inte vända på rundan också? Höjdkurvan över löprundan muttrar trött att det borde jag faktiskt. Brett och utför slår smalt, knixigt och uppför.

Efteråt ligger jag i badet länge och flämtar. Tänker på lyckan att över huvud taget kunna springa vid den här åldern. En gammal man som jag sprang förbi vid 7,5 km var lika lycklig han. 85 år gammal kämpade han ivrigt med sin stavgång söder om Sörtjärn.

– Vi får se om vi orkar hem.
– Dä årner sä.

### Ett särskilt tack igen till Karin Smedh som gjorde träningsprogrammet och till gymmet Hälsokällan i badhuset i Deje som gjorde styrketräningen möjlig.
### Då, när cancermedicinen krympt mina benmuskler och 16 kilometer hade varit en omöjlighet.
### Tack!

Trivs.

Version två av nya långrundan.

Höjdkurvan muttrar att jag borde springa rundan åt andra hållet.

Krav: Du ska kunna läsa både termometer och forskarrapporter

Jo jag vet. Snart är det val.
För mig väger de två K:na tyngst när jag väljer.

KLIMATET. Den viktigaste frågan av dem alla får alldeles för lite uppmärksamhet även i denna valrörelse. Jag fattar inte varför.

Naturvårdsverket har fattat:
”Den klimatförändring som idag äger rum är mycket påtaglig:
Jordens medeltemperatur torde inte ha varit så hög som nu på cirka 125 000 år.
Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären har stigit till nivåer utan motsvarighet under åtminstone de senaste 800 000 åren, vad gäller koldioxid är koncentrationen högre än på miljontals år. Koncentrationen av koldioxid är idag ungefär 50 procent högre jämfört med förindustriell tid, i första hand till följd av förbränning av fossila bränslen och i andra hand på grund av förändrad markanvändning.”

Alltså röstar jag på ett parti som kan läsa både termometer och forskarrapporter.

KLYFTORNA. Senaste undersökningen visar att det gick 102,8 städare på en av de 50 högst avlönade börsbolagsdirektörna, sett till inkomsten år 2024.

LO har undersökt:
Snittinkomst för storbolagsdirektörerna är 2,8 miljoner i månaden. Det motsvarar 77 industriarbetarlöner.
1980 tjänade den ekonomiska eliten motsvarande 9 industriarbetarlöner.

Alltså röstar jag på ett parti som vill minska klyftorna.

Tidö går bort
Nu vet du vad som avgör mitt val. Sedan är förstås kulturpolitik, välfärdsfrågor och solidaritet viktiga. I det Sverige jag längtar efter visar staten inte ut 78-åriga tanter som bott här en halv mansålder. Jag kräver av min förtroendevalde att hon eller han ska känna att alla människor är lika mycket värda. Känna sa jag.

Tidö går bort.
Mer säger jag inte, det är ditt val.
Men han heter Håkan och bor i Karlstad.

Foto: Inger Nilsson

Hon är alldeles underbar

Jag förstår om inte alla är intresserade av att läsa om mina långpass med löparskorna.

All respekt för det.

För mig handlar de rapporterna om fem saker:

– Lyckan, alltid löplyckan. Fot framför fot, andning som ökar, puls som hänger på, tankar som börjar flöda.

– Den förunderliga känslan när man vid 75 års ålder fortfarande KAN springa och dessutom långt.

– Glädjen över att ha vunnit över diskbråcket från 2001-2008 och cancern 2022-2023. Tack fina sjukvård.

– Återvändandets förvånade sinnesrörelse när benmuskler och ork sakta börjar komma tillbaka efter tre års cancermedicinering. De pillren och sprutorna räddade mitt liv men tärde på muskler och uthållighet.

– Stönigheten. Tack gymmet i badhuskällarn i Deje (kram älskade bencurl, vill du gifta dig med mig?). Tack alla korta träningsrundor de senaste åren. Tack härligt envisa gener från Västmanlands gärden, Trossnästraktens och Gravas smedjor och byggnadsställningar samt Tyngsjöskogarnas finnsvedjor.

Jag börjar fundera på att återuppliva min gamla fina söndagsrunda från 1990-talet.

Hon är lång, seg och alldeles underbar.

### Stönig betyder envis.

Ett bra tag

Jaså är det val den 13:e september.

Bra. Jag har inte ändrat mig. Fortfarande är det de två K:na som är viktigare än allt annat:

Klimatet.

Klyftorna.

Klicka gärna på länkarna ovan. Framför allt: välj ett parti som bryr sig.
Det skulle vara så roligt om planeten bleve rättvisare och beboeligare ett tag.

Ett bra tag.

När vi tog semester så dä så

Senior? Pensionär? Kompledig?
Strunt i vilket, nu har vi i alla fall tagit semester i tre dagar. Nån rättvisa ska det vara.

Hem varje kväll, ny bilutflykt nästa dag.
Resmål: Karlstad, Munkfors-Brunskog, Bjurbäckens slussar.

Trivs.

Lena Cronqvist på Värmlands Museum, Karlstad.

Hans Westlund på Laxholmen, Munkfors.

Fröken Ruths Café, Munkfors.

Gammelvala, Brunskog.

Gammelvala, Brunskog.

Bjurbäckens slussar.

17 juli

Ensam hemma några timmar i värmen. Ligger och tänker i tomtens svalaste skugga, hammocken.

1.
Blev livet som jag tänkt mig?

Nej.
Bättre.

2.
Somnar.

Spring. Tänk.

Varför är det så roligt att springa? Det funderar jag mer och mer på, ju äldre mina ben blir.

Visst, en gång i tiden räddade löpningen förmodligen livet på oss. Den och sammanhållningen. Sprang ifrån lejon och tigrar gjorde vi ju inte men däremot kom vi i kapp en och annan hjort om de uthålligaste av oss hade fri sikt länge nog.

Jag tror vi är skapta för att röra på oss. Gå långt, gå snabbt och ibland springa. Allra helst såpass intensivt att kroppen börjar producera trivsel, endorfiner och eftertänksamhet.

Bra eftertänkarställen
Jag tänker så bra när jag kommer till nedförsbacken bortanför skidåkarbron vid vår friluftsgård, ungefär. Tänker ännu bättre när jag når krönet på backarna ovanför Haget.

I dag tänker jag på hur jag fått se röd glada för första gången i Sverige i år. Vid tre olika lokaler dessutom.

Jag tänker på två djupingar jag pratade med härom dagen.

Jag tänker på en lång text som en vän funderar på att be mig skriva. Få se nu, om jag börjar essän med en fråga. Sedan svarar jag länge på frågan. Sida upp och sida ner, fakta, personliga noteringar och historier.

Nu. Nu är det uppförsbacke igen. Spring kropp, klockan går. Du blir inte yngre.

Spring.
Tänk.

Söndag 11 juli 2026. Backen innan högsta punkten på femman vid Sisugården, Forshaga. Sol och 25 grader varmt i skuggan.

Bloggaren reser västerut

Några noteringar från en resa i västerled:

### Det är vackert med konfirmationer. Den här gången är vårt barnbarn Arvid en av de unga i vit kåpa där framme.

### På min tid skulle ingen ung ledare vågat höja en skylt i kyrkan med texten ”Applåder!”. Vi ler och applåderar villigt.

### Jag är fortfarande fascinerad över att främmande damer från södra Värmland och ner till norra Halland spontant ropar ”Bra kämpat!” åt mig när jag springer uppför backe. Hur har de samordnat det ordvalet?

### Allsången i Åbybergsparken i Mölndal blev succé i år igen.

Jag är stolt över våra barn. Allihop. Jag är stolt över våra barnbarn med. Allihop. Till exempel Ludvig, 19, när han står med mikrofonen i hand och får oss alla att sjunga om kappsegling och egen måne. Eller när han själv river av ”Under en filt i Madrid” så applåderna dånar.

Till sin hjälp med att leda allsången har han även i år musikalartisten Elin Ljungberg från Hagfors. I höst medverkar hon i Säffleoperans uppsättning av Änglagård. Efter att vi hört henne sjunga säger jag bara:
– Åk dit.