Mediedjungeln – Sida 23 – SVENSSONS SLÄNG

Den estetiken har vi sett förr

I går hamnade jag i en minidiskussion om estetiken bakom alliansledarnas gruppfoto, det som ligger ute på deras gemensamma webbplats. (Här kan du läsa mitt inlägg om fotot).

Varför är det när jag är som elakast besökarna strömmar in?
Det får jag fundera på under veckan.

Det mesta jag vill ha sagt om det kalla fotot står i lördagens inlägg. Inklusive tillägget, som är hämtat från en facebookkommentar jag gjorde till ett par vänner jag gillar. Här nedan är en bild från en annan tid, för att visa vilken bildsyn och människosyn alliansfotot påminner mig om.

FOTOT påminner mig om nå’t, sa jag. Inte deras politik, inte deras utseende. Fotot som visar vilken bild Alliansen vill ge av sina ledare.

Bilden från förr som jag kom att tänka på är en detalj av en större propagandaaffisch. Klicka om du vill se hela affischen. Varje tid har sin bildsyn och propagandaestetik. Varje ytterlighet med. Ibland sammanfaller de. Förstår inte alliansens kommunikatörer vad gruppfotot de format liknar?

Ibland är det bäst om vissa tiders bildspråk inte återkommer.

Klicka om du vill se hela bilden.

Fyra ödlor under maskerna?

Jag skriver inte ofta om dessa fyra. Det bubblar upp så mycket vrede, så mycken trötthet, så mycket förvåning över Sverige inom mig, om jag gör det.

Då – dyker gruppbilden upp i mitt flöde. Någon har skrivit en lysande text om alliansledarnas safari till Husby och lånat just det fotot.

Titta på bilden. Klicka på min konturteckning så förstår du vad jag menar, länken går till originalfotot.
Se på deras ögon.

Varför kommer jag att tänka på det ansiktsuttryck som medlemmar i en sekt får, innan de avprogrammeras?
Varför kommer jag att tänka på den gamla tv-serien V, där det förekom utomjordingar som var ödlor under människomaskerna? Människoätande ödlor.
Varför kommer jag att tänka på nedskärningar, pengar till redan rika, folkförakt?

Varför lägger någon ut en så förfärlig bild på sin officiella webbplats?
Vad säger det om Sverige år 2016?
Vad vill den berätta?

Klicka nu. Här.
Se upp så de inte tar av sig maskerna.

### Det är inte de fyra personernas utseende jag skriver om. Det är utseendet på BILDEN. Blickarna, ansiktsuttrycken, kroppsspråket.
### Jag förstår inte de kommunikatörer som släppt igenom bilden, inte dem själva heller om de sett den.
### Politiken behöver fler kvinnor. Det är bra att tre av alliansens partier har kvinnliga partiledare. Men fundera över vilken bild av politiker det här fotot ger. Själv tycker jag det är fint om vi alla får vara människor, inte opersonliga isskulpturer. Det mår både politik och mänsklighet bäst av.

Ni borde skämmas

Enkät i VF om förskolepersonalens arbetskläder.

Du vet hur det är med kommunenkäter till tidningarna. Eller, det kanske du inte vet nej. Det är ett skitjobb för den journalist som ska göra enkäten. Alltid är det några som krånglar och låter bli att svara, eller så svarar de på en annan fråga som är lättare att motivera.

Journalistiskt skitjobb men bra läsning när sammanställningen väl är tryckt. Sedan kommer korrigeringarna.

Här följer en sådan korrigering från signaturen Arg skattebetalare. Vad är det för en djuping som har svarat för Forshaga kommuns räkning i Värmlands Folkblad den 2 maj, på frågan om huruvida förskolepersonalen får arbetskläder? ”Opersonliga ytterkläder att låna” står det. Vad innerst inne i glödheta är det för sorts kläder? Bär min kommuns politiker personliga kläder de, kanske tjänstemännen med, men förskollärarna i barnkommunen får dra på sig ett opersonligt plagg? Hur är det plagget knäppt?

Hela svaret är knäppt, märker ni inte det?

Lilla och stora surheten
Förlåt, men ibland blir en sur. Det första jag som mångårig make till en förskollärare blir sur på är att ingen enda i förskolepersonalen tycks känna till dessa opersonliga plagg som de har rätt till. Det är den lilla surheten. Den stora surheten är denna eviga genusfråga.

Kan någon politiker i barnkommunen Forshaga eller andra berörda kommuner ärligen förklara för mig och sin personal vad det är som gör att gatukontorets folk får arbetskläder men inte förskolornas personal?

Om ni inte vill erkänna det ens för er själva, så kan jag avslöja hur ni tänkte. Det beror på att de som sköter gatorna har snopp, tänkte ni. Och då är det ju skillnad.

Ni borde skämmas.

Mycket dumt sa du, men du fick

Folk

Folk är fina och bra, det är en del personer jag inte tål.

Personer

Personer som säger ”Det får man inte säga i det här landet” har dålig hörsel.

Vi andra hör att det hörs. Du sa’t ju nyss. Du hörs. Du fick. Mycket dumt sa du, men du fick.

Personer som kallar andra för PK har god självinsikt. Innerst inne vet de att deras egna idéer inte är helt korrekta. Deras stämpel vänder inåt.

Personer som pratar om åsiktskorridorer har skapat dem själva genom att stänga dörrarna efter sig.

### Den här våren är jag ofta ute och går med kikare och öron beredda.
### En som hörs kallas dry-fågeln: ”tidiga vårdagar hör man ofta fåglarnas lockläten från träden: ’drschyrs'”.
### Dry – är det inte en till som säger så?

Fräck polis lurade reportrar

”Kolla aldrig en nyhet, för då spricker den.” Var det inte så vi brukade skoja som unga, när vi ville verka garvade reportrar?

Nu har jag själv åkt dit. Läs det här gamla inlägget först:

Det stör mig att det stör mig men det är en polis i Värmland som säger till polisreportrarna att vissa stölder är fräcka och då skriver de det i tidningarna, ”En fräck stöld” skriver de om just de stölderna, fast min farmor har sagt att alla stölder är fräcka och det som stör mig är att polisreportrarnas tidningar har en förfärlig människosyn, i alla fall just då när de tycker att ibland är det inte alls fräckt att ta saker från folk.

Ibland är det inte fräckt. Det är ju det de skriver.

Vissa mornar tänker jag att jag ska mejla och be redaktörerna prova att byta ut stölden mot något annat brott, så kanske de ser själva. ”En fräck våldtäkt”. ”En fräck mordbrand”. ”Ett fräckt mord”. Då syns det, va’?

Vi har för många poliser som journalistlärare, ska jag skriva. Sedan ska jag ringa länsjournalistmästaren och göra en anmälan. ”Missbruk av tjänstevapen”, ska jag kalla det.

Fräckt.

## Den 19 april 2012 publicerade jag inlägget ovan. Nu hittade jag det och fick lust att återanvända texten.
## Inget har ju ändrat sig.
## I sista stund kollade jag. Då HADE de ändrat sig. Ridå.

Kamp lönar sig.

Förbjuden frukt på torget?

Jag är för en stark upphovsrätt. Jag tror inte på stöld som metod. Dessutom har jag delvis försörjt mig tack vare just upphovsrätten i många år.

Fast – är det verkligen klokt att bestämma att offentliga konstverk får avbildas i papperstidningar men inte på nätet? Utan ersättning, vill säga. Hur långt ska detta gälla?

Den här bloggen får alltså inte avbilda fredsgudinnan på Stora torget i Karlstad, där hon bryter soldatens svärd och sätter foten på hans huvud. Hur är det med bilden ovan, gills den? Är den ett eget självständigt verk och alltså lovlig?

Jag gör inte narr av upphovsrätten.
Jag är bara förvirrad över beslutet. På 1970-talet skulle vi ha uttryckt det så här på torget, på bred kallstadialekt:

– Men va’ bli’lä?

Bra chemtrailskor

Beviset.

Bästa sättet att frakta ner ett par stickade sockor från övervåningen är att ha dem på sig.

Bästa sättet att inte bli orättvist rik är att skapa ett rättvist samhälle.

Bästa sättet att bli av med en tryckande känsla kring urinblåsan är att göra som de gamla grekerna.

Bästa sättet att komma på någon bra formulering är att hålla på så här bloggandets flödesskrivning där pennan aldrig får lämna papperet förr eller senare dyker det upp en lysande formulering eller går åt skogen men du har fått mjuka upp hand och tanke och visst är det synd att alltför många har gått på myten om …

Bästa sättet att renovera en myt är att skrika att den inte får sägas i detta land, att media lägger mörkret på, locklägger. Då vaknar konspirationsteoristerna, chemtraillöparna, desinformatriserna. De är så envist resistenta, motståndskraftiga likt bakterier som blivit uppfödda på penicillin. Skriker du att solen går upp i väster, havsvatten smakar pepparmint och månen är en ost, men att detta icke får sägas, så tror de vartenda dugg eftersom det inte får sägas. Inte i hela landet får det yttras.

Då är det sant.

Tror att PK:s lägger soda i maten. Tror på bonsai-katter och Bermudatrianglar, tror att folk får mask i magen om de äter snö, tror att fåglar exploderar om de äter bröllopsris, tror att Red Bull ger dig vingar (ja, jag menar dig!) och tror att Mark Zuckerberg håller på och delar sina miljarder med var och en som någon gång nyttjat hans Facebook.

Tror att Jimmie Åkeson en gång sa ett ord som var sant.
Innan han också fick soda i maten.

Bra chemtrailskor bör ha en kraftig ovansula.
Köper du två får du färskpressad foliehatt.

Men den får man inte sälja i det här landet.

Du vet väl varför det heter Mello?

Att bo i Sverige och klaga på vädret är som att springa Lidingöloppet och sms:a hem att det är backigt.

I förrgår var det Mello, i går var det Konsumstämma, i dag är det 2-dag och där har du berättelsen om Sverige. Det är inte fri falukorv varje dag. Ibland är det köpta chips eller vesna Varma koppen.

Du förstår, Lidingöloppets banprofil är som en grundkurs i kvartalskapitalism. Konjunktur ner, konjunktur upp, fort ska det gå och nerförsbackarna är värst. En gång föll jag handlöst och skrapade hela fronten.

Blog i bägge hannflatera.

Att bo i Sverige den 14:e mars är att för en gångs skull år 2016 ha en gemensam berättelse i fikarummet, som inte handlar om vädret.

– Titta’ ru på’t?
– Ja.
– Först tatuerer di sej. Sen ser hele Mello ut som en laserklinik.
– Du vet väl varför det heter Mello?
– Nej.
– För att mellanakten är bäst.

När har de tänkt sluta undra?

Världen är full av folk som ”inte vill dö nyfikna”.
Det är deras val. Själv vill jag vara vetgirig ända in i kaklet.

När har de tänkt sluta vara intresserade? Direkt efter bröllopet? Första måndagen efter att de fått tillsvidareanställning? Samma dag de fyller 65?

Det är jag nyfiken på.

### … eller vetgirig, frågvis, förveten, forskande, intresserad, undrande, snokande, alltför intresserad – om du så vill.
### Inte kan jag sluta med det. Hur skulle det gå till? Jag VILL veta mer.

Förmiddag i folkhemmet

Personerna på bilden har inget samband
med Mora-Nisses vallningar 1945.

Första söndagen i mars. Enda dagen på året då vi kliver direkt ur sängen och till tv-soffan. Pyjamas och morgonrock på, frukost framför teven, så småningom förmiddagskaffe.

Vi vill se starten. Sedan blir det spännande att se vem som tar ledningen och därefter brukar det vara en hel del bilder på andra deltagare än eliten, vi kanske känner någon, och snart är det en som åker med i täten ett tag och refererar och, tja, vi blir sittande till långt efter segerintervjun.

Vi gillar den sändningen.

Egentligen ska det vara Sven ”Plex” Petersson. Han ska börja söndagen med ”Gomorron gomorron från Berga by” och sedan ska han måla upp den färgrika bilden av startfältet för ett folk med svartvita apparater. Före honom skulle det vara Sven Jerring i en radio med vibrerande ljusbrunt tyg – och Hilversum som en av stationerna vi kunde höra brusa. Någon gång ska jag ta reda på var detta Hilversum ligger.

Fast det var långt innan moped och därav följande äktenskap.

Vi sitter här i dag med, för jag fick ju den välsignade mopeden. Plex saknar vi fortfarande och förr eller senare kommer jag att berätta för min fru om när segraren fick stanna och valla om. Tre gånger.

Den har hon aldrig hört förut.