Arbete – Sida 29 – SVENSSONS SLÄNG

Fortsätt smälta inlandsisen

Hur kan vi på bästa sätt ta emot folk som behöver oss och som vi behöver? Den frågan borde svenska partier ha tagit itu med för 30 år sedan. Invandringen kallar vissa det, integrationen säger andra.

Jag säger välkomna, ge möjlighet.
Vårt land är stort.

Deras fel
Sakta spricker Sverige och djupt nere i dunklet i klyftan ropar mörkermännen. ”Är du otrygg?” ropar de. ”Är du orättvist behandlad? Har du blivit av med jobbet, är din bygd nedlagd?”

Sedan ljuger de oss en månghundraårig ramsa. Lögnen handlar om syndabockar, hela folk av syndabockar. ”Allt är deras fel” ropar de och pekar finger. Det är bortåt grannbyn de pekar. Bortåt Väse. Bortåt andra sidan Kilsbergen. Bortåt Europa eller Rumänien eller vad det heter. Där borta, där bor folk som inte pratar som vi. Folk som inte ser ut som vi. Det är deras fel. Här på trakten är vi ofärgade. Varenda en här i socknen är färglös, grisskärt är ingen färg. Inte sitter vi på gatan och fryser.

”Allting är deras fel!” gapar mörkermännen. ”Allt dumt ni kan komma på och mycket mer ändå”. Folk som flydde från kriget i Jugoslavien. Folk som flydde från kriget i Irak. Folk som flyr från kriget i Syrien. Romer. Judar. Folk med z i namnet (om dom inte spelar i dansband).

Deras fel är det.
Allting är deras fel, nageltrånget också.

Arbetslösa när jobb behöver göras
I många hundra år har mörkermännen ropat. Själva var de alltid här ”först”. På varje bergsknalle, i varje dal, var de ”först” fast samerna var före. Själva har de alltid talat ”rätta ursvenskan”, fast språket ändrar sig hela tiden och en gång kom hit som anhöriginvandrare, det med.

Det finns inga syndabockar. Ramsan var lögn från början. Vi behöver ropa andra ord. Ett särskilt vackert ord kom också invandrande söderifrån. Det ordet heter solidaritet. Solidariteten behöver röster som ropar vackra ord.

Vi behöver bli klokare på att välkomna de nya hit och fort ge dem möjlighet till språk och arbete. Det är vansinne att stänga inne medmänniskor i sysslolöshet när Sverige är fullt av jobb som behöver göras. All arbetslöshet är korkad och bevisar att något är fel. Vi försörjer varandra men den ene sliter kroppen av sig på att arbeta medan den andre sliter själen av sig på att inte arbeta.

Överallt finns jobb som behöver göras.
Att se det.

Sämsta sortens klasskamp
Sakta spricker Sverige och djupt nere i dunklet i klyftan ropar mörkermännen. De vill ställa fattig mot fattig. Fall inte i den fällan, det är den sämsta sortens klasskamp. Sparka nedåt är fegt. Gör om och gör rätt. Det finns en bättre analys.

När isen smälte kom människan hit. Hon är välkommen. Det finns massor att ta itu med. Kom så gör vi det, kom så fortsätter vi smälta inlandsisen.

Hurra!

Skönt att mitt län har två morgontidningar. Här är två glädjeämnen från i dag:
VF-ledarstick: SD:s obehagliga människosyn
VF-ledare: Ta vara på kompetensen

Mejl om att bli vuxen

Funderar på att göra om lite i trädgården när jag blir pensionär.

Vuxenvarning. Jag har skickat ett mejl till Pensionsmyndigheten.

Min kära vän har inga problem med att förstå det orange kuvertet. Inte några andra kuvert som dimper ner till mig heller, fastän jag haft fler arbetsgivare och uppdragsgivare än det finns villor på vår gata.

Så himla besvärligt är det inte. Inte sedan jag väl skaffade e-legitimation och gick in på Min pension och tittade. Men vi har ett bedrövligt pensionssystem.

Jäkla fondmicklare.

Fem pocketböcker
Visst ser vi en del roliga poster när vi klickar fram listan över pensionsinstitut. Från ett av dem kommer jag att få 253 kronor i månaden. Livslångt. Det är vad några år som journalist i Småland skrapade ihop åt mig. Heja Vaggeryd, heja Klostergatan i Jönköping, heja Esplanaden, Huskvarna. 253 kronor är inte att förakta. Det får jag fem färska pocketböcker för, om jag cyklar till stan och köper dem. Eller väldigt många cykelturer ner till vårt prima bibliotek, där läsningen är gratis. Då kan jag fika på hemvägen och ta en tur i skogen efteråt.

Fikar jag hemma blir det rena förtjänsten.

Från en annan givare får jag 517 kronor i månaden, livsvarigt. Det är för åren på Statens Räddningsverk. De pengarna ska jag köpa filmjölk för, en insats som varit livräddande förr i detta hushåll. Räcker de till müsli också och en släktforskningscirkel?

Väldigt kluven
När jag skriver detta är det 199 arbetsdagar kvar, med semestern borträknad. Säg ingenting till chefen, han kan tro att jag är trött på jobbet och det är jag inte. Tvärt om. I själva verket är jag väldigt kluven. Lever jag den 12 januari 2016 så kommer det att kännas konstigt att inte gå till jobbet. Det är en tisdag. Vi brukar jobba på tisdagarna i vår släkt.

Mina trivsamma arbetskamrater.
Mina viktiga arbetsuppgifter.
Mitt kära höj- och sänkbara ståbord.
Min trådlösa mus.

Sista kalendern
Vem ska jag sedan prata strunt med vid förmiddagsfikat? Vem ska lära mig allt roligt? Vem ska jag tvinga att lyssna till de sju anekdoterna från min levnad?

Jag fick ett vänligt svar från Pensionsmyndigheten. En trevlig kvinna där tycker absolut att jag kan sluta jobba mitt i månaden, dagen innan jag fyller 65. Om jag vill. Fast själva pensionen betalar de ut månadsvis, den delar hon inte på.

Jag har börjat på den sista arbetsalmanacka jag tänker använda i mitt drygt 40-åriga arbetsliv. De sista dagarna i januari 2016 kör jag på frihand.

Det, mina barn, kallar jag vuxenvarning.

Skrivarlärdom nr 60-68

Någon vecka innan angreppet på Charlie Hebdo i Paris den 7 januari 2015 skrev jag ner de 50 första skrivarlärdomarna, fast de publicerades efteråt. Råd nummer 43 handlade om satir. Då visste jag inte hur aktuellt det skulle bli. Här är några fler tankar kring denna viktiga konstform. Kämpa!

Skrivarlärdom nr 60
Försöker du skriva satir? Bra, det behövs. Många som skriver är alldeles för snälla och humorn kan vara ett utmärkt vapen. Storskrattet underifrån är svårt att försvara sig mot. Tänk på att om din satir ska fungera måste du utgå från läsarnas referensramar. Det var lättare när Sverige bara hade en enda tv-kanal, alla tittade på allt och alla läste någon dagstidning.

Skrivarlärdom nr 61
Ska du titta på franska satirteckningar? Titta med franska ögon, inte svenska. Satiren verkar alltid i en tradition.

Skrivarlärdom nr 62
När satiren är som bäst fungerar den i alla länder.

Skrivarlärdom nr 63
Det är lättare att göra god satir i ett samhälle med djupa klyftor och egenmäktiga makthavare som gömmer sig bakom låsta portar och dubbla lager livvakter och pressekreterare.

Skrivarlärdom nr 64
Så det ska nog inte bli så svårt.

Skrivarlärdom nr 65
Du tror väl förresten inte att det bara är politiker som har makten i världen?

Skrivarlärdom nr 66
En plump text med tydligt mål är alltid trevligt.

Skrivarlärdom nr 67
Ett elegant värjstick med pennan är det bästa fredagsmys jag vet.

Skrivarlärdom nr 68
Sikta uppåt. Jag säger som Gösta på min ungdoms sågverk: ”Harru nônsin sett e’ bräe som ä’ bullerskadad? Den dan får vi arbeterskydd”.

Gösta på rikssvenska:
Har du någonsin sett en bräda som är
bullerskadad? Den dagen får vi arbetarskydd.

Fler lärdomar:
Skrivarlärdom nr 1-50 Skrivarlärdom nr 51-59

Förunderliga 40 år

Vaknar med skrivlust och inser att det är jubileum. Nu har jag levt på pennan och tangentbordet i 40 år. Förunderligt. Att få syssla med något så roligt och få betalt för det.

Tack bokstävlar.
Tack läsare, lyssnare och tittare.

I morgon ska det handla om risk och inte vilken risk som helst.
Satirisk.

Hållning.
Vassa sidan upp.

Fotnot: på den här adressen får jag inte betalt,
tvärtom, bloggen kostar mig tre kronor om
dagen men de betalar jag med andra ord.

Skrivarlärdom nr 51-59

Jag fortsätter att samla mina lärdomar. Börjar inse att det är för mig själv jag gör det.

Skrivarlärdom nr 51
Stryk alla småord och tomgångsord. En del kommer du att sätta tillbaka men innan dess har du blivit förvånad över hur många ju, alltså och så texten klarar sig utan.

Skrivarlärdom nr 52
Stryk alla adjektiv. Det är orden i ramsan: Adjektiven sen oss lär, hurudana tingen är. Vi har redan en Ranelid, det räcker.

Skrivarlärdom nr 53
Stryk alla ord som ber om ursäkt. Varje text som inte handlar om obeslutsamhet blir starkare utan väl, ganska, lite, rätt och smått.

Skrivarlärdom nr 54
Stryk alla förstärkningsord. Fundera över att mycket kan fungera som en försvagande förstärkning. En mycket elak människa. En elak människa. Vilken beskrivning är kraftfullast?

Skrivarlärdom nr 55
Döda dina älsklingar. Det kan vara en romanbörjan du blivit alltför förälskad i, ett uttryck som bara du själv tycker är roligt, en skruvad metafor. Döda!

Skrivarlärdom nr 56
Berätta inte, visa. Ja, det är Hemingway som brukar få äran för uttrycket. Don’t tell ’em, show ’em. Gör det. Det är inte gestaltning att skriva Vi plockade blommor på ängen. Visa vilken äng, vilka blommor och vilka färger och dofter.

Skrivarlärdom nr 57
Följ inte alla regler som beskäftiga gubbar hittar på i sådana här listor.

Skrivarlärdom nr 58
Gör dina egna regler.

Skrivarlärdom nr 59
Bryt mot dem.

Fler lärdomar:
Skrivarlärdom nr 1-50 Skrivarlärdom nr 60-68

Skrivarlärdom nr 1-50

Än är jag inte färdig författare men lusten att skriva vet jag en del om. Här är några erfarenheter som skrivare och skrivkursledare. Använd dem på ditt sätt.

Skrivarlärdom nr 1
Det är roligt att skriva.

Skrivarlärdom nr 2
Ibland vattnas det i munnen, ibland ger det gåshud.

Skrivarlärdom nr 3
Ska det vara någon nytta med orden räcker det inte att de är roliga och knottrar ditt skinn. De behöver ett syfte.

Skrivarlärdom nr 4
Bestäm vem du skriver för och vad du vill ha sagt.

Skrivarlärdom nr 5
Vill du att någon ska läsa din text? Försök få den publicerad.

Skrivarlärdom nr 6
Inget svar är också ett refuseringsbrev.

Skrivarlärdom nr 7
Säg aldrig till en författare på en fest att hon refuserat en av dina noveller till sin tidskrift.

Skrivarlärdom nr 8
Att få en dålig text publicerad är sämre än att få den refuserad.

Skrivarlärdom nr 9
Det finns inte mycket som slår upplevelsen att se sin text i tryck och vara nöjd med den.

Skrivarlärdom nr 10
Läs, läs och läs. Där har du din bästa lärobok.

Skrivarlärdom nr 11
Ett personligt språk kommer ur personliga erfarenheter.

Skrivarlärdom nr 12
Allt är material.

Skrivarlärdom nr 13
Alla kan bara inte förvalta det.

Skrivarlärdom nr 14
Det är ett tvång att skriva.

Skrivarlärdom nr 15
Det är en lust att ha det tvånget.

Skrivarlärdom nr 16
Skriv, skriv, skriv. Ingen idrottsman blir bra utan att träna. Ingen skrivare heller. Du ska svettas, det ska ta emot ibland. De benådade ögonblicken kommer men de kommer inte av sig själv.

Skrivarlärdom nr 17
Det är bara överdrivet romantiska romantiker som är emot skrivarkurser. Alla vi andra vet att teknik går att träna och entusiasm att väcka, i idrott såväl som i litteratur. Talang är medfödd men det litterära kunnandet faller inte från himlen, det kräver arbete och inlärning. Stefan Holm kunde inte hoppa höjd när han föddes

Skrivarlärdom nr 18
Träna gärna i grupp, skrivarkurser är bra för de flesta med öppet sinne. Det är nyttigt att försöka analysera andras texter och formulera sin syn. Ditt eget skrivande är ändå till sist en ensam process. Arbetet måste du utföra själv, språket kan ingen annan skapa åt dig.

Skrivarlärdom nr 19
Om skrivarkursen slutar med att alla skriver lika har den misslyckats. Då har ni varit dåliga deltagare.

Skrivarlärdom nr 20
Bästa sättet att undvika att härma andra är att läsa många.

Skrivarlärdom nr 21
Ha alltid block och penna på nattduksbordet. Kommer du på en formulering strax innan du somnar? Skriv ner den direkt, i morgon bitti har du glömt den.

Skrivarlärdom nr 22
Lär dig anteckningsprogrammet i mobiltelefonen. Det är också en bra plats för snabba noteringar och långsamma eftertänksamheter.

Skrivarlärdom nr 23
Här borde jag skriva något vackert om Moleskinblocken i mitt liv. Inget ger sådan lust åt skrivandet, hur kär jag än är i den 11-tums MacBook Air, 0,3-1,7 centimeter tjock, som stundom sover mellan mig och min fru när jag vaknar.

Skrivarlärdom nr 24
Bokstäver och ord är ingen medicin men ibland kan de lindra och läka. Att formulera frågan är början på en lösning.

Skrivarlärdom nr 25
Det finns folk som tror att en dikt inte kan stoppa ett besprutningsplan, stänga ett kärnkraftverk eller minska klyftorna i ett samhälle. De har fel.

Skrivarlärdom nr 26
Det kan gå.

Skrivarlärdom nr 27
Annars skulle inte så många diktatorer i världen vara rädda för att släppa kulturen fri.

Skrivarlärdom nr 28
Orden har gett mig massor med vänner och fått några få att bli fly förbaskade på mina tankar om rättvisa och solidaritet. Borde det ha hindrat mig? Nej.

Skrivarlärdom nr 29
Det är det viktigaste kravet på dina ord. De ska stå fria, utan annat uppdrag än det du själv ger dem.

Skrivarlärdom nr 30
Ibland får jag mothugg. Det är alltid lärorikt. Ibland ligger jag i fosterställning och mår illa av det, ibland stärker det mig i min vrede över orättvisorna och dumheten.

Skrivarlärdom nr 31
Ibland ger mothugget mig en djup funderare. Efter något dygn får det mig att försöka förena min egen tes och den andres antites till en syntes. Varje gång det händer blir jag mest förvånad själv.

Skrivarlärdom nr 32
Den trettioandra lärdomen är inte nedtecknad än. Jag har den på tungan men vänta, nu måste jag åka till jobbet. Jag återk…

Skrivarlärdom nr 33
Jag har jobbat 15 år på ett mellansvenskt kommunalt bolag, fem av de åren som medelmåttig chef på mellannivå. Tänk vilka medelbra romaner jag skulle kunna skriva utifrån de erfarenheterna. Jag tänker på processkartläggningen av den interna informationen. Jag tänker på frågan om åt vilket håll öronen ska vändas på kaffekopparna i skåpet i fikarummet. Tänk att äntligen få avslöja vem öronen är viktiga för.

Skrivarlärdom nr 34
Nej visst nej.

Skrivarlärdom nr 35
Kopiatorrummet på våning tre och lilla konferensrummet på våning två låter inte alltför upphetsande som litterära miljöer. Inte mitt höj- och sänkbara skrivbord heller, fastän det är vinklat åt fel håll jämfört med alla de andra skrivborden.

Skrivarlärdom nr 36
Blev du lurad nu? Allt är material sa jag. Seriösa nattliga arbetsmöten på konferenshotell en kilometer bortom länsgränsen, för att färdigställa processkartor över interninformationen i företaget? Det kan bli hur läsvärt som helst, särskilt om du försöker skildra processen i processen. Den som handlar om hur en från början skeptisk gammal murvel långsamt börjar tycka att processmumbojumbot faktiskt kan vara matnyttigt, rätt använt. Ge mig ett Gant-schema och jag ska byta biljettmaskin i varenda gult fordon i hela mellansverige. Ge mig en exakt processkarta och jag ska förklara för vilken stöt som helst… asch, vi tar det sen.

Skrivarlärdom nr 37
Allt är material men alla vill inte använda allt. Är du av den snälla sorten så undviker du nyckelromaner. De elaka får göra på sitt sätt. Det går att vara ärlig och intressant även på påhittarsättet.

Skrivarlärdom nr 38
Hur du än gör kommer någon att känna sig utpekad. Jag skrev om en trevlig tjej med fotbollslår en gång för många år sedan. Då tog en helt annan flicka åt sig, tre mil norrut. Det grämer mig än.

Skrivarlärdom nr 39
Den upplevelsen är också material.

Skrivarlärdom nr 40
Fundera över skillnaden mellan att vara privat och personlig.

Skrivarlärdom nr 41
Kåsören Ingemar Unge skrev en gång att man inte ska använda sin text till privata vendettor, inget trams om sura expediter eller kypare. Tidningen är en för stark kanon.

Skrivarlärdom nr 42
Ingemar Unge har rätt. Det är bara små människor som hämnas via spalten.

Skrivarlärdom nr 43
Gör dig större än så. Du har inte skaffat ditt språk för att sikta på småfolk. Satir ska riktas snett uppåt. Åt andra hållet kallas det folkförakt. Varenda dag ser jag exempel på skrivare som inte fattat detta enkla.

Skrivarlärdom nr 44
Tror du texten är klar? Då är det dags att låta någon med distans läsa den, själv är du för nära den.

Skrivarlärdom nr 45
Enklast är att be någon annan läsa. Vill du inte det? Då får du låta den ligga till sig i datorn eller byrålådan ett tag innan du själv hinner få den rätta distansen.

Skrivarlärdom nr 46
När du skriver ska du älska din text, allt är bra, allt är möjligt.

Skrivarlärdom nr 47
När du tittar på den kritiskt efteråt ska du älska rödpennan och delete-knappen. Det är inte ditt urtagna hjärta du håller i din hand. Inte än. Än är det bara arbetsmaterial.

Skrivarlärdom nr 48
Läs texten högt. Då hör du.

Skrivarlärdom nr 49
Skriv.

Skrivarlärdom nr 50
Skriv om.

Talar vid nationaldagen.

Fler erfarenheter: Skrivarlärdom nr 51-59
Skrivarlärdom nr 60-68

Har den äran på födelsedagen, Gun-Britt!

NWT 25 maj 2014.

Ser att en av mina facebookvänner fyller år i dag. Jag har några vänner som jag beundrar mer än andra, Gun-Britt Karlsson i Fensbol är en av dem. Här ett tips till er som beslutar om kulturstipendier i Torsby kommun, provinsen Värmland och vårt land:

– Det finns kvinnor också.

Vet ni inte vad Gun-Britt gjort och gör som förtjänar henne alla stipendier i världen, så bör ni snarast läsa på. Ni kan börja med en utmärkt artikel som Anette Persson skrev i Nya Wermlands-Tidningens söndagsbilaga på nätet den 25 maj i fjol.

Jag pratar förstås om Gun-Britt som tillsammans med livskamraten driver Heidruns förlag och bok- & bildcafé i Fensbol norr om Torsby. Ett givet utflyktsmål om somrarna, både för pajerna och scenprogrammen. Heidruns har snart gett ut 200 böcker och i år fyller förlaget 25 år.

”Utåt är hon kanske mest känd för sina goda bakverk. Men de som känner henne vet att hennes bidrag till verksamheten är betydligt bredare” skriver NWT. Själv utrycker Gun-Britt det så här i artikeln, apropå att livskamraten Bengt Berg syns mer utåt och hon själv finns mer i bakgrunden:

– Det har bara blivit så. Jag är praktiskt lagd och Bengt är social. Han är bra på ord och jag på siffror. Jag sköter prosan och han tar poesin. Men tillvaron är inte statisk och på ett litet företag gäller det att dra nytta av varandras olikheter och komplettera varandra. När han suttit i riksdagen är det jag som drivit förlaget.

Till synes outtröttlig
I artikeln beskrivs Gun-Britts liv från födseln i Ena mellan Sörby och Munkfors och flytten i barndomen till Västergötland. Jobb som hembiträde i Hagfors och Karlstad, lillvärdinna i Sälen, servitris i Marstrand, våningsstäderska på Park Aveny i Göteborg, köksarbete i Sigtuna, ekologiskt jordbrukskollektiv i norra Värmland, föreståndare för köket i Munkfors Folkets hus, cirkelledare i ABF i Karlstad, svenska för invandrare, arbete med utvecklingsstörda, solidaritetsprojekt för Nicaragua. Grupp 8, FiB/Kulturfront,
miljörörelsen, småningom flytt till Torsby och Heidruns.

Själv har jag glädjen att samarbeta med Gun-Britt. Vi är båda med och administrerar en antirasistisk grupp på Facebook. Även där är hon till synes outtröttlig, vare sig det gäller att introducera den här nykomlingen i administratörsgruppens små finurligheter eller att hålla ordning på skrivglada unga män vars sociala medie-egon stundom växer om fredagskvällarna.

Människovärdet är ett och okränkbart, det är det viktiga. Främlingsfientligheten måste bekämpas.

Värd båda två och ett stort tack
Grattis på födelsedagen, Gun-Britt. För mig är du värd både landstingets kulturstipendium och folkrörelsestipendium på en och samma gång. Samt, inte minst, ett stort kamratligt tack från alla oss som du gör livet vackrare, gladare och tydligare för.

För visst är du bra på ord med. Har du inte märkt hur många som tycker om dina kvällsbetraktelser efter ännu en engagerad dag?

Fina bilder till NWT-reportaget: Olle Persson

Dags att minnas 2015

Fiberdiket, vår tids Göta Kanal och stambana.
Allt jag kräver av ett bra bredband är att det är brett OCH djuuuuupt.

Det har blivit hög tid att summera det nya året.

1 JANUARI 2015: 40 minuters powerwalk i ishalkan, börjar läsa julklappsbok nummer två, svarar på en fråga på jobbets facebooksida. 2 JANUARI: åker till kontoret, inviger sista årskalendern i mitt yrkesliv, hemkommen igen ser jag ett intervjuprogram med Sven Wollter, installerar fibern färdigt, den är så snabb så vi får smyga oss på datorn, joggar hit och dit i centrala Grossbolstorp och förorten Forshaga. 3-4 JANUARI: tar helg, funderar över en kompromiss som det här stönträt kanske måste föreslå vid en stor genomgång chefen har bett mig göra, ler för mig själv när jag tänker på hur förvånad jag kommer att bli över detta, (har jag blivit mjuk sen jag fyllde 63,95?), läser vidare i boken, promenerar i solsken, springer hit och dit i förorten. 5 JANUARI: summerar 2015 och allt är lugnt, allt är lugnt, åker till vår kranskommun Karlstad.

Nej förresten, ja bare skôja.
Dä’ driter ja’ att i.

Stönträ’: (ett ord på mitt modersmål),
ovanligt envis individ av arter som hund och människa.

Tjäna folket

Flitens lampa.

Periodvis jobbar jag hårt. En och annan lördagsförmiddag slinker med, en och annan kafferast glöms bort. Det är ingenting konstigt med det. ”Tjäna folket!” sa vi när jag var 19 år och så tycker jag fortfarande.

Inte är jag ensam heller.

När min förrförre högste chef, generaldirektören, var i forna Jugoslavien och jobbade med att bygga upp administrationen där, då var det en sak han längtade efter berättade han. Den svenska kommunal- och statstjänstemannen.

Ibland blir jag trött på det slentrianmässiga gnället på offentliga sektorn. Vi är välfärdsarbetare vi med, så länge politiken ger oss chansen. Vi har inte hängbjörk i pennskaftet och tangentbordet. Vi har inte fått ta bort rörelsedetektorerna för att det inte ska bli mörkt på vårt rum. Det är inget vilohem, vårt kontor.

Inget ont om forna jugoslaver men det var sådana som oss Lennart Myhlback längtade efter. Vår yrkesrolls stolthet, neutralitet, prestigelöshet och omutbarhet.

Ett och annat lördagspass blir det när jobbet kräver det, då har jag nästan alltid kommenderat ut mig själv. Varenda gång får jag tack.

Här är en sådan som Lennart Myhlback
tänkte på. Undrar hur många liv
Ulf Erlandsson har räddat
med sin dator?

Artikel i MSB:s tidning Tjugofyra7,
tag och läs:
Många erfarenheter rikare

Telefonören får en vision

Telefonören ringer. Det är kolmörkt ute och jag ligger på soffan och drar mig efter en hård arbetsdag.

– Nu vet jag hur vi ska göra, säger han.
– ?
– Vi ställer alla i en stor ring med en hatt i mitten.
– Bra idé.
– Tyst nu. Och så får alla skriva sina namn på en lapp som dom viker ihop…
– … och lägga i hatten? Du har inte …
– Tyst sa jag. Sen har vi en annan hatt, bredvid den första. I den skriver vi alla roliga jobb som behöver göras. Å bredvid den en hatt till, där lägger vi alla tråkiga.

Sedan är det bara att dra. Alla i hela kommunen.
Två lappar var. Dra jobbet och gör’t. Ett roligt och ett till.

– Eller så kunde man rösta, fortsätter han. Tänk dig vicken personkampanj för att få bli han som sätter upp julgranen på torget.

Telefonören vill helst ha säsongsarbete. Det har han alltid velat.