Heja röda gröna bladet

Ny rödgrön dagstidningFredag kväll och Leonard Cohen smeker trumhinnorna medan en analys i Dagens ETC stökar runt i mina hjärnvindlingar. Den handlar om Ukraina och är några dagar gammal.

Jag tycker om att ett gäng tokstollar vågar sig på att ge ut en ny rödgrön dagstidning tryckt på papper år 2014. Den har redan över 7 000 prenumeranter och når 53 000 läsare varje dag, läser jag.

Det sista beror förstås på att den finns på nätet med.

Mitt första prenumerantexemplar kom i brevlådan den 4 mars. Jag måste erkänna att jag tyckte tidningen såg ut som en övningstidning på Journalisthögskolan, på den tiden det begav sig. Välment och valhänt. De som redigerat de olika sidorna verkade inte ha pratat med varandra, layouten for hit och dit. Bildmaterialet, som ofta varit spännande i ETC:s olika publikationer, var trött.

Det har blivit bättre med bilderna och den här läsaren vänjer sig sakta vid hur tidningen ser ut. Så där som det ofta blir när ny formgivning drabbar en. Fast nog är layouten fortfarande rörig stundtals. Ibland känns det som om vissa redigerare bara sett sin tidning på skärm men aldrig på papper. Det blir onödigt stora rubriker ibland, omotiverat spatiösa bilder. En del av dem fortfarande platta genrebilder utan mänskligt liv.

Ibland.
Men det går framåt.

När det gäller innehållet har jag retat mig på hur tidningen ser på det ryska intåget i Ukraina. Visst bryr jag mig om ifall det finns homofober och högerextrema krafter i den nya regeringen i Ukraina. Förvisso. Men är det inte den ryska invasionen av Krim som är huvudfrågan? Putin kränker landets suveränitet och håller på och stjäl en hel halvö av ett grannland just nu. Då vill inte jag att en hederlig rödgrön tidning ska stå vid sidan och lugnt se på.

Tar inte ställningI min läsvrå fortsätter Leonard Cohen sin berättelse om partisaner, om framtiden, om demokrati och om miraklet han väntar på. Stilla glider en fredagstimme fram, medan jag väntar på ett efterlängtat besök. I högen av Dagens ETC skriver grundaren Johan Ehrenberg och Sten Ljungberg om svensk välfärd som inte alls är räddad.

”Låt oss jämföra med BNP (BNP:s trend det vill säga vi tar bort stora upp- och nedgångar). Tittar vi på välfärdsutgifterna så finns ingen ökning alls sen 1992. Det utvecklingen visar är snarare att välfärden har svårt att hänga med andra sektorer av ekonomin, som andel av BNP. Efter 2008 sjunker det rentav.”

”De flesta i Sverige tycker nog att en tv blivit billigare. Då känner man att man fått det ’bättre’. Medan de flesta nog samtidigt vet att varken sjuksköterskan eller läraren blivit billigare. En tjänst, till exempel omsorg på äldrevården, blir nämligen alltid dyrare och dyrare när man jämför med en vara. De flesta tjänster har nämligen den egenskapen att de i liten omfattning kan rationaliseras. Det klassiska exemplet är att en konsert som tar två timmar att spela inte kan rivas av på en timme. Det låter inget bra.”

Stina Berglund intervjuar Özz Nûjen om hans nya föreställning.

”- När politikerna inte tar ansvar, när maktens män och kvinnor inte tar ansvar, när man ser att de beter sig som pajasar och media och journalister beter sig som clowner och bara vill frottera sig med makten. Då blir politiken en fars och vem kan farsen bäst? Jo, vi komiker.”

I avdelningen Oviktigt i veckan berättar ETC att ”Det är förbjudet att knuffa en älg ur ett flygplan i Alaska”.

Förvåna mig, reta mig
Det kanske tar sig, det röda gröna bladet. En aning mer humor skulle inte skada men projektet behövs när svensk arbetarrörelse betett sig så aningslöst med sina medier det sista halvseklet.

Två saker sak begär jag av en bra publikation. Den ska förvåna mig regelbundet. Den ska göra mig upprörd någon gång så jag slipper hålla med hela tiden.

Jag vill gärna tro att de når dit. Precis som jag själv behöver byta till en kraftfullare spellista strax. Vad var det ETC kallade Simon & Garfunkel för många år sedan? ”Rockens folkpartister”. Snart börjar Cohen kännas likadan, den här kvällen. Ge mig en gitarr som sprätter skit.

Vänta – nu kommer vårt besök.
– Hejsan!

*

Ett tips för dig som är i Karlstad under lördagen:
Manifestation mot kärnkraft på Soltorget i Karlstad lördag 15 mars

Sex rädda liv

Gör du aldrig fel du? säger min inre röst. En gräddvisp är en gräddvisp är en gräddvisp. Alla kan ju inte veta var Torsby ligger. Nu råkade den hamna i Karlstad, det finns faktiskt folk som tror att det är centralt.

Gör du aldrig fel du?

Sex rädda liv eller

Skärmdump från en länstidning på nätet.

”Mycket skulle tigas om, om inte VF fanns”

Skärmdump från www.vf.se:

VF regnbåge

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Värmlands Folkblad tar ställning. Tack för det, solidariteten lever!

Människor har rätt att bli behandlade som folk när de arbetar och få lön när de ska. Människor har rätt att älska varandra, hur de än är skapta mellan benen.

De olympiska spelen har rätt att få bo på platser där mänskliga rättigheter bor.

Bäst i dag

Bästa citatet jag hittat i svenska medier i dag:

”Stora idrottsevenemang arrangeras numer tydligen företrädesvis av arbetarplågare i hel- och halvdiktaturer. Det känns bedrövligt.”

(Sven LO Johansson, krönikör i Värmlands Folkblad).

En vän till mig har startat facebookgruppen Vägra titta på OS i Sotji. När detta skrivs är de 185 medlemmar. Själv sliter jag med frågan, idrottsintresserad som jag är. Det lutar mer och mer åt att även jag stänger av tv:n och leker mina egna olympiska spel i stället, utan järnspett. Nån som ska med på lite slopstyle bortåt lekparken till?

Eller demonstrera mot hel- och halvdiktatorer.

Att låta sin massa swiren

Varifrån kommer uttrycket rulla hatt? Varför sa folk leva loppan förr? Hur uppstod frasen leva rullan? Vad kommer svira av?

Ibland är det spännande, vårt språk. Därför sitter jag i bästa tänkarfåtöljen, tidigt om söndagsmorgonen, och gör det som fjärdeklassarna kallar forska. Wikipedia? Nja, den sajten litar jag inte på. Inte sedan en ung man berättade att de var några killar på Chalmers som brukade roa sig med att lägga in fel uppgifter där. Wikipedias förklaring känns inte helt färdigforskad:

Rulla hatt är ett uttryck vilket betyder att roa sig på krog, diskotek eller liknande. Uttrycket borde härstämma från 1900-talets början då herrarna ofta var prydda med hatt och frack. Kupletter med dåtidens kändisar som Karl Gerhard,  vilka snurrade sin hatt runt pekfingret, kan vara upphovet.

Härstämma? Roligt ord i sammanhanget.
Förklaringen tror jag inte ett dugg på.

En hattmakarterm?
Då litar jag mer på Svenska Akademien. I ordboken skriver de att första noteringen för rulla hatt är från tidningen Söndags-Nisse år 1864. Inte början av 1900-talet som Wikipedia-gossarna tror.

Kanske är det en yrkesterm från hattmakarskrået? Hattmakarna hade rulljärn som de skålade hattarna med och pressade rulékant. Vad nu det är. Kanske var det de som först rullade hatt?

RucklaDe svirande lågtyskarna
Forskningen går vidare. Nu googlar jag på svira och leva loppan. Helgen har inte sett oss rulla mycket till hatt, tvärt om, jag ska strax ut och springa. Du kan svira då med för övrigt i halkan, i betydelsen kana omkring. Svira på lågtyska betyder fara hit och dit, det var från Tyskland vi fick ordet.

Varför jag söker på just de här uttrycken? Lugn, det är bara den kära vetgirigheten. 5:2-dieten går vidare, min kroppsmassa har parkerat under 80-strecket även vanliga matdagar nu, det är gôtt.

Då håller det inte att låta sin massa swiren.

Hur många stjärnor till King?

Bokus om King

Sätt ditt betyg och hjälp andra kunder att bestämma sig, skriver Bokus apropå en några år gammal bok jag beställde av dem. Stephen Kings Att skriva: en hantverkares memoarer. De vill att jag ska sätta 1-5 stjärnor.

Kära Bokus, jag ska be att få fundera på saken. Har läst den en gång, tyckte bra om en del och mindre bra om annat. Kings tveksamhet inför skrivarkurser delar jag inte helt och han är pratig.

”Du behöver inte skrivarkurser eller seminarier, lika lite som du egentligen behöver den här boken. Faulkner lärde sig sitt hantverk medan han arbetade på posten i Oxford, Mississippi. Andra författare har lärt sig grunderna medan de tjänstgjort i flottan, arbetat vid stålverk eller suttit av tid på något av USA:s fina gallerhotell. Jag tillägnade mig det värdefullaste (även kommersiellt sett) i mitt livs bok medan jag tvättade motellakan och restaurangdukar på New Franklin Laundry i Bangor. Bäst lär du dig genom att läsa mycket och skriva mycket, och de nyttigaste lektionerna är dem du ger dig själv. Och de dyker nästan alltid upp när du har dörren stängd. Diskussionerna under skrivarkurser kan visserligen vara nog så intellektuellt stimulerande och roande, men de tenderar också att vandra vilse från det dagliga hantverket att foga ihop ord till meningar och meningar till stycken, som skrivandet egentligen innebär.”

Rädsla för siffran 4
Det är klart att du inte blir en bra brandman om du inte har anlag för det. (Höjdrädsla är ingen fördel). Du blir inte en bra revisor om du inte har anlag för det. (Här är tetrafobi en klar nackdel, rädsla för siffran 4). Du blir ingen bra snickare om du inte har anlag för det. (Tummen mitt i handen är sällan bra).

Så där är det med alla yrken, alla fritidsintressen. Ska du bli bra krävs fem saker: att du passar för det, att du utbildar dig och att du tränar, tränar och åter tränar. Det gäller brandmän, det gäller trädgårdsodlare, det gäller sprinters, långdistanslöpare och givetvis skribenter.

Mod, lust och tips
Precis som en brandman behöver utbildas så behöver skribenten det. Detta vet Stephen King. Kanske sitter han omedvetet fast i en romantisk syn på Litteraturen, som något som kommer farande i form av gudomlig inspiration till några få utvalda?

Få utvalda är de nog, om vi ska prata om mästarna. Men även mästare behöver utveckla sin talang utifrån de förutsättningar de har. Då är det inte så dumt att gå kurs och lära sig grunderna. Även en talang kan göra nybörjarfel.

Bra skrivarkurser ger mod, lust att skriva och praktiska tips. Det är inte så illa.

Privat plan för 2014

Träd

Nu har jag lärt mig stava till dinosaurie, omständlig och hårdra. I somras hörde jag kornknarren några kilometer hemifrån och i vintras fick jag mina första broddar. Planen är att fortsätta vara nyfiken.

Läsa tre bra klassiker jag inte läst.
Lära tre fågelläten jag inte kan.
Springa tre stigar jag aldrig sett.
…och sedan öka.

Steglitsen heter så för att han säger så.

Tvärstopp på högerkanten

Skärmavbild 2014-01-03 kl. 15.00.50Min dator har svårt för Nya Wermlands-Tidningens ledarsida. Eller så älskar den den, det beror på hur man ser på saken. NWT är den stora länstidningen i Värmland, för dig som inte vet det. En välredigerad nyhetstidning med tydlig högerprofil på ledarsidan. Konservativ, om den får säga det själv. Förr kallade den sig moderat, men det var innan förnyaren Reinfeldt kom igång på allvar.

På morgonen läser jag tidningen på nätet, för jobbets skull. Klickar mig fram, sida upp och sida ner. En ganska behändig teknik. Men när jag kommer till ledarsidan är det tvärstopp. Där slutar tekniken att fungera och jag blir fast och kvar. Inte går den att förstora så jag klarar att läsa den heller.

Förkrympt och orörlig
Hur rensar man en MacBook Air från ett konservativt tvärstopp på ledarplats? Jag vill ju kunna förstora och närläsa men också vända blad och gå vidare. Alltid på den sidan, alltid detta tvära stopp. Hur rensar man en NWT?

– Hör på mig, stanna hos mig… viskar högerspalten vänligt.
– Nej tack, det är inte så inspirerande. Du är väldigt förkrympt och orörlig.

Fotnot: allt började i slutet på december tror jag. Så snart jag kom till sidan 22 i e-tidningen var det tvärstopp, rent bokstavligt och tekniskt. Ibland ligger ledaren på sidan 24, då är det där tekniken tröttnar. Kära dagbok, ska jag se detta som ett omen inför supervalåret 2014? Hur ska tecknet i så fall tolkas? Har alliansen kört fast eller är det Sverige som kommer att vilja stanna hos dem? Vem vet? Vilken support ska jag ringa? Carl Bildt, han har väl dator? Är han konservativ?