Dumheter – Sida 33 – SVENSSONS SLÄNG

Underliga lekar jag minns

Sjungande fisk.

Jag försöker inte vara originell för dess egen skull. Det hör ungdomen till, när du går med två teskedar och tre hjärter ess i höger byxficka och tycker det är viktigt. Vi är alla udda, det finns inga genomsnittsmänniskor.

Fast visst blir somliga dagar mer udda än andra gråvädersdagar. Här är ett par av mina lekar genom åren, du har säkert dina:

◊◊◊ Tränat på att cykla och äta pinnglass längs fem kilometer grusväg från lanthandeln i Bäckelid och hem till Nybyggeras. Utan att hålla i styret. När glassen var slut skulle pinnen roteras på längden i munnen utan hjälp av hand. ◊◊◊ Tävlat med yngre syskon i skidskytte i brant nerförsbacke. Hemgjord pilbåge, avklippt spik som spets på nytäljd träpil. ◊◊◊ Klättrat uppför 35 meter höga lerbankar vid Rosenlund i Jönköping utan att falla ner och dö ett enda dugg. ◊◊◊ Stått på elva scener och låtit sjungande fisk framföra Take me to the river. Fisken gillade det. ◊◊◊ Sprungit och gått från Långflon i nordligaste Värmland till Stora torget i Karlstad, via Bjurberget, Röjdåfors och Kil och berättat om det varje dag i tidning. ◊◊◊ Fått en chefredaktör och en vargkännare att åka tur och retur Karlstad-Nyskoga, 14 mil och två kilometer i sommarnatten, enkel väg, för att titta på död rävunge. Jag påstod att det var död varg, det tyckte de med när de såg bilden, så vi for. Värmlands första döda varg i modern tid var en räv och det var jag som upptäckte den. ◊◊◊ Blivit arg och gått hem till fots från Karlstad till Forshaga, 21 kilometer, i vit kortärmad skjorta och med attachéportfölj för att jag inte fick betala med check på bussen. ◊◊◊ Sprungit 200 varv på skare eller i tjugo centimeter djup snö, en tvåhundrafyrametersbana på undanskymt gärde vid vår friluftsgård. ◊◊◊ Sprungit alla gator som var utritade på tätorterna på vår kommuns turistkarta, Forshaga 2014, utom de två som inte fanns. ◊◊◊ Samlat sedda nummer på svenska bilnummerskyltar, från 001 och uppåt till 433, just nu. ◊◊◊ Stått på Mariebergsskogens scen i Karlstad och läst dikter iförd snäva löparshorts och Götajoggen-nummerlapp, på begäran från tv-producent. ◊◊◊ Stått på scenen vid personalfest, iförd 1978 års bruna velourdress 24 kilo senare, liknade en mogen bajskorv. ◊◊◊ Lärt elva katter att ligga och sova på rygg med benen rakt upp i luften. ◊◊◊ Kunnat låta som orre. ◊◊◊ Kunnat vissla som visselpipa. ◊◊◊ Haft det enda tänkbara nummer i lumpen som en soldat med civila initialerna SOS bör ha. 112.

Tage hade rätt
Jag har ett nytt projekt på gång, vi får se om det blir av. Homo ludens, den lekande människan, ibland vill jag vara hon utan att för den skull jäkta efter originalitet. Det får ge sig själv i så fall. Ställer mig på diktarscenen i löparshorts för en tv-bilds skull gör jag inte igen.

Tage Danielsson hade rätt, utan tvivel är man inte klok.

Mest udda jobbet
Det mest udda jobb jag gjort som anställd var när vi passade elektroniska leksaksdjur, tamagotchi, på brinnande arbetstid. Det var ett evigt blinkande och pipande när några av dem ville bajsa, äta eller leka. Allt gick bra, ingen tamagotchi dog på mitt skift.

Chefen visste ingenting.
Chefer ska inte veta allting.

Han kanske trodde det var ett räddningsverk han ledde.

Ett underbart pekoral för minnet

Kultur, det är fult det… Hittade den här länken i en facebookgrupp för beundrare av Jan Stenmark. Vem gillar inte honom, tack du som tog in mig.

Mitt i en tråd om någon bild jag har glömt dök länken upp. Den låten hade jag aldrig hört. Tack gode Marx som såg till att jag aldrig blev r:are. 1970 års splittring kostade mig en gratis Kinaresa under en period när Kina var stängt, det var säkert lika bra. Smittkoppsvaccinet hade vi redan fått innan jullovet, nu fick hela delegationen stanna hemma och vaccinera Sverige mot vänsteravvikelsen. Eller höger, det beror på hur du vill se det.

Lyssna. Ett underbart pekoral på bästa götebosska (r). Eftersom historien andra gången upprepar sig som fars ser jag liknande splittring även i dag bland folk som tror att de har rätt. Den beror på att en del av dem tror att de har mer rätt än de andra som tror det och att dessa tror precis samma sak fast tvärt om. Mitt i enhetsfronten händer detta.

Då brukar jag känna eftertänksamt på smittkoppsvaccineringsärret.
Fars eller tragedi, endera är det.

Lyssna:
Knutna nävar: Lär av historien

Överklassen petar näsan

Petad.

Överklassen petar också näsan, läser jag i min morgontidning. Och SCA tycks ha bildat flygbolag.

Vad blir det härnäst? Att SAS går åt skogen? Att kungen visar sig bajsa som vilket normalbegåvat aschle som helst?

Gräv, forskare.
Gräv.

Skämta aldrig med en deltidsbrandman

Förr tyckte jag alltid så synd om den som var minister utan portfölj.
Justeringsman måste vara en förfärligt trälig syssla. Hålla på och justera folk hela dagarna, jag tycker inte om våld.
Jag känner en människa med universums vemodigaste titel. Före detta sakkunnig.

I måndags såg jag en räv. En riktig mötesräv. Han fick på pälsen men hade skinn på näsan och tog en debatt som blivit lite efter alla de andra. Sedan tog han sig en bensträckare från norra kommundelen. Efteråt var han mätt på möten. Detta hände i konferensrummet Gläntan.

Bryggkaffe går bäst i kusttrakter.
Bordläggning är populärt klockan 22.45 i de flesta båtsällskap.

Skämta aldrig med en deltidsbrandman om lågskor.

Fortsätt smälta inlandsisen

Hur kan vi på bästa sätt ta emot folk som behöver oss och som vi behöver? Den frågan borde svenska partier ha tagit itu med för 30 år sedan. Invandringen kallar vissa det, integrationen säger andra.

Jag säger välkomna, ge möjlighet.
Vårt land är stort.

Deras fel
Sakta spricker Sverige och djupt nere i dunklet i klyftan ropar mörkermännen. ”Är du otrygg?” ropar de. ”Är du orättvist behandlad? Har du blivit av med jobbet, är din bygd nedlagd?”

Sedan ljuger de oss en månghundraårig ramsa. Lögnen handlar om syndabockar, hela folk av syndabockar. ”Allt är deras fel” ropar de och pekar finger. Det är bortåt grannbyn de pekar. Bortåt Väse. Bortåt andra sidan Kilsbergen. Bortåt Europa eller Rumänien eller vad det heter. Där borta, där bor folk som inte pratar som vi. Folk som inte ser ut som vi. Det är deras fel. Här på trakten är vi ofärgade. Varenda en här i socknen är färglös, grisskärt är ingen färg. Inte sitter vi på gatan och fryser.

”Allting är deras fel!” gapar mörkermännen. ”Allt dumt ni kan komma på och mycket mer ändå”. Folk som flydde från kriget i Jugoslavien. Folk som flydde från kriget i Irak. Folk som flyr från kriget i Syrien. Romer. Judar. Folk med z i namnet (om dom inte spelar i dansband).

Deras fel är det.
Allting är deras fel, nageltrånget också.

Arbetslösa när jobb behöver göras
I många hundra år har mörkermännen ropat. Själva var de alltid här ”först”. På varje bergsknalle, i varje dal, var de ”först” fast samerna var före. Själva har de alltid talat ”rätta ursvenskan”, fast språket ändrar sig hela tiden och en gång kom hit som anhöriginvandrare, det med.

Det finns inga syndabockar. Ramsan var lögn från början. Vi behöver ropa andra ord. Ett särskilt vackert ord kom också invandrande söderifrån. Det ordet heter solidaritet. Solidariteten behöver röster som ropar vackra ord.

Vi behöver bli klokare på att välkomna de nya hit och fort ge dem möjlighet till språk och arbete. Det är vansinne att stänga inne medmänniskor i sysslolöshet när Sverige är fullt av jobb som behöver göras. All arbetslöshet är korkad och bevisar att något är fel. Vi försörjer varandra men den ene sliter kroppen av sig på att arbeta medan den andre sliter själen av sig på att inte arbeta.

Överallt finns jobb som behöver göras.
Att se det.

Sämsta sortens klasskamp
Sakta spricker Sverige och djupt nere i dunklet i klyftan ropar mörkermännen. De vill ställa fattig mot fattig. Fall inte i den fällan, det är den sämsta sortens klasskamp. Sparka nedåt är fegt. Gör om och gör rätt. Det finns en bättre analys.

När isen smälte kom människan hit. Hon är välkommen. Det finns massor att ta itu med. Kom så gör vi det, kom så fortsätter vi smälta inlandsisen.

Hurra!

Skönt att mitt län har två morgontidningar. Här är två glädjeämnen från i dag:
VF-ledarstick: SD:s obehagliga människosyn
VF-ledare: Ta vara på kompetensen

Partiet som blir grinigt mot främmat folk

När folkpartiet mår dåligt blir det främlingsfientligt.

Jag förstår ju hur det går till även om det inte förlåter något. Vem blir inte grinig när man inte får mat på ett bra tag? Skillnaden är bara att jag inte är ett politiskt parti.

Samt sällan blir grinig mot främmat folk.
Folkpartiet är fegare.

BAKGRUND: En gång i tiden, när folkpartiet låg dåligt till i opinionsmätningarna, föreslog man språktest för invandrare. Nu ligger partiet illa till igen och kräver sämre anställningstrygghet för dem och att de har jobb här innan de får flytta hit och återförenas med sina anhöriga. Det ska kännas att du inte heter som en svensk dunge av lövskogstyp.

Sverkers drift med oss

Att leda är att kommunicera. Det har det alltid varit.
Att kommunicera dåligt i tider när megafonerna blir färre och orden börjat gå horisontellt, tack vare sociala medier, är särskilt korkat.

Att skicka privatjet för att hämta en glömd plånbok, slutligen, är så urbota dum kommunikation att en karikatyr aldrig hade kunnat göra meddelandet tydligare.

Plånbok? Har ni fortfarande plånbok i storkapitalet?
Betalat mycket kontant de senaste tjugo åren? Det finns nå’t nytt nu som heter nätet ska ni veta, gubbar. Kolla i era telefoner. Amerikanskt.

Och affärerna går bra?

BAKGRUND:
Läs mer om hur SCA fått penningen att flyga

Jag ska bli finansminister

Jag ska bli finansminister ser jag på nätet. He he he he, hahahahaha, hohohoho, hihihi. Ha ha ha. Hahahaha, hehe.

En vän har fyllt i ett av alla dessa tester på Facebook. Den här gången handlade det om att låta Facebook utse en regering bland vännerna. Statsminister blev han själv, sedan kollade det sociala mediet vad hans vänner brukar gilla och skriva om, och utifrån det valdes ministrarna ut.

Jotack. Finansminister blev jag.

Hoho.

Ho.

Som den undersökande reporter jag är går jag till källorna. Vad är det för finanssidor jag har gillat egentligen, som får Facebook att tro att jag kan sköta inte bara min egen ekonomi utan också fosterlandets? Det är fort gjort, för några traditionella ekonomisidor har jag inte gillat. Då börjar jag från början på listan och inser snart att tanken kanske inte är så dum. De här sysslar onekligen med den sortens ekonomi som jag tycker är viktig:

Romhjälpen, Vi-skogen, Vem ljuger om Nuon?, Coop Konsum Forshaga, Konsum Värmland, Insamling till asylsökande flyktingar på Glava Gästgård, Rädda mjölkbönderna, Påskupprop mot utförsäkringarna.

OK, jag tar jobbet Lars. Nu kör vi. Säg inget till min fru.

Nya fågelläran

Vilken fågel mullrar mest? Motoruven.

Vem för med sig lågtryck från brittiska öarna? Nederbirden.

Vad har sturnus vulgaris som är så lockande när han kommer? Star quality.

Varför görs det nästan inga nya centerpartister nu för tiden? SLU har slutat ordna gökotta.

Vilken fågel vill stänga alla sociala medier? Umgåsen.

Vem är tystast av dem alla? Hålltruten.

Tipstack till alla möjliga. Se även Nya fågelboken.
Spettekackaduan visste jag inte fanns.

Tre avskyvärda

Avsky uttrycket ”som bekant”. Det är den malliges sätt att trycka ner alla andra, vi som inte vet allt han vet.

Avsky uttrycket ”fräck stöld”. Det är bara tjyvar som tror att vissa stölder inte är fräcka.

Avsky uttrycket ”ett litet meddelande”. Jag hörde det första gången i högtalare på ett stort ungdomsläger i Ådalen 1976 och har ogillat det varje dag sedan dess. Vi vill inte ha små meddelanden. Vi vill ha stora.

Annars kan det kvitta.