Historia – Sida 39 – SVENSSONS SLÄNG

Har glesbygden en chans?

Vill vi att dagstidningen ska överleva i digitala tider, när Facebook, Google och andra tar annonspengarna och därmed maten ur munnen på den? Då tror jag lösningen bland annat finns i sådana här redaktionella satsningar:

Värmlands Folkblad utmärker sig ständigt i sin kamp för mångfald och medmänsklighet, mot främlingsfientlighet. När det tidiga 2000-talets mediehistoria ska skrivas kommer chefredaktören Peter Franke och andra ledarskribenter på VF att hedras mer än många inser i dag.

Här är länkar till en annan satsning från det värmländska folkbladet. VF:s ambitiösa serie kring landsbygd och mindre orter och deras möjliga överlevnad. Läs Johanna Rickans och Daniel Olaussons reportage och Peter Frankes ledare.

Måste vi alla bo i Stockholm, Göteborg eller Malmö?
Om svaret är nej, vad bör göras? Lära av Norge?

Värmlands Folkblads serie
DOKUMENT: AVFOLKNING

27 dec: LESJÖFORS: ”Man trodde det skulle ordna sig på något vis”

28 dec: HAGFORS: ”Försvinner järnverket finns inget Hagfors kvar”
28 dec: STATSVETAREN: ”Urbaniseringen är ingen naturkraft”

29 dec: MUNKFORS: Glest Värmland lockar ny generation holländare
29 dec: PROFESSORN: ”Risk att vi får en etnisk delad arbetsmarknad”
29 dec: VÄRMLAND: Arbetsmarknadsråd ska locka spetskompetensen

30 dec: SUNNE: ”Du behöver inte flytta till storstaden för att lyckas”

31 dec: NORGE: Norska modellen ett föredöme

3 jan: LEDARE: Trenden går att vända

”Skicka dom till Palme-utredningen”

Jo förstår ni barn, på den tiden fanns det en sorts plattor som kallades disketter. Dom var stora som nygräddade plättar och många som tusenbröder. Skulle vi säkerhetskopiera allt från en dator gick det åt 18 stycken. Eller 20. Sånt pysslade vi med på nätterna.

Saken är den att jag har varit och tömt bankfacket. Nordea håller på och lägger ner på vår ort, sådär som banker gör, och då måste boxarna bort. Tack och hej.

Det blir en intressant stund när vi kommer hem och får se allt det vi slumpmässigt sparat för livet i bankens valv. Femtiosex disketter, fem C4-kuvert, fyra cd-rom-skivor och tre usb-minnen. I kuverten ligger betyg och husköparpapper, den delen av inventeringen går fort. Men vad ska jag göra med alla mina disketter? Femtiosex stycken, hur tänkte vi när vi bar dit dom, bunt efter bunt?

– Skicka dom till Palme-utredningen! säger en trevlig karl på Skatteverket som jag råkar berätta för, medan han letar efter en uppgift åt mig.

Det är ju ett sätt förstås.

Den natten gick fort
Då minns jag den där stora klumpen som gömmer sig i hörnet längst in under en bordsskiva i arbetsrummet. Är inte det en tjockdator? Gillar inte tjocka datorer platta disketter? Det kanske faktiskt går att läsa en gång till vad jag sparat för livet?

Mycket riktigt. Tjugotre (!) av disketterna gick åt när jag kopierade en hel datorhårddisk år 1998. Den septembernatten gick fort. Flytta markör, klicka och Spara som, flytta markör, klicka och Spara som. Så levde vi våra liv den gången. Spara som och ny diskett, Spara som och ny diskett.

Någon som vill ha en 18 år gammal fil med lokalradiokrönikor nerskrivna på hemgjord dialekt? ”Ärrä bra märrä?”. Någon som behöver manuset till en skrift för olika fackförbund om yttre miljö och arbetsmiljö? Jag har även en diskett med uppläsningar och föredrag från 1980- och 1990-talen, om du är intresserad.

Endast en ägare, prästkörd.

Släng aldrig nå’t!
I mina byrålådor har jag ytterligare tre kilo disketter, alla med Viktigt Material För Framtida Memoarer, tihi.

Det gick förresten inte att läsa disketterna. Än har jag inte fått igång den tjocke men vi jobbar på’t.

En ska aldrig slänga sladdar.

### Till dig, du orolige som undrar hur det går för oss nu, utan bankfack någon vecka:
### Vi har inte många ”guldklimpar”, det är inte vår stil. De vi har finns på annan ort. Har en jobbat på SOS-central och Räddningsverk så har en.
### Disketterna är inte stöldbegärliga, hör jag på byn. Inte ens den med mappen Div text. Det är bittert – men tack för omtanken 🙂

Där går det livat till om dagarna

Det är någonting med perspektivet och jaget.

Å ena sidan är du dig själv, det har du varit sedan elvaårsåldern. Nyfiken, kort stubin, naturintresserad. Eller hur nu just du blev.

Å andra sidan ser du världen genom nya glasögon hela tiden. Du blir äldre, får nya erfarenheter och flyttar ditt perspektiv. En dag är plötsligt 50-åriga damer riktigt snygga, det var de inte 1964. En dag är pilfinken inte alls lika tråkig som du har tyckt.

En medelålder
Kommen så långt tar jag fram Olle Holmberg ur bokhyllan, avdelningen böcker med korta texter och eftertänksamheter. Boken jag får tag i heter Tankar i en husvagn och på sidan 122 har han hittat en intressant ålder på en människa:

”Han var, då vår berättelse börjar, någonstans i den ålder då ingen längre sa till honom: ’Vad du är duktig som redan kan gå’ och ingen ännu hade börjat säga: ’vad du är duktig som fortfarande kan gå!’”.

Där.
Där går det livat till om dagarna.

### Eller på sidorna 82 och 136:
### ”Med löpning, släggkastning och vedsågning tränar jag den tvärstrimmiga muskulaturen som är handlingsmuskulaturen; med vrede, sorg, kärlek och religion den glatta, inälvsmuskulaturen, känslolivets säte och underlag.”
### ”Då och då grips jag av häpen tacksamhet vid tanken på alla de goda människor som finns i världen, kloka, rättsinniga, i själen smyckade med skönhet. De visar vägen när man frågar dem, och gör det rätt. De lämnar tillbaka hittegods. De överfaller inte värnlösa. De är inte utklutade, fullklutade, falskklutade, utan ser ut för vad de är.”

Ditt barnahår hälsar

Måndag. Klipper mig på morgonen, skojar med frisören om mitt allt glesare hår. Hemma igen, går igenom en kartong efter pappa. I kuvertet med en traktorkursgaranti ligger den.

En hårlock.
Den är min, står det med prydlig handstil på baksidan av garantipapperet.

Alla dessa hälsningar.
Alla sammanträffanden.

Ditt barnahår hälsar.

### Det är skillnad på kärleksfull saknad och kletig nostalgi. Fortfarande tänker jag ibland att ”detta ska jag ringa pappa om”.
### 1949 gick han en 35-kronors brevkurs i Traktorer och traktorredskap. Med garanti.
### Två år senare fick han en son, som en frisör på Östra Torggatan i Karlstad en gång skulle komma att klippa i örat. Hur lärde de ut traktorkunskap per brev? Vad drömde pappa när han läste Hermodsbreven?

Det ska jag ringa honom om.

Möter en människa vid Montparnasse-Bienvenüe

En dag hittar jag den i en tidskriftssamlare i snedgarderoben. Dikten från mötet med tiggaren i Paris.

Sommaren 1969 var varm, jag minns inte ett enda regn. Det första jag såg när vi klev av tåget vid Gare du Nord var en svart kvinna i färggranna kläder, hon hade den ståtligaste hållning jag sett, gled fram över perrongen.

Paris doftade resdamm. På väggarna satt årsgamla affischrester och mindes upproret. Själva hängde vi på uteserveringarna i timmar med varsitt litet glas öl, det billigaste de hade.

Elva dagar i franska huvudstaden, de första sju på på tio franc om dagen, inklusive hotellet. Det var fattigt lite pengar på den tiden.

Satt i trasor
Vi gick och gick, åkte Metro, träffade danskar, franskar och amerikaner som var som vi, pratade, sjöng och pratade. Om kärlek, musik, solidaritet och om befrielsekriget långt borta i Vietnam.

Andra dagen såg jag mitt livs första tiggare. Han satt i trasor, svettig mot en kakelvägg i Metron. Några mynt i hatten vid hans fötter. Vi levde lika fattigt som han men vi visste att det var tillfälligt. Skillnaden är förödmjukelsen, gränsen du måste passera när du sätter dig med hatten. Det begrep 18-åringen i mig då och det begriper jag än.

Se människan
Jag fick pris på gymnasiet för dikten om tiggaren som jag skrev i Boulognerskogen. De danska tjejerna vid hotellfrukosten tyckte om den. Det är drygt 47 år sedan men doften av Paris når än en gång näsan när jag läser och minns min förtvivlan.

Det sitter en medmänniska i en tunnel vid Montparnasse-Bienvenüe och försöker överleva. Se den människan. Se henne i ögonen.

Paris

Paris –
Ljudet av en mjuk dragspelsmelodi
dansande fram i Metrotunneln
vid Montparnasse-Bienvenüe

Du njuter en stund
medan du går där
sökande efter rätt station

Så kommer du fram;
Musiken upphör –
sakta sträcker dragspelsmästaren
en stinkande handflata
under din näsa
Artisten – en tiggande krympling
Blind
och förbannat hungrig

Stöt upp ditt degiga bröd
Spotta ut ditt billiga vin

Paris
vill ha det tillbaka

(Bois de Boulogne, juli 1969)

Löparlärdom nr 140-144

Sitter i badkaret och kommer på en sak. (Har också lagt ut alla de tidigare bloggade löparlärdomarna under huvudlänken Löpa nu).

Löparlärdom nr 140: En dag i badkaret kommer du att upptäcka att du har en 85-årings lår. Sitt kvar. Tvätta håret, det går i alla fall fort.

Löparlärdom nr 141: Du är 65 år. Lår ska krympa. Tänk att du är etiopisk långlöpare. Har inte dom smala ben? Hinner inte dom fram fort?

Löparlärdom nr 142: Vill du inte åldras med värdighet finns alltid alternativet att styrketräna benen. Vi som var med i 80-talets joggingvåg brukar hitta en artikel om saken i Runners World varje år: Styrketräning för tunnhåriga. Än har ingen följt programmet. Numera tvivlar vi ändå liiite grand på att vi ska vinna maran vid nästa OS.

Löparlärdom nr 143: Muskelmassa ska krympa när du blir pensionär. Det är meningen. Kämpa gärna emot, ge aldrig upp. Men du måste också inse att det finns en mening med att nya generationer vinner. I långa loppet.

Löparlärdom nr 144: Själv springer jag uppför en backe då och då. Gång på gång uppför denna backe. Det känns fint i vaderna och symboliskt i skallen. Vad var det han hette? Sisyfos? Släng dig i väggen Sisyfos, här ser du en viting med östafrikanska lår.

Först upp vinner.

Vänta, vad ska du ha den där stora stenen med dig uppför elljusbacken i Forshaga för?

Släpp taget gubbe.

Helgen v. 48

Nu har det gått ett år till och jag ser det som min självklara plikt att publicera länk till Sveriges bästa musikvideo igen: bob hund Helgen v. 48 Klicka och njut.

Ett år skrev jag att låten sätter sig som en älgfluga i nacken. Det står jag för. Undrar hur de gör, de som ordnar en särskild fest denna helg varje år, bara för låtens och videons skull?

Misstänker att det blir dans.

Extra, Extra! Så kom filmen till
Till dig som hållit ut och tittat på videon varje fredag v. 48, när jag lagt ut den. Här är extramaterial, lite fredagsgodis. Historien om filmen som bob hund återanvände. Han heter Kjell, han som fyller 30 år den 1 december 1973 och firar det på filmen. Just det, v. 48! Det ÄR en 70-talsinspelning.

Karln som filmar allt i en enda tagning är kändis i filmvärlden i dag. Läs mer i Expressenkrönikören Lars Lindströms betraktelse: Lars Lindström: Helgen vecka 48

Frustar av framtidslängtan & gör listor

Läste i tidningen att Nordea ska lägga ner vårt kontor på orten. Härom dagen fick vi räkning på bankfacket. Undrar vad jag har där. Disketter?

Vad bör jag spara? Vem i hela världen kommer någonsin att efterfråga mina gamla skolbetyg? CD-romen med packningslistan inför månaden i Kavalla har heller inte mött stor efterfrågan de senaste tolv åren.

Nå, i en färsk kartong ute i garaget har jag nu parkerat tre tjocka telefonkataloger från 2005 (Karlstaddelen) och en från 2004. Det känns tryggt.

Ifall.

Framtiden är allt det som inte blev kastat i Den Stora Utrensningen och som inte får plats på en lista över Bra att ha-saker, sparade i svullna flyttkartonger. Kom igen, framtiden. Jag frustar av längtan.

Men listorna, listorna!

### För säkerhets skull har jag sparat min 25 år gamla Macintosh Performa. Har hundratals krönikor och skrivarkurslektioner i den.
### För säkerhets skull har jag sparat en nästan lika gammal tjock-pc, den har diskettstation.
### Måste komma ihåg att provstarta dom snart igen. Jag tror datan är här för att stanna.

Hurra! Ett jubileumsbloggjogginlägg!

I förrgår fyllde bloggen fem år. Det jubileet skedde i tysthet, för jag hade annat att tänka på och glömde hela saken.

En blogg om att ”skriva, springa, leva och förändra världen” kallar den sig. Där visar vi att vi missförstått allting redan från början, Svenssons släng och jag. Vi gör nämligen alla fel som går.

Vill du få många besökare ska du skriva om ett enda ämne, inte drygt fyra. Nu riskerar du att tappa löparna varje gång du skriver om skrivandet, skrivarna varje gång du skriver nåt argt politiskt och alla seriösa när du skriver trams eller gulligheter.

Personlig, inte privat
Lugn. Jag vet. Det är medvetet. Ville vi nå hundra tusen, slängen och jag, då skulle vi satsa på att nå ut. Den delen har vi aldrig lagt ner särskilt mycket kraft på. Jag vill vara en hel människa i bloggen, det är allt. Den här karlen gillar allt det där som står i mottot. Då ska allt få sin plats i spalten också ibland, beroende på dagsform och humör.

Första målgruppen för plitandet är alltid jag själv.

Första regeln: gärna personlig, aldrig för privat. Selfies och familjebilder får andra syssla med. Jag tar de bilderna med men gömmer dem prydligt i mobil & kameraminne. Mina små har inte bett att få hamna på nätet, inte min nuna heller.

I fosterställning
Det är förresten fler än vi kunde ana från början som besöker slängen. Alla gillar inte att gilla, alla finns inte ens på Facebook, de upptäcker mina inlägg i alla fall. Tack alla ni som hittar hit, tack för kommentarer på blogg, Facebook och i verkliga livet. Det samtalet älskar jag.

… och någon enstaka gång ligger jag i fosterställning efter ett inlägg som gjorde ont att skriva. Att en aldrig lär sig. Att en aldrig vill lära sig.

I kväll firar vi 5 år & 2-dagarsjubileum med tacos på bloggredaktionen. (Dvs den blå tv-fåtöljen). I dag på förmiddagen stack bloggaren ut på en pigg jubileumsbloggjogg i värsta vattenfärgsvädret. Släng dig i väggen Lars Lerin.

Skorna luktar skog och lycka.

Länk:
Första riktiga inlägget, 16 november 2011

Mäster Skräddares dag

6 november. I dag firar jag en energisk karl som betytt mycket för svenska arbetare.

Gustav II Adolf? Nej knappast, den får andra fira. Min hette August. Jag säger bara: stora salen på Hotell Stockholm i Malmö för 135 år sedan i dag.

”… är det inte rysligt att tänka sig att medan ladorna och magasinerna är fulla af spanmål så gives där många som lider hunger”.

”… arbetet det är arbetarens endaste egendom, därför vill vi att sådana lagar skall vidtagas som beskyddar arbetarens endaste egendom, nämligen hans arbetskraft”.

… ja är det inte rysligt att tänka sig att medan arbetaren han frambringar alla värden så lider han /…/ nöd, men eder plikt arbetare, både män och kvinnor, är det att sluta eder samman”.

Tack för allt ditt slit längs vägarna, Mäster Palm.
Nu behöver vi dig igen.

Länk:
Facsimil på det handskrivna manuskriptet från 6 november 1881

Värmlands Folkblads serie DOKUMENT: AVFOLKNING

Paris

Värmlands Folkblads serie
DOKUMENT: AVFOLKNING