Läser den lilla skriften Schyst! Den är så bra att jag egentligen hade velat citera hela.
Vem har inte varit på konferens, där det kommenderats ”bensträckare”? Vem har inte sett inbjudningar till konferenser där det lockats med chokladprovning om målgruppen varit kvinnor och whiskeyprovning om det gällt män? Vem har inte sett alla dessa bilder med kvinnor som passiva tillbehör till de aktiva männen?
Schyst! handlar om kommunikation, en mer jämlik sådan. Varje läsare, lyssnare och mottagare har rätt att känna sig inkluderad, värdefull och sedd, skriver Katarina Averås. Sant. Svårt men sant. Eller är det så svårt egentligen?
”Hudfärgade strumbyxor” finns inte
På mitt jobb brukar vi tänka på tre ledord när vi väljer bilder. Människa, värme och mångfald. Förr tänkte vi nog mest på plåt, om man ska döma av bilderna. Ändå är det inte plåt som bygger välfärd. Det är människor.
”Ordet hudfärg är inte en specifik färg i färgskalan. Hudens färg varierar ju från person till person. Därför blir det alltid fel när vi säger t ex ’hudfärgad krita’ eller ’hudfärgade strumpbyxor’”.
”Leende kvinnor med huvudet på sned och män med rättfram självsäker kroppshållning är vanligare än tvärtom. För att få till en förändring behöver vi alla bli medvetna om den obalans som ofta finns. Regissera för mer jämlikhet.”
”Fundera över ur vilket perspektiv bilden tas. En person som fotograferas uppifrån kan upplevas som förminskad. Tar du bilden ur grodperspektiv kan du i stället få en person på bilden som signalerar makt och överlägsenhet.”
”Namnge kvinnor och män på samma sätt – alltid med både för- och efternamn första gången, därefter med antingen båda namnen eller bara förnamn.”
”Om det är du själv som ska fotograferas – tänk på hur du vill uppfattas. Är du kvinna händer det oftare att du ombeds att ’göra något roligt’ eller att fotografen vill arrangera en bild som inte har något med budskapet att göra. Är du däremot man handlar kanske fotografens regi istället om att få dig att framstå som stark, beslutsam eller i en maktposition. Ställ aldrig upp på något du inte själv vill.”
Lek inte med maten
Mitt eget hatobjekt i genren välmenta men missriktade bilder är alla dessa fotografier på bönder som står med havre till hakan, långt ute i åkern. Vilket budskap har inte en sådan bild. Fundera över det. Fundera över vad min farfar bonden sa till mig, när jag själv sprungit i havreåkern. ”Man leker inte med maten”. Farfar hade rätt förstås och fotograferna fel. Bönderna med, som går ut och ställer sig mitt i maten.
Här intill är en bra bild på farfar, fotograferad med 1937 års teknik, både hos den kloke fotografen och gode bonden. (Bilden är inte ur Schyst!).
Det finns så mycket som går att göra rätt eller fel. Läs Schyst!, jag tror att den får dig att tänka. Skriv och säg hellre förskollärare än dagisfröken, justerare hellre än justeringsman, riksdagsledamot hellre än riksdagsman.
Där, just där, föreslår skriften att jag ska säga brandsoldat i stället för brandman. Nja, jag har jobbat i den branschen. Militärer vill de inte vara, det kan den här bloggaren intyga. En morgon gjorde jag nyvaken entré på brandstationen vid Rankestrasse i Berlin, där vi vänligt nog fick bo gratis inför Berlin Marathon. Först gjorde jag militärt ställningssteg inför de tyska brandmännen, sedan hävde jag ur mig på bästa lumpensvenskan:
– Soldat Svensson anmäler sig!
Det var inte populärt.
Hur hinner du som manlig chef?
Läs den här skriften. Fundera över varför – och om vem – vi använder ord och uttryck som ”skriva på näsan”, ”pondus”, ”söt”, ”gullig”, ”stark” och ”manlig”. Hur ofta får en karl frågorna:
– Hur upplever dina arbetskamrater det att ha en manlig chef?
– Hur hinner du som manlig chef ta hand om dina barn?
Ord och bilder spelar roll.
FAKTA:
Schyst! En inspirationskälla till jämlik kommunikation, Region Värmland 2014. Text Katarina Averås, bilder Øvind Lund. Beställ den som gratis trycksak här och läs hela som pdf här.
Det gör du inte.
