Kategori: Skrivande

Hur många stjärnor till King?

Bokus om King

Sätt ditt betyg och hjälp andra kunder att bestämma sig, skriver Bokus apropå en några år gammal bok jag beställde av dem. Stephen Kings Att skriva: en hantverkares memoarer. De vill att jag ska sätta 1-5 stjärnor.

Kära Bokus, jag ska be att få fundera på saken. Har läst den en gång, tyckte bra om en del och mindre bra om annat. Kings tveksamhet inför skrivarkurser delar jag inte helt och han är pratig.

”Du behöver inte skrivarkurser eller seminarier, lika lite som du egentligen behöver den här boken. Faulkner lärde sig sitt hantverk medan han arbetade på posten i Oxford, Mississippi. Andra författare har lärt sig grunderna medan de tjänstgjort i flottan, arbetat vid stålverk eller suttit av tid på något av USA:s fina gallerhotell. Jag tillägnade mig det värdefullaste (även kommersiellt sett) i mitt livs bok medan jag tvättade motellakan och restaurangdukar på New Franklin Laundry i Bangor. Bäst lär du dig genom att läsa mycket och skriva mycket, och de nyttigaste lektionerna är dem du ger dig själv. Och de dyker nästan alltid upp när du har dörren stängd. Diskussionerna under skrivarkurser kan visserligen vara nog så intellektuellt stimulerande och roande, men de tenderar också att vandra vilse från det dagliga hantverket att foga ihop ord till meningar och meningar till stycken, som skrivandet egentligen innebär.”

Rädsla för siffran 4
Det är klart att du inte blir en bra brandman om du inte har anlag för det. (Höjdrädsla är ingen fördel). Du blir inte en bra revisor om du inte har anlag för det. (Här är tetrafobi en klar nackdel, rädsla för siffran 4). Du blir ingen bra snickare om du inte har anlag för det. (Tummen mitt i handen är sällan bra).

Så där är det med alla yrken, alla fritidsintressen. Ska du bli bra krävs fem saker: att du passar för det, att du utbildar dig och att du tränar, tränar och åter tränar. Det gäller brandmän, det gäller trädgårdsodlare, det gäller sprinters, långdistanslöpare och givetvis skribenter.

Mod, lust och tips
Precis som en brandman behöver utbildas så behöver skribenten det. Detta vet Stephen King. Kanske sitter han omedvetet fast i en romantisk syn på Litteraturen, som något som kommer farande i form av gudomlig inspiration till några få utvalda?

Få utvalda är de nog, om vi ska prata om mästarna. Men även mästare behöver utveckla sin talang utifrån de förutsättningar de har. Då är det inte så dumt att gå kurs och lära sig grunderna. Även en talang kan göra nybörjarfel.

Bra skrivarkurser ger mod, lust att skriva och praktiska tips. Det är inte så illa.

Erkänd öster om Kilsbergen

Att världen går framåt bevisas av att Lars Lerin till sist fick det genombrott han var värd även utanför Värmland. ”Jag kommer aldrig att bli recenserad i DN, det vet jag”. Var det inte så han sa i en tv-dokumentär för många år sedan, innan det vände? Fantastisk akvarellmålare har han varit hela tiden, nu vet även Dagens Nyheter det.

WebbfråganI fredags kväll var Lars med i en webbfråga från tv-programmet På spåret. Då har man slagit igenom i allmänna medvetandet. Lika roligt är det att hans begåvade guddotter Sara Broos var med.

Här har du webbfrågan.

Det är så skönt att för en gångs skull slippa höra uttrycket ”de värmländska skogarna”, när landskapet nämns i medierna. Alltid dessa skogar, alltid denna varg, alltid någon tok som tror på tomten.

Det är så härligt när begåvat folk blir erkända även öster om Kilsbergen och neråt de västkustska tv-redaktionerna till. Erkänd som konstnär blir du i recensionerna. Erkänd bland svenska folket blir du då de får chansen att se och börjar tycka om dina bilder. Beviset på att de gör det är när du blir fråga i På spåret.

Grattis.

Tvärstopp på högerkanten

Skärmavbild 2014-01-03 kl. 15.00.50Min dator har svårt för Nya Wermlands-Tidningens ledarsida. Eller så älskar den den, det beror på hur man ser på saken. NWT är den stora länstidningen i Värmland, för dig som inte vet det. En välredigerad nyhetstidning med tydlig högerprofil på ledarsidan. Konservativ, om den får säga det själv. Förr kallade den sig moderat, men det var innan förnyaren Reinfeldt kom igång på allvar.

På morgonen läser jag tidningen på nätet, för jobbets skull. Klickar mig fram, sida upp och sida ner. En ganska behändig teknik. Men när jag kommer till ledarsidan är det tvärstopp. Där slutar tekniken att fungera och jag blir fast och kvar. Inte går den att förstora så jag klarar att läsa den heller.

Förkrympt och orörlig
Hur rensar man en MacBook Air från ett konservativt tvärstopp på ledarplats? Jag vill ju kunna förstora och närläsa men också vända blad och gå vidare. Alltid på den sidan, alltid detta tvära stopp. Hur rensar man en NWT?

– Hör på mig, stanna hos mig… viskar högerspalten vänligt.
– Nej tack, det är inte så inspirerande. Du är väldigt förkrympt och orörlig.

Fotnot: allt började i slutet på december tror jag. Så snart jag kom till sidan 22 i e-tidningen var det tvärstopp, rent bokstavligt och tekniskt. Ibland ligger ledaren på sidan 24, då är det där tekniken tröttnar. Kära dagbok, ska jag se detta som ett omen inför supervalåret 2014? Hur ska tecknet i så fall tolkas? Har alliansen kört fast eller är det Sverige som kommer att vilja stanna hos dem? Vem vet? Vilken support ska jag ringa? Carl Bildt, han har väl dator? Är han konservativ?

Saker på ta- som man hör i media

Ta”Svenska OS-truppens officiella tandborste”.
(Reklam i min tv, december 2013).

”Man betalat så lite tax där”.
(Victoria Silvstedt i radions P4 Extra, på frågan om varför hon bor i Monaco).

”Varför taco Anders?”
(Vanligaste frågan med ordet Varför i, som svenskarna ställt på Google i fjol).

Av detta drar jag en enda slutsats, men vilken det säger jag inte.  Jo förresten, att en ska bort.

Ta-da.

Ett år till

Anslag

Bloggaren ber att få önska varenda besökare ett gott slut på 2013 och en lugn och fin början på 2014. Här är min traditionella lista. Några inlägg som fick många besök under året.

Kämpade för sin bygd. Ett par dagar hade jag fler läsare i Munkfors med omnejd än både Värmlands Folkblad och Nya Wermlands-Tidningen. Munkforsborna är fantastiska.
Munkfors sak är vår – När rätten att rösta kostar pengar

25 teser om att springa. Första avsnittet på en serie om vad jag lärt om motionslöpning. Löparlärdom nr 1-25

De kloka stinnerbommarna. En arbetskamrat berättade att Västanå Teater har en publikskola. Det blev en serie väldigt lärorika resor till Sunne. Här är en av rapporterna.
Sveriges första värstingresa

Lektionen jag förstörde. Bättre betyg har jag aldrig fått, inget roligare heller.
”Det skulle komma en liten gubbe”

Den farlige norsken. Ibland blir jag arg. Att ge bort sin heder till en främlingsfientlig var inte det smartaste Karlstads universitet har gjort. Va’ kôster en doktorshatt?

Viktor Roots bästa bantningstips. Bilden som folk har på sina kylskåp, berättar de.
24:7-dieten.

EldenIngen succé. Den här snutten var jag väldigt nöjd med, men det hjälpte inte: Kort sagt

Tack för i år, du som besöker Svenssons släng. Jag är glad att du finns, annars fick jag sitta i min ensamhet och skriva för hårddisken. 

Tack även för nyttiga mothugg. Jag tror ju inte att jag alltid har rätt.

Annars är man bara en liten lort

Say no

Först tänkte jag skriva ett långt inlägg här. Det skulle handla om att vara människa.

Om att vi alla är lika mycket värda, vad vi än har för färg på skinnet.

Om min resa till det nazistiska förintelselägret Auschwitz och hur jag stod där med tårar i ögonen inför en väska. Den var en av många hundra resväskor i en jättestor monter med väskor som de som lurats till lägret hade tagit med sig. ”Klara” stod det med vit krita på ena sidan. Något år tidigare hade min dotter Klara stått precis där med sin skolklass och tittat på precis samma väska, tänkt precis samma tanke och gråtit precis samma tårar.

Om min farmor. Hon som tänkte som Klara och jag och tog emot krigsbarn till gården vid Jakobsberg utanför Karlstad. ”Det kunde ha varit vi”.

Om det som Astrid Lindgren skriver om i Bröderna Lejonhjärta. Det finns saker man måste göra, ”annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

Om att jag vill lämna över Sverige och jordklotet i ett bättre skick till mina barn och barnbarn och allt annat folk.

Klockan 12 i Museiparken
Allt detta tänkte jag skriva en lång text om. Det behövs inte. Allt är så självklart eller borde vara det. Vi är lika mycket värda. Vi behövs varenda en. Mångfalden berikar, är du rädd för främlingar förminskar det både dig och samhället.

Detta skriver jag inte för att vara gullig. Att bekämpa rasismen är ingen gullegrej. Det är ett tydligt politiskt ställningstagande, där enhetsfronten är både stor och bred, det har vi sett de senaste dagarna.

Kom med du också på söndag den 29 december om du kan. Samlingen sker i Museiparken i Karlstad klockan 12.00. Kan du inte delta, så gå gärna in på facebooksidan och gilla. Här är en facebookgrupp för hela landet också, loggan ovan är den gruppens.

Först kom de för att hämta judarna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde ingen fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns ingen kvar
som kunde tala för mig. 

Martin Niemöller

Juldag och skorna längtar ut

Juldag. Vid dörren står löparskorna och trampar. Inte vet jag om Werner Aspenström sprang men han har likafullt skrivit den bästa dikten om löplust. Bry dig inte om att han nämner träskor och åska. Dikten handlar om vad vi löpare känner en vanlig juldag:

Skor längtar utSkor längtar ut
Nyss åskade det.
Nu har det upphört.
Hund håller jag inte.
Men träskor.
De står vid dörren
och skäller.

Resten får du tänka dig själv, för nu tar jag med mig de svartgröna och ger mig ut. Jag tror det blir en trivsam runda. Jag tror skorna kommer att knarra muntert mot den vita svala snön. En nötskrika flyger förbi i kanten av ängen, vid Sisugårdens busshållplats försöker en hackspett få något matnyttigt ur en grankotte som han kilat fast i en grenklyka och ur min mun strömmar vit lugn andedräkt. Kylan smeker kinden försiktigt. Knarr, knarr, knarr, fötterna känns som om de nyss har gått kurs i mindfulness för lastgamla springare. Nu har de full koncentration på min löpning, båda har sin uppmärksamhet helt inriktad på en punkt mitt i hjärnans allra värsta heta belöningscentrum.

Knarr, knarr, knarr mot den vita snön. Vit andedräkt, sa jag det? Fingrarna fryser något lite, nämnde jag det? Ögonen rinner en aning men gläds åt att allt blev så ljust…

Bara fantasi
…nej visst nej, vi har ingen snö nej, ingen frusen andedräkt heller. Grossbolstorp är höstgrått och termometern stod på fem grader plus när jag stack ut.

Det får gå ändå. En höstrunda i juletid har sin tjusning den med.
Skorna luktar grus och lycka.