Etikett: Lärdomar

Uppfinner en träningsform till

TrattisarEn sport och två träningsformer har jag uppfunnit.

Sport
Sporten heter automatgräsklipparfotboll, fast internationella förbundet funderar som bäst på ett namnbyte.

Träningsform 1
Min första träningsform heter svampjogg. När jag googlar ordet pekar första träffen på denna blogg. Då har ordet ändå levt sitt liv bra länge i mina träningsdagböcker och på facebook innan det dyker upp på bloggen.

Träningsform 2
Min andra träningsform uppfinner jag den 2 oktober. Jag är 63 år och behöver lite krydda i tillvaron. Löpträna är roligt men ibland går det rutin i mitt samliv med löparskorna, stigen och motionsspåret. En sådan dag är det. Skorna sitter på och gps:en har fått fin kontakt med satelliterna. Det är bara löplusten jag inte får kontakt med. ”Tölitt…” viskar en inre röst inom mig. Det betyder tjatigt och det ordet har jag nästan aldrig hört med springskorna på.

– Tölitt?!
– Hitta på nåt nytt, lura mig, viskar min inre löpare.

Då gör jag det. Lurar honom. Saken är den att när kroppen börjar bli trött brukar jag lura mig själv att jag bara behöver springa till nästa tall eller lyktstolpe. Dit bort orkar du. När jag kommer fram får jag höra att jag bara skojade. Det blir till att fortsätta. Nu gör jag likadant.

– Bara den här gatan, säger jag med bestämd röst.
– Går vi hem sen?
– Typ.

När Hagagatan är klar tar vi nästa. Och nästa. Själen glömmer bort att det var tråkigt i dag och kroppen springer som om varje gata vore den näst sista. Vi tar en till va? Snälla.

GatuplockSå går det till när jag uppfinner träningsformen street scanning eller gatuplock som den heter på svenska. När jag publicerar detta bör inlägget bli den andra svenska googleträffen på ordet. (Det går att få en träff på fulsajten Flashback också, men där handlar det om värre kemikalier än mitt kroppsegna endorfin). Gatuplock, prova själv. Mitt mål är att plocka alla gator i Forshaga tätort, jag måste springa varje gata i hela dess längd och sedan rita in det på kartan. Gata efter gata.

Det kommer att ta ett tag.
Sedan ska jag berätta att jag bara skojade.

Samtalets betydelse för tungvända oljetankers

RöstenJag har bytt åsikt några gånger. Om landsbygdspolitik, pacifism, kriget i Vietnam, synen på demokrati och två frågor till. Kanske tre. Tungvänd som en oljetanker men vändbar.

Fast en sak är säker. Det har aldrig hänt genom att någon har skrikit åt mig och klistrat på mig etiketter. På mig fungerar det bara med samtal, dialog, resonemang, samspråk, åsiktsutbyte och därefter lugn eftertanke.

Jag tror att samma sak gäller 100 procent av svenska folket. Inte 87.

Går vi att vända så beror det på samtal med någon som vill ha detta samtal.

Strandpojken och underhudsfettet

Strandpojke

Rapport nummer 5 från mitt träningsläger i självbehärskning

Om man tittar riktigt noga så ser man sexpacket. Det sitter bara inte ytterst. Förresten är bilden tagen före påsk, jag är smalare nu… I dag har det blivit dags för en rapport igen från mitt träningsläger i att äta belevat två dagar i veckan. 5:2-dieten, jag? Det hade jag inte trott för ett år sedan.

Jo, det har fungerat. Ibland har jag varit hungrig, de där dagarna med bara 600 kalorier totalt på tallriken, tro inget annat.

Jo, jag har gått ner. Eftersom det är viktig grundforskning min kropp bedriver, så har jag vägt mig mycket tätt, säkert mycket oftare än 5:2-metodens grundare hade tänkt sig. Det har hjälpt. För mig är själva vägningen en ritual som hjälper mig att fortsätta. När entusiasmen var som störst gjorde jag ett handskrivet diagram till och med. Den 2 december i fjol vägde jag 83,3 kilo (ännu mer förra sommaren). I dag pendlar jag mellan 73,3 och 75,3. Det är några kilo under gränsen för övervikt enligt mitt BMI. Det måttet är ingen stor sanning för mig, men någon värdemätare måste jag ha och då får den duga.

Jo, jag fick lov att köpa nya byxor på semestern. Flera par nya byxor. Den här våren och sommaren har jag gått omkring klädd som en mänsklig strut, med jeansen ängsligt hopsnörda av ett bälte med flera nya hål i. Utan den hopsnörningen fick jag ner en mindre grävling förutom mig själv i byxorna. Jag vill inte ha någon grävling där. Magomfånget har minskat drygt tio centimeter, det är antagligen viktigast. Tio kilo och tio centimeter, möcke’ bra.

Jo, jag har tränat också. Löpt eller cyklat minst tre gånger i veckan hela året hittills, utom några enstaka veckor. Löpningen blir ännu roligare med nio-tio mjölklitrar mindre att bära omkring på, det kan jag lova.

Jo, jag har fuskat några gånger. Avslutat en till en början tapper 2-dag med viss förfriskning framför teven och fotbolls-VM, det har hänt. Fast inte många gånger. (Slutet på semestern åt jag samma mat som alla andra i flera veckor).

Vill slippa diabetesen
Nu går jag över till 6:1 och fortsätter ivrigt väga mig om mornarna, nypinkad, för att se om det går att ligga kvar på min målvikt med bara en matsnål dag i veckan. Måndagsmenyn blir den samma som alla mina 2-dagar.

Jag vill inte ärva det ”ålderssocker” som släkten är begåvad med. Dessutom har späkningen varit intressant. Det går alldeles utmärkt att leva sitt liv utan att vara tvärmätt tre till fem gånger om dagen. Ganska utmärkt i varje fall. Därför kommer här ett ärligt råd, eftersom jag hört att sanningen är grundforskarens bäste vän:

Ring inte mig på måndagseftermiddagarna. Inte om du har något besvärligt att komma med. Mitt humör har uppförsbacke då.

De tidigare rapporterna
StrandpojkeTräningsläger i självbehärskning (del 1)
Träningsläger i självbehärskning (del 2)
Träningsläger i självbehärskning (del 3)
Träningsläger i självbehärskning (del 4)

Viktor Roots alternativ: 24:7-dieten

Val i jobbknyckaravdragens land

Tjur

Det här är en hälsning till alla som är som jag. Ni andra kan titta på bilden. Den är – ett kort. Fundera över könet på kreaturen eller nå’t.

Jo, vi andra. Nu är det såhär. Vi vill inte ha det som vi har haft det sedan 2006.  Folk som går på en a-kassa som inte räcker till. Folk som går på en sjukkassa som inte räcker till. Folk som försöker få jobb som inte räcker till. Folk som försöker… ja, ni vet. Välfärden räcker inte till, för pengarna har välavlönat folk fått i jobbknyckaravdrag. Vanligt folk har inget värde längre, bara Entreprenörerna, Riskkapitalisterna och De Högavlönade och alla andra gynnade grupper med stor bokstav. De är inte många men orden är stora. 140 miljarder om året är mycket pengar.

Såhär gör vi. Vi får koncentrera oss. Kalla det enhetsfront eller taktikröstning eller vad du vill, men nu måste vi se till att rösta klokt. Vi som kallar oss vänster måste använda valsedlar som vi vet gör nytta. Vänster? Ja absolut. Gudarna ska veta att den etiketten brukar sättas på allt möjligt löst folk, värre tokstollar än den här demokraten, men i alla fall:

Vi kan räkna bort alliansen. Jag känner folk där som jag gillar, men deras politik gör oss alla till förlorare.

Vi kan räkna bort Miljöpartiet. Jag känner folk där som jag gillar, väldigt många miljöpartister (vem är inte miljövän), men problemet med det partiet är att vi aldrig vet vilket block det tänker välja, åtminstone lokalt i kommunerna och landstingen. MP går bort.

Vi kan räkna bort Feministiskt initiativ. Jag gillar Gudrun Schymans förmåga att kommunicera, hon är en av de bättre agitatorerna i landet, men den som bränner pengar får aldrig min röst. Man trampar inte i maten. Vem är inte feminist? säger du. Visst, men rösta inte på dem i alla fall. Inte nu. EU-valet var en sak, kul att Fi gick bra, men här handlar det om svenska folkets framtid de närmaste fyra åren. Rösta inte på Fi, det är en bortkastad röst. De kommer inte in och därför gör din bortslängda röst att alliansen kan vinna igen. Då vet vi hur det blir. Folk som går på a-kassa som inte räcker till. Folk som…

Två partier får jag kvar på min lista. Välj själv, jag kommer att rösta rött.
Främlingsfientlig är jag inte.

Jag tror på solidaritet.

Kan det vara så jäkligt?

Valkartan”Vi nådde inte ut med vår politik”. På söndag kväll och måndag morgon kommer vi att få höra de orden igen.

Då kommer jag, som alltid, att tänka på den kloka kvinna som svarade: ”Det kan ha varit för att dom nådde ut, också…”

Sedan kommer jag att tänka på det parti, som bara brukade skicka fram sin kloke partisekreterare i tv en enda gång. På valnatten. Aldrig annars. ”Det ser du väl varför” brukade min vän Telefonören säga.

Här är en dynamisk karta i Dagens Nyheter, över hur folk röstat i riksdagsvalet de senaste 40 åren. Kommun för kommun, val för val. Klicka och följ vad som händer.

Ibland rör det sig i folkdjupet.

Min litterära valkompass

Litterära

Snart är det val och jag försöker tänka mig våra vanligare partiledare som figurer i böckerna jag har. Det får bli mitt alternativ till alla dessa valkompasser på nätet.

Alliansens sorgliga figurer
Fredrik Reinfeldt ser ut som Alfons Åberg. Fast helst vill han att vi ska tycka att han ser ut som Alfons pappa, eftersom pappan liknar Tage Erlander. Reinfeldt vill bli landsfader men den lätte går vi inte på. Pappan somnar ju på golvet så fort han ska lägga Alfons, sådana trötta politiker är ingenting för oss.

Göran Hägglund är Kejsarn av Portugallien. En rolig gubbe och snäll värmlänning, det är aldrig fel, men ingen skulle någonsin komma på tanken att göra honom till härskare på riktigt. Kejsarns familjepolitik gick heller inte så bra. Det blev lite galet. Ett vårdnadsbidrag räcker inte så långt.

Majoren, vad heter han nu, folkpartiledaren, han är grannen i Beck. Rejält stel i nacken, dyker upp när du minst vill det, har svar på allt men får inget vettigt gjort. Ställ ut’en på balkongen igen.

Annie Lööf ser ut som Pippi Långstrump men beter sig som Lotta på Bråkmakargatan. Du vet, hon som ställde sig mitt i gödselstacken i hällande regn och trodde att hon skulle växa av det. Inte växte hon.

Där har du alliansen. Inget självklart val, någon av dem. Böckerna är bättre.

Här slår det gnistor
Gudrun Schyman är majorskan i Gösta Berlings saga. Lät hon inte kavaljererna förstöra en hel förmögenhet, kanske? Ibland är det inte bara i fickorna pengarna brinner. Fast rapp i käften är hon och en stark kvinna, det behöver vi många.

Jonas Sjöstedt är trubaduren i Asterix-serien. En trevlig karl, omtyckt av alla, bara han inte sjunger. Så fort han försöker sjunga ut är alla de andra där och sätter munkavle på honom, binder fast honom i ett träd och vill inte vara nära honom. Behöver inte svensk politik någon som vågar sjunga ut?

Miljöpartigossen, han är Kevenhüller i Gösta Berlings saga. Den geniale uppfinnaren söderifrån som fick sin gåva av skogsfrun för att han var artig och inte låtsades se hennes rävsvans när de två möttes på Karlstads torg. – Märk det, Kevenhüller, sade hon, hädanefter ska du med dina två händer kunna utföra vilket konstverk du vill, men blott ett av varje slag.

Det är därför hans partivänner måste byta samarbetspartners hela tiden i Värmlands kommuner. De kan bara samarbeta en gång.

Stefan Löfven, till sist, han är… ja, fundera på det du. Jag tar tacksamt emot förslag, bara du skickar med en motivering. Tamgåsen Mårten i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige? Kan inte flyga, men flyger ändå. Stålmannen? Känslig bara för kärnkr… förlåt, kryptonit. Obelix? Storstarken som kan fånga vildsvin och slå in spik med sina bara händer?

Där har du bloggens valkompass. Tänk efter ordentligt innan du gör ditt val, ta den karaktär som känns mest rätt för dig. Kom bara ihåg en sak. Du får betala dyrt i fyra år sedan, om du står där med fel figur i näven den 14 september.

Stå aldrig med fel figur i näven.

Barnet som inte fick komma in i SD:s valstuga

Får meddelande från en släkting. En berättelse jag helst hade velat slippa att höra från mitt Sverige år 2014. Så här skriver hon:

Hej. Jag vill bara skriva några ord, vad som hände mina barnbarn i fredags eftersom du ofta skriver om invandrarfientlighet. Mina barnbarn är elva år och går i skola i (här skriver hon en svensk ort). Gjorde en utflykt till Sergels torg för att besöka valstugorna och ta reda på vad de olika partierna vill.

De blev väl mottagna av alla partierna och fick svar på sina frågor, men när de kom till SD:s stuga blev inte NN (hon skriver namnet) insläppt för att han var som en äldre kvinna sa: DU ÄR INTE SVENSK.

Vad säger Du? Du behöver naturligtvis inte skriva något om detta, tycker bara att jag ville berätta, och du kanske förstår att jag blev jätteförbannad. Barnens mamma, (hon skriver namnet), säger att det är ingen ide att säga något, för ingen lyssnar… Ha en fortsatt bra sommar.

Där slutar brevet.

Jag önskar att hon aldrig hade behövt skriva det. Allt jag tror på och skriver om handlar ytterst om det: Att en dag ingen enda människa ska behöva skriva ett sådant brev om sitt barnbarn.

Att inget enda barn ska behöva få ett sådant svar.

Små grå varelser under stenarna

Hittar en skylt i mejlen. Jag brukar inte bli särskilt engagerad av skyltar, det finns för många. Fast den här är klokare än de flesta: Kommentarerna till varje artikel om feminism rättfärdigar feminismens existens.

Precis så enkelt är det. Så länge det finns tokfransar kvar att skrämma fram med det självklara kravet att alla människor ska behandlas lika och få samma chans, så länge behövs feminismen. Och antirasismen. Och…

Det är vad kommentarerna bevisar.

HenI dag ska jag fundera på en skylt om ordet hen. Det brukar också skrämma fram små grå varelser från under stenarna. Det var faktiskt 400 år sedan vi fick Ni som komplement till I så det kanske kan vara dags att våga prova något nytt igen? Få se nu, hmm, ”Varje gång någon…”

Varje gång någon går i taket
på grund av ordet hen
bevisar han eller hon att ordet behövs.

Där satt den. Tjoho!

Jag har förresten upptäckt att det är de tuffaste pojkarna med slitnast skinnjackor, de som åker helikopter oftast, som blir räddast. Fast det tar vi en annan dag. Hade det hetat henikopter, då hade de vägrat åka med. Men nu börjar namnet på hel, som vilket hårdrocksband som helst. Då duger gräddvispen.

Jimmie har invandrat hit

Det finns oanade möjligheter.
Jag oanar hela tiden.
Oaningsfull är mitt andranamn.

Kort*

Den är inte klokast som påstår det.
Tvärsäker käft och säker kunskap är sällan släkt.
Bildning, utbildning, inbillning. En ska bort och två ska inte tro att de är tvillingar.

*

Varför är städer så stolta? Jag längtar efter en blyg trottoar.
I genomsnitt är Hjortkvarn Sveriges roligaste plats. Därifrån har alla närmast hem.

– Var bor du?
– På Medelvägen i Genomsnitt.
– Den gyllene?
– Nej, men han ä’ nyligen asfalterad.

*

Den som klagar på att sommaren är för varm har ofta en bastu i källaren. Den som klagar på att det regnar för mycket plockar ofta ändå svampen.

*

Det finns inga mänskliga raser. Ingen tomte, inget skogsrå, inga troll. Jorden är inte platt. Namnet Jimmie kommer av det hebreiska Jakob och har invandrat hit.