Veckan som var

Onsdag personalfest. Vår På spåret-tävling blev uppskattad. Resmål Lesjöfors, Skillingmark och Torsby. Själv fick jag ta kameran med mig och åka i förväg till tre värmländska orter med historia. Sahara, var det så svårt? I dag är den gamla klassiska bandyarenan överväxt av björksly, men en gång kom 5 500 personer för att titta på bandy här. Vägen fick stängas av.

I går traktade vi bort den begagnade virkeshögen med gamla trätrappan och begagnade trapptaket. Lade ut jord där nya häcken mot gatan ska planteras. Såg inte en enda fotbollsmatch.

I dag har vi lyssnat på Virtanens radiointervju med Stefan Löfven. Funderar allvarligt på att plantera vår blandade häck, men vädret tycker annorlunda. Min republikanska kommunskylt finner läsare.

Funderar över bokstavens möjlighet och eftertankens snabba spridning. Några av mina facebookvänner är bland de bästa bloggare jag vet, fast de skickar ut det via fb. Särskilt en, han är pensionär och säljer kalvdans.

Tre nya nyord

Nyord som folk har skrivit på Språktidningens webbplats, www.spraktidningen.se:

Misstagsbjuden – När man av misstag blir bjuden till en tillställning, som man alltså egentligen inte skulle bli bjuden till alls. Kan hända om man heter Margareta Winberg, t.ex.
(Inskickat av Nils)

Fläskträff – Att träffas i verkligheten inte bara via elektroniska medier.
(Jerry Segerholm)

Riskapitalist – Kinesisk investerare.
(Michael Frankius)

Vet inte hur smarta dom är

 

Jag kommer inte ihåg exakt hur hon skrev och hittar det inte nu. Men ungefär så här skrev Hedvig Nilsson på Radio Värmland för några dagar sedan på facebook:

Dom som tror dom är smarta skriver på twitter.
Dom som inte vet hur smarta dom är skriver på facebook.

Det ligger en del i det. Måste jag välja mellan de inbillat smarta och de vardagsvisa, då är valet lätt.

*

Bäst av allt är att det finns en plats till, där vi kan leta lärdom. Vissa av de klokaste pratar i verkliga livet. Så där som folk gjorde förr.

Med munnen.

 

Det skrivna ordets glädje

Jag lärde mig skriva när jag var sju år, som många andra. Delvis där hemma, delvis i skolan. När jag var tio år kom första tidningen, Ängebäckstorpsposten, handskriven i två exemplar. På högstadiet fick jag in några fumliga dikter i tidningen Värmlandsberg och småningom i Nya Wermlands-Tidningen och Värmlands Folkblad. Sedan blev det elevrådstidningen på Sundstagymnasiet och efter det har det hållit på. Förändra världen om du kan, förändra några mungipor åtminstone.

Pennan och tangentbordet har försörjt mig. De som läst har lärt mig massor om masskommunikation. Hela tiden lär jag något nytt. Då och då återkommer den härliga känslan i maggropen, när språket fungerar och läsarna hör av sig. ”Där fick du till det, Svensson”.

Rätt ofta får jag inte till det, det är minst lika vanligt, men lärpengar även det.

Fattigmans tidning
Så kom internet och sedan var ingenting som förut. Plötsligt fanns det en fattigmans tidning som även den här otekniske knövveln kunde sköta själv. I höstas blev det en blogg, tätt kopplad till facebook och en del andra verktyg, för att nå ut. Nu får jag läsarnas reaktioner i direktsändning. Ibland gillar några, ibland gillar inte en människa orden jag lagt ut. Vissa skriver kommentarer, andra hör av sig i verkliga livet.

Jag är så innerligt lycklig över min fattigmans tidning. Storögt förundrad över att orden finner läsare. Mina ord? Kommunikationen har jag stor respekt för. Du som läser har alltid rätt till din reaktion och det är sannerligen inte allt som du tycker är bra.

Det tycker inte jag själv heller ibland, efter några dagar. Varför lade jag ut det där? Det inlägget var väl inte elegant, vasst, roligt eller ens välformulerat? Då startar jag min bärbara älskling igen och knappar i gång. Hela tiden på jakt efter suget i maggropen, det sällsynta, benådade ögonblicket då bokstävlarna hamnar rätt.

En dag ska jag be någon att publicera bloggen på en plats, där ännu fler kan läsa den. Det är vad jag tänker när maggropen kittlar.

Dagen därpå tycker jag allt är skräp, idéerna kass och språket dött. Stendött. Men vem har sagt att det ska vara lätt?

Lilla talarskolan 2, Så svarar du på floskler

Lilla talarskolan, andra lektionen. Så svarar du på floskler.

I min värld…
– Du är välkommen till vår värld när du vill.

Vi prioriterar en kundfokuserad flödesorganisation.
– Ja, vem blir inte pessnödig ibland.

Hos oss är alla chefer stateger.
– Detaljer är det ingen som begriper.

Inom vårt företag är vi ledande inom…
– … ja, det hoppas jag. Vi arbetar faktiskt med elström.

Vårt mål är att ligga i frontlinjen.
– Sätt dig ôpp, chefen.

Jag kan tycka att…
– … kan du? Kan vi också göra det?

*

Här är till sist en övning som kommer på floskeltentan. Läs nedanstående mening. Skapa sedan din egen floskelmening på samma sätt:

Givet en integrerad målsättning synliggörs potentialen inom ramen för en samlad bedömning.

Envisas du med att skriva svenska, fast du redan gått två lektioner i floskelskolan? Bra. Kanske vill du skriva meningen så här?

Vi vet vilka mål och möjligheter vi har. Nu vill vi berätta det för fler.

Vill du lära mer om svenska språkets rika förmåga till floskelskapande? Vem vet, du kanske har en floskelgenerator i din närhet? Lyssna på honom. Räcker inte hans kunskaper till, så finns det generatorer i överflöd på internet?

Lycka till!

 

Pessnödig = kissnödig. Ôpp = upp. Meningen som börjar med Givet…  i texten ovan är skapad av den utmärkta svadageneratorn hos Textomedia.

Länk till första delen av Lilla talarskolan.

Vår tids viktigpetter

Wikipetter – en annan variant av viktigpetter, men en wikipetter baserar sin kunskap på det som står på Wikipedia och måste alltid slå upp allt på Wikipedia och komma med en föreläsning om vad han eller hon hittat.

(Av Monika Bjelton, publicerat som nyord på Språktidningens webbplats).

*

… och här är ett sådant nätfynd som varje riktig wikipetter gör dessa dagar. Den fantastiska ”översättningen” av de ryska gummornas sång till svenska. Missa inte semlornas sång!

Nu gjorde jag det igen. Wikipetter.

Dom tittar på telefon

Jag är med i läsarpanelen för Språktidningen. Familjen fick ett spel för besväret, Mini-MIG. Vi spelar det vid söndagsfrukosten, den kära vännen och jag. ”Hur många kromosomer har en människa normalt?”.

Då och då förväntas jag tycka till per mejl om senaste numret av tidningen. Det är inget betungande uppdrag, men aningen enahanda. Jag läser praktiskt taget varenda ord i tidningen och gillar nästan allt.

En dag kommer ett nytt mejl. Jag har vunnit i en utlottning bland paneldeltagarna och får vara med i publiken vid deras Språkforum på Hotell Rival vid Mariatorget i Stockholm.

Tåg upp. Natt på annat hotell. Tunnelbana till Mariatorget och Rival där språket ska omtalas. Torget är en grön oas, där Gustaf III höll tornerspel, där det var salutorg på 1800-talet för kött, frukt och grönsaker och där Per Hasselbergs skulptur Snöklockan väckte uppståndelse år 1900 bland de prydare av stockholmarna.

– Du måste ta en risk med din text!
Nu börjar programmet. Vi är 250 stycken som hälsas välkomna av Språktidningens chefredaktör Patrik Hadenius. Med lättsam ton lotsar han oss och talarna genom dagens program. De berättar och han och publiken ställer frågor.

Jessika Gedin, programledare och krönikör, tycker att man måste ta en risk med texten för att den ska få själ.

Mikael Parkvall, universitetslektor, visar kartor över dialektord. Inte bondesamhällets gamla kartor, utan färska som han har skapat genom att idogt skanna sig igenom svenska folkets bloggar på nätet. Värmland är enda platsen där vi säger tölitt. I Skåne säger många coca om drycken.

Birgitta Lindgren, ansvarig för Språkrådets nyordlista, berättar att den värsta stormen på 30 år upplevde hon när man publicerade ordet tjejsamla, som betyder att samla på ett inte fullt så besatt och nördigt sätt som en del killar. Mest stolt är hon över att hon publicerade uttrycket göra en pudel.

Karin Milles, docent i svenska, pratar om det könsneutrala ordet hen och den uppståndelse det väckte, när hon och andra föreslog att det skulle få komplettera han och hon. Ett nytt pronomen i svenska språket, det första nya sedan 1600-talet, då I blev Ni.

Mattias Åkerberg, copywriter, tycker att det är fyra saker vi bör tänka på om vi ska skriva en säljande text. Överraska. Vänd på perspektivet. Krångla inte till det. Gör läsaren till lösare.

Hanna Sofia Rehnberg, journalist och doktorand, pratar om hur företagsberättelsen ersatt gamla tiders personliga möten med slaktaren och skräddaren. Berättelser, sådana som IKEA:s och Fjällrävens skapelseberättelser om grundaren.

Ingela Bel Habib är forskare och författare kring språkkunskapers lönsamhet och betydelse för ökad export. Hon berättar att affärsspråket i världshandeln och internettrafiken var engelska till 51 procent år 2000 men bara till 29 procent år 2009. Kinesiska och andra språk kommer starkt. Svenska små och medelstora företag har inte förstått detta och har sämst språkkunskaper, jämfört med andra länder som vi konkurrerar med. Det förlorar företagen hela tiden pengar på.

Inte genus men klass
Sedan kommer hon. Författaren och bloggaren Bodil Malmsten som många av oss kommit för. Hon har oerhörda problem med att skriva, säger hon och får sina beundrare i salen att småle.

Detta beror inte på genus, säger hon. Det är inte att hon är kvinna som är problemet. I stället handlar det om klass och om vilken språklig miljö man kommer från. Hennes barndoms jamska finns inte som skrivspråk och när hon började skolan tvingades hon börja tala rikssvenska. Ett språkbyte hon inte tycker hon har hämtat sig från.

Vi som beundrar henne inser problemet, men applåderna när hon läser ur sina böcker visar att hon lyckats rätt bra ändå…

På kvällen sitter jag på tåget hem, lycklig, med språkverktygen vässade. Visst har skolan lär mig språka. Skolan, men också livet som läsande, skrivande, pratande och lyssnande människa. Mest det där livet. Hur skulle jag annars veta vad en typometer, en råspont, ett prio 2-larm, en angörning eller ett dubbelklick är?

Alla glor i sina mobiler
Under en av rasterna hamnade jag på en parksoffa bredvid en karl i min ålder. Först läste vi mejl och nyheter i våra mobiler, sedan smålog vi över att alla andra också gjorde det på Mariatorget.

– Häromdagen hade jag besök av barn och barnbarn, sa han. På morgonen frågade jag barnbarnet varför inte hennes föräldrar kommit upp än. Då svarade hon ”Dom tittar på telefon”.

– Tittar på telefon. Hade någon sagt det för femton år sedan, så hade det väl varit dags för psykvården…

För barnet var det helt naturligt. Världen ändrar sig och då gör språket det.

 

Lilla talarskolan: Svara på floskler

Lilla talarskolan, första lektionen: Så svarar du på floskler.

Vi får sätta oss ner å prata om det.
– Nej tack. Jag vill helst att vi står upp.

Jag hör vad du säger.
– Hurra! Det är första gången.

Personalen är vår största tillgång.
– Berätta det för varenda lönekonto.

Vi sitter på en bred kompetens.
– ”Kompetens”? Där jag växte upp kallade vi det rava.

Vi tar det med oss.
– Bra. Vill du ha nå’t å ta det i?

 

Eftermiddag med främlingsrädslan

Lördag, kommer gående nerför Filaregatan i Karlstad. Den enda gata i världen där jag fått parkeringsböter, om än med 25 års mellanrum. Numera förstår den här kroppen att det inte var gatans fel. Jädra datumparkering, jäkla gatukorsningar som bara är korsningar på ena sidan. Jävla penningbrist, åtminstone första gången.

Ont om pengar är aldrig pittoreskt.

Varför tycker jag att parken och många av husen på Herrhagen ser mer välmående ut nu, än när jag gick på gymnasiet och bodde inackorderad här? Då, när FNL-lokalen i rivningskåken nere i Haga ständigt var kall om vintrarna och Dan högg upp ett gammalt dött körsbärsträd på gården och eldade med i kakelugnen?

Herrhagen är gentrifierat nu, läser jag på nätet. Jag antar att det gäller Haga med. Ordet kommer av engelskans gentry, herrskapsklass, och betyder att ett område får högre status. Ofta genom dyra nybyggen eller genom att folk som flyttar in tjänar mycket mer än de som bodde där tidigare. Soho i New York, Söder i Stockholm och Haga i Göteborg är exempel på sådana ställen. Liksom Nöden i Lund, Svartbäcken i Uppsala, Söder i Jönköping, Möllevången i Malmö och Prenzlauer Berg i Berlin.

Högre status här med?
I dag har även Herrhagen i Karlstad utvecklats på det sättet, påstår skribenterna. Kanske är det sant? Jag vet inte. Det är för länge sedan jag bodde inackorderad hos min morbror byggnadsarbetaren och hans fru på en tvärgata här.

Jag tror det är sant.

Nu kliver jag in på Gjuteriet. Kulturoasen på Verkstadsgatan, strax ovanför Nöjesfabriken. Ska man se de lokalerna också som gentrifierade? Det är en definitionsfråga. Dock är Gjuteriet en oas jag trivs med. Här har jag hört några av de klokare orden de senaste decennierna. Precis som i FNL-lokalen på Hagagatan för betydligt längre sedan, mitt emellan gamla Systemet och Frälsningsarmén, men det får jag berätta om någon annan gång.

En och annan förflugen dumhet hördes väl även där.

Radikalhögerns tre måltavlor
Denna lördag är det åter dags för samtal. Karlstads Bokcafé bjuder in och Magnus Linton talar. Han är journalist och har senast skrivit boken De hatade – om radikalhögerns måltavlor (bokförlaget Atlas, serien Vems Europa?). Ett 35-tal intresserade i olika åldrar har kommit för att fika och lyssna. Ute skiner majsolen, i Oslo håller rättegången mot Anders Behring Breivik helgvila och i Lintons tal och bok träder bilden av en hatande radikalhöger fram.

Nu är det inte judarna som är den främsta måltavlan för hatet längre, säger Magnus Linton. I stället har hatarna koncentrerat sig på tre andra mål.

I Östeuropa romerna.
I Västeuropa muslimerna.
I länder som Norge och Sverige dessutom en påstådd förrädarelit som bejakar mångkulturen.

Radikalhögern i Europa följer två spår i det hatet. Främlingsfientligheten och EU-kritiken.

Bofasta men tvingas flytta
Magnus Linton berättar om besök hos romer i Ungern. De är bofasta sedan många hundra år, men alla han pratar med funderar på att flytta, som situationen har blivit i landet. Han berättar om Nederländerna, där Geert Wilders muslimhatande parti är tungan på vågen. Om Anders Behring Breivik som liksom många högerradikala anser att två krafter förstört hans land. Feminismen och de mångfaldsbejakande kulturmarxisterna. Dit räknar Breivik även socialdemokraterna, det var därför han försökte döda så många som möjligt.

I Norge gick Fremskrittspartiet kraftigt tillbaka efter massakern på Utöya. Nu har de återhämtat sig och når ännu högre opinionssiffror än före bomben och skotten den 22 juli i fjol.

Han svarar nej
Magnus Linton slutar med två frågor. Har det mångkulturella samhället misslyckats? Ser vi framväxten av en ny modern fascism i Europa? Nej, svarar han trots allt på båda frågorna. Inte så att fascismen hotar att ta över.

Själv dricker jag upp mitt kaffe och går ut på Herrhagen igen. I parken filar en talgoxe och på Filaregatan har bilen framför mig fått parkeringsböter. Bästa botemedlet mot främlingsrädslan och fientligheten, tänker jag, är inte det alltid mer jämlikhet? Blir inte avundsjukan och hatet alltid mindre och brödrabråken alltid färre om du fördelar rättvist?

Skulle vi inte bli lugnare i själen varenda en, om vi avskaffade tvåtredjedelssamhället?

En gång var det Herrhagsskolan som tog emot överlevande kvinnor från koncentrationslägren. Tjugofem år senare blev vi varma i bröstet och tilltalade vederbörande på engelska, så fort vi såg en människa med mörkare hudfärg än vår egen här i kvarteren.

– Have you deserted from the Vietnam war?