Den omöjliga liknelsen

– Jag tycker Persson ska bli kommunalråd. Och efter honom hans äldsta unge. Och efter honom hans äldsta unge.

I alla tider.

Vår statschef utses ju genom friktion i sänghalmen. Då bör vår högste kommunale symbol också utses på samma sätt. Karln får väl göra som kungar har gjort i alla tider. Lägga ner sig lite. Snippa, snopp och friktion.

Demokratier ut-ser.
Monarkier sprut-ser.

– Det ska va’ lika. Kommunerna kan väl inte vara nå’n sorts demokratiska öar, hur skulle det se ut? Vi ska inte tro att vi är nå’t, vi ska inte vara malligare än fosterlandet.

Fostervattenlandet.

Det ska va’ friktion.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Löparlärdom nr 149


Löparlärdom nr 149: Du blir aldrig fullärd som löpare.

 En gång fick jag en blåsa som var lika lång som höger långtå, bara för att jag läst en bok. Den sprack. Härom året höll jag på att få en arg tjäder i ögat.

Jag har försökt välta elhus i tegel, känt schäferkäftar runt vänster smalben, tävlat med tävlingslinnet bakochfram (vilket såg intressant ut på solbrännan efteråt), fallit handlöst bland lingon, druckit tvålvatten från vätskebältet i 30-gradig värme, repat glasögon mot jordklotet och tänkt mina djupaste tankar.

En får inte ge tappt.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Löparlärdom nr 148

 

Löparlärdom nr 148: Lopp jag trivts med.

Stockholmsmaran förstås. Fint att svänga höger efter Västerbron, gôtt för en självplågare att sega uppför Odengatan, jublande lyckligt att stappla in på Stockholms stadion och plötsligt sväva fritt i sista kurvan.

Pers!

Götajoggen. Friidrottstränaren Ulf Karlssons bästa idé som blev en sporre för så många av oss. Glatt lade vi på några kilometer extra i det färsktinade vårgruset när inbjudan kommit. I år då jädrar! Känslan när vi kom ut ur Mariebergsskogen och såg täten sträva på andra sidan viken. Tyvärr fick arrangörerna för sig att ”jogg” var ett gammalmodigt ord och 15 kilometer för långt, så de gjorde om loppet till en tiokilometare med nytt namn. Håhåjaja.

Lidingöloppet. En höstlig älskling. Så många backar uppåt och neråt att en blev full i skratt. Abborrbacken kände varje debutant till men inte att det fanns tjugo nästan lika pigga backar till. En gång blev jag biten av jordgetingar vid pinkstället i skogen strax innan start, en annan gång skrapade jag hela framsidan när jag stöp på en trädrot i en nerförrusning. Upp igen, upp igen, klockan går!

Berlin Marathon. Plattast av alla långlopp, bäst organiserat och varje steg tog du på historisk mark. Glömmer aldrig kyrkokören som sjöng, aldrig känslan när vi sprang fritt över gränsen mellan väst och öst. Perset blev drygt en minut för långsamt men det fixade jag i Stockholm några år senare.

Säffle Marathon. Enda loppet jag sprungit där vi blev bussade till starten eftersom maran trivsamt nog gick från punkt A där näset slutar och till punkt B vid Sporthälla idrottsplats. Bäst var snacket i bussen, näst bäst publiken på elva personer som flyttade sig norrut på näset i takt med oss löpare.

Karisänglunken. Min gamla klubb SK Örnens terränglopp gick alltid på första maj och då kåserade jag vid olika möten med arbetarrörelsen. Men sista gången, 2011, kunde jag inte låta bli att vara med, måste ju någon gång ha sprungit loppet vid min gamla folkskola. En klubb för idealister, ett lopp för oss som älskar idrottens idé. Tack!

25-mannaorienteringen. Inget långlopp (fast det går att ordna om du vänder kompassen fel) men likafullt en favorit. Att stå där i växlingsfållan, småfrysa och vänta på att få springa ut som en av fyra från klubben i den parallella sträckan är värt mycken träningsmöda i värmländskt lingonris. Skallen full av pirrighet, benen fulla av spring, terrängen småfinurlig på stockholmska sättet. Gôtt.

Nu pirrar det i belöningscentrum igen.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Den gamle och svansen

Hur var det de främlingsfientlige sa förr? ”Inte vill dom göra nåt, invandrarna, dom bara lever på bidrag. Åsså tar dom våra jobb”.

Hur är det Donald Trump resonerar? ”Media bara ljuger. Jag stöder mig på fakta från media”.

Än är inte den siste idioten född. Fast rent biologiskt är det onekligen intressant att det första trollet nu har flyttat in i Vita huset.

Ett troll. Det finns. Det har flyttat in. Trollet som finns har flyttat in. Det är ett troll. Vem kunde tro det? Who would believe this?

Med hela sin svans.

### För övrigt är det fortfarande vansinnigt roligt att nynorskan så tydligt definierar vad ”trump” står för.
### nynorska betyder ”trump” egen och tvär karl, tvång, press, makt, hård metod.
### … och gevärskolv. Där tog det roliga slut.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Vi bakspårar i flera kilometer

Först kommer det ett kufiskt mejl. Jag blir hämtad måndag 07.45 står det. ”Resan går mot startpunkt där det är 90 grader. Vandring sker längs S-å och vi passerar B-by med spökambitioner. Här härjade en gång ulven. På sluttampen får vi knapra på vörten. Gångtid 2,5 timme. Medtag fika.”

Inget konstigt med det meddelandet. Det är så det brukar låta när vi bjuder in varandra, Vandraren och jag. Den här gången är det hans tur. Gissningsleken i förväg är en del av upplevelsen.

Jag lägger pannan i fyra veck och klickar fram kartan på skärmen. By med spökambitioner, den var lätt. Startpunkt 90 grader, hmm, han måste mena en bastu. Klick klick, surf surf, inte hittar jag någon bastu hos det byalaget. S-ån heter Skymmelån, det namnet finns det bara ett av i hela landet. Knapra på vörten? Vi ska alltså vandra nära Västra Örten sista biten.

När jag hittar vägen längs sjön så upptäcker jag startpunkten med. Strax intill Södra Hällekilsättern svänger landsvägen 90 grader, som grusvägar gärna gör mellan Örtensjöar och hyperitberg. Där!

Fördärvarbacken blir brantare
Fem över halv åtta står jag redan färdig på min garageuppfart med ryggsäcken laddad. Två smörgåsar (ost och skinka), kaffetermos, vikmugg, två clementiner, sittunderlag, kikare, mobiltelefon, kontanter och bankomatkort. Allt du behöver för ett enkelt liv i skogarna kring Butorp.

Vandraren kommer och kör oss från Forshaga till Deje och Mölnbacka. Nedanför herrgården svänger vi norrut mot Genbäcken. Här är det fortfarande is på vägen och vitt i markerna trots några plusgrader. Fördärvarbacken blir brantare när den är hal och utanför bilrutan passerar Torsberget, Korpberget, Lyckan, Skovelåsen och Edebysätern.

Det är säterland vi hamnat i, precis som jag trodde. Mycket riktigt, när vägen svänger 90 bromsar han från 60 till 0 och parkerar.

Ingen vanlig hund
Vi har en dröm. Vi vill se vildsvin. Det kommer inte att lyckas i dag heller. Varg då? ”Här härjade en gång ulven” skrev inbjudan. Som om inte jag skulle minnas vad idrottsföreningen i Butorp hette. Ulven. Klubbens tyngdlyftare Bosse ”Butorparn” Svensson tävlade i landslaget för drygt 50 år sedan.

När vi kliver ur bilen finns flera vargobservationer från trakten noterade på webbplatsen Skandobs, men det vet jag inte än. De fördelar sig nära Skymmelåns krokiga dalgång från nordväst till norr och nedströms hit, det vet jag heller inte.

Jag vet bara att jag står i snön, ett par meter in på körvägen mot Hällekilssättern, och att mina vandrarkängor är elva centimeter breda. Hundspåren bredvid högerfoten är lika långa som kängan är bred.

Detta kan inte vara några hundspår. Tror du det, Vandrare, tror du på hund?

Ne-ij.

Bästa fyndet
En enda gång har jag sett vargspår förut. Det var ett par översnöade fät vid friluftsgården hemma. Nu är jag långt hemifrån och här är det färskvara vi talar om.

Rutten har min kamrat bestämt för länge sedan. Då anade han inte att vi skulle få sällskap av ett kraftfullt vargspår. I flera kilometer bakspårar vi ulven, medan bilvägen övergår i stig och korparna ropar i den planterade granskogen bredvid Skymmelåns meanderslingor. Vid ruinerna av Skomakartorpet fortsätter spåret, vid resterna av Jan Perssättern likaså. Granskogen är djup. Det där djuret har inte haft sällskap av någon människa, allt vi ser är ett älgspår åt andra hållet. Detta måste vara en Butorpsulv.

Bästa fyndet i vinter.
Äntligen!

### Vi fortsätter i flera timmar till, skådar meståg och spillkråkor och beundrar den häftigaste hyperitbranten i kommunen, passerar Butorps put and take-fiskeställe, fikar, lyssnar på smältvattenbäckar och vandrar allt raskare hemåt igen genom Översockna.
### Vid husruinen Nabben ”bodde här en tid lärare L. M. Palmkvist”.
### Gullhättkullen är ett så vackert namn.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Änglarna och slaktmasken

– Vi måste våga slakta de heliga korna! blev ett politiskt modeuttryck, när folkhemmet skulle besparas oss.

Krönika från P4 Radio Värmland 5 december 1990. Då hade jag börjat våga tala värmländska i lokalradion. Ett lyckokast som visserligen fick halva publiken att stänga av. Men resten gjorde ibland samma upptäckt som jag själv:

Värmländska passar särskilt bra till satir. Först låter det så snällt och lent. Sedan hör en vad tokstollen sa.

”Ljudskriften” fick jag hitta på själv. Den fungerade för mig framför mikrofonen fast den ser ut som den gör. Läs högt så förstår du lättare.

Scan Väst i Kil var det stora slakteriet.


Ja har inget emot Scan Väst i Kil. Tvärt om faktiskt. Å inte har ja nôt emot politiker heller. Dä ä sammanslagninga uttå rôm ja har litte svårt för. Den här nye slaktmaskpolitiken. Plötslitt så ha varenda litten 25-örespolitiker gått å bleve svartslaktere.

– Vi måste våge slakte di helige kora, säger 25-örespolitiker’a. För så säger di store pôjkera. Å då säger di små likadant.

Ha du sett nôra helige kor? Hur ser di ut? Själv reser ja rätt mycke i Värmland. Å ännu mer prater ja mä fôlk i telefon. Men aldrig att ja ha hört tales om nôn som har helige kor i lagårn. Hur låter di? Har en dom inte i lagårn kanske? Vart bor di da? Bor di i körkera eller bortôt Dömle stiftsgård te?

Har di kôrs i ställe för horn, di helige kora? Mjölker di manna å mjölk å honung? Flåser di rökelse di? Strör en mä myrra ôt tockna fine kreatur? Inna en skecker dom te himmelrik under psalmsång å tandagnischlan. Korgôssers tandagnischlan.

Neej. Nô såna kor ha ja då aldri sett. Å ja ha ändå kört mycke hö i min dar.

Brune å svarte å vite kor ha ja sett. Å köttige å mjölkige – å sprallige, den där förste dan di släpps ut. Men aldrig helige.

En gång va ja te Årjäng. Ja såg kor.

En annan gång te Klarälvdaln, ôppôt Stöllet. Kor där mä. Men vanlige dödlige allihop. Såne som säger mu. Såne som tugger ôm, som vicket kommunalråd som helst. Helige kor har di’nte på Hammeröa ens.

***

Däremot ängler. Di finns överallt. Fine vitklädde fruntimmer på Jonsbol å på Centralsjukhuset i Kallsta å sjukstôga i Sunne å i Fôrshaga å Likenäs å Filipsta å Årjäng å Kristinehamn å…

Ärrä di ni vill slakte mä slaktmasken?

Varje år föds dä onger i ambulans i Värmland. Dä förste ressällskape di får i världen ä två ambulanssjukvårdere. Möjligen, i bäste fall, e barnmorske mä. Ärrä di ni vill slakte?

Ängler finns dä. Ängler på Fôlktandvården. Ängler på våran femårings älskade daghem. Gud, ho ä ju rasen på lördan, när ho inte får gå dit. Ärrä di ni vill slakte å stycke å fryse ner?

För ett tag sen så vräkte snön ner över Storgatan å Vegagatan å Sättravägen å Långgatan å Järnvägsgatan. Å allt va gatera hetter i Värmland. Vräkte ner äver E18 å 63:an, 45:an å lille kurvige ministervägen mella Kila å Svanskog.

Vem tror du tog hann ôm dä, sen? Ploga eller salta eller va som nu behövdes.

Ängler. Ängler mä basröst å rutig skjorte, kanske. Men ängler.

Värmland ä fullt uttå gôbber å fruntimmer som vi nästan inte tänker på, när di bare finns där. Di har piper i bälte eller radio eller biltelefon. Eller så finns di på e jourliste. Eller så åker di bare te jobbe som vanlitt, freda eller sönda. Eller varrä nu ä för da.

Gôbbera på gatukontore. Ärrä di ni ska styckmörde? HSB-jouren å Uddeholm Krafts jourmontörer?

Di som ploger snö. Di som sanner trottoarer. Di som sitter i kommunväxler. Å di som låner ut böcker, så vi kan läse hur andre fôlk ha tänkt.

Ska di skjutes i gryninga? Tappes på liv å blog – å ôffres till kabelgudera å vinstmaskinera?

***

Ve Ängbråtsgatan där ja bor. Där ha nôn vart en ängel å räkne ut att onger behöver en kulle. Ongera, å en del vöxet fôlk mä, behöver en kulle. En kulle som di kan åke pulka på. Kanske stå å titte på stjärner frå också, en del särskilt stjärnklare nätter.

– Vi ger dôm en kulle! ha en ängel i den offentlige sektorn tänkt. Sen ha andre ängler i samme offentlige sektor gjort den där kullen.

Kärlek, tänker ja på, när ja ser våran kulle ve Ängbråtsgatan å ve andre gater i världen. Kärlek å lekfullhet å medmänsklighet. Ärrä di orda ni vill ta live å? Slaktmaskpolitiker.

Då får ni nog välje er ett annat fôlk, hôppes ja. För ôss som ä fôlk ôt er nu – ä ni inga helige kor.

Kom hit å åk pulka nôn kväll. Kom hit ska vi titte på Karlavangen. Dä finns så mycke stjärner å titte på. Så mycke mycke medmänsklighet.

Kom hit å lek att ni ä människer.

### Krönika från P4 Radio Värmland, 5 december 1990.
### Texten senare tryckt i den fackliga läroboken Dä årner sä!, 1996, och många gånger uppläst av mig från diverse scener de där åren.
### Grundidén finns även med i en film som jag var med och gjorde åt Kommunal 1994.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Tvång och lek

En del ord och uttryck bara fastnar, ofta utan att jag själv märker det först. En lång period fick jag lov att ha ett stort ”så” i A3-format upptejpat på väggen, för att komma ihåg att radera alla onödiga ”så” i mina texter. I dag borde jag sätta upp ett ”här” och ett ”där”. Kanske bredvid ett ”nu” och ett ”i dag” (!).

Fast ibland leker jag. Medvetet. Har ett tag försökt använda ”min vän” i olika sammanhang.

Ibland ser det riktigt malplacerat ut, trots att vännen är vän.

Underligt.
Är det för att varje lek är en särskild sorts allvar?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Grislöner i klassamhället

Arbetsgivarnas i Svenskt Näringslivs vd: 490 000 kronor i månaden.
Industriarbetare: 29 022 kronor i månaden.

Det svenska lönesystemet står stadigt. Klyftorna har aldrig varit lika stora under hela min levnad. Grattis, klassamhället!

En gång trodde jag att början till Sveriges framtid fanns i en analys som vi behövde bli klara med. En klassanalys.

Det tror jag fortfarande.

Hur tänker du? Tänker en pensionerad småbonde från Östmark annorlunda än en arbetslös före detta metallarbetare i Lesjöfors? Tänker en nyutbildad läkare i Arvika på ett annat sätt än en romsk man utanför min Konsumbutik i Forshaga? Tänker Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne, hon som tjänade 490 000 i månaden år 2015, annorlunda än en av ”hennes” industriarbetare som bara tjänade 29 022 kronor, samma år?

Naturligtvis gör de det. Det är människans samhälleliga vara som bestämmer hennes medvetande. Du tänker som du är.

En genomsnittlig kvinna i LO tjänade förresten bara lite drygt halva Lemnes månadslön 2015. På ett helt år. Lemne är ändå inte värst.

Där har du bilden av vårt vackra land.

Största skillnaden sedan 1950
En del i klassanalysen håller LO i Sverige på med, även om de antagligen skulle använda en annan term för sin undersökning. LO tar regelbundet reda på hur mycket makteliten i Sverige tjänar. Nu har årets rapport kommit. Den visar att maktelitens genomsnittliga inkomster före skatt motsvarade 18,7 industriarbetarlöner 2015. Det är den största skillnaden som uppmätts sedan undersökningen började år 1950.

1950 tjänade en svensk i makteliten motsvarande 11,1 industriarbetarlöner. 

1980 var skillnaden i inkomster mellan maktelit och industriarbetare som minst. Då tjänade en person i makteliten motsvarade då 4,9 industriarbetarlöner. 

2015 var skillnaden alltså 18,7 industriarbetarlöner.

Det är klass på de svenska skillnaderna.
Då har jag ändå inte berättat om finaste eliten än.

54 gånger mer
Jag har inte kommit till de allra fetaste direktörsinkomsterna. Med makteliten menar LO knappt 200 personer på höga poster inom näringsliv, politik, ekonomi och andra viktiga samhällsområden. Det är dem de undersöker för att visa på skillnaderna mellan vanliga löntagares och denna elits inkomster. Tanken är att det har betydelse om makteliten har långt högre inkomster än de människor som påverkas av deras beslut.

Det är ditt samhälleliga vara som bestämmer ditt medvetande.

Nå, i LO-rapporten analyseras inkomstutvecklingen för tre delar av makteliten – den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska eliten. Skillnaderna mellan de tre grupperna är stora.

Talar vi om värstingarna, 50 verkställande direktörer på svenska storföretag, så blir bilden ännu bedrövligare. Det är framförallt denna ekonomiska elit som har ökat sina inkomster i förhållande till industriarbetarlönen de senaste årtiondena. År 2015 hade de 50 direktörer som ingår i urvalet en högre relativinkomst än någonsin tidigare.

2015 tjänade en svensk i den högsta ekonomiska eliten motsvarande 54,3 industriarbetarlöner. Nära 20 miljoner kronor om året.

Tjohoo!

Aldrig varit sjukare
Den inkomst som LO mäter för makteliten är den sammanräknade inkomsten bestående av arbetsinkomst samt inkomster från kapital och näringsverksamhet. År 2015 var den genomsnittliga sammanräknade inkomsten före skatt i makteliten (alla 200 makthavarna) 6,57 miljoner kronor. Samtidigt tjänade en genomsnittlig industriarbetare 351 741 kronor.

Makteliten: 542 046 kronor i månaden.
Industriarbetaren: 29 022 kronor i månaden.

Som sagt, grattis klassamhället!
Du har sällan mått bättre.

Sedan 1950 har du aldrig varit sjukare.

### Länkar:
Artikel om LO-rapporten: Makteliten – reglerar inte sig själva
Hela rapporten som pdf: Makteliten – reglerar inte sig själva
Facebooklänk: LO:s video om makteliten

### Fler inlägg i bloggserien:
Klassamhället Sverige, del 2: Nu kommer den nya klassanalysen av Sverige
Klassamhället Sverige, del 3: Den slarvigast klädde kan ha dyrast paltor

Klassamhället Sverige, del 4: Så förtrycker de din trut och fot
Klassamhället Sverige, del 5: Hur i hundan sätter en igång en skivspelare?
Klassamhället Sverige, del 6: Det är dags för en ny ideologisk offensiv

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Herr Ångervik

För ett år sedan tog han namnet ”Bergvik” efter ett köpcentrum utanför Karlstad. Det var uppriktigt sagt rätt löjligt.

Nu har han ångrat sig. ”Stäng ner varenda köpcenter”.

Dagens pikanta affärsnyhet handlar om klädföretaget Odd Mollys grundare Per Holknekt. I april ifjol nyinvigdes Bergviks köpcentrum. Som ditlockat dragplåster lät karln sig adopteras av det renoverade köpcentret. Samtidigt tog han ”Bergvik” som mellannamn. Ceremonin leddes av forne tv-kändisen Bengt Alsterlind.

Adopterat en kändis hade inget köpcentrum gjort förr, tyckte Bergviksfolket den gången.

Gissa varför. Jag säger ju att det var löjligt. Fil är fil och fläsk är fläsk, även om det står en Holknekt och dunkar dig i ryggen när du köper’t.

Nu vill han stänga hela härligheten
Nå, tillvaron har humor så nu har han ångrat sig. Häromdagen lade Per Bergvik Holknekt ut ett meddelande på sociala medier:

Kära politiker. Stäng ner varenda köpcenter utanför våra städer. Återskapa innerstadens gemenskap. Ut med blomlådorna, ge tillstånd till massor av uteserveringar. Gör gatorna i kärnan till gemenskap, den vi tappat helt.

Hoppsan. Räckte inte kontraktet längre? Hur är det kärleksfulla föräldrar brukar säga till sina barn? Du är min unge, vad du än ställer till med.

Det ska bli intressant att se hur Bergvik gör med den adopterade Per Holknekt. Är han fortfarande välkommen hem? Hur tänker de i så fall fira den förlorade sonens hemkomst? Är ceremonimästare Alsterlind vidtalad?

– Hej å välkomna till Hajk. Ida’ ska vi tala om korttidsvik, men inte vilket vik som helst utan ett Berg-vik.

Nej, det är han nog inte.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra

Bilden från fjolårets ”dopceremoni”
med Alsterlind och Holknekt är från vf.se

Tes, antites och japanska själapass

Det kan verka som om jag gillar att röra på mig. Springa, cykla, gå i skogen, stå och trampa på crosstrainern här hemma. Visst är det så, kroppen är en kul maskin, men jag är dialektiker fast det inte syns. Tes och antites är mitt liv.

Alltså behöver själen också sin träning.

Ska du motionera själen kan löpningen vara till hjälp, fråga mig, men det räcker inte. Själen vill också få bättre syreupptagning och den förmågan kräver ett alternativpass då och då.

Ett tag i vinter har jag trott att detta pass består i att göra jämt ittnô, som vi säger här på trakten. Precis ingenting.

Där hade jag fel.

Forskningen går vidare. Just nu lutar jag åt att det är mitt sudoku-spelande på toaletten som är själens intervallpass. För säkerhets skull har jag lagt till ett nytt moment i själavården, lika japanskt det inser jag förvånat. Detta pass bör utföras i läsfåtölj: Jag skriver haikudikter i inaktuella ämnen. Då får jag träna både minnet och matten.

Herr Björn Rosengren
Min Teliaaktie,
när får den värde?

Om inte Ryssland
låg i Ryssland, vore vi
rädda för Norge 

Bäste Rosengren,
hur många dyra poster
skaffade du själv?

Fotnot: I dag ångrar Björn Rosengren lanseringen av Telia-aktien. Ryssland ligger fortfarande där det ligger, sånt kallas geopolitik. Själv är han ordförande i Norsk-Svenska Handelskammaren, sånt kallas hämndutnämnd.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman Kôppra