Två egna underhållare

1.
”Egen och tvär karl, tvång, press, makt, hård metod”.
Var det inte det jag trodde. Nynorska språket har genomskådat Trump för länge sedan.

Jaså gevärskolv också.
Stackarn.

2.
År 2011 köpte underhållaren Kjell A Nordström ett 19 kvadratmeter stort hus innanför ringmuren i Visby för 2,95 miljoner kronor, skrev DN. En miljonkåk på det Gotland han hånar när han inte hånar Värmland.

19 kvadrat. Ont om skräpyta.
Stackarn.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Noggrann undersökning av en sur

Jag har en grundlig jäkel inom mig. Ibland slår han till, nu har det hänt igen. Så i vinter har jag läst på & lyssnat & lyssnat igen & läst på.

1. Läst Bob Dylans roman Tarantula
Grattis, ni som också gjort det. Vi är uthålliga typer vi. När du väl hittar rätt läsart är Bob Dylans roman en fin påminnelse om mitten på 1960-talet. Var det han som fick många av oss att försöka skildra kaos på samma sätt? Språket myllrar, precis som i hans låttexter från den tiden.

Med romanen följde en CD med Klas Burlings berömda radiointervju med Dylan från 1966. Till slut släpper sångaren och textförfattaren faktiskt greppet och börjar svara, fast det tar tid.

2. Lyssnat mig igenom hans låtar
Att lyssna på låtarna tog också ett tag men med hjälp av många koppar kaffe och en god fåtölj har jag nu lyssnat mig igenom hans produktion. Vartenda album som Spotify hittar. Där finns de heroiska åren på 1960-talet och mycket annat hörbart men också en och annan förfärlig produktion.

När det var klart har jag flitigt repeterat godbitarna (till och med den låt jag orkar höra igen från julskivan). Hans musik duger fint till en spellista.

3. Hört Johan Norberg tala om Dylan i radion
En kväll lyssnar jag på musikern och Vi-krönikören Johan Norbergs inlägg i Jazzradion om Dylan. Den litterära ambitionen finns hos Bob Dylan för den som orkar lyssna, tycker Norberg. Texterna är helt enastående.

4. Läst Bob Dylans memoarer
2004 förvånade Bob Dylan många genom att ge ut Memoarer, första delen. Tanken är att det ska bli två delar till, när nu de kommer. Boken fick bra recensioner. Den är välskriven och börjar när han just har kommit till New York men berättelsen rör sig både bakåt och framåt i tiden. Vi får träffa en ung folkmusiker och hans läs- och musikupplevelser. Hur han slår igenom, skaffar familj och börjar kallas sin generations röst.

Den rösten vill han inte vara:

”Vad mig anbelangade tillhörde jag ingen, vare sig då eller senare. Jag hade en fru och barn som jag älskade över allt annat i världen. Jag försökte sörja för dem, hålla mig borta från bråk, men idioterna i pressen fortsatte att lansera mig som talesman för en hel generation eller till och med som en generations samvete. Det var underligt. Det enda jag någonsin hade gjort var att sjunga sånger som var ärliga och uttryckte nya insikter om verkligheten. Jag hade mycket lite gemensamt med, och visste ännu mindre om, den generation vars röst jag ansågs vara. Jag hade lämnat min hemstad för bara tio år sedan och ropade inte ut någons åsikter. Mitt öde låg längs vägen, med vadhelst livet kunde tänkas erbjuda, och hade ingenting att göra med att representera någon som helst civilisation. Att vara ärlig mot sig själv, det var hela saken. Jag var snarare en kofösare än råttfångaren från Hameln.”

5. Läst David Daltons bok om Dylan
Boken heter Det är inte mig ni söker – jakten på Bob Dylan. Den kom ut på engelska 2012 och berättar om en gåta till man som byter skepnad hela tiden. Vem är den riktige Dylan? Folksångaren, amfetaminhipstern, den nyomvände kristne eller någon av alla de andra identiteterna?

”Dessutom har han uppfunnit det mest underliga trick en eremit kan åstadkomma: att gömma sig fullt synlig på scenen de senaste tjugofyra åren”.

Boken ger ingen smickrande bild av personen Dylan men Dalton gillar honom likafullt.

”Vad han gör är att blanda livet och fiktionen till en berusande brygd känd som Bob Dylan, en skapelse så hänförande att vi fortfarande ställer den åldrande folksångaren till svars och jämför hans nuvarande förmåga med den hos hans fantastiska dubbelgångare. För att kunna förstå en så vansinnigt excentrisk och uppfinningsrik person som Dylan måste man ta hans självmytologisering, hans rövarhistorier, hans bisarra uttalanden och motsträviga synpunkter på lika stort allvar som de så kallade fakta vi har om hans liv.”

6. Besökt Dylan på webben

Först nämnde den officiella webbplatsen bobdylan.com inte nobelpriset, sedan togs det upp i en kort undanskymd mening som snart försvann igen. Numera länkar startsidan både till Horace Engdahls tal vid prisutdelningen och till det tacktal Dylan själv skrev.

Det finns också en svensk webbplats som berättar utförligt om Dylans låtar och liv: bobdylan.nu

7. Läst och lyssnat igen på tacktalet
Donald Trump har sett till att Azita Raji får sluta som amerikansk ambassadör i Stockholm. Innan dess hann hon läsa upp Bob Dylans tacktal vid Nobelfesten.
…
”I’m sorry I can’t be with you in person, but please know that I am most definitely with you in spirit and honored to be receiving such a prestigious prize. Being awarded the Nobel Prize for Literature is something I never could have imagined or seen coming.”
…
”Not once have I ever had the time to ask myself, ’Are my songs literature?’
So, I do thank the Swedish Academy, both for taking the time to consider that very question, and, ultimately, for providing such a wonderful answer.
My best wishes to you all,
Bob Dylan”

Är mina sånger litteratur? Tack för ett underbart svar på den frågan, hälsade Dylan.

8. Läst låttexter
Svaret finns förstås i låttexterna. Sådana har jag studerat i mängder på engelska och svenska, jag har läst artiklar om att översätta Dylan och artiklar som citerar hans låtar. Några länkar:

Svenska
Mikael Wiehe och Ebba Forsberg: Dylan på svenska (inspelningar och låttexter och en artikel om att översätta Dylan). (Fast ”skriar” verkligen nattskärran, Mikael?).
Mikael Wiehe i Aftonbladet: Att översätta ett monument
Språktidningen: Wiehe vrider Dylan som Rubiks kub

Engelska
Svenska webbplatsen bobdylan.nu: Tre låttexter
Nöjesbladets redaktör Håkan Steen: 10 klassiska Bob Dylan-texter
Expressens musikredaktör Anders Nunstedt: 10 Dylanklassiker där texterna skiner starkt
Nils Hansson, DN: 20 Bob Dylan-låttexter som förklarar tystnaden
BBC: Bob Dylan’s most famous lyrics
The Guardian: Are these the lyrics that won Bob Dylan a Nobel prize?

9. Skummat Youtube på Dylanfilmer
Det finns 2 522 videor i ämnet Bob Dylan på Youtube. Från Mr Tambourine Man (framförd av honom själv vid Newport Folk Festival 1964) och till 5 timmar och 46 minuter långa 100 Essential Recordings. Patti Smiths hudlösa framförande vid Nobelprisceremonin av A Hard Rain’s A-Gonna Fall glömmer vi inte.

Här finns allt från knastrigt filmade scenframträdanden till genomregisserade filmer som Must Be Santa och ’Cross The Green Mountain. Spela sig själv kan han. Det senaste självet.

Här finns ikoniska Subterranean Homesick Blues från 1965. Den med de handskrivna skyltarna i gränden och Allen Ginsberg i bakgrunden. Historiens första musikvideo?

En odräglig surpuppa?

Vad blev då resultatet av min möda? För all del, Bob Dylan är en surpuppa, möjligen odräglig. Hans spelningar kan vara geniala men lika gärna föraktfulla mot publiken. Genom åren har han ljugit friskt om sin uppväxt och bakgrund. Han sjunger stundom som en kråka. Han har gett ut album där han verkar leka smörsångare och ibland värre än så. Han har gjort en julskiva där merparten av låtarna är pinsamma med tanke på vem som sjunger dem men där Must Be Santa är försonande lekfull, när jag sett videon.

Han har låttexter där han är elak mot forna vänner, vilket är att skjuta med för stor kanon om du har herr Dylans genomslagskraft.

Han har ett förhållande till journalister som liknar Donald Trumps pressavdelnings en bakfull söndag.

Ingen jag tar med till öde ön
Nu var det inte intervjuoffret Bob Dylan som fick pris av Akademien. Personen Bob Dylan skulle jag inte vilja hamna på en öde ö med. Däremot tar jag gärna med mig hans 50 bästa texter. Inklusive memoarerna. Där erkänner han förresten att han ljög i början om sin bakgrund.

Låtarna från mitten av 1960-talet har fortfarande betytt mycket i mitt liv. Då, när han gav röst åt en ny tid fast han fortfarande inte låtsas fatta det själv.

Tack nobelprisdebattörer för att ni fick mig att göra den här noggranna undersökningen. Gör inte om det, är ni snälla.

Hans texter var värda priset.
Det finns det även annan sångbar poesi som hade varit.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Ledsen, tacksam och hjälplös

En gång i tiden plockade människan läkande örter och bad till gudarna när de blev sjuka. En del av örterna fungerar än i dag och tron kan försätta berg, säger man mig. Fast i dag har vi annan sjukvård. Den har vår familj fått lov att studera alldeles för ingående, alldeles för ofta. Det är jag ledsen för – men samtidigt tacksam.

Vi är så sköra fast vi är starka.

Ligger du där med ett hjärta som dunkar 214 gånger i minuten är du glad om det finns någon som tar hand om dig. Blir någon i din närhet sjuk eller skadad och behöver avancerad vård är det sannerligen skäl att vara ledsen.

Det är denna klyvnad när en kliver innanför sjukhusets dörrar. Visst är det en lycka att leva i ett samhälle som är organiserat så, att vi tar hand om varandra. Tillsammans. Visst är det en tröst.

Känslan av egen hjälplöshet i sjukrummet är lika stor för det.
Den stavas ”Varför?”.

### Ordet vård har funnits i svenskan sedan 1766.
### Det kommer av fornsvenska varþer ’vakt; hägn; väktare’, skriver Nationalencyklopedin, ne.se.
### Jag längtar efter ett år utan besök hos vården för de mina. Nu är jag trött på frågan ”Varför?”.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Gör om, OS-gudar

Usain Bolts stafett”kamrat” Nesta Carter var dopad. Nu blir laget av med sitt guld i OS i Peking 2008 på 4 x 100 meter. Bedrövligt. Mest synd är det om ännu några stackars idrottsmän som får ta emot sin OS-medalj på posten.

Gör om, gör rätt, OS-gudar.

Inled varje dag i nästa olympiska spel med en prisceremoni för alla de som skulle ha fått sin medalj redan tidigare.

Det kommer att vara mycket pedagogiskt.
Visa samtidigt bilder på storbild och i tv-bilder över hela världen på fuskarna.

Varje dag.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Anade Becket allt?

Ibland känns det som om nobelpristagaren Samuel Becket förutsåg någonting på sidan 46 i pjäsen om de två väntande luffarna. Jaså, nätdans, jaså trasslat in sig, jo, nog känns det bekant. Ett jädra tissel, tassel och trassel har det blivit av det där nätet.

Sitter du fast min vän?
Nät är till för det.

(Ur Samuel Beckets pjäs I väntan på Godot).

### Om I väntan på Godot hade utspelat sig i sms-åldern hade pjäsen blivit 1 timme och 51 minuter kortare:

Jag kan inte komma i dag.
Då drar vi nu. Ses i morrn?
Typ.

SLUT

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Den nye och chansen

Den börjar dyka upp lite varstans ifrån, kommentaren på stan och på Facebook och insändarsidor. Även från håll där jag minst anade det:

”Ge honom en chans.”

”Obama förde krig precis som sina föregångare”, menar de i en sorts omvänd kålsuparteori. ”Det kommer kanske inte den nye att göra, låt oss avvakta och se”.

Jag tar mig för pannan och minns vad han sagt hittills, den nye. Rasisten. Den kvinnofientlige. Homofoben. Sjukförsäkringsmotståndaren. Klimatskeptikern. Den inskränkte nationalisten. Hånaren av folk med funktionsnedsättning. Hataren av journalistisk granskning. Miljardären med stortruten som tror att han själv inte tillhör makteliten, när han står mitt ibland högdjuren som deras högsta höns på Capitoliums trappa.

Är det något som den karln INTE är värd, så är det en chans.

(Bilden från Maxim-teatern,
inför föreställningen av Macbeth).

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

”Ni som vida överglänser alla oss mediokra politiker”

Nu är det drygt ett och ett halvt år kvar till nästa val, skriver en vän på Facebook. Han heter Björn och är kommunpolitiker. I inlägget låter han ironisk och samtidigt besviken.

Är det inte dags att alla dessa oerhört kunniga kommentatorer börjar engagera sig själva i politiken? frågar han. De som är så ”väldigt kunniga och som vida överglänser alla oss mediokra politiker som idag är valda till olika uppdrag”.

Björn fortsätter: ”visst är det väl synd att de som uppenbarligen anser sig kunna mest om politik väljer att ställa sig utanför den möjligheten att påverka. Det måste ju vara frustrerande att med all denna kunskap stå vid sidan om och bevittna hur de mediokra fördärvar utvecklingen”.

Nära sanningen
Jag gillar honom. Ibland tycker vi olika men han är en outtröttlig kämpe och det är alltid intressant att käfta med honom när vi någon gång är oense. 1997 var Björn med och organiserade LO Värmlands läroresa till Auschwitz. Den glömmer jag aldrig.

Såhär svarade jag den trogne socialdemokraten på hans inlägg:

”Begriper att det finns ett stänk av ironi i din text, Björn 😉 Värst av allt är att ironin delvis ligger rätt nära sanningen. Det finns en skara mycket politiskt intresserade och kunniga människor som skulle kunna tillföra mycket i politiken men som inte kan tänka sig att gå med i något parti. Ser man till mina kretsar så tror jag att den utvecklingen började efter folkomröstningen om kärnkraft, då många blev besvikna på (S) och sedan har det fortsatt med andra frågor, från fördelningspolitik till EU och senast flyktingpolitiken”.

Grön, oberoende och utjämnande
Jag kunde ha fortsatt ungefär såhär:

För mig bör socialismen vara demokratisk. Politiken bör jämna ut klyftor. Den bör vara grön och miljövänlig, gilla mångfald, folkvett och gästfrihet. Den bör verka för att vi får fler politiker och inte färre i landet, förmodligen förstatliga sjukvården men undvika kolosser till storkommuner och jätteregioner. Den bör arbeta för rättvisa mellan könen. Den bör hålla sig neutral mellan stormakter som Kina, Ryssland och USA och stärka försvaret i en orolig värld. Den bör vänta med att skicka in Sverige i överstatliga unionsbildningar tills de deltagande länderna är någorlunda lika, demokratiskt och ekonomiskt.

Det partiet finns tyvärr inte. Kompromissa måste en göra ibland, men för mig blir kompromissen för stor för att gå med någonstans, även där grundideoligin stämmer. Så är det för mig och så är det för många av mina meningsfränder.

Detta är jag ledsen över.
Det är frustrerande att stå vid sidan.

### Citatet på bilden ovan är från min och tecknaren Robert Nybergs bok Ordbok (Utbildningsförlaget Brevskolan 1997).

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Friskvård via utökade rattrörelser

Min vän mopedgubben, parkbänkskommentatorn och misslyckade tryckkokarkonstruktören Viktor Root har tänkt på en sak. Det blev en dikt igen till hans samling Sanningar.

Bakgrunden om storebror Karlstad och dess smågrannar hittar du nedan.

Sanningen om friskvården

Förr fanns Karlstads bästa skidspår
i Forshaga
Nu heter stans bästa motionscentral
Kilenegården på Hammarö

Ju större stan blir
desto latare friskvårdspolitik

Måtte di aldrig bli 100 000
Dä’ blir för dyrt

för kranskommunerna.

Viktor Root

 

BAKGRUND: idealister byggde upp en fin motionsanläggning vid Vänerns strand i utkanten av Karlstad. Skutberget. Nu har kommunen sålt delar av den till någon som inte bryr sig och stängt resten, eftersom politikerna inte heller bryr sig. Resultatet blev att motionärer som använt motionscentralen nu strömmar söderut till en anläggning i grannkommunen Hammarö. Precis som de gjort i många år till grannkommunen Forshaga några mil norrut, när de velat åka skidor.

Friskvård via lääängre och lääängre rattrörelser.

Siffran 100 000 som nämns är det mål Karlstads politiker satt upp. Så många invånare vill de ha att bestämma över, för då blir allting bra.

 



PS. Till er som undrat vad gårdagens karta över Spanien med omnejd föreställer: de svarta punkterna och de vita, ofyllda, är bilden av två superkolonier av myror. Ett av myrsamhällena är 600 mil långt, säger forskarna. 600 mil av myror som inte slåss med varandra, vilket de gör med alla andra. DS.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra

Transsylvanska stigar och spanska vänner

Vad är det för mystiska svarta punkter runt Spanien med omnejd?

De punkterna ska jag berätta mer om i en naturlyrisk betraktelse på bygdegården i Mölnbacka i kväll, torsdag. Min vandrarkompis fjärilsfotografen Mikael Skalstad och jag uppträder för första gången tillsammans.

18.30. Fritt inträde, fika ingår.

Rubriken är ”Transsylvanska stigar och vilda slängar”. Jag tror det blir både något enstaka småleende och en och annan kärleksfull titt på natur i Transsylvanien, Spanien och Grossbolstorp.

Välkomna!

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra