Sven-Ove Svensson – Sida 11

En i vedledet

Varje gång jag klyver ved känner jag hur jag står i ett mångtusenårigt led av gamla gubbar med yxa i näven.

Det var bara det.

Trivs.

De som bor i Frankrike och heter Höst

Nu har jag sett först en finsk-amerikansk och sedan en brittisk ståuppkomiker göra narr av alla tysta bokstäver i engelska språket.

H-our.
Lig-H-t.
K-now.
K-ni-GH-t.
Dum-B.
Plum-B-er.

– Schhh! De tysta bokstäverna är inte för munnen, bara för papperet. Säg dom inte.

Finn hos oss också
Då slår mig tanken att svenska språket också slösar med bokstäver. Sådana där tysta saker som aldrig når till trut.

D-jur.
D-jup.
S-tjärna.
S-kjorta.
Yog-H-urt.
H-jässa.
H-jul.
L-jus.

Innan namnet hörs
Jag vet ju att de tysta finns och varför. Men erkänn att det ser roligt ut om man tänker efter.

– Är det synd om dom som heter Djus? Varenda gång måste dom skriva en tvärtyst bokstav först, innan själva namnet hörs.
– Asch, det blir väl en vana.

Värre då för alla som bor i Frankrike och heter Höst. De har det riktigt D-jävligt, de nästan inte finns.

– Bonjour, je m’apelle *stön*.

### STÅUPP: Michael McIntyre Silent Letter Day

”Din seger” sa Rutte

Jag ligger i hammocken och funderar över världen. Sol skiner, trädgårdssångare sjunger, prästkrage vajar och man får inte säga ”Vad var det jag sa”. Man får inte.

Inte om Nato-medlemsskap, självbestämmande och en egen svensk röst i världen. Inte om Dear Donald, ens.

Men ändå. Visst är det ett gulligt litet sms han skickade, Natochefen Rutte, till sin store ledare. Gulligt och pinsamt talande.

Det måste vara fler än jag som kommer att tänka på hyllningarna av ”Vår Store Rorsman Mao” 1968. Nu fattas det bara att Rutte gör en väggtidning också.

NATO:s generalsekreterare
Mark Ruttes sms till Donald Trump:

”Herr president, käre Donald, grattis och tack för din avgörande insats i Iran – det var verkligen extraordinärt, och något ingen annan vågade göra. Det gör oss alla säkrare.

Du är på väg mot ännu en stor framgång i Haag i kväll. Det var inte lätt, men vi har fått alla att skriva under på 5 procent!

Donald, du har lett oss fram till ett verkligt, verkligt viktigt ögonblick för Amerika, Europa – och världen. Du kommer att uppnå något som INGEN amerikansk president på årtionden har lyckats med.

Europa kommer att betala på ett STORT sätt, som de borde, och det blir din seger.

Trevlig resa och vi ses på Hans Majestäts middag!”

Duktig vovve
Undrar hur kravprofilen såg ut när den sms-pôjken anställdes? Fick han genomgå psykologiskt fyrfärgstest? De är visst väääldigt trovärdiga har jag hört. Precis som han:

”Det var inte lätt, men vi har fått alla att skriva under”.

Lydigt, Rutte. Duktig vovve. Fin hund.
– SITT!

De. Som. Ännu. Lever.

Humlesurr inifrån plymspirean, bok på altanbordet som en vän skrivit, nyhet i mina öron om bomber i Mellanöstern.

Rovfåglarna slår till igen och igen. De med bunkerknäckare, robotar, inbillade slutgiltiga lösningar.

Humlesurr?
Det är dags att skriva råa texter, vänner.
Kasta trumparna, putinarna, nethanyahuarna, ayathollorna, terroristerna ut ur de ovala rummen.

Det räcker nu.
Barnen i Gaza behöver ingen mer flygande död.

De. Som. Ännu. Lever.

Fantastisk Kejsare i Berättarladan

Redan öppningsscenen är värd resan till Rottneros och vid genrepets slutscen har jag tårar i ögonen. Det är första gången i Berättarladan.

Västanå Teater har lyckats igen. Årets sommarteater Kejsarn av Portugallien är SÅ bra. För oss dessutom höjdpunkten på teaterns populära publikskola.

I år fick vi en ny favorit redan innan föreställningen. Paret Pär Furås och Marianne Skagerlind-Furås miniatyrer med scener ur berättelsen.

Åk i tid så ni hinner se den i foajén!

Finns det biljetter kvar till Kejsarn så köp!

LÄNK:
Den här texten är svår att skriva

Magisk natt med Brattforshedens egen cikada

Det blev en makalös kväll på Brattforsheden i natt. Vi var tre ur Gryningspatrullen som länge låg i en tallbacke vid norra Kittelfältet och väntade.
Och väntade.

Knotten mådde bra, natten var fortfarande ljus och kaffet svart. Och vi väntade. P I läste egna fina dikter som vi begrundade.
Och väntade.

Då – kom först morkullan orpande över våra huvuden. Så, prick klockan elva, hör vi det första surret. Som en tallhedens egen cikada låter hon, nattskärran. Eller han om vi ska vara noga. Det är ju hanens sätt att hävda revir och locka på honor vi hör från tallen en bit bort. Ett magiskt läte.

Vi ligger i lingonriset och lyssnar. Hela nejden surrar.
Vi går så småningom på den smala stigen, stannar och ser en av nattskärrorna sjunga från en tallgren 15 meter bort.
Vi blir kringflugna av halvtokiga skärror i akrobatiska flygövningar, olikt det mesta vi brukar se en vanlig natt i juni.

Innan vi till sist kliver in i bilen igen har vi hört både varningsrop, spelsång och det speciella klatschet med vingarna över ryggen. Samt skådat, kollat, glott, betittat och förundrats på närmare håll än någonsin.

Stort tack, fôggler, för den fenomenala uppvisningen!

På tredje grenen nerifrån sitter en av kvällens nattskärror och sjunger. Film från norra Kittelfältet på Brattforsheden i natt. (Läser du detta i mobilen är filmen rättvänd, i min dator blir den lustigt nog uppochnervänd. Magi, säger jag ju.)

En ohelig treenighet

Vissa dagar tycker jag det säger något om vår tid att mitt mejlverktyg har tre automatiskt skapade mappar:

Trash
Junk Mail
Skräp

Skräp, skräp eller skräp? När jag frågar hur sorteringen mellan de tre går till får jag följande svar på nätet:

”Skräppostmappen är serverbaserad medan skräppostmappen är lokalbaserad.”

Jaha.
På så vis.

Då fattar man ju.

En ljuvlig, skamlig tid

Det är ljuvlighetens tid i vår trädgård och en skammens tid ute i världen.

Våra skatungar flyger, på ängen tävlar prästkragar, förgätmigej och smörblommor om att slå ut, vid lekstugan trippar sädesärlor och i skogskanten gal göken på sjunde veckan. Det finns bara ett ord för den ljuvligheten:
Trivs.
Jag trivs.

Nya döda barn
Då piper det till i mobilen. Piper och piper, ständigt dessa skammens notiser.
-Nya döda barn i Ukraina.
-Ännu fler döda barn i Gaza.
-Militär på väg mot folket i Los Angeles.
-Massdeportationer från amerikanska arbetsplatser.

I fjol upplevde världen flest antal konflikter sedan 1946, skriver Institutt for fredsforskning i Oslo (Prio). Norrmännen räknar till 61 konflikter utspridda på 36 länder, från Sudan vid Sahara till Tigray i norra Etiopien, från västafrikanske Mali till Mindanao i Filippinerna.

129 000 döda.

Medan göken gal knappar jag på mobilen och försöker förstå hur många 129 000 medmänniskor är. Internet svarar att det är lika många som det bor folk i Karlstads och Arvika kommuner, men du får lägga till tätorterna Grums och Bäckhammar också.

Jag försöker föreställa mig alla dessa trakter helt utan människor.
Jag försöker föreställa mig en kyrkogård med 129 000 nygrävda gravar på grund av kolonialism, imperialism, egoism och vanligt ohederligt folkförtryck.

Det går inte.
Jag fattar varför men inte mängden.

Skamligt, skamligt, skamligt, skamligt, skamligt
Det doftar skam om allt det dödandet. Precis som det doftar skam om den israeliska regimens sätt att räkna proportionalitet, där en död i Israel motsvaras av 53 döda i det sönderbombade Gaza. Svarar de på en terrorattack? Visst. Men 53 för 1 är likafullt en skamlig matematik.

Skamligt av Sverige att sluta ge stöd till UNRWA som försöker frakta mat till de som fortfarande lever i Gaza.
Skamligt av Israel att hindra en värnlös båt med mat och volontärer från att försöka hjälpa de instängda i Gaza.
Skamligt av mäktiga herrar i Kreml att skicka våg efter våg med död över grannlandet Ukraina.

Nu gal göken igen.
Han gal söderifrån.

Den trion trivs jag i

Anita Stjernlöf-Lund som inte bara är en mästare på att formge böcker, hon skriver bra också.

Ann-Katrin Majbrittsdotter, den duktiga konstnären som skrev så fint om Amir, den afghanske flyktingpojken, och nu om afghanska kvinnor.

Det sällskapet fick jag vara med i när Helena Hagelin på vårt bibliotek skulle välja ut tre forshagaförfattare i Bibliotek Värmlands serie ”Värmländska röster”.

Jag blev så glad.

### Läs mer:
Veckans värmländska nedslag: Forshaga

En vardagskeps talar ut

Nästa steg i min utveckling som leg. kepsägare:
Att läsa kepsens tecken.

Du kanske tror att den vita kurvan på fotot är en simpel svettrand?
Alls icke. Inte bara.

Vad du ser är något mycket finare. En hälsning. Den fådda vardagskepsen känner mig så väl efter många års stärkande trädgårdsarbete samt löprundor neråt tätorten och uppåt Grossbolstorps höjder.

Det är min formkurva åren 2015-2025 du skådar.
Vi som vet vi vet.