Hon hade inte velat störa

I slutet av 1980-talet jobbade jag på SOS-centralen i Karlstad. En sak vi lärde oss snabbt var att när det ringde från centrala Karlstad på larmnumret 90 000 var det inte säkert att det krävdes blåljus. Men om det ringde från Likenäs, då var det bråttom.

Våra glesbygdsbor var vana att klara sig själva och inte larma i första taget.

Vi tog emot felanmälan av strömmen också på jourtid (på andra nummer). Det var samma sak där. Landsbygdens folk tog saken med viss ro. Utom de som hade hönserier. De ringde alltid och undrade om strömavbrottet skulle bli långvarigt så de var tvungna att köra igång sina reservkraftverk. Vi förstod varför.

Strömlös i tre dagar
En gång ringde en gammal tant långt bortifrån skogen. ”Hej, jag undrar hur det går med strömmen?”. Då hade hon varit utan el i tre dagar. Felet var känt av både oss och elleverantören sedan länge – och lagat. Det var bara det att hon bodde längst ut på linjen och där var det fortfarande fel.

Hon hade inte velat störa de första dagarna, fast det var mitt i vintern och tjugo grader kallt. ”Nej, jag har ju både ved och stearinljus”.

### Långläsning:
Boken om de fem härskarteknikerna och 50 motstrategierna

Boken om motstånd mot de fem

De är fem stycken. Alla handlar om makt. Det är den som står över dig i hierarkin som använder dem. Fem härskartekniker.

Nu har Rebecka Bohlin och Sara Berg skrivit en bok om de fem – och om rätta sättet att göra motstånd.

Disig lördagseftermiddag i Karlstad. Femtio personer bänkar sig i Gjuteriets café. En för varje motståndsstrategi som författarna räknar upp i boken från i höstas: Fem härskartekniker: femtio motståndsstrategier. Rebecka Bohlin som ska berätta om den är journalist (nyhetschef på den rödgröna dagstidningen Dagens ETC), författare och instruktör i feministiskt självförsvar. Hennes medförfattare Sara Berg, bördig från Torsby, är kursledare, författare och dramapedagog och även hon instruktör i feministiskt självförsvar.

– Ett avsnitt i vår förra bok handlar om härskarteknikerna, berättar Rebecka. Det var det folk var mest intresserade av. Vi insåg att det fanns ett behov av en hel bok på svenska om de fem härskarteknikerna.

Samtidigt besökte de Berit Ås, norskan som formulerat de fem teknikerna. Ett givande samtal, inte minst eftersom de tyckte om hennes bakgrund i både kvinno- och arbetarrörelsen.

Märkte hur kvinnorna tystnade
Berit Ås hade upprörts när hon upptäckte hur de engagerade och idérika kvinnor som kom in i politiken snart blev tysta. Det var bara männens förslag som gick igenom, bara karlarna man lyssnade på. Efter ett tag beslöt hon sig för att studera vilka tekniker männen använde sig av. Hur de kunde ta fram tidningen och börja läsa den när kvinnorna talade, gå på toaletten eller göra miner och gester.

När hon studerat färdigt kunde hon formulera de fem härskarteknikerna som hon sett så många män använda sig av medvetet eller omedvetet: osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning samt påförande av skuld och skam.

– Efter det har det formulerats fler härskartekniker, berättar Rebecka Bohlin. Fördelen med de fem är att de är enkla att förstå och komma ihåg.

I Norge började kvinnorna snart använda sina fingrar under mötena, när någon av dem blev utsatt. Första härskartekniken, osynliggörande? En finger i luften. Andra härskartekniken, förlöjligande? Två fingrar i luften. Allt som ett stöd till kvinnan i talarstolen och ett motstånd mot den som försökte förlöjliga henne.

Lyssnar inte på henne
Rebecka Bohlin läser högt, det första exemplet ur boken:

”Ingrid står och packar upp penslar i färgbutiken när en kund ber om hjälp.
– Hej! Jag ska måla om köksluckorna, så jag skulle vilja titta på en färgkarta.
– Absolut!
Kunden hittar sin kulör och ber Ingrid bryta den för en oljebaserad färg.
Ingrid invänder:
– Vi har fortfarande oljebaserade burkar i lager, men de vattenbaserade produkterna är precis lika bra och betydligt mer miljövänliga. Det är nästan bara det som används numer. Du behöver bara tvätta med målartvätt, slipa lätt, stryka ett lager grundfärg och därefter måla två lager färg. Då får du ett jättefint resultat!
Kunden:
– Nej, men jag hade nog tänkt en oljebaserad färg.
Plötsligt hör Ingrid sin kollega Roberts röst bredvid sig:
– Du ska tvätta noga med målartvätt. Sen slipar du, grundar ett lager och sen stryker två gånger med färg. Den vattenbaserade färgen är vad proffsen använder i dag, det är den som gäller.
Kunden skiner upp:
– Nämen, åh va bra att få höra från en som kan sin sak! Ja, men då kör jag på det!
Ingrid backar lite. Robert upprepade precis det hon själv just sagt. Varför lyssnar kunden på honom men inte på henne?”

Mötet på Gjuteriet arrangeras av Karlstads Bokcafé i samarbete med Fredrika Bremerförbundet. De flesta i salen är kvinnor och många nickar igenkännande när de hör berättelsen om Ingrid som inte blev lyssnad på.

Gör den osynliggjorda synlig!
Den första strategin mot osynliggörande är att synliggöra, säger Rebecka. Gör den som blir osynliggjord synlig, oavsett om det gäller dig själv eller andra. Grip in i stunden. Konfrontera i efterhand. Öva. Ge respons. Nöj dig inte med din roll. Avbryt den som stjäl tiden. Strukturera möten. Möblera om. Kartlägg. Glöm inte att använda arbetsmiljölagen, föreskrifter, diskrimineringslagen och andra formella styrdokument om det behövs.

Glöm inte heller att det är härskartekniken som får dig att krympa. Ensam är inte stark. Slut upp bakom den som utsätts, var solidarisk.

Även i andra maktordningar
När Berit Ås formulerade sin teori handlade det om manliga härskartekniker. Rebecka Bohlin och Sara Berg går ett steg längre i sin bok. De kopplar härskartekniker även till andra maktordningar än könsmaktsordningen.

”Vi gör det eftersom strukturella förtryck (baserade på till exempel klass, rasism och homofobi) så ofta flätas samman i vardagen och därför nästan aldrig helt kan isoleras, snarare förstärker de olika förtrycken varandra. Det blir därför logiskt för oss, när vi analyserar härskartekniker, att även analysera hur de kan uttryckas mot vem som än befinner sig i underordnade funktioner.”

Motstånd i tre steg
I boken konstaterar författarna att motståndet mot härskartekniker är en process som ofta sker i tre steg:

”1) Identifiera. Se i vilka situationer härskartekniker förekommer. I detta ligger att söka kunskap om strukturer, statistiskt underlag – och inte minst att inventera den egna vardagen.

2) Formulera problemet. Lägg skulden där den hör hemma, hos utövaren av härskartekniker, vilken kan vara en individ, en organisationsstruktur eller djupgående traditioner av att trycka ner vissa …
Lyft känslan av skuld från dina egna axlar.

3) Kämpa för förändring. Inventera ditt handlingsutrymme, väl en eller flera strategier och organisera ett motstånd. Du kan använda alla till buds stående medel, allt ifrån ett enkelt verbalt ’Stopp, detta är inte okej!’ till att använda gällande rätt eller att genomföra mer spektakulära aktioner.

Störst chans att lyckas har du alltid tillsammans med andra. Använd existerande organisationer och bilda nya allianser. Var uthållig: pröva strategier, välja nya, testa andra, igen och igen …
Och ha i åtanke: Att förändra går sällan fort.”

Våga vara lite crazy
Mötet på Gjuteriet går vidare. Grundligt, metodiskt och medryckande går Rebecka Bohlin igenom de övriga härskarteknikerna, en efter en, och vilka möjliga motmedel som finns.

– Känn dina rättigheter.
– Försök jobba både kortsiktigt och långsiktigt.
– Dra er inte för en och annan crazy aktion, när det behövs!

När Berit Ås och hennes vänner ville protestera mot en ny offentlig skulptur i kommunen som föreställde en naken kvinna skaffade de en manlig skyltdocka som de målade med guldfärg och ställde upp. Lika naken han.

De hade satt hår på dockan också.
Samt en guldmålad snopp.

### Mer om de fem
härskarteknikerna

Berit Ås
Berit Ås populariserade teorin om härskartekniker. Hon grundade den på vad hon upplevt av manligt herravälde i norska kommunstyrelser och stortinget. 1971 genomförde hon och andra kvinnor en strykningskupp som skapade kvinnlig majoritet i kommunledningarna i Asker, Oslo och Trondheim. Här berättar hon om härskarteknikerna i en kort film.

De fem härskarteknikerna
Osynliggörande
Förlöjligande
Undanhållande av information
Dubbelbestraffning
Påförande av skuld och skam.

Tips på motståndsstrategier: 5 tips: så stoppar du härskarteknikerna (Rebecka Bohlin och Sara Berg på etc.se).

Läs mer
Rebecka Bohlins och Sara Bergs bok Fem härskartekniker: femtio motståndsstrategier är utgiven på Ordfronts förlag.

2013 gav de ut Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet. Även den fick mycket bra recensioner.

Webbplatser som berättar mer om böckerna och om de kurser och föreläsningar som Sara Berg och Rebecka Bohlin håller:
www.femharskartekniker.se
www.bitinteihop.se

### NÄSTA PROGRAM med Karlstads Bokcafé är tisdagen den 17 april, klockan 19.10 på Arenan i Karlstad. Elisabeth Åsbrink talar kring sin bok 1947. Där visar hon bland annat hur antisemitismen överlevt både Nazityskland och Förintelsen. Förköp på Turistbyrån, 054-54 02 470.

### Transparens: jag är nyvald styrelseledamot i bokcaféet. Tjohoo!

Se vad bräckliga snöflingor kan göra när de håller ihop

År 2001 slutade han som kulturchef i Karlstad efter att ha varit kulturtjänsteman i 31 år. För tre år sedan debuterade han vid 78 års ålder med boken Minnenas långrev. I fjol gav han ut tre böcker: Ny minneslångrev, Stadgenörden och Författare okänd.

Nyss låg den senare boken i min brevlåda. En samling aforismer som har det gemensamt att författarna till visdomsorden är anonyma för Kjell Fredriksson som samlat dem.

Visste jag det inte förut, så inser jag nu att vi inte bara är krönikörkollegor, Kjell Fredriksson och jag, vi är aforismtypen också båda två, mitt i våra ordströmmar.

Själv fick jag namn om mig att vara långskrivare när jag skrev krönikor i Värmlands Folkblad och chefredaktören gärna ville att jag skrev längre, så det fyllde hela sidan tre. Inte blev det bättre när jag skrev i Springtime/Runners World. Där ville redaktören att mina texter skulle vara sju-åtta matsedlar långa.

– En krönika? Så lång?
– Ja. Skriv. Långlöpare har tålamod.

Ett par kortprosaböcker senare var det fortfarande ingen som trodde mig, när jag försökte förklara att jag trivs fint i det lilla formatet.

Samlade och delade ut
I förordet berättar Kjell Fredriksson hur han i många år roat sig själv och sin omgivning med att samla aforismer under rubriken Bra sagt – nå’t att tänka på och dela ut dem. I maj i fjol kom samling nummer 122, sedan länge i form av ett dubbelsidigt A4. Nu har han gjort 48-sidig bok av sådana aforismer som han inte hittat någon författare till, även om en upphovsman naturligtvis finns.

Denna känns brännande aktuell, kanske inte bara för oss solidariskt lagda vinterälskare:

Snöflingor är något av naturens bräckligaste ting, men se vad de kan göra, när de håller ihop!

Att uppfatta vad som inte sägs
Här är några andra som jag fastnat för ur boken:

Erfarenhet är det som gör att ens misstag känns så välbekanta.

Muskler och kondition är färskvara.

Tecknet på en riktigt bra semester är att man har glömt lösenordet till datorn när man kommer tillbaka till jobbet.

Hur kan du klaga på att det fattas tid – det kommer ju ny tid hela tiden.

Vi visste inte att det var omöjligt, så vi klarade av det.

Komedi är bara ett roligt sätt att vara allvarlig.

Det svåraste i allt skapande är att börja.

Det viktigaste på alla sammanträden är att uppfatta vad som inte sägs.

Vitlök – de intellektuellas ketchup.

Vi slutar inte att leka för att vi blir gamla; vi blir gamla för att vi slutar leka.

Tiden är naturens sätt att hindra allting från att hända på en gång.

De bästa sakerna här i livet är i allmänhet inte saker.

### Aforism – kort och kärnfullt formulerad fundering, gärna med poäng i både form och innehåll.
### I många år skrev Kjell Fredriksson krönikor i Karlstads-Tidningen: länk till krönikorna
### Författare okänd är utgiven på förlaget Bild, Text & Form i Karlstad.

Invald bland trägna förklarare

Mötesfoto: Lennart Wettmark

Jag hade gärna blivit invald i ett Värmlands Motionslöpares Hall Of Fame om en sådan hall hade funnits. Så mycket som jag har tränat och strax därpå skrivit om löpning i svenska löpartidskrifter och lokala medier.

Jag hade inte lika gärna blivit invald i Värmländska Akademien, om nu någon mot förmodan hade kommit på tanken att bjuda in mig. Monarkfjäsk är inte min melodi, såvida det inte gäller fjärilen.

Jag hade möjligen kunnat bli medlem i Gustaf Frödingsällskapet igen, för den poeten älskar jag.

Men – nu har jag blivit invald i styrelsen för Karlstads Bokcafé. Det trägna sällskap som bjudit in folk för att försöka förklara världen tillsammans med oss sedan 1981.

Tjohoo!

### Nästa program är vårens andra filosofiska café den 21 mars kl 18.00-20.00 på museicaféet. Hans-Åke Scherp, lektor på Karlstads universitet, inleder och rubriken är Förledd skola och välfärd? Diskussionen handlar om vilka idéer kring ledning och styrning som härskat de senaste decennierna.

### Den 24 mars kl 15.00 talar Rebecka Bohlin om sin och Sara Bergs bok Fem härskartekniker – femtio motståndsstrategier på Café Gjuteriet, också i Karlstad.

### Här är webbplatsen: https://karlstadbokcafe.se

”Den är bra. Men rolig”

Tacka vet jag vårt folkbibliotek. Det lånar mig Dario Fo & Franca Rame, just nu läser jag pjäsen Vi betalar inte, vi betalar inte!

Paret Fo och Rame skrev stycket tillsammans med italienska arbetare som hjälpte dem att bättra på slutet. I Italien var det kris 1974 och som alltid fick fattigt folk betala priset. Kan man skratta åt eländet i den stunden? Absolut. Åtminstone om det är kloka gycklare som Rame och Fo som hittar på dråpligheterna.

Carlo Barsotti inleder och kommenterar pjäsen i boken jag lånat och han har även översatt den tillsammans med Anna Barsotti. Han skriver såhär:

”Puritanska reaktioner uteblev inte heller hos en del intellektuella, som tillhörde den akademiska marxismen och vilka anklagade Dario Fo för att med den paradoxala och groteska farsformen ha förlöjligat klasskampen”.

Ha, fel! Ett och annat stycke välriktad humor har aldrig skadat den goda saken.

Hot mot socialismen
Samtidigt läser jag Jan Guillous roman 1968. På sidan 299 konstaterar berättaren ungefär samma sak här: ”Somliga kamrater betraktade skämt som ett allvarligt hot mot socialismen”.

Hur var det en vän brukade påstå att Folket i Bild/Kulturfront sa, när de tackade nej till vissa bidrag?

– Den är bra. Men rolig.

Jag hoppas innerligt att FiB-redaktionen hade bättre vett. Dock är det sant att 68-upproret inte är känt för att ha skrattat ihjäl sig.

Bullerskadad bräda?
Själv hade jag tur för vi hade rätt ont om pengar när jag gick på gymnasiet. Därför fick jag jobba extra på sågverket hemma i Molkom på lov och friluftsdagar. Där lärde ett gäng värmländska arbetare mig sannerligen att arbeta med glimten i ögat. Den jag inte kan skratta med kan jag inte tala allvar med. Så sa vi inte men så levde vi.

När svetten stänkte om oss i ackordshetsen kunde Gösta vid andrakapan sluta kapa en kort stund och sticka ut huvudet genom gluggen till mig i mottagningen.

– Haru sett nô brä’e än som ä’ bullerskadad?

Det var hans bestämda uppfattning att den dag vi stötte på en bullerskadad bräda skulle vi genast få ett arbetarskydd värt namnet på sågen. Vettig arbetsmiljö. Sedan justerade vi så svetten stänkte igen. Då och då hörde jag den gamle sjunga högt mitt i bullret på andra sidan väggen:

– Svenssôn ä’ en dritlur. Svenssôn ä’ en dritlur. Hahaha.

När vi var fler än en per by

Onsdag. Tittar på ett program om samer som lagen placerade utanför renbetesskötseln. Sedan förlorade de samiskan.
Där är inte jag men jag älskar ungdomarna som försöker vinna sitt språk tillbaka. Ett av de nio samiska språken.

Där är inte jag. Ändå försöker jag då och då kämpa för mitt modersmål. Den sydvärmländska centralvärmländska dialekten. Vi som sa töser om flickor tills de var ungefär fjorton och sedan sa vi fruntimmer. Det var ett neutralt ord den gången, där jag växte upp.

Jag vet vad det betyder i dag, för de flesta.

Det var vårt samhälle. De flesta av oss var småbrukare. Karlarna var bönder, vi barn likaså. Kvinnorna var starka i det samhället. Jag tror det berodde på deras ställning i produktionen. Utan min mor och hennes vänner hade inte våra företag fungerat. De kallades fruntimmer och vi visste vad de gjorde. Höll hemmen vid liv men också kor, grisar och åkrar. På mötena hade de en röst. En stark röst.

Det hade de i jordbruksföretagen med.

Samerna har sitt, de med renar och de utan. All respekt för det. Den situationen kan jag inte lösa men jag vet vems vän jag är.

Själv har jag gjort en klassresa. Ibland tror jag att min resa är väldigt lik många samers. Uppåt eller neråt har vi rest.

Småbonde var jag inte skapt att bli. Skrivandet var min syssla, det lärde mig mina tänkande grannar att bli. Småbönder blir gärna filosofer som hör skogen susa.

Jag saknar den svenska byn.
Då, när vi var fler än en familj per by.

Än susar skogen. Den är fortfarande fattigmans tröja.

Kastar du mycket getögon?

– Min invandrarvän kunde inte begripa var vi svenskar fått det uttrycket ifrån. ”’Kasta ett getöga’. Går ni omkring med getögon i fickan?” undrade han.

Nej, men en gång i tiden vaktade vi kreatur på skogen.

För en gångs skull har jag tur. En bekant tar upp vilka underliga uttryck vi har i svenska språket. Det turliga är att jag äger en bok om saken. Svenska uttryck och deras ursprung av Kerstin Johanson berättar mycket riktigt om getögat.

Kasta in handduken kommer från boxningen. När sekonden tycker att hans boxare ska ge upp kastar han in handduken. Kasta pärlor för svinen kommer från Bibeln, Matteus 7:6. ”Ge inte det som är heligt åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen”. Kamma noll är när du inte hittar minsta lilla gnet eller lus med luskammen.

Här är några andra ursprung
Döden i grytan: från Bibeln, andra Korintierbrevet 4:38, där människorna börjar ropa om en soppa de nyss ätit av: ”Döden är i grytan!” (gamla översättningen).

En fjäder i hatten: när en segrare eller lyckosam jägare pryder sin hatt, som en trofé.

Ett streck i räkningen: när man drar ett streck över en räkning och gör den ogiltig.

För allt vad tygen håller: tygen var i det här fallet hästens seldon.

Vara fena på något: uttrycket kommer av ordet fenomenal och har inget med fisk att göra.

Getarens jobb
Hur var det nu då med getögat? Svaret är att du inte behöver gå med fickan full av intorkade getögon. Geta och gäta är gamla dialektord. (På värmländska gete eller geet). De betyder att vakta boskap. Den som vallade boskapen kallades getare eller gätare.

När du tittade till djuren kastade du ett getöga.

### Till dig som undrat varför prästen så stolt visade mig gravstenen med hammaren och skäran på kyrkogården i Södra Finnskoga:
### Han såg den som en symbol för livet. Den personens liv.

Hammaren och skäran i Södra Finnskoga

Åker tåg mellan oro och oro. Gamla män blir väl sådana.

Då kommer lugnet. Solen glittrar på de västra delarna, en firma bygger moduler, en kyrka på en höjd strävar med sitt.

Visserligen tror jag mer på människor som skapare men jag tycker om de där kyrkorna. Hoppfullt pekar de uppåt men i sina trädgårdar minns de oss levande. I Södra Finnskoga visade en stolt präst upp en gravsten med hammaren och skäran.

Varför gjorde han det? Fundera på saken.

Vem har sagt att det bara ska gälla tulpaner och ärtskott?

Sportspråket har många goda användare genom historien, trots att det är så förhånat. Det skrev jag om i lördags och nämnde namn som Bengt Grive, Plex Pettersson, Göran Zachrisson och mästaren Christian Olsson.

Sven Jerring glömde jag. Hans ”japaner, japaner, överallt japaner” var inte historiens bäst förberedda matchreferat om vi jämför med dagens sändningar. Tiderna förändras, det gör sportreferaten också. Men han var förbaske mig språkligt nydanande.

– Japaner, japaner, försvarande japaner, från sig vilt slåendes japaner och lika vilt angripande svenskar. Japaner som hoppar, japaner som kastar sig, japaner som gör allt för att bärga segern för Nippon.

Är de fem bara goda undantag? Jag letar reda på en några dagar gammal Del två till mitt husorgan och skummar en slumpmässigt vald artikel på sporten. Mitt hemmalag i hockey har förlorat en jämn match berättar skribenten och sedan intervjuar han tränaren Per Lundell:

”- Vi saknade den där sista krispigheten i passningarna” säger Lundell.

Jag älskar det. Vem har sagt att det bara är tulpaner och vinterodlade ärtskott som får lov att vara krispiga? Mera krisp i centringarna pôjker, tjohoo!

### Folk brukar tro att jag är ironisk även när jag inte är det.
### Jag menar allvar här. Att kalla hockeypassningar krispiga är fint, tycker jag. Än är inte ordet utslitet.
### Hoppas den här formuleringen från uppslaget innan också är medveten. Pigg är den i varje fall: ”Michael Lindqvist har gjort stor succé i Färjestad och NHL-intresset har kommit som ett brev på sporten.”

Att göra tigrar av sniglar

Jag har skrivit om det förut. Den 27 mars 2015 närmare bestämt. När kulturtanter och farbröder, kulturutövare och inte minst kulturjournalister får dåligt självförtroende eller bara tycker tillvaron känns dyster har jag ett gott råd till dem alla.

Lär av sporten.

Läs gärna inlägget, klicka på den blå länken ovan. Texten är långt och jag är för omväxlings skull rätt nöjd med den. Jag fick stryk för den förstås, en och annan verbal eller digital örfil, men det är smällar en får ta när en sticker ut hakan. Livet är för kort för att inte sticka ut hakan ibland och jag är dessutom så byggd. Hon syns.

De förfärliga rikslikarna
Det var när jag skulle tala för kulturjournalister från hela landet vid en kurs på högskolan i Kalmar som tesen föddes i min unga hjärna. Den gången såg landets kultursidor förfärliga ut, inte minst hos rikslikarna DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. Långa drapor, taffligt redigerade och med ett språk som ibland bara vände sig till skribenten själv. Förvånansvärt ofta utan en enda bild på sidorna, fast det var just den avdelningen som hade att granska den goda bilden. Aldrig en skvätt färg på kultursidorna, trots att de borde fått färgbilderna först, dessa år när en färgbild i tidning var exklusiv.

Aldrig en text om kulturens vardag.

Jag kan rabbla upp mer av min argumentering men avstår. Du får klicka på länken ovan säger jag ju. Läs vad jag menar. Lär av sporten. Först fanns det inte en enda idrottsman i Sverige, sedan uppstod idrotten. Då fanns det inte en enda sporttext i svenska tidningar. Sedan kom sportsidorna och de växte och växte.

Jag berättade varför.

En liten spoling från Värmland
De reagerade i Kalmar också, även om jag även fick förvånansvärt mycket gehör. Journalister är ett vardagskonservativt släkte, det visste jag ju. Det behövde jag bara se mig själv i spegeln för att inse. Ska det då komma en spoling från en liten köping i Värmland som ingen människa hört talas om och försöka lära oss vårt jobb. Ha!

Efter det kom jag att hamna i några paneldebatter i ärendet, fast panelhöna är det jag är sämst på att leka. Det vore synd att påstå att jag fick medhåll från podierna. En gång hamnade jag i samma panel som en karl jag beundrar och tycker mycket om. Jag försökte förklara att på tidningar där jag jobbat hölls det varje dag ett formatmöte. En daglig dragkamp mellan allmänna och sporten med annonsavdelningen som intresserad åskådare.

– Hur många annonser har ni sålt? Hur många sidor räcker det till? Hur många av de sidorna får vi på sporten?”.

– Nej, vi behöver mer. HV har hemmamatch. Snart är dom i högsta serien, folk sjunger på läktarna.

Halva publiken höll med mig och applåderade. När den jag beundrar svarade applåderade andra hälften åt honom. Jag avskydde hela tillställningen. Tror ni det är en naturlag att sportsidorna ska vara precis så många som de är en vanlig fredag? Eller måndag.

Jag vill inte hamna i ett applådkrig med just den karlen, hans folk är mitt. Annars.

Konståkare i ljusvitt
Nå, på en punkt brukade jag alltid göra undantag. Språket. Det var inte sportjournalisternas språk jag syftade på. I dag vete katten om jag håller med den debattglade panelhöneynglingen som var jag på den punkten.

Vad var det för fel på Bengt Grives beskrivning av konståkarnas kläder (ljusvitt!), Plex Petterssons landskapsskildring av startfältet vid Berga by eller Göran Zachrissons berättarteknik när han i korta, långsamma meningar förklarade en golfmatch så till och med motionslöpare som undertecknad såg tjusningen?

Vad var det för fel på det språkliga självförtroendet hos en yrkeskår som uppfann ord som burskydd, överstegsfint och Nordahls kanon? När du har bråttom och måste få mycket sagt på kort tid är ord som skårebördig, uddamålsförlust, felpassning, målvaktstabbe, domarbas, videogranskning, fotarbete, pangstart, cykelspark, tv-räddning och mjuka handleder alldeles utmärkta verktyg, fast jag inte förstod det först.

Den senaste mästaren
Sportens ord fungerar utmärkt i deras berättelser och läsarna förstår dem. Då har jag dessutom inte sagt ett ord om den senaste mästaren. Den forne akvariefiskföretagaren Christian Olsson som klev in på Sveriges Radio och blev levande legend.

Hoppas du hört honom. Hoppas vi får fortsätta att göra det. Ena stunden berättar han om en häst som har ”en matsalsgardin till svans”, om hur en ryttare sitter ”rak och fin som ett grillspett” eller om en idrottsman att ”det glada svek hans guldblonda lockar”. Eller:

Bollen susar in som ett sommarsvala i sitt bo, i det ena krysset, fantastiskt vackert, ett sånt midsommarnattsdrömsmål!

Det spanska spelet är just nu som en häst utan havre, som en kille utan kompis. Alltså det finns inget liv i det, inget engagemang.

Zlatan är en svala. Han flyger upp till månen och Saturnus och bygger nya bon.

Nu rymde hon ju inte ur piaffen, och slank inte iväg som en oljad gås: Zapp – iväg!

Hästen ser i färdriktningen ut litegrann som en gående banan.

När hästen kom in såg han ut som en kvinna som föder barn ungefär.

Framför den spanska avbytarbänken, där förbundskapten Del Bosche står med sina hängande kindpåsar… och hans motsvarighet i det chilenska laget går hela tiden framför bänken och tittar ner i marken precis som han funderar på var han la bilnycklarna eller om han glömde stänga av spisen eller hur det nu var egentligen.

Och så står chilenarna där igen och bara väntar på att nånting ska hända, precis som alla människor som står i dagiskö i en stor svensk kommun: det händer ju ingenting!

Juveler av grus
När det precis blivit klart att Sverige spelar fotbolls-VM i Ryssland i sommar uttryckte Christian Olsson det så här i sportradion:

Sverige ska spela VM i Ryssland.
Hej Moskva, hej ryska björnar och transsibiriska järnvägen!
Hej tung industri och vackra floder!
Hej hopp i full galopp mot det stora och mäktiga mästerskapet!
Vi åker med Jannes gäng. Dom som gör tigrar av sniglar, juveler av grus.
Verklighet av drömmar.
Hej hej hej hej hej VM!

Att göra tigrar av sniglar. Det ni, kulturfarbrorsor.

### Här är länken till mitt ursprungsinlägg igen: Lär av sporten! Tag och läs.
### Be inte om ursäkt för kulturen.
### I dessa tider behövs den mer än på länge.

### Mer om de fem härskarteknikerna

### Mer om de fem
härskarteknikerna