Om grönfinkars utseende

Ibland, när jag tänker på centerpartiet, får jag samma association som vid vårt fågelbord:

– Får en grönfink se ut hur som helst?

I finkens fall stämmer det. Här på tomten har vi dem i många kulörer, från knallgrönt till aaaaningen brunt och dessemellan nyliberalt smått mörkgrått.

Svenska grönfinkar lär ha drabbats av en sjuka från Brittiska öarna och lokala bestånd är helt utslagna. Det tänker jag också på ibland.

Om grönfinkar.

Sveriges mest lönsamma sex?

Beatrix abdikerar.
Obelix har flytt till diktaturen i Ryssland.

Du skulle inte tro om jag sa hur vår egen Majestix fick sitt jobb, men det har med friktion att göra. Kungar får sina jobb genom att andra gni’r. Det är det dom lever på sedan också.

Gni’inga.

Detta apropå abdikering och odemokrati.

 

 

 

 

Rutiner

– 24 december: firade julafton.
– Tjugondag Knut: slängde ut granen.
– Fettisdagen den 12 februari: äter första semlan.

Jag ställer kaffekopparna med handtagen åt samma håll i skåpet också. Det finns saker du inte ändrar på.

*

Vända på samhället? När du vill. Det bästa är om det är medborgarna som är djupa, klyftiga och växer. Inte klyftorna.

Vissa rutiner kan jag tänka mig att ändra på.

 

Målet var att bli facklig reporter

När jag var ung och jobbade på sågen var skrivklådan upptäckt för länge sedan. Målet var att bli facklig reporter. Det var bland annat därför jag gick bland de älskade sågverksgubbarna, käftade, skrattade och lärde mig kroppsarbetets villkor. Några år efter journalisthögskolan gick jag en ettårig facklig-politisk kurs på folkhögskola, bara för att lära mig de nya lagarna mbl, las och vad de hette.

Efteråt ville ingen redaktion anställa mig på den posten i alla fall. I dag finns det knappast några fackliga reportrar. Nå, jag skrev mer fackligt än de flesta ändå, men det ska jag berätta en annan gång.

Fler arbetslösa än forshagabor
Allt detta, bara för att föreslå att du läser en artikel. Den står på Värmlands Folkblads debattsida den 15 januari och är skriven av sex förtroendevalda från facket. ”Tror regeringen att det blir fler jobb om den arbetslöse är fattigare?” frågar de.

I dag finns det fler värmlänningar i arbetslöshet eller aktivitetsstöd än det bor folk i min kommun.

”Låt oss komma ihåg vad regeringen Reinfeldt gjorde när de kom till makten: Först höjde de avgiften till a-kassan, sedan försämrades reglerna och slutligen sänktes ersättningen för de arbetslösa. I dag får endast var tionde arbetslös 80 procent av lönen i a-kassa.”

Länk till artikeln på VF.se:
Regeringen vill ha ett tydligare klassamhälle

 

Två länkar om näthat, apropå tidigare dagars inlägg:
DN.se: Ögonkontakt minskar näthat
DN.se: Krav på hårdare lagar mot näthat


Fortsatt diskussion om ynkligheten på nätet

Jag behöver tänka efter. Det tar tid ibland, särskilt när jag har ett trevligt arbete som tar tid om dagarna. Nu har jag tänkt. Här är några fortsatta kommentarer efter gårdagens inlägg om hatet på nätet. Somliga höll med om min gårdagstext men mothuggen var också kloka, tycker jag.

Mothugg ett: Det rör sig om ett större utanförskap.
Sant. Näthatarna är inte misslyckade entreprenörer allihop, det använde jag bara som en bild, precis som uttrycket ”ö-rådens förlorare”. Jag tror att det handlar om ett utanförskap som politiker och andra misslyckats med att lösa. En stor del av förklaringen finns i segregation och arbetslöshet, särskilt massarbetslösheten bland ungdomar.

Samtidigt tror jag ändå att den ideologiska offensiv som startade med kampanjen ”Satsa på dig själv” någon gång på 1980-talet har haft betydelse. Vi märker det när folk ska rösta, när egoismen breder ut sig lite varstans på solidaritetens bekostnad och i det här fallet när Egoistens stygge kusin Näthataren tittar fram i kommentarsfälten.

Mothugg två: Det är många som inte känner sig hemma i den så kallade PK-elitens välformulerade åsikter.
Sant det med. Fast även här tror jag att mycket beror på politik och ekonomi. Det är inte i första hand själva debatten som gör att folk tycker sig utanför i samhället. Snarare tror jag det beror på att de inte känner sig behövda på arbetsmarknaden och säkert också på att klyftorna ökat som de gjort de senaste trettio åren.

Uttrycket ”PK” betyder ”politiskt korrekt”. Det är gammalt men föddes på nytt som ett högerskällsord mot vänstern. Personligen har jag aldrig stött på en enda människa som inte säger det han menar, när han ska säga det han menar. Alltså: det finns ingen seriös debattör på någondera kanten som inte försöker vara korrekt mot den politik han tror på, när han ska föra en seriös diskussion.

Därför är jag gärna politiskt korrekt. Politiskt inkorrekt verkar oärligt mot sig själv att försöka vara. För mig innebär PK också att respektera det som andra människor tror på, det vill säga motsatsen till nättrollens sätt att agera.

Mothugg tre: Jag ser en fara i ett elitistiskt samhälle.
Absolut. Vi är redan där. Det är bara att räkna på hur många industriarbetarlöner en toppdirektör i Sverige tjänar per år.

LO har undersökt saken. År 1950 tjänade den ekonomiska eliten lika mycket som 26 industriarbetare. År 1980 var inkomsterna i ekonomieliten som lägst, 9 industriarbetarlöner i årslön. Under denna period i början på 1980-talet var inkomstspridningen lägst i Sverige. År 2010 fick de 50 undersökta direktörerna en årsinkomst på 46 industriarbetarlöner i snitt. Det motsvarar vad en industriarbetare får ihop i ett helt liv.

Länk till LO-undersökningen: Makteliten – kommer igen. En studie av inkomstutvecklingen för makteliten perioden 1950 till 2010.

Mothugg fyra: Det handlar väl inte om ifall folk stavar dåligt eller inte, det är väl den råa tonen vi ska protestera mot?
Ja kära nån. Där vill jag sannerligen göra självkritik. ”Helst ska du stava dåligt” skrev jag i inlägget i går. Där trillade jag dit själv. Naturligtvis är inte det viktiga hur du stavar, det är ju inte det jag vill åt – utan hatet och oförskämdheten i kommentarsfälten och på hatarsajterna. Hemingway var dyslektiker men inte var han något fegt och anonymt nättroll.

Stava hur du vill, men skriv med respekt.

*

Förfärliga angrepp på skrivande kvinnor
Ynkligast är nättrollen mot en del kvinnor som skriver bra. Vissa av de angreppen är så skamliga att varenda skrivande, läsande och tänkande svensk borde resa sig och protestera.

Vet du inte vad jag menar, så läs artiklarna jag länkar till här nedan. Jag begär inte att du alltid ska hålla med Katarina Mazetti och Åsa Linderborg om deras åsikter, även om jag själv rätt ofta gör det. Men jag tycker förbanke mig att var och en som kallar sig demokrat ska ta avstånd från näthatarnas kampanjer, när de får en medmänniska att flytta hemifrån med sitt barn och en medmänniska på 68 att ligga sömnlös efter att de dunkat mitt i natten på hennes hus.

Det sista bevisar visserligen att kulturen är en mäktig kraft, som förmår hota de grumligaste politiska rörelser. Men det bevisar också något mer.

Tack för både medhåll och mothugg i går, vänner. Det är så ett nätsamtal ska se ut bland civiliserat folk.

Länk till Åsa Linderborgs artikel: Förföljd av hatet
Länk till Katarina Mazettis artikel: Nu har jag väl lyckats reta båda sidor, men ring mig inte – jag har skaffat visselpipa igen!

Änkans skärv

 

 

 

 

 

Nypublicerade amerikanska undersökningar visar att överklassen beter sig mer oetiskt än andra.

Det är inget nytt. Gå hem och läs er bibel om änkans skärv. Eller om hur det är svårare för en rik att komma in i himmelen än för en kamel att ta sig igenom ett nålsöga.

Alla som stått med en insamlingsbössa i ett gathörn vet vilka som brukar ha råd att ge. Det är sällan gossarna med de dyra kostymerna.

Ibland finns det en orsak till att somliga går med trasiga skor och somliga inte gör det.