Kategori: Politik

Är det till att vilja ha en kram?

Plötsligt en dag har någon bestämt att vi ska börja kramas, även när vi inte gjort mål eller det inte är vår käresta vi träffar. Här är länken till en begåvad film som förklarar saken:

http://www.youtube.com/watch?v=vVyp_lW0Csc&feature=youtu.be

För övrigt vill jag inte bli kallad Ni, bara så ni vet det, expediter, kypare och andra. Jag har inte löss. Det är inte artigt att hälsa mig med det gamla 1600-talsordet. Jag blir lika ledsen varje gång.

”Ni”? Ska ni göra ungdomsuppror mot den äldre generationen, kan ni väl åtminstone göra ett som pekar framåt. Inte 400 år bakåt.

Snälla ni.
Vi kallar inte dig för I, din ormsaltare.

Sommar

Juni och juli har kommit och strax gått, snart är det skördemånad. Här en sammanfattning av sommaren, hittills, om du haft annat för dig:

Det har förekommit nederbörd.
Kultursidorna har diskuterat klasshat.
Zlatan är såld, får tio miljoner i månaden.
I Karlstad har det varit priskrig på jordgubbar. Zlatan kan köpa 22 000 liter om dagen.
I skogen sticker sommar-kantarellerna upp sina gula trynen.

Klockan är fem i tolv, världen är orättvis och allt är lugnt, allt är lugnt.

Notiser från norska resan

Semester väster- och nordväst åt. I Morokulien trängs en busslast förvånade kineser runt den obevakade riksgränsen mitt i byggnaden. Låter sig fotograferas en efter en framför borden och flaggorna, med vänster fot i Norge och höger fot i Sverige. Obevakade. Gränsen en decimeterbred vit rand i golvet.

Förundrade kinesiska ord byter ägare. Vi vet inte vad de säger. Vi vet precis vad de säger. Vi håller med.

*

Bilar genom ett välmående norskt jordbrukslandskap. Varenda loge välbehållen, här och där en nyodling. Nordens mest decentraliserade samhälle.

*

Trafikrytmen är behagligt lugn, som i norra Kalifornien. Hemma skulle jag storkna över att behöva köra i 60-70-80 kilometer i timmen mil efter mil efter mil. Här finner jag mig och trivs. Inte en människa kör om. Jo, nu kom det en.

*

Vägarbeten efter Mjösa. Gick verkligen vägen här 1977 när jag kom på motorcykeln? Besviket inser jag att jag inte kan visa den kära vännen sjölandskapsutsikten från då. I Hamar är vi svultna, äter pepparstek, blir folk igen. Sitter i jernbaneparken och pratar om den norske poeten Rolf Jacobsen, som jag läst dikt för en gång i stadens bibliotek. Jag – för honom!

*

Röros. En pärla bland trästäder i vår miniturné de senaste somrarna. 333 års kopparhantering är slut men historien lever. Guiden som vandrar oss runt är kunnig, kan berätta och har humor. Glöm inte de som slet redan som barn och byggde samhället, säger han. Gå hem och läs Falkberget.

*

Sedan åker vi hem. Fikar på nya verandan och pratar om det dyra, kära Norge. Rondane var vackert med dramatiska bergformationer, plana fjällvidder och allt sitt porlande vatten. Fönsterlaven och renlaven (tror jag det var) gjorde marken helt vit på tallmoarna innan Folldal.  Fåren, lugnt tuggande gräs efter väg 27. Slagghögarna vid Sleggveien i Röros, 300 år gammal scenografi till pjäsen Elden som Leif Stinnerbom regisserat.

Alla renarna som fick oss att köra särskilt försiktigt i kurvorna strax innan Sveriges högst belägna by Högvålen, 830 meter över havet.

*

Nästa år en ny liten stad. Följer du med mig till biblioteket och frågar efter Johan Falkberget? Han var åtta år när han började arbeta i Christianus Sextus, en av koppargruvorna på Rörosvidda. 1901 kom första boken.

Röros har en gata som visar världen. I den ände där överheten bodde var Bergmannsgata 24 meter bred. När hon bytte namn till Mörkstugata, efter häktet, var hon till sist fyra meter bred. Perspektivet blev snyggt – men orättvisan tydlig. Gatan finns kvar, än finns mycket att göra, om världen ska bli som Falkberget drömde när han klev upp ur gruvan och började skriva.

Vem drömmer inte den drömmen.

Runda blå prickar

Kan verkligen friheten, jämlikheten, broderskapet & systerskapet segra i ett land där nutiden ritar två stora runda blå prickar på varje villatomt på flygfotona? Poolens och studsmattans kundkrets. Om varje människa i medelklassen behöver varsitt halvstort av varje ting, i stället för några gemensamma stora, blir ö-råden lättare att förstå. Ö-råd, förnedring och elaka juryer.

Runda blå prickar förstör mitt land.

– Jaså, åkte ni och badade på din tid, gamle man. I riktiga sjöar? Hur fyllde ni dom? Hade ni varsin?

Hästsvansen som betydelsebärande detalj

Jag har ägnat en hel del av min vakna tid åt att studera populärkulturen. En människa ska inte låtsas finare än hon är. Nu kan jag summera mina iakttagelser. Hästsvans bäres av kriminella och finansvalpar. Samt av Konungariket Sveriges finansminister.

I populärkulturen.

Hur vissa av dem kan bli populära kommer jag aldrig att förstå. Är det så enkelt som att vissa osedda dras till de farliga?

Kvinnor under 40 som tjänar minst

Aftonbladet-Plus har en artikel med rubriken Kvinnor under 40 som tjänar mest. I en bifogad lista kan jag få namn på dessa damer, kommun för kommun.

När gör arbetarklassens kvällstidning en granskning, kommun för kommun, av vilka kvinnor under 40 som tjänar minst? Med en bifogad lista över de elva vanligaste orsakerna:

1. Klassamhället.
2. Den orättvisa fördelningspolitiken.
3. Alliansens mord på a-kassan.
4. Det allmänna kvinnoförtrycket.
5. Kapitalismen.
6. Alliansens mord på försäkringskassan.
7. Den löjligt orättvisa lönesättningen av de kvinnojobb i offentliga sektorn som är livsnödvändiga för att den manliga exportindustrin ska fungera.
8. Den traditionella uppfostran som gör att tjejer inte alltid törs ta för sig.
9. Socialdemokratins kris.
10. Kapitalismen.
11. Klassamhället.

När?

 

Min kommunskylt 5:

Det verkar inte som om någon tänker ge mig koden till skylten vid infarten till kommunen, även om mina skyltinlägg väckt visst intresse på kommunkontoret.

Nå, varför skulle de göra det och vad skulle jag i så fall använda koden till? Förmodligen skulle jag bara våga skriva: ”Trevlig helg! hälsar Angelica” eller ”Kör försiktigt, du har dyrbar last!”.

Men den här skulle jag skicka till vår digitala skylt, allra sist:

Carl Bildt, andras blod
är ett dyrt pris på olja

Bara för att jag kunde.

Sanningen om de tre kungliga stegen

– ny dikt av Viktor Root

Den ene kungen gav oss Vasalôppet.
Den andre Kungens kurva,
döpt efter en dikeskörning.
Den vi dras med nu gav oss sitt ord,
som bara kungar kan.
Tre kungsord till sitt folk:

Kaffeflicka. Vända blad.

*

Just då tog monarkin tredje steget
i alla familjeföretags utförstrappa:

Förvärva.
Förvalta.
Fördärva.

Och vi var sååå lyckliga.

Viktor Root


Min kommunskylt 4:

Om jag fick tag i koden till skylten vid kommungränsen, då skulle jag skriva i eldskrift:

Tvinga staten ge oss lov
att bekämpa våra mygg!

 

(Det är bedrövligt om det tar många år innan vi får lov att försöka göra slut på myggplågan norröver. Ta hit hela regeringen och tvinga dom att grilla utomhus en hel kväll i t-tröjor, när översvämningsmyggen är i form. Långt in på småtimmarna ska dom sitta där. Det är enda platsen den regeringen bör sitta på. Inte ens ett grillförkläde ska vi ge dom.

Här ska det egentligen vara ett förstärkningsord nu, som till exempel  ”människoplågarna”, och det är inte myggen jag menar. Men det får du tänka ut själv. Dejes myggproblem är i-n-t-e överdrivet).

Min kommunskylt 3:

Om jag fick tag i koden till skylten vid kommungränsen skulle jag skriva ett meddelande i eldskrift, så pendlarna kunde se:

Hur fick du jobb?
Kungen fick sitt
genom friktion.

(Om tusen år kommer svenskarna att tycka att deras förfäder var pinsamma. – Va? Hade dom en”Kung” år 2012? Som ärvde jobbet? Ärvde!? Hade han inga andra kvalifikationer än farsans sädescell? Det var låg utbildningsnivå i landet kan jag tro, demokratin hade inte införts förstås. Hjulet, var det uppfunnet? Hade dom jordgolv och utedass? Men kung? Stackars folk. Det är så 1000-tal).