mars 2014 – Sida 2 – SVENSSONS SLÄNG

Hur många politiker behövs det?

Då och då dyker frågan upp i inlägg och debattartiklar. Det är dags för en kommunreform tycker debattören. Här på trakten finns det till och med de som vill göra en enda kommun av hela Värmland.

Då måste vi ställa oss den här frågan, tycker jag:

– Vad är bäst för mig som invånare och för hela det lokala samhället, när gatlyktan slocknar eller vattentornet töms? Hur stor behöver kommunen vara då, för att lösa uppgiften? Hur långt bort är det effektivt att sitta? Vad menar vi med effektiv demokrati?

Svaret får du om du klickar på länken.
Mitt svar, vill säga.

Senaste krönikan i Tankesmedjan Ida:
Hur många politiker behövs det?

Vapenskrammel och litterära övertramp

Äter på restaurang med klok person. Berättar att den heter Freden för att det blev fred med Norge en våning ovanför oss. Förhandlingsbordet står kvar. I detta hus blev Norge fritt land 1905.

F-r-e-d-e-n… stavar han eftertänksamt och är tyst en stund medan han ser sig omkring i lokalen. – Varför har dom då vapen på väggarna?

Vad svarar man på sådant? Han fick en sabel som höll ihop gurkskivorna också.

När Hotell Selma Lagerlöf i Sunne var nytt hade de en matta på golvet, där restauranggästerna fick trampa på vildgäss.

Våldsam bransch det där.

– Ja skulle skrive in dig i facket

När jag hade jobbat några dagar på sågen kom Gösta med ett papper i näven.
– Jag skulle skrive in dig i facket, sa han.
– Bra. Jag har inte tänkt åka snålskjuts på er andra.

Sedan var det klart. Visst ville jag göra facket till en starkare kamporganisation än den var ibland på olika nivåer i landet. Men det gör man inte utifrån.

I dag är det inte lika självklart för alla. Svartfötter, skulle Gösta ha sagt. Gulingar. Ni låter oss betala till facket och försöker ändå dra nytta av vad vi andra drar ihop.

Du lurar dessutom dig själv
Förutom att det är osolidariskt är det att lura sig själv. Ännu värre blir det förstås om hela arbetsplatsen står utan kollektivavtal. Förbundet Vision har räknat på vad kollektivavtalet är värt för olika medlemsgrupper:

”Hur mycket tjänar du på att jobba på en arbetsplats som tecknat kollektivavtal? Några tusenlappar, kanske du tänker. I själva verket kan det röra sig om 100 000 kronor per år.”

Läs mer
Miljoner att tjäna på kollektivavtal
Det här tjänar du

Träningsläger i självbehärskning (4)

Målet för min 5:2-diet var att se hur det var. Man ska prova. Svaret var att samlaren-jägaren i mig kände igen sig.

Nästa mål var att komma under 80 kilo. Det tog nära tre veckor. Första julen i hela mitt liv som jag inte gått upp? Jag tror det.

De nya målen hette 79, sedan 78 och därefter 77 kilo. Slutligen 76,5 kilo, för då når jag precis under gränsen för övervikt, tycker BMI.

Jag är där nu.
Det gör bara ont när jag skrattar.

Illustrationen hämtad från min vän Viktor Roots alternativa viktminskningskampanj.

Heja röda gröna bladet

Fredag kväll och Leonard Cohen smeker trumhinnorna medan en analys i Dagens ETC stökar runt i mina hjärnvindlingar. Den handlar om Ukraina och är några dagar gammal.

Jag tycker om att ett gäng tokstollar vågar sig på att ge ut en ny rödgrön dagstidning tryckt på papper år 2014. Den har redan över 7 000 prenumeranter och når 53 000 läsare varje dag, läser jag.

Det sista beror förstås på att den finns på nätet med.

Mitt första prenumerantexemplar kom i brevlådan den 4 mars. Jag måste erkänna att jag tyckte tidningen såg ut som en övningstidning på Journalisthögskolan, på den tiden det begav sig. Välment och valhänt. De som redigerat de olika sidorna verkade inte ha pratat med varandra, layouten for hit och dit. Bildmaterialet, som ofta varit spännande i ETC:s olika publikationer, var trött.

Det har blivit bättre med bilderna och den här läsaren vänjer sig sakta vid hur tidningen ser ut. Så där som det ofta blir när ny formgivning drabbar en. Fast nog är layouten fortfarande rörig stundtals. Ibland känns det som om vissa redigerare bara sett sin tidning på skärm men aldrig på papper. Det blir onödigt stora rubriker ibland, omotiverat spatiösa bilder. En del av dem fortfarande platta genrebilder utan mänskligt liv.

Ibland.
Men det går framåt.

När det gäller innehållet har jag retat mig på hur tidningen ser på det ryska intåget i Ukraina. Visst bryr jag mig om ifall det finns homofober och högerextrema krafter i den nya regeringen i Ukraina. Förvisso. Men är det inte den ryska invasionen av Krim som är huvudfrågan? Putin kränker landets suveränitet och håller på och stjäl en hel halvö av ett grannland just nu. Då vill inte jag att en hederlig rödgrön tidning ska stå vid sidan och lugnt se på.

I min läsvrå fortsätter Leonard Cohen sin berättelse om partisaner, om framtiden, om demokrati och om miraklet han väntar på. Stilla glider en fredagstimme fram, medan jag väntar på ett efterlängtat besök. I högen av Dagens ETC skriver grundaren Johan Ehrenberg och Sten Ljungberg om svensk välfärd som inte alls är räddad.

”Låt oss jämföra med BNP (BNP:s trend det vill säga vi tar bort stora upp- och nedgångar). Tittar vi på välfärdsutgifterna så finns ingen ökning alls sen 1992. Det utvecklingen visar är snarare att välfärden har svårt att hänga med andra sektorer av ekonomin, som andel av BNP. Efter 2008 sjunker det rentav.”

”De flesta i Sverige tycker nog att en tv blivit billigare. Då känner man att man fått det ’bättre’. Medan de flesta nog samtidigt vet att varken sjuksköterskan eller läraren blivit billigare. En tjänst, till exempel omsorg på äldrevården, blir nämligen alltid dyrare och dyrare när man jämför med en vara. De flesta tjänster har nämligen den egenskapen att de i liten omfattning kan rationaliseras. Det klassiska exemplet är att en konsert som tar två timmar att spela inte kan rivas av på en timme. Det låter inget bra.”

Stina Berglund intervjuar Özz Nûjen om hans nya föreställning.

”- När politikerna inte tar ansvar, när maktens män och kvinnor inte tar ansvar, när man ser att de beter sig som pajasar och media och journalister beter sig som clowner och bara vill frottera sig med makten. Då blir politiken en fars och vem kan farsen bäst? Jo, vi komiker.”

I avdelningen Oviktigt i veckan berättar ETC att ”Det är förbjudet att knuffa en älg ur ett flygplan i Alaska”.

Förvåna mig, reta mig
Det kanske tar sig, det röda gröna bladet. En aning mer humor skulle inte skada men projektet behövs när svensk arbetarrörelse betett sig så aningslöst med sina medier det sista halvseklet.

Två saker sak begär jag av en bra publikation. Den ska förvåna mig regelbundet. Den ska göra mig upprörd någon gång så jag slipper hålla med hela tiden.

Jag vill gärna tro att de når dit. Precis som jag själv behöver byta till en kraftfullare spellista strax. Vad var det ETC kallade Simon & Garfunkel för många år sedan? ”Rockens folkpartister”. Snart börjar Cohen kännas likadan, den här kvällen. Ge mig en gitarr som sprätter skit.

Vänta – nu kommer vårt besök.
– Hejsan!

Ett tips för dig som är i Karlstad under lördagen:
Manifestation mot kärnkraft på Soltorget i Karlstad lördag 15 mars

Tänker ingen tränare på kvinnorna i löpvågen?

Äntligen någon som tänker, skrev jag som kommentar till det här kloka inlägget om kvinnor och träningsprogram. Programmen är alltid skrivna för män, nämligen.

Tänker är det fler som gör, kommenterade någon. Det är bara det att Ida har skrivit ner deras tankar.

Sant. Läs.
Alla kan träna: Kvinnligt perspektiv på att följa träningsprogram

Antirasistiska FAQ (del 3)

Borde inte den som flyttar hit få lov att lära sig svenska seder?
Nämn en. Tror du pizzan, tacosen och sushin också är svenska?

Eller snöskotern.

Det finns väl andra seder än våra ursvenska maträtter. Borde de inte lära sig fira våra svenska högtider åtminstone?
Nämn en.

Jul firar vi på grund av en lycklig födelse i Nasaret. Firandet går till så att vi tar in en gran (tysk-schweizisk-fransk sed), klär ut far till stor och tjock tomte (efter en snäll turk) och tittar på en arg tecknad anka på tv (amerikansk sjömansanka utan kläder på underkroppen).

Nyår firar vi på grund av den gregorianska kalendern, föreslagen av Aloysius Lilius och antagen i Rom 1582. Vi tog hit den senare (1753), men någon svensk almanacka är det inte.

Vårt påskfirande började med en romersk avrättning i Jerusalem. Valborg var en anglosaxisk furstedotter som blev helgon i Tyskland. Första maj började som ett amerikanskt förslag vid en kongress i Paris. Pingsten är lika importerad den. Trevlig som de andra helgerna, jag tycker om dem allihop utom halloween, men importerade är de.

Alla helgons dag? För all del, något enda helgon har pratat svenska men resten är främmat folk, från långt bortanför din sockengräns. Halloween är en irländsk helg som köpmännen tog hit från Amerika.

Enda svenska högtiden?
Svenska högtider säger du. Riktigt svensk är bara midsommaren, då vi dansar i ring runt en stor fallossymbol i varenda by. Du tycker alltså att varje godkänd inflyttning till vårt land kräver att personen ifråga lär sig älska att hoppa groddjur mitt på ljusa dagen runt en träkuk? En stor lövad träkuk? Och detta har du byggt ett politiskt parti kring?

Vita kränkta träkukspartiet.

Då vill jag tipsa dig om att det finns ett parti till som är döpt efter en högtid svenska folket firar. Kalle Anka-partiet, känner du till det? Ni kanske kan samverka i valet, nu när du vet? Försök få honom att ta på sig byxor i så fall, är du snäll.

Det är så osvenskt med bar stjärt på allmän plats.

Länkar:
Antirasistiska FAQ (del 1)
Antirasistiska FAQ (del 2)

Mörka krafter och ljusa

I går morse:
Vackraste morgonhimlen på länge, funderar på att ringa henne som samlar på dem. Is på bilrutorna när jag hämtar tidningen. Morgontidningen har bekymmer med att Leif GW ska sluta med programmet Veckans brott. Det har jag med, men det finns större problem.

Nere i Malmö kämpar en medmänniska för sitt liv, nerstucken av nazister.

I nöden prövas vännen, sa farmor. Det är i tider som dessa vi alla prövas. Detta tänker jag på medan bokstäver formas till ord i min jobbdator. Vardagen måste gå vidare, sakta växer en ny webbplats fram. Hoppas den blir till hjälp.

De stolta parollerna har sin tid, just nu behövs de. Vännerna som prövades – så glädjande att de blev så många, i protest mot det nazistiska våldet, både efter Kärrtorp och Malmö. Demonstrationer på skolgårdar, gator och torg. En antirasistisk grupp på facebook där jag är aktiv växer hela tiden och samtalet där lär mig nya saker varje dag.

I dag:
Vardagen finns den med. Så mycken fin arbetsdelning, så vacker, all denna samverkan för att min frukost ska stå på bordet ännu en morgon. Hela världen har hjälpt till. De som gjorde kaffekannan, kvinnan som mjölkade kon, mannen som paketerade min blodtrycksmedicin.

Vardag. Varenda dag.
Den är i dag.
Jag tycker om den.

40 000 märken som sätter igång samtal

I dag har jag inte skrivit hela inlägget själv. Citatet kommer från facebooksidan Varför säger du så? En partipolitiskt obunden kampanj för mångfald och mot främlingsfientlighet. Det står så på rockslagsmärkena de sprider:

Varför säger du så?

Facebooksidan berättar mer:

”I en tid av hög arbetslöshet, försämrade skolresultat och ökat utanförskap, märker vi i våra besök på arbetsplatser, i skolor och i andra organisationer att det finns en förändrad attityd. Främlingsfientliga åsikter är inte ovanliga, utan de finns ständigt runt omkring oss.

De ekonomiska och sociala klyftorna växer och människor känner sig utsatta och söker syndabockar. Rädsla kan ofta fungera som en stark drivkraft för rasism och främlingsfientlighet och den måste vi tillsammans bekämpa. För hotet mot demokratin och mot enskilda människor kommer inte bara från övertygade högerextremister och rasister, utan också från vanliga människors rädsla och fördomar inför det annorlunda. Vi måste därför alla vara med och ta ansvar för utvecklingen. Alla kan göra något.

Det är när åsikter står oemotsagda, de sprids som en sanning. Här har alla möjligheten att säga ifrån när man hör attityder som sprider fördomar. Visa ditt ställningstagande genom att bära knappen och ifrågasätta. Nästa gång du hör något räcker det med en enkel fråga – Varför säger du så?”

Snart har de delat ut 40 000 rockslagsmärken i hela landet. Tanken är att märkena ska sätta igång samtal. Den 3 februari 2012 lanserade LO, ABF och Socialdemokraterna i Värmland sin kampanj mot främlingsfientlighet. Det är partidistriktets fackliga utskott som startat kampanjen och budskapet sprids nu över landet till företag och till organisationer både inom och utom arbetarrörelsen.

Då kände han att det var dags
Initiativet kom från Lars Mejern Larsson, byggnadsarbetare och numera riksdagsman som inte glömt vare sig ekshäradsmålet eller kampen mot främlingsfientligheten. Han fick idén efter att ha träffat tidigare arbetskamrater som hade värderingar han inte kände igen. Mejern tyckte det var dags att ta diskussionen.

– Ska du skriva om detta, säger Mejern när han ringer upp. Då är det bra om du berättar att det är partipolitiskt obundet. Jag har sett folk med alla möjliga politiska uppfattningar som burit knappen.

– Så vill vi att det ska vara, det var därför vi gjorde en knapp som alla kan bära, utan några symboler.

1997 var jag på studieresa till Auschwitz tillsammans med Mejern och många andra folkrörelsemänniskor. När vi skulle lägga ner blommor från gruppen höll han minnestalet. Kärnfullare minnestal har sällan hörts vid den avrättningsplatsen:

– Dä här, dä glömmer ve aldri.

I tystnaden efteråt följde den meningen oss länge.

Tejpat gensvar i brittiska rail road-riket

Kreativitet tycker jag om. Inställningen till medmänniskan är förstås uschlig, men inlevelsen är det inget fel på. När jag kommer så långt i min engelska läsövning inser jag hur det ligger till. Oj, det är ju en kollega till mig som har fått brevet med bilagan.

Avslöja inte metoden för en enda människa. Detta kan sprida sig.

Länk:
Brittisk resenär skickar besked i retur