Råd – Sida 12 – SVENSSONS SLÄNG

Test för antirasister

Jag tycker: om vi är för yttrandefrihet bör vi ge även Jimmie Åkeson rätt att få hålla torgmöten utan att bli avbruten, om vi vill bilda opinion är det klokt att säga vad vi är för minst lika ofta som vad vi är emot, om vi är för mångfald bör vi ta särskild hänsyn till minoriteter.

Jag tycker: att det är en felbedömning att kalla SD fascistiskt så länge partiet erkänner demokratin, att det är fel att kalla 13 procent av de röstande i Sverige för rasister, att det är en tveksam analys av svensk polis om vi tror att kåren består av någon sorts rasistiska och fascistiska drängar. I mitt län är det en polis som betytt allra mest på 1990- och 2000-talen för att minska högerextremismens utbredning och omvända unga nazister.

Jag tycker: att det är ett otaktiskt slöseri med tid och kraft att försöka anmäla bort rasistiska och hatiska grupper och sidor från Facebook.

# Försiktigt, försiktigt hindrar jag spelevinken inom mig från att se någon galghumor i den polisanmälan som SD-ordföranden i mitt län gjort.
# Distriktsordföranden har anmält rasistiska kommentarer som folk gjort på SD-distriktets facebooksida, apropå att partiet har en fullmäktigeledamot med afrikanskt ursprung i min kommun.
# Den händelsen är ett test. Hur ärlig är vår antirasism? Gäller den även svarta sverigedemokrater?

Med deras politik har jag inget förbarmande.

Sista dagars veliga

En bråkdel av dem.

Fem projekt att driva dina sista åtta månader i arbetslivet.

FullBlock1
– Gör slut på alla påbörjade kollegieblock i ditt skåp på jobbet. Anteckna frenetiskt vid varje möte. Försök komma med även på möten som du inte är inbjuden till.

FullBlock2
– Det kommer inte att räcka. Anteckna därför frenetiskt även vid förmiddagsfikat.

FullBlock3
– Sluta genast skriva anteckningar i mobilen. Du har faktiskt 21 påbörjade kollegieblock att göra slut på. En slänger inte fine grejer.

PhoneCall2016
– Försök få någon i firman att tro att du är oumbärlig, så de ringer och vill använda dina tjänster vecka 8 eller 48 nästa år, efter pensioneringen. Inte för att du har tid, du har ju släktforskningen och lottoraden då, men du vill bli tillfrågad.

Ångest2015
– Skriv inga sådana här listor. Räkna absolut inte ner. Lär dig mindfulness i stället, be om KBT-behandling, kräv rehab och kraftfull krisbearbetning. Försök se gammal och vis ut, anlägg vitt helskägg.

Eller arbeta dig trött.
Det lär ska vara ett bra sätt.

Lär av sporten

Det händer att jag känner för att få en riktig omgång stryk. Då brukar jag ställa mig framför ett antal duktiga kulturarbetare och journalister och säga min favoritformel när det gäller kulturjournalistik.

– Lär av sporten!

Hittills har det alltid slutat med att jag doppas i olja och fjädrar efter sju minuter. Det är en dräkt som varje ärlig skribent bör prova. Livet ska inte vara lätt jämt. Ibland måste det få ta emot, annars är du en riktig mes. Världen behöver inte en ynkrygg till som skriver lättgods med solen i ryggen, medvind, lätt utförslöpa och truten full av räksmörgås. Hur skulle Grossbolstorp ha sett ut om alla människor i alla tider hade hållit med alla andra människor? Då hade urskogen legat tät här i kvarteret.

Dessutom står jag för de tre orden.

De tog kampen
Det hela är mycket enkelt. De trodde på sin sak och kämpade för den.

Först kämpade idrottsmännen, en och en. Om jag skulle ta och springa ikapp med mig själv lite, det kanske vore kul. Bort till tallen där. Sedan kämpade idrottsledarna. Om vi skulle ta och slå oss ihop och bilda en förening, det kanske blir roligare då. Vi kan ses på kafét, Johan kan skriva protokoll. Till slut gjorde de det, bildade sin förening. Det var roligare att tävla tillsammans.

En dag hade de kämpat så duktigt att idrotten blivit stor. Det var den inte från början. Fortare och fortare sprang de, snyggare och snyggare blev målen.

Han som tog ett skutt
Sportjournalisterna gjorde likadant. De var inte heller många från början. En gammal anekdot berättar om den första sportnotisen i Karlstads-Tidningen. Motvilligt tog redaktören in den, olusten hörs än i dag och detta är hela texten:

En neger i Amerika har tagit ett skutt på nästan åtta meter.

Jag påstår inte att historien är sann. Dessutom beklagar jag att jag måste använda det förnedrande ordet, men episoden går inte att berätta annars.

Började från noll
Där stod sportjournalistiken för drygt hundra år sedan. Förnedrad, förkrympt. Inte gav sportmurvlarna tappt för det, de kämpade på. Skrev sina notiser och smög in dem. Skrev nya artiklar, lite längre. Slängde in resultat och matchreferat, uppfann ord som centra, derby och centertank. Plitade på, lärde sig regler och taktik och lärde läsarna med. När den nya tekniken med intervjuer introducerades på allvar i svensk press insåg de att den lämpade sig för idrottsmän också.

– Hur känns det?
– Den här insatsen måste vi försöka glömma så fort som möjligt.

När sportskribenterna började sin kamp fanns varken de eller sportsidorna. Det gör de i dag, alldeles för många sportsidor en del måndagar men det tar vi en annan gång. När jag jobbade på Smålands Folkblad var formatmötena en daglig dragkamp mellan allmänna och sporten med annonsavdelningen som intresserad åskådare. Hur många annonser har ni sålt? Hur många sidor räcker det till? Hur många av de sidorna får vi på sporten?

– Nej, vi behöver mer. HV har hemmamatch. Snart är dom i högsta serien, folk sjunger på läktarna.

”Tidningen behöver detta”
Det händer saker i sporten. Actionbilder går alltid att ta, verkligheten är alltid dramatisk. Är den inte fartfylld är även det uppseendeväckande. Här fälls tårar, droppar blod, rinner svett och snor och byggs muskler. Så går det till i arbetslivet med, fast dit hittar sällan några journalister.

Självklart skildrade de dramatiken. In kom begrepp som överstegsfint, Nordahls kanon och burskydd. Dramatiken, det var festen. Snart kom de på att de kunde berätta om vardagen med. Färjestads första barmarksträning för säsongen, skidåkarens ensamma slit när han för trehundrade gången samma år kutar uppför den kilometerlånga uppförsbacken mellan tallarna medan regnet piskar.

Allt detta trodde de på, allt detta kämpade de för med liv och lust. Vann sina läsare, vann sitt utrymme, hittade nya sätt att berätta, nya ord som inte fanns förut, nya bilder, nya grepp.

Framför allt optimismen.
Det här behöver tidningen. Vi är bra på det här.

Våga behandla det journalistiskt
Jag skulle kunna göra liknelsen lång, för att förklara vad kulturarbetarna kunde göra. Vad deras publik borde begära. Vad kulturjournalisterna har att lära.

Det handlar om att tro på materialet och slåss för det. Våga veta att läsarna vill ha det, vare sig de vet det än eller ej. Våga veta att tidningen tjänar på det.

Det handlar om att behandla det journalistiskt, utan att skrapa med foten. Det handlar om bildens betydelse, de dramatiska greppen, vardagsskildringen. När får vi se bilden på Värmlands Sinfonietta som tränar kondition i skogen borta vid Tyrstugan för att orka en hel föreställning i sitt dike, kväll efter kväll? När får vi se skådespelaren på Göteborgs stadsteater kämpa med att plugga in sin entimmesmonolog (hur gör hon)? När får vi se författarens slit med research inför sin kommande roman (hur gör han)? Vad kostade egentligen en billig moped år 1966? Hur hittar han svaret?

Skildra vardagen, inte bara festen.
Vi vet att böcker kommer ut men hur blir de skrivna?

De nya inbjudande orden
När vågar en musikrecensent skriva att Ulf Lundell gjorde en sångartabbe eller Malena Ernman en chockstart? Fast med egna ord förstås, effektiva ord som välkomnar läsaren, inte stänger honom ute. Sportjournalisterna hittade på sina skårebördig, uddamålsförlust, burskydd, felpassning, målvaktstabbe, domarbas, videogranskning, fotarbete, pangstart, cykelspark, tv-räddning och mjuka handleder. De fungerar utmärkt i deras berättelser och läsarna förstår dem.

När vågar kulturjournalisterna skapa sina vardagsord? Mjuka handleder bör varje gitarrist ha, lär av sporten. De har ju så roligt också, de där lila och rödvita.

Finns det något mer musikaliskt än en lyckad överstegsfint? Något mer överjordiskt skickligt än Zlatan Ibrahimovics cykelspark i mål i matchen mot England på Friends arena i november 2012?

Jag längtar efter kammarmusikståupp.

Uppmaning inför ovälkommet besök

Kasta inga ägg på Lars Vilks.
En leker inte mä maten.

Hälsning från henne som jag aldrig hört förut

1. Onsdag förmiddag
Sprudlande vårförmiddag, parkerar mellan villorna i den stadsdel som folkhumorn döpt till Guldkusten. En gulsparv räknar till sju, vad de räknar till i stenhusen vet jag inte. Själv räknar jag gator för att komma bort från tvåtimmarsparkeringsregeln. Jag ska på möte i sta’n och möten med sådana som mig tar gärna mer än två timmar.

Parkerar, låser bilen. Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuu… räknar den gule. Sedan hämtar han andan. Solen skiner, sparven tiger – och då. Då hör jag henne.

Jag har vandrat i Karlstad när jag var barn på 1950-talet. Jag har gått här på besök hos kusiner på 1960-talet, med pappa på uträttningar och när jag gick i gymnasiet. Jag har promenerat med den kära vännen och andra. Flanerat, traskat, powerwalkat, joggat och tävlat i löpning. Vartenda år sedan 1951 har jag rört mig i Karlstad med öronen öppna. Aldrig har jag hört henne förut.

Långt inne mellan de välväxta villorna på Sundsta hör jag henne. Först begriper jag inte vad det är. Det frasar.

2. Tisdag kväll
Kvällen innan är det nästan fullsatt lokal i bibliotekshuset. Redan rubriken på föredraget talar:

”Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt.”

”Det kommer aldrig att vara för sent att göra så mycket som möjligt för att undvika framtida klimatförändringar och andra miljöhot mot vårt samhälle. ”

Han, det är meteorologen Pär Holmgren som talar på Arenan i Karlstad. Arrangör är biblioteket, Naturskyddsföreningen och Karlstads bokcafé.

Holmgren är lika medryckande som alltid. Det är mer än man kan säga om de pågående förändringarna i vårt klimat. Främlingsfientlighet i alltför många sinnen. Växande människofientlighet i det meteorologiska klimatet. Vädret är inte så värst det heller.

Gör så mycket som möjligt.

Det kursiva har jag skrivit innan Pär Holmgren börjar. Jag har hört honom förut och tänker att det kan vara fint att ha ett blogginlägg färdigt redan samma kväll. (Inte vet jag att morgonen därpå ska bli vårvinterns vackraste).

Så enkelt är det inte. Pär är för bra för några enkla slagordsvinklingar. Först tar han ner humöret på de flesta av oss 150 i salongen. Ska mänskligheten ens klara att stoppa höjningen vid två grader varmare medeltemperatur på jordklotet? Trots allt elände som vi vet att redan den höjningen kommer att ställa till med.

I dag är vi 7,3 miljarder människor på jorden. Vårt gemensamma ekologiska fotavtryck är sådant att vi skulle behöva 1,5 jordklot för att kunna fortsätta leva som vi gör i dag.

Oljeländerna pumpar upp 85 miljoner fat olja ur planeten varje dag.

Visst försämras klimatet, temperaturen höjs. Fast det är inte grundproblemet, klimatet är bara ett symptom. Grundproblemet är att vi lever i ett samhälle som inte är hållbart. Det vi gör i dag kommer ingen annan generation att kunna göra.

Ett systemfel, kallar han det. Sveriges eget ekologiska fotavtryck är förresten sådant att det skulle behövas 3,7 jordklot om alla människor skulle leva som vi gör. Vi tar från våra barn.

Så länge det är lagligt att gräva upp olja, gas och kol, kommer inget att hända. Då hjälper det inte vad vi som individer gör. Vårt fossilberoende gör att vi kommer att bli alltmer beroende av Ryssland, i takt med att våra två andra stora leverantörer Norge och Danmark minskar sin export till oss.

Sveriges utsläpp har minskat något, men det beror i hög grad på att vi har exporterat dem till utlandet, i takt med att vi lagt ner egna jordbruk och industrier.

Bilen, biffen och bostaden är bovarna. Flygresorna ska vi inte tala om. De största insatserna vi som individer kan göra, är att börja äta mindre kött och flyga mindre.

Så där skulle jag kunna fortsätta att rabbla fakta och repliker ur hans föredrag. Pär Holmgren pratar om henne som jag ska höra morgonen därpå också. Sedan vänder han till slut stämningen. Han uppmanar oss alla att gå till banken.

– Be dom flytta era pengar till fonder utan olja, gas och kol.

Än har detta inte gått, fast han själv har försökt i många år. Bankerna har inga sådana fonder. Men blir vi bara tillräckligt många så kommer det att gå. Konsumentmakt, säger den forne tv-metereologen som for mellan Ystad och Haparanda med elmoped i fjol.

Det finns bra teknik.

3. Onsdag kväll
Samma kväll jag hör henne som jag aldrig hört förut går vi till vårt länsmuseum. Naturskyddsföreningen har en kemikaliegrupp och medlemmarna i den vill berätta om gifter i barns miljö. Det gör de bra. Vi är färre som lyssnar men budskapet hänger ihop med Pär Holmgrens.

Fråga i butiken efter giftfria barnkläder, leksaker, nappflaskor och annat. Titta på miljömålsportalen och kemikaliegruppen. (Här är länk till hela föredraget som Anna-Sofia Preece håller). Välj ekologiskt, minska på köttet. Undvik plast i kontakt med varm mat. Rensa bort äldre mjuka plastleksaker. Gammal elektronik är inte leksaker. Lek mer utomhus. Skriv under på kemikalieupproret.

– Den här hittade vi på en förskola i Karlstad, säger de och visar upp ett stort djur, en hoppleksak i illröd pvc-plast med giftiga ftalater som mjukgörare. Pvc:n blir inte mjuk utan dem.

Gå till butiken.

4. Onsdag förmiddag
Jo, hon hörs. Solen värmer i ansiktet, det är onsdag, klockan är halv tio på förmiddagen och jag har aldrig hört detta ljud förut. Det är Klarälven själv som låter. Ett frasande, samtidigt både skirt och tydligt ljud. Högt ropar hon.

Jag går fram till strandkanten och kisar mot andra stranden. Där bortifrån kommer ljudet.

Kylan slog till i natt. Fyra grader kallt i morse, älven frös. Nu kommer isen farande, någon centimeter tjock. Där borta i svängen törnar den emot Sandgrundsudden och blir gnagd i kanten. Det är fraset av nattgammal is jag hör. Klarälven hälsar.

Gå till bankerna, ropar hon. Gå till leksaksbutikerna. Gå till mothugg mot mångfaldshatarna, gå på. Men snälla ni, glöm inte att gå ut i solen med. Ser ni inte, känner ni inte, hör ni inte? Snart exploderar det, livet.

Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuu!

Pär Holmgren hälsar att oljan som tas upp i världen är lika strid som Klarälven, i varje fall flödet neråt Göteborg till. Siffran blir lika. En förfärlig kran.

Mitt möte på onsdagsförmiddagen är över på 30 minuter. Jag är förvånad än.

Skämta aldrig med en deltidsbrandman

Förr tyckte jag alltid så synd om den som var minister utan portfölj.
Justeringsman måste vara en förfärligt trälig syssla. Hålla på och justera folk hela dagarna, jag tycker inte om våld.
Jag känner en människa med universums vemodigaste titel. Före detta sakkunnig.

I måndags såg jag en räv. En riktig mötesräv. Han fick på pälsen men hade skinn på näsan och tog en debatt som blivit lite efter alla de andra. Sedan tog han sig en bensträckare från norra kommundelen. Efteråt var han mätt på möten. Detta hände i konferensrummet Gläntan.

Bryggkaffe går bäst i kusttrakter.
Bordläggning är populärt klockan 22.45 i de flesta båtsällskap.

Skämta aldrig med en deltidsbrandman om lågskor.

Skrivarlärdom nr 51-59

Jag fortsätter att samla mina lärdomar. Börjar inse att det är för mig själv jag gör det.

Skrivarlärdom nr 51
Stryk alla småord och tomgångsord. En del kommer du att sätta tillbaka men innan dess har du blivit förvånad över hur många ju, alltså och så texten klarar sig utan.

Skrivarlärdom nr 52
Stryk alla adjektiv. Det är orden i ramsan: Adjektiven sen oss lär, hurudana tingen är. Vi har redan en Ranelid, det räcker.

Skrivarlärdom nr 53
Stryk alla ord som ber om ursäkt. Varje text som inte handlar om obeslutsamhet blir starkare utan väl, ganska, lite, rätt och smått.

Skrivarlärdom nr 54
Stryk alla förstärkningsord. Fundera över att mycket kan fungera som en försvagande förstärkning. En mycket elak människa. En elak människa. Vilken beskrivning är kraftfullast?

Skrivarlärdom nr 55
Döda dina älsklingar. Det kan vara en romanbörjan du blivit alltför förälskad i, ett uttryck som bara du själv tycker är roligt, en skruvad metafor. Döda!

Skrivarlärdom nr 56
Berätta inte, visa. Ja, det är Hemingway som brukar få äran för uttrycket. Don’t tell ’em, show ’em. Gör det. Det är inte gestaltning att skriva Vi plockade blommor på ängen. Visa vilken äng, vilka blommor och vilka färger och dofter.

Skrivarlärdom nr 57
Följ inte alla regler som beskäftiga gubbar hittar på i sådana här listor.

Skrivarlärdom nr 58
Gör dina egna regler.

Skrivarlärdom nr 59
Bryt mot dem.

Fler lärdomar:
Skrivarlärdom nr 1-50 Skrivarlärdom nr 60-68

Skrivarlärdom nr 1-50

Än är jag inte färdig författare men lusten att skriva vet jag en del om. Här är några erfarenheter som skrivare och skrivkursledare. Använd dem på ditt sätt.

Skrivarlärdom nr 1
Det är roligt att skriva.

Skrivarlärdom nr 2
Ibland vattnas det i munnen, ibland ger det gåshud.

Skrivarlärdom nr 3
Ska det vara någon nytta med orden räcker det inte att de är roliga och knottrar ditt skinn. De behöver ett syfte.

Skrivarlärdom nr 4
Bestäm vem du skriver för och vad du vill ha sagt.

Skrivarlärdom nr 5
Vill du att någon ska läsa din text? Försök få den publicerad.

Skrivarlärdom nr 6
Inget svar är också ett refuseringsbrev.

Skrivarlärdom nr 7
Säg aldrig till en författare på en fest att hon refuserat en av dina noveller till sin tidskrift.

Skrivarlärdom nr 8
Att få en dålig text publicerad är sämre än att få den refuserad.

Skrivarlärdom nr 9
Det finns inte mycket som slår upplevelsen att se sin text i tryck och vara nöjd med den.

Skrivarlärdom nr 10
Läs, läs och läs. Där har du din bästa lärobok.

Skrivarlärdom nr 11
Ett personligt språk kommer ur personliga erfarenheter.

Skrivarlärdom nr 12
Allt är material.

Skrivarlärdom nr 13
Alla kan bara inte förvalta det.

Skrivarlärdom nr 14
Det är ett tvång att skriva.

Skrivarlärdom nr 15
Det är en lust att ha det tvånget.

Skrivarlärdom nr 16
Skriv, skriv, skriv. Ingen idrottsman blir bra utan att träna. Ingen skrivare heller. Du ska svettas, det ska ta emot ibland. De benådade ögonblicken kommer men de kommer inte av sig själv.

Skrivarlärdom nr 17
Det är bara överdrivet romantiska romantiker som är emot skrivarkurser. Alla vi andra vet att teknik går att träna och entusiasm att väcka, i idrott såväl som i litteratur. Talang är medfödd men det litterära kunnandet faller inte från himlen, det kräver arbete och inlärning. Stefan Holm kunde inte hoppa höjd när han föddes

Skrivarlärdom nr 18
Träna gärna i grupp, skrivarkurser är bra för de flesta med öppet sinne. Det är nyttigt att försöka analysera andras texter och formulera sin syn. Ditt eget skrivande är ändå till sist en ensam process. Arbetet måste du utföra själv, språket kan ingen annan skapa åt dig.

Skrivarlärdom nr 19
Om skrivarkursen slutar med att alla skriver lika har den misslyckats. Då har ni varit dåliga deltagare.

Skrivarlärdom nr 20
Bästa sättet att undvika att härma andra är att läsa många.

Skrivarlärdom nr 21
Ha alltid block och penna på nattduksbordet. Kommer du på en formulering strax innan du somnar? Skriv ner den direkt, i morgon bitti har du glömt den.

Skrivarlärdom nr 22
Lär dig anteckningsprogrammet i mobiltelefonen. Det är också en bra plats för snabba noteringar och långsamma eftertänksamheter.

Skrivarlärdom nr 23
Här borde jag skriva något vackert om Moleskinblocken i mitt liv. Inget ger sådan lust åt skrivandet, hur kär jag än är i den 11-tums MacBook Air, 0,3-1,7 centimeter tjock, som stundom sover mellan mig och min fru när jag vaknar.

Skrivarlärdom nr 24
Bokstäver och ord är ingen medicin men ibland kan de lindra och läka. Att formulera frågan är början på en lösning.

Skrivarlärdom nr 25
Det finns folk som tror att en dikt inte kan stoppa ett besprutningsplan, stänga ett kärnkraftverk eller minska klyftorna i ett samhälle. De har fel.

Skrivarlärdom nr 26
Det kan gå.

Skrivarlärdom nr 27
Annars skulle inte så många diktatorer i världen vara rädda för att släppa kulturen fri.

Skrivarlärdom nr 28
Orden har gett mig massor med vänner och fått några få att bli fly förbaskade på mina tankar om rättvisa och solidaritet. Borde det ha hindrat mig? Nej.

Skrivarlärdom nr 29
Det är det viktigaste kravet på dina ord. De ska stå fria, utan annat uppdrag än det du själv ger dem.

Skrivarlärdom nr 30
Ibland får jag mothugg. Det är alltid lärorikt. Ibland ligger jag i fosterställning och mår illa av det, ibland stärker det mig i min vrede över orättvisorna och dumheten.

Skrivarlärdom nr 31
Ibland ger mothugget mig en djup funderare. Efter något dygn får det mig att försöka förena min egen tes och den andres antites till en syntes. Varje gång det händer blir jag mest förvånad själv.

Skrivarlärdom nr 32
Den trettioandra lärdomen är inte nedtecknad än. Jag har den på tungan men vänta, nu måste jag åka till jobbet. Jag återk…

Skrivarlärdom nr 33
Jag har jobbat 15 år på ett mellansvenskt kommunalt bolag, fem av de åren som medelmåttig chef på mellannivå. Tänk vilka medelbra romaner jag skulle kunna skriva utifrån de erfarenheterna. Jag tänker på processkartläggningen av den interna informationen. Jag tänker på frågan om åt vilket håll öronen ska vändas på kaffekopparna i skåpet i fikarummet. Tänk att äntligen få avslöja vem öronen är viktiga för.

Skrivarlärdom nr 34
Nej visst nej.

Skrivarlärdom nr 35
Kopiatorrummet på våning tre och lilla konferensrummet på våning två låter inte alltför upphetsande som litterära miljöer. Inte mitt höj- och sänkbara skrivbord heller, fastän det är vinklat åt fel håll jämfört med alla de andra skrivborden.

Skrivarlärdom nr 36
Blev du lurad nu? Allt är material sa jag. Seriösa nattliga arbetsmöten på konferenshotell en kilometer bortom länsgränsen, för att färdigställa processkartor över interninformationen i företaget? Det kan bli hur läsvärt som helst, särskilt om du försöker skildra processen i processen. Den som handlar om hur en från början skeptisk gammal murvel långsamt börjar tycka att processmumbojumbot faktiskt kan vara matnyttigt, rätt använt. Ge mig ett Gant-schema och jag ska byta biljettmaskin i varenda gult fordon i hela mellansverige. Ge mig en exakt processkarta och jag ska förklara för vilken stöt som helst… asch, vi tar det sen.

Skrivarlärdom nr 37
Allt är material men alla vill inte använda allt. Är du av den snälla sorten så undviker du nyckelromaner. De elaka får göra på sitt sätt. Det går att vara ärlig och intressant även på påhittarsättet.

Skrivarlärdom nr 38
Hur du än gör kommer någon att känna sig utpekad. Jag skrev om en trevlig tjej med fotbollslår en gång för många år sedan. Då tog en helt annan flicka åt sig, tre mil norrut. Det grämer mig än.

Skrivarlärdom nr 39
Den upplevelsen är också material.

Skrivarlärdom nr 40
Fundera över skillnaden mellan att vara privat och personlig.

Skrivarlärdom nr 41
Kåsören Ingemar Unge skrev en gång att man inte ska använda sin text till privata vendettor, inget trams om sura expediter eller kypare. Tidningen är en för stark kanon.

Skrivarlärdom nr 42
Ingemar Unge har rätt. Det är bara små människor som hämnas via spalten.

Skrivarlärdom nr 43
Gör dig större än så. Du har inte skaffat ditt språk för att sikta på småfolk. Satir ska riktas snett uppåt. Åt andra hållet kallas det folkförakt. Varenda dag ser jag exempel på skrivare som inte fattat detta enkla.

Skrivarlärdom nr 44
Tror du texten är klar? Då är det dags att låta någon med distans läsa den, själv är du för nära den.

Skrivarlärdom nr 45
Enklast är att be någon annan läsa. Vill du inte det? Då får du låta den ligga till sig i datorn eller byrålådan ett tag innan du själv hinner få den rätta distansen.

Skrivarlärdom nr 46
När du skriver ska du älska din text, allt är bra, allt är möjligt.

Skrivarlärdom nr 47
När du tittar på den kritiskt efteråt ska du älska rödpennan och delete-knappen. Det är inte ditt urtagna hjärta du håller i din hand. Inte än. Än är det bara arbetsmaterial.

Skrivarlärdom nr 48
Läs texten högt. Då hör du.

Skrivarlärdom nr 49
Skriv.

Skrivarlärdom nr 50
Skriv om.

Talar vid nationaldagen.

Fler erfarenheter: Skrivarlärdom nr 51-59
Skrivarlärdom nr 60-68

Dags att tolka skyltarna

Du ska inte krångla till saker och ting. Var sak på sin plats, tavlorna på tavelavdelningen. För en värmlänning betyder det där sista ordet två saker, det gör inte saken sämre.
– Inga tavling, titt på bildera nu’ra.

Ett vanligt budskap ombord på bussar är: Fortsätt bakåt.
– Hur långt bakåt? Det är en vägg längst bak.
– Öppna fönstret (ler ironiskt).

En tredje skylt fann vi på timmerväggen vid en kaffestuga bortom Ludvika. Den varnar för orm i vissa partier. Jag vet vilka ormar den skylten menar. Vilka partier med.

Får man hälsa? Då vill jag hälsa till ormarna:
– Fortsätt bakåt, det räcker nu. Tavlor kan ni göra bland hötorgskonsten, inte i Sveriges riksdag. Hör ni inte vad jag säger? Fortsätt bakåt.

Ordet ”tavel” på värmländska kan betyda tafs och ”tavling” tafsande.
Bilden på ormskylten är från Långsjöns kaffestuga
vid väg 50 mellan Ludvika och Borlänge.

Tjäna folket

Flitens lampa.

Periodvis jobbar jag hårt. En och annan lördagsförmiddag slinker med, en och annan kafferast glöms bort. Det är ingenting konstigt med det. ”Tjäna folket!” sa vi när jag var 19 år och så tycker jag fortfarande.

Inte är jag ensam heller.

När min förrförre högste chef, generaldirektören, var i forna Jugoslavien och jobbade med att bygga upp administrationen där, då var det en sak han längtade efter berättade han. Den svenska kommunal- och statstjänstemannen.

Ibland blir jag trött på det slentrianmässiga gnället på offentliga sektorn. Vi är välfärdsarbetare vi med, så länge politiken ger oss chansen. Vi har inte hängbjörk i pennskaftet och tangentbordet. Vi har inte fått ta bort rörelsedetektorerna för att det inte ska bli mörkt på vårt rum. Det är inget vilohem, vårt kontor.

Inget ont om forna jugoslaver men det var sådana som oss Lennart Myhlback längtade efter. Vår yrkesrolls stolthet, neutralitet, prestigelöshet och omutbarhet.

Ett och annat lördagspass blir det när jobbet kräver det, då har jag nästan alltid kommenderat ut mig själv. Varenda gång får jag tack.

Här är en sådan som Lennart Myhlback
tänkte på. Undrar hur många liv
Ulf Erlandsson har räddat
med sin dator?

Artikel i MSB:s tidning Tjugofyra7,
tag och läs:
Många erfarenheter rikare