Ingen egen komplett analys av brasan

Brasan

Mothugg. Alltid lika nyttigt. Det är i samtalet vi möts och kan utveckla vårt tänkande.

17 år, gymnasiet, pacifist. Då hamnar jag i ett diskussionssuget gäng med kaffekopp i näven och Vietnamkriget framför ögonen. Hur skulle det kunna hjälpa vietnameserna att kämpa utan vapen mot världens starkaste militärmakt? Det är ett befrielsekrig vi talar om.

Så jag ändrar mig.

21 år, nymuckad, nyanställd på det sågverk där jag redan jobbat på skollediga stunder i många år. Långsamt och eftertänksamt stärker gubbarna på sågen mig i synen på rättvisa och solidaritet men demokratin har jag varit otydlig om. Innan jag är någorlunda duglig i gamla justerverket har de vänt mitt sinne.

Så de ändrar mig.

55 år och tror fortfarande att den där norske experten hade rätt. Att det finns ett ord i svenska språket som kommer från svedjefinnarna. Tjottahejti. Norsken jag hörde långt tidigare förklarade att ordet kommer av svedjemetoden huhta, och att svedjefallen ibland kunde ligga riktigt långt borta på skogen. Nu övertygar den värmländske språkvetaren Knut Warmland och hans kollega i tv-rutan Fredrik Lindström mig om att detta inte är sant. Det kommer av Tahiti eller Otaheiti som europeerna sa först. Jag tror Warmland och Lindström har rätt, fast jag pinsamt nog har återberättat den svedjefinska varianten många gånger.

De ändrar mig.

Måste förklara bättre
Nu har jag fått mothugg igen. En besökare på bloggen tycker att jag är postmodernistisk som länkar till sådant jag bara tror är sant. Tror. Jag får bli tydligare, det är lärdomen. Jag måste förklara bättre vad jag menar med att länka till andra på internet.

En länk är en länk och till sist måste vi alltid avgöra själva vad vi ska tro. Sanningen är sällan svartvit, vi får bestämma oss för vem vi tror är mest sann. Ibland länkar jag dessutom till sådana jag inte alls håller med, för att du som besöker min blogg ska få chansen att se argumentationen. Så där är det alltid för mig med litteraturtips. Läs – men tyck själv. I min bokhylla finns såväl Karl Marx som Gösta Bohman, Bibeln och Mormons bok. Läs.

BrasanAll äkta kunskaps ursprung är direkt erfarenhet var det någon som skrev. Kanske, fast beror inte det också på hur vi tolkar – och hur vi minns? Ingen människa kan göra en fullständig undersökning varje gång av vad som är sanning i varje fråga. På Räddningsverket fick jag lära mig att en eld kräver tre saker: brännbart material, oxidationsämne som exempelvis syre samt tillräckligt hög temperatur. Är detta sanning? Jag tror det men jag har aldrig gjort någon egen komplett analys av brasan.

Undrar vad det innebär att vara postmodernistisk?

Träningsläger i självbehärskning (del 1)

24-7-dieten

Självbehärskning är inte min bästa gren. Köp en påse smågodis och jag ska se till att den går åt. Servera mig en äppelpaj med vaniljsås till kaffet och du får snart se assietten renskrapad och mina läppar blanka. Ställ mig på en startlinje och jag kommer inte att vara långsammast de första tio meterna. Hitta mig en finne som skriver roliga böcker om harar, hängda rävar och luftskepp och jag kommer att sluka.

Det är någonting med att leva ut som tilltalar mitt sinne. Ska det bloggas ska det bloggas varje dag. (Helst oftare, men ett visst deltagande i arbetslivet sätter rent tidsmässiga hinder). Ska det springas ska det springas lika långt som längsta loppet vid olympiska spelen i London 1908. Hör du en i kvarteret som gallskriker när Zlatan gör mål är det antagligen jag. Märker du en som tårarna trillar på när tv visar Allt för Sverige är det också jag.

När jag fick mens
Min hjärna är skapt på det viset. Ibland lever jag ut. En gång fick jag avstå från en utflykt till Gettjärnsklätten utanför Sunne med några vänner för att jag fått ”kola-mens”, som de döpte det till. Jag hade tuggat i mig en hel påse socker, fruktos/glukossirap, härdad vegetabilisk olja, kondenserad mjölk, smör, salt, laktos, sojalecitin och aromer. Med andra ord: Rollo-kola. Hela påsen slut på en kort stund.

Prova inte det där hemma. Du hamnar i fosterställning och tappar all lust att bestiga berg.

Värsta franska träningen
Några gånger har jag varit på träningsläger i självbehärskning, dock. En gång, som 15-åring, när jag fastade i tre dagar för att känna hur det kändes. Jo tack, tredje dagen var bäst. En annan gång liftade jag och vännen Q till franska huvudstaden, resan tog en månad och 700 kronor gick det åt. Fast det är klart, just åt var inte vad vi gjorde mest. Det är verkligen en träningssak även för en 18-åring att leva ett dygn på vatten och en halstablett, som vi gjorde vid en autobahnpåfart i Västtyskland.

Värsta träningen var i Paris, när jag fick lära mig att suga på ett litet glas öl i timmar, så vi kunde behålla stolen på uteserveringen. Solen sken och en gång i halvtimmen kunde man ta ett försiktig zipp.

Det är så man lever på 10 kronor om dagen, som vi gjorde i början. Åtminstone om året är 1969 och hotellrummet kostar 7:50, inklusive te och croissant med marmelad till frukost. Tala om träningsläger i suktan och självbehärskning.

Att träna för Lidingöloppet, femdagars och nästa mara var också en träning i självbehärskning. Varje rusch uppför mördarbacken i SISU-skogen var inte lika rolig, nu kan det sägas. Inför första maran tog jag ett vitt år, när jag läst att alkohol försämrar syreupptagningen. Berlinmaran, när båda långtårna sprack i hela sin längd undertill med sex-sju kilometer kvar, är också ett fint minne.

Inte min stil
Nu är det dags igen. Låt mig från början säga det, klart och tydligt: jag är inte typen som börjar med 5:2-dieten eller någon annan häftig innediet som alla tidningar skriver om och folk pratar om i varenda lunchrum och… jag är inte, jag repeterar, INTE den typen.

Jo tack. Jag har börjat nu.
I dag är det 2-dag. Ring inte och stör mig på jobbet.
Jag försöker koncentrera mig.

Matmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmatmat.

Frågan i pulkabacken

Lördag. Springer i skymningen när snön fortfarande är blåvit men konturerna mjuka. Två decimeter pudersnö där jag pulsar fram genom skog, äng och villakvarter i västra delarna av mitt Forshaga. Orörd snö på ängen, rätt ofta orörd även på skogsstigarna. Korsar ett harspår, delar stig med ett rådjur som vandrat här före mig, funderar över varför en korp följer mig och kraxar.

Spejar han åt någon?

FlygturenNär jag kommer ut ur skogen drar fyra barn sina pulkor uppför den stora pulkabacken. Alla tittar ner på farbrorn som skyndar fram tvärs över deras uppkörda spår.

– Hej, va heter du?
– Sven-Ove. Va heter du?
Hon svarar med sitt namn och fortsätter:
– Va gör du?
– Springer.
– Varför springer du?
– För att det är roligt. Men det är roligt att åka pulka också.
– Varför åker du inte pulka då?

En ”legendar” kliver fram

Cykla baklänges i snöHur mår feminismen? Den debatten lägger jag mig inte i, är för dåligt insatt. Att kvinnor och män är lika mycket värda och ska ha samma lön för samma jobb och lika möjligheter är förstås självklart.

Fel.
Det borde vara det.

En sak förstår jag mig på. Att det då och då dyker upp folk som lyser med lånta fjädrar. Den här gången heter hon tydligen Helene Bergman, om man får tro författaren Katarina Mazetti. Bergman var med i SVT:s Debatt i torsdags kväll och presenterade sig själv som programledare från legendariska Radio Ellen. Så här skriver Katarina Mazetti om saken:

Jag blir vansinnig! Inte bara på Belinda Olssons ”feministprogram” som kommer att ge henne en massa hyllningar på Avpixlat men på en detalj som jag råkar känna till bättre än det flesta: I Debatt efteråt släpper man fram en kvinna som är ren mytoman. Hon har bland annat gått ut på Newsmill och kallat sej ”legendarisk programledare för Radio Ellen” – och sen tagit avstånd från programmet. Detta upprepade hon i debatt i går. SÅHÄR ÄR DET: Helen Bergman fick chansen att göra ett par inslag i Radio Ellens barndom på åttitalet men resultatet var så uselt att hon inte fick göra flera. Då stämde hon Sveriges radio!! ”Programledare” eller anställd har hon ALDRIG varit. Hon nämndes över huvud taget aldrig, annat med en rysning, under de åtta år jag arbetade med programmet. Hur står det till med SVT:s research? Det finns bara en ”legendarisk programledare” och det är Isa Edholm, som skapade programmet och ledde det i 25 år. Denna Bergman har t o m lagt sej till med Isas frisyr och hoppas kanske på att folk ska ta fel…

Hade någon månne gjort en dålig koll? När jag går in på Svensk Mediedatabas och söker på Radio Ellen och Helene Bergman är det inte legendariskt många träffar jag får. Klicka på länken så ser du. Byt sedan ut hennes namn mot Isa Edholm och döm själv.

Den dagen det finns lika många kvinnliga som manliga mytomaner är jämställdheten nådd. Där är vi inte än. Kanske ska vi än så länge betrakta HB som kvinnlig pionjär i grenen ljug-så-du-tror-dig-själv? Kanske blev hon ”nyttig idiot” nummer två i årets första feministdebatt? Jag tror det.

Är det supervalår så är det.
Den politiska journalistikens svar på rötmånaden.
Suck.

Nämen …

Nunnefödsel

… hur gick detta till?

All respekt för folks tro. Men tänk om inte Vår Herre har det minsta emot preventivmedel men nekar fullständigt till att ha skapat celibatet?

Grattis, förresten. Det är gudomligt, varje barn som föds. Kul när Gud får barnbarn, det är verkligen livets efterrätt.

Hur många stjärnor till King?

Bokus om King

Sätt ditt betyg och hjälp andra kunder att bestämma sig, skriver Bokus apropå en några år gammal bok jag beställde av dem. Stephen Kings Att skriva: en hantverkares memoarer. De vill att jag ska sätta 1-5 stjärnor.

Kära Bokus, jag ska be att få fundera på saken. Har läst den en gång, tyckte bra om en del och mindre bra om annat. Kings tveksamhet inför skrivarkurser delar jag inte helt och han är pratig.

”Du behöver inte skrivarkurser eller seminarier, lika lite som du egentligen behöver den här boken. Faulkner lärde sig sitt hantverk medan han arbetade på posten i Oxford, Mississippi. Andra författare har lärt sig grunderna medan de tjänstgjort i flottan, arbetat vid stålverk eller suttit av tid på något av USA:s fina gallerhotell. Jag tillägnade mig det värdefullaste (även kommersiellt sett) i mitt livs bok medan jag tvättade motellakan och restaurangdukar på New Franklin Laundry i Bangor. Bäst lär du dig genom att läsa mycket och skriva mycket, och de nyttigaste lektionerna är dem du ger dig själv. Och de dyker nästan alltid upp när du har dörren stängd. Diskussionerna under skrivarkurser kan visserligen vara nog så intellektuellt stimulerande och roande, men de tenderar också att vandra vilse från det dagliga hantverket att foga ihop ord till meningar och meningar till stycken, som skrivandet egentligen innebär.”

Rädsla för siffran 4
Det är klart att du inte blir en bra brandman om du inte har anlag för det. (Höjdrädsla är ingen fördel). Du blir inte en bra revisor om du inte har anlag för det. (Här är tetrafobi en klar nackdel, rädsla för siffran 4). Du blir ingen bra snickare om du inte har anlag för det. (Tummen mitt i handen är sällan bra).

Så där är det med alla yrken, alla fritidsintressen. Ska du bli bra krävs fem saker: att du passar för det, att du utbildar dig och att du tränar, tränar och åter tränar. Det gäller brandmän, det gäller trädgårdsodlare, det gäller sprinters, långdistanslöpare och givetvis skribenter.

Mod, lust och tips
Precis som en brandman behöver utbildas så behöver skribenten det. Detta vet Stephen King. Kanske sitter han omedvetet fast i en romantisk syn på Litteraturen, som något som kommer farande i form av gudomlig inspiration till några få utvalda?

Få utvalda är de nog, om vi ska prata om mästarna. Men även mästare behöver utveckla sin talang utifrån de förutsättningar de har. Då är det inte så dumt att gå kurs och lära sig grunderna. Även en talang kan göra nybörjarfel.

Bra skrivarkurser ger mod, lust att skriva och praktiska tips. Det är inte så illa.

Vem farao var Freud?

Låt oss säga att det finns en familj jag känner väl. För länge sedan bodde den i hjärtat av Fryksdalen, mitt emot ortens pingstpastor. Han var chef över det lokala Tidningstjänst också. De kallade honom Första budet.

En dag tvättade pastorn bilen på sin garageuppfart. Då sa ena dottern i familjen jag känner väl:

– Titta! Han gör mammajobb!

Sådan är familjen jag känner. Far i huset tänker att det vore bra om det kom upp nya tapeter. Mor i huset tapetserar.

Varenda muskel minns
Och ändå, en dag finner han sig stående på en stol i bortersta rummet med en kofot i näven och musklerna fulla av minnen. Detta har han gjort förr, detta kan han. Efter 23 minuter är alla tre garderoberna rivna, varenda handgrepp satt som det skulle.

Här ser du en som gör pappajobb. Var är nu alla sanningsvittnen?

DjurMitt i den tanken får han se vad som dolde sig bakom de tre garderoberna. En STOR handskriven förteckning över läget i villan den 11 december 1991. I vänsterspalten en noggrann lista med alla på adressen boende människor. Det står det överst. MÄNNISKOR.

I högerspalten en likadan lista över alla djur. Panter, Trulsa, Kuttis, Herbert, Freud och Grynet.

Han som rymde?
”Freud”? Vem farao var Freud? Av vilket skäl kom den lilla familjen jag känner så väl på att döpa ett djur till just det namnet?

Ingen av människorna minns. Kan det ha varit eremitkräftan, hon som rymde?

Julklapp från Telia

Hälsan tiger still. Det är inte så konstigt, så fungerar all berättarkonst. Det skulle bli bra enformiga romaner, tv-serier och lunchrumssamtal om vi hela tiden skulle berätta om allt som bara lunkade på och gick som det skulle. Det är när något avviker från det normala som spänningen uppstår.

Jag tycker vi behöver bli bättre på att berätta om den grå vardagen i alla fall, men det är en annan historia.

Hälsan tiger still och när hon inte gör det reagerar vi. Driver du då en blogg så skriver du. ”Jo, det är så att Telia och Spotify inte kan komma överens om vem som dragit in mitt Spotify, så nu…”. Har du tur, och det hade jag, så läser någon till slut alla mejlen och inläggen och bryr sig.

Fel pris, det såg jag ju
Telia BubbleJag tycker inte det är konstigt om det blir fel ibland, för en människa eller ett företag. Det intressanta är hur vi hanterar misstagen. Den 20 december försökte jag köpa en viss väggtelefon i Teliabutiken i Karlstad. Där fanns bara skyltexemplaret kvar och det fick jag inte köpa.

– Men kolla på webben.

Där fanns den och jag beställde två stycken, eftersom vi behövde en själva och en skulle bli julklapp. Jag såg att det var fel på webbplatsen, för priset var satt till 0 kronor för den svarta som vi ville ha, men det kommer ju alltid en räkning. Den kostar väl 199 kronor, precis som den violetta.

”Vi har gjort fel”
Då och då gick jag in och tittade på Mina sidor på telia.se. Inget hände. Den kom inte i tid till jul, fast det begrep jag från början, och den kom inte dagarna efter jul heller. Till sist ringer mobilen. En vänlig röst från Telia berättar att de har gjort fel och att de vill gottgöra mig.

– Fel?
– Ja, den svarta är slut, och det hade vi inte skrivit på webben.
– Var det därför det stod noll kronor?
– Ja, det borde ha stått noll exemplar kvar. Kan du tänka dig den violetta modellen i stället?

Julklappen kom
Häromdagen kom paketet. Vi fick två violetta väggtelefoner. Pris: 0 kronor.

– Har vi gjort fel så står vi för det, sa den vänliga rösten från Telia.
– Jamen det är klart jag ska betala, vi brukar …
– … har vi gjort fel så har vi.

Erkänd öster om Kilsbergen

Att världen går framåt bevisas av att Lars Lerin till sist fick det genombrott han var värd även utanför Värmland. ”Jag kommer aldrig att bli recenserad i DN, det vet jag”. Var det inte så han sa i en tv-dokumentär för många år sedan, innan det vände? Fantastisk akvarellmålare har han varit hela tiden, nu vet även Dagens Nyheter det.

WebbfråganI fredags kväll var Lars med i en webbfråga från tv-programmet På spåret. Då har man slagit igenom i allmänna medvetandet. Lika roligt är det att hans begåvade guddotter Sara Broos var med.

Här har du webbfrågan.

Det är så skönt att för en gångs skull slippa höra uttrycket ”de värmländska skogarna”, när landskapet nämns i medierna. Alltid dessa skogar, alltid denna varg, alltid någon tok som tror på tomten.

Det är så härligt när begåvat folk blir erkända även öster om Kilsbergen och neråt de västkustska tv-redaktionerna till. Erkänd som konstnär blir du i recensionerna. Erkänd bland svenska folket blir du då de får chansen att se och börjar tycka om dina bilder. Beviset på att de gör det är när du blir fråga i På spåret.

Grattis.