Sven-Ove Svensson – Sida 204

Om du vill se dina grejer

Skärmdump från min dator ganska nyss:

… om jag vill se mina grejer? Nä, dä kvetter. Ja ha sett’et förut.

Min följetong om sjukgymnasisten i norra Värmland är strax slut. Hoppas jag. Men visst är hennes agerande ett skolexempel på krishantering. Negativt exempel.

Du kan använda henne som lärobok i hur du ska göra när krisen slår till. Titta hur hon gjorde och gör tvärt om. Prata inte. Svara inte på medias frågor. Lova saker och håll dem inte. Verka mystisk och sluten. Bli tvär. Göm dina papper.

Allt det men tvärt om.

Om jag vill se mina grejer? Nej, som sagt. Men får du miljoner kronor från skattebetalarna vill jag se din redovisning. Hade du rätt till bidragen? Gjorde landstinget rätt?

Ur sjukgymnastförbundets etiska regler:

”2:3
Sjukgymnasten ska dokumentera och utvärdera sin verksamhet.

Kommentar
Sjukgymnasten ska utvärdera sina åtgärder utifrån kvalitets- och nyttoeffekt. De åtgärder som ej leder till avsedd effekt inom rimlig tid ska avslutas.

2.4
Sjukgymnasten ska redovisa och debitera åtgärder korrekt.

Kommentarer
Sjukgymnasten ska ha ett redovisningssystem gentemot uppdragsgivaren som är korrekt beträffande registrering och debitering av åtgärder.

Sjukgymnasten får ej ge avkall på kvalitet i yrkesutövningen till förmån för produktivitet och ekonomisk vinning.”

Varje år har sin rötmånad. Varje årstid sin ilska. Nu sticker jag ut och springer i stället för att läsa tidningarna. Det är nyttigare.

I skogen, där finns det grejer.

Är dom bra i dag?

Den järnhårda kvällstidningskonkurrensen fortsätter. Vem som ringde vem får du ”räkna ut själv”, för att citera dem båda. Hur var det Gösta Ekman sa i sketchen?

– Är dom bra i dag?

Får jag rekommendera en musikvideo i stället? Prova den här.

Kaffefri löplust

Nu har jag hittat ett nytt sätt att göra mig löpsugen på, när inte endorfinsuget orkar knuffa kroppen över tröskeln. Jag har slutat med kaffe.

Nästan slutat. I början av augusti skar jag ner från fem-åtta stora koppar om dagen till en halv. Den halva koppen till frukost är innerligt älskad, förmiddagens höjdpunkt. Det brukar bli så när man går från mycket till mindre, varje viktväktare vet vad jag menar.

Hur det funkar? Enkelt. Utan det laxerande kaffet behöver jag löpningen för min peristaltik. Den sätter fart på magen, det vet min kropp. På köpet har jag nästan helt blivit av med hjärtats extraslag som var rätt irriterande i slutet på sommaren. Har du provat att minska på kaffet? sa min kloke doktor på vårdcentralen i Forshaga. Det var så frågan kom upp.

När jag slutade med kaffet helt fick jag huvudvärk och blev grinig som en kamel i motvind, men en halv kopp om dagen balanserar skallen perfekt. Hjärtat slår i gammal vanlig takt igen.

Så blev det här inlägget till två välmenta råd, ett medicinskt och ett som ökar löplusten. För mig är det samma sak, löpning lägger liv till våra år.

Viktig nyhet från nordöstra Texas

”’Pamela’ utfryst av Dallasgänget”.
”Därför är inte Pamela med i Dallas”.

Sveriges bästa journalister slår till igen med toppnyheten som förklarar världen. Varför blir jag inte ens trött längre?

Pekpinnevädertittarstormen

Jo du pôjk, dä ska ja säge dig att ja ä så illa gammel så ja minns välditt tydligt vicket väsen dä ble i Svea rike den kvällen som meteorologen på tv plötsligt inte använde pekpinne.

Fôlk va stôllige.
– Han peker ju mä hanna!

Fakta: Pohlman fick 50 pekpinnar med posten under tittarstormen.
Översättning: Jo du pojke, det ska jag säga dig att jag är så illa gammal så jag minns väldigt tydligt vilket väsen det blev i Svea rike den kvällen som meteorologen på tv plötsligt inte använde pekpinne. Folk var stolliga. – Han pekar ju med handen!

PS. Födelsedag. I dag tänker jag på han som skulle ha fyllt 90 år om han levat. Pappa. Det händer fortfarande att jag får impulsen att ringa honom och diskutera någon färsk dumhet i världen. Inmarschen i Tjeckoslovakien skedde på hans födelsedag, ännu en av dessa dumheter vi ständigt påmindes om. DS.

När det blev inspektion på Inga Årnings sjukgymnastikfirma

– Vi vill komma å titta på dina journaler, Inga Årning.
– Nej, dä bidde en intervju i tidningen i stället. Där berättar jag att det är olagligt.

– Det är det inte alls. Både VF och NWT citerar lagen, vi från landstinget får visst komma och…
– Ja då så, då är ni välkomna Tödde. Kom om en liten vecka.

– Nu är det måndag, Inga Årning. Nu har det gått en liten vecka. Visa oss alla dina fina journaler nu. Oj va vi vill se dina fina journaler. Du kanske inte ska ha alla pengarna. Nu när du inte betalar hyra heller har vi hört.
– Nej, dä bidde ingenting, Tödde. Ja hade ingen aaaaaaaaaaaning om att ni skulle komma, dä bidde inte ens en fingertutt. Har jag några journaler så inte har jag dom på firman, där jag gör det som jag beskriver i journalerna sen, om jag nu faktiskt har några papper någonstans och om jag verkligen hade gjort det som skulle ha stått i papprena om jag hade gjort det. Dä förstår du väl Tödde.

– Jaså, ja ajö då Inga Årning. Då kommer vi tillbaka te vecka.
– Ajö då Tödde.

Fritt efter den färska verkligheten.

Spela roll

– Du spelar en roll, sa Radio Värmland-medarbetaren när han bandade en av mina krönikor.

Jag nekade. Aldrig. Jag är mig själv. Krönikan heter Svenssons släng och jag läser den på dialekt, men mig själv är jag. Tro inget annat.

Han hade rätt. Det tog ett tag att inse det, men visst hade Lars-Gunnar Olsson rätt. Precis som jag spelade en roll, när jag stod på scenen och kåserade. Det var ju inte ens helt och hållet min egen dialekt jag talade. Ibland blandade jag in lite jössehärska eller fryksdalsmål eller särskilt brett kallstamål, när det passade. Ibland medvetet, ibland omedvetet.

Det är ingenting konstigt med det. De flesta av oss spelar olika roller, beroende på i vilken grupp vi hamnar. Fråga mig som varit kursledare (och deltagare) så ofta. Varje kurs har sin hjälpfröken och sin rolighetsminister. Ibland har jag kunnat notera att samma person fått olika roll i olika grupper.

En enda sak är viktig som fri skribent: att vara trogen mot sig själv. Aldrig säga något du inte kan stå för, aldrig skriva på beställning, aldrig smila inställsamt.

Helt säker är jag inte, det får andra bedöma. Men jag tror att det bara är det där med inställsamheten jag brutit mot som krönikör. Står du på scenen och har viss förmåga att få folk att skratta är du livsfarlig för dig själv. Det är så lätt att falla i fällan och göra skrattet till huvudsak, inte det folk ska skratta åt.

Formen vinner över innehållet.
Clowner ska inte bara skratta.

Reinfeldts flykttunnel

Svenska järnvägar lider svårt av trängsel och dåligt underhåll. Då vill statsministern bygga tunnelbana till Nacka.

Bra försök, Reinfeldt, bra försök fast det blev fel. Prova en gång till, säg efter mig:
– Utanför tullarna, utanför tullarna, utanför tullarna.

Inte under.

Jag vet att du har gjort fler till underklass. Absolut. Det var ju meningen med hela omgörningen av gamla Högerpartiet. Du där uppe, vi här nere, som folk säger. Men det betyder inte att hela underklassen bor i underjorden, Reinfeldt. Många bor i den där gröna vackerheten bortanför Bålsta också. Det finns en lång bit norr om Täby och en rätt lång söder om Huddinge. Det är också Sverige. Vi är miljoner som bor där och försörjer din stab. Och stad.

Lägg spåren på marken, prova med det. Sverige är värt ett bättre öde än de senaste tjugo årens hjärtlösa …

… infarktstruktur.

Nacka ligger aningen utanför tullarna, sant. Men ska Reinfeldts flykttunnel räcka ända fram måste han börja sitt grävande långt in under huvudstaden.