Dumheter – Sida 21 – SVENSSONS SLÄNG

Alltför stora ord får din käft att växa

Sådant som jag tycker är fjantigt:
Att kalla snöröjning för feministisk.

En del kommuner röjer gång- och cykelvägar, förskolor, busshållplatser och trafikleder först. Det är svårare att gå eller cykla i 10 centimeter snö än att köra bil. Detta gynnar kvinnor mest, eftersom fler kvinnor än män cyklar, går och åker kollektivt. Samtidigt sparar samhället pengar när färre medborgare halkar omkull och bryter sig.

Allt detta är bra, bara plogningen i sig är snabb och effektiv efter den nya ordningen. Men snälla du, kalla det inte feministisk röjning. Du verkar bara löjlig.

Säg ”folkpartistisk gräsklippning”, ”vegansk gatsopning” och ”zenbuddhistiska vattentorn” högt för dig själv tre gånger, så tror jag du hör vad jag menar.

Alltför stora ord får din käft att växa fortare än förståndet.

(Tipstack till Gun-Britt Karlsson.
Bilden ovan föreställer en gubbplogning från forna tider).

När jag kommer i otakt med mobilen

En tvångstanke som drabbar mig allt oftare är att jag ska komma i otakt med mina kommentarer på Facebook, utan att märka det.

Plötsligt skriver jag ”Trevlig helg goding!” till en riksdagskvinna jag känner, ”Sötiz!” till min forne chef och ”Nu tar vi dom!” till en främlingsfientlig person jag stundom debatterar med. Mitt framför ögonen på släkt och vänner skriver jag, rakt in på det världsomspännande nätet där alla kan läsa det.

Hur jag kommenterar på den värmländska flygplatsens sida, när jag tror det är siklöjefiskets vänner, törs jag inte berätta här ens en gång. Då går jag väl och gör’t. Sedan åker både jag och flygplatschefen fast för tagande av muta.

”Har ni klämt dom på nån rom än?”

När du spår men inte vill få rätt

Än en gång verkar livet lära en: lita inte på opinionsundersökningar.

I somras satt jag bland goda vänner vid ett middagsbord på Geijersgården i Ransäter och spådde Donald Trump som segrare i det amerikanska presidentvalet. Motvilligt, så motvilligt att tungan vägrade uttala hans namn rätt. Som om jag inte ville tro det jag trodde.

I går kväll när jag gick och lade mig var det fortfarande troligt att Amerikas Förenta Stater skulle få sin första kvinnliga president. Hillary Clinton är inte direkt någon svensk socialdemokrat, vänsterpartist eller miljöpartist men hon är det minst dåliga valet om alternativet är fastighetsmagnaten Trump.

När jag vaknade 04.45 i dag var det otroliga på väg att bli troligt. Opinionsundersökarna på väg att få fel. De onda aningarna från CNN-sändningen jag tittade på så länge härom kvällen höll på att få rätt.

En folkförförare
CNN-sändningen i måndags bestod av ett långt valspurtsmöte med Donald Trump i talarstolen. Hans budskap var förfärligt, tonen förskräcklig, hela han oberäknelig. Men framförandet var mycket skickligare än du någonsin kunnat tro, om du bara sett dessa minutkorta nyhetsinslag i svensk tv.

Karln är en folkförförare. Sådana har vi sett förr i historien.

Just nu ser han ut att vinna. Hur var det en svensk kommentator sa i dag på morgonen? Vinner han blir det ännu värre för svenskarna än för amerikanerna. I svensk public service låter reportrarna besvikna, utan att de själva märker det.

En framväxande människosyn
Valet i USA har mycket att lära oss om hur vi ska se på Sverige. En lärdom: vi bör bli mer som filmaren Michael Moore. Han som for till Trumpland för att försöka förstå hur Trumps väljare tänker och varför. Den arbetslöse. Den utsorterade. Den som känner sig övergiven av maktens centrum. Den som hamnade på fel sida av klassklyftan. Den som eliten gör narr av.

Moore försöker ärligen sätta sig in i vad som får dem att välja republikanernas kandidat hösten 2016. Då duger det inte att bara klistra etiketter på Trump och kalla hans vänner korkade. Världen är inte enkel.

Jag bävar för Trumps politik. Vinner han verkligen vill jag dra ett gammalt täcke över mig och gå i ide i fyra år. Men jag bävar också för den framväxande människosynen hos sådana som mig själv, om vi börjar tro att halva det amerikanska folket – och 17 procent av det svenska – är korkade dumhuvuden.

Den analysen kommer aldrig att hjälpa oss förstå och förändra.

# Se Michael Moores film: Jag älskar Donald Trump – Michael Moore in Trumpland.
# Den finns på SVT Play och Youtube, enklast är att du klickar på länken ovan.
# Jag hoppas fortfarande att Trumps seger i Amerika är en ond dröm och att min spådom från i somras aldrig blir sann.

(I all hast, onsdag morgon, kl 06.33)

Hoppfull

Person som försöker bli omåttligt rik genom att sälja fula julgranar: riskapitalist.

Och och och

Sverigedemokraterna vill utvisa alla låneord. Det är rejäla tag. Av uttrycket ”ärans och hjältarnas språk” blir bara ett ord kvar: ”och”. Resten är hitfraktat.

För att inte tala om ”demokrati”. Det ordet är importerat från strax hitom Särkland.

Nästa steg i SD:s programarbete blir att velocipeden, automobilen och tandborsten förbjuds. Tandborsten är kinesisk, för höge böveln. Den går bort! Varje riktigt blåögd karl bär gula tansebissingar i kors i truten, när han häver upp sitt stolta:

– Och och och.

Förstår ni inte att ni föder en populist i timmen?

Lågbron, symbolen för maktens lomhördhet.

Tisdag, oktober målar akvarell. Vid paradisäppelträdet kivas fåglarna om våra enkla bidrag. I Göteborg jobbar politikerna vidare med den lågbro över Göta älv som kommer att bli till sånt besvär för Vänersjöfart och för industrier i min provins.

Själv sitter jag och läser statistik på nätet, nån ska göra det. 1979 hade de svenska partierna 1,5 miljoner medlemmar, i dag bara omkring 270 000. Jag har tillhört några av de partierna och vet att det förstås är en liten andel av medlemmarna som i praktiken avgör ärendena, genom att sitta i valberedningar, styrelser och viktiga beslutandeförsamlingar i kommuner, landsting och riksdag.

Så fungerar den svenska demokratin. Demokratin är jag stolt över, den har svenska folket kämpat sig till, den måste vi fortsätta slåss för varje dag. Och just därför: det måste väl vara fler än jag som tycker det är bekymmersamt att en alltmer krympande andel av folket är partimedlemmar? Att alltså en ännu mer försvinnande liten del i praktiken avgör så stora frågor som regionfrågan? Ska kanske 30-40 av 276 000 värmlänningar avgöra en så viktig framtidsfråga som storomvandlingen av Sverige?

Inte är det självklart för en demokrat.

Jag känner många av de 30-40 partisterna som tycker att de kan besluta åt oss även i detta ärende, fast det är så mycket större än vardagsfrågorna. De är i allmänhet kloka människor som vill väl. Just därför förstår jag inte att de vill trumma igenom ett så tungt beslut utan att höra med sitt folk. Jag fattar inte att de inte begriper att de just nu föder en ny populist i timmen här på trakten, genom sin lomhördhet.

Är politiken bara partitaktik och smusselstrategi nuförtiden?
Vart tog folkupplysningen vägen? Vad hände med lyhördhet, förankring och respekt?

### Lågbron i Göteborg förskräcker.
### Frågan om slussarna i Trollhättan får en att bäva.
### De är talande att makthavare nedströms gör Värmland till en blindtarm, redan innan storregionen ens är genomförd. Lomhördhet: hundra.

Klumpdemokrater

Intressant när demokrater, som är demokrater eftersom de tycker att svenska folket är kapabelt att ta ställning till vårt lands allra som mest komplicerade frågor i klump, inte vill ha folkomröstning eftersom de inte tror att samma svenska folk är klokt nog att ta ställning till en enda enskild av de många separata frågorna i denna klump, som vi begrep oss så bra på nyss när den kom i klump.

Klumpdemokrater känner jag många.
Nu kommer Dåochdådemokraterna.

De vill ha röstboskap med iblandförtroende.

Länk: Rösta om Värmland
Länk: ”Släpp tanken på att dela in Sverige i storregioner”

# Inlägg efter att ha lyssnat på diskussion om hur olämpligt det är att låta de som ska bo i en region vara med och bestämma om de ska bo i en region.
# … och så undrar våra partistrateger över att populismen går framåt i världen.
# Jag minns när ni trodde på folkbildning.

Tryckfrihet, ärtsoppa och gamla lögner

1.
Oredan som uppstod bland de kamrater på redaktionen som så gärna ville men inte fick uppdraget att bevaka kungamiddagen.

Jag som fick
… men nekade.

2.
En gång långt tidigare, när tidningens ledare dundrade mot oss solidariska som protesterade mot Vietnamkriget, tog vi beslutet. Vi ockuperar tidningen!

Beslutet blev protokollfört men aldrig verkställt. Heroiskt stannade vi en stund utanför officinen med varje demonstrationståg de första åren. Ropande vår talkör om LÖGNEN.

Femton år senare anställde tidningen mig. Jag blev arbetskamrat med Ledardundraren. Chefen fann en särskild ironisk glädje i att låta oss två bevaka första maj-demonstrationerna.

Ändå blev jag inte den förste från ockupationsmötet som hamnade i tidningens spalter. Det blev han som hade föreslagit att vi skulle slänga lim och sand i deras nya offsetpress. Några år efter hans förslag kom vi fram till att redan talkören framför tidningshuset var En Felaktig Tillämpning.

Sandmannen var bra på självkritik.

3.
Om Ledardundrarens lögner har jag aldrig ändrat åsikt. Det var ett orättfärdigt angreppskrig. Det var rätt att göra uppror mot det. Vi fick rätt i opinionen till slut.

När jag nekade att gå på kungamiddagen skickade Chefen mig att skriva om folket som åt ärtsoppa på Stora torget i stället, de som aldrig blir bjudna på finmiddag med kungen.

Det är mitt folk.
Där trivs jag bättre.
Än i dag.

# Monarkins makt. Om den talar Cecilia Åse, docent i statsvetenskap, i eftermiddag, lördag. Hur monarkin som institution fungerar som symbolisk och politisk maktfaktor.
# Plats: Gjuteriet, Verkstadsgatan 1, 1 trappa upp, Karlstad. Tid: 15.00. Arrangörer: Karlstads bokcafé, Republikanska föreningen och ABF.
# Där trivs jag riktigt bra.

Regionfrågan på en minut

– Åkej grabbar, vi gör en sån där ”Gå och ställ er i ett hörn-övning”. Alla som tror att ett gemensamt kollektivtrafikbolag för Värmland, Västra Götaland och Halland kommer att ha den allra största förståelse för busstrafiken mellan Arvika och Stömne, ni ställer er där borta i högra hörnet.

Blev du ensam, lilla vän?
Vill du ha en storregion, du? Från Långflon till Hällede?

Då kan du stå kvar i ditt hörn.
Näsan inåt.

# Beslut bör inte fattas på högre nivå än frågan kräver.
## Beslut bör fattas av folk som fattar var den plats ligger som beslutet omfattar.
### Fattas visa beslut? Visa då fattarna vad som fattas.

Får en vara nöjd?

Ibland får en till det. De där få gångerna i en skribents liv då det pirrar till i maggropen redan innan orden nått från tanke till tangent.

Det händer inte ofta och dock: när det händer sjunger änglarna. Svarta änglar ibland i den här skrivarens fall men sjung för hundan, jag vill höra sång sa jag.

I de sociala mediernas tid gäller det att vara snabb. Twitter löser världsproblemen på en grisblink, Instagram har bilden, Facebook de geniala kommentarerna. Själv är jag sällan sådan, jag är en eftertänksam eftersläntrare.

Rasister i handling
Så går jag alltså och grunnar i dagar och nätter över bristen på källkritik hos det främlingsfientliga partiets sympatisörer. Främlingsfientliga? Skriv som det är, det är ett rasistiskt parti i handling, sedan får kostymerna och partidokumenten vara hur nypressade de vill. Handlingen talar och den är inte vacker.

Sympatisörerna förlåter allt. Vecka ut och vecka in strömmar nya bravader och korkade uttalanden från deras förtroendevalda över oss i blad och på nät, men de har förståelse. Vecka ut och vecka in denna förtröstan. När en av deras anställda på riksdagskansliet misstänks vara rysk desinformatör som tagit emot miljoner i en tveksam husaffär med annan ryss tiger partiledningen. Hela partiet tiger. Desinformatören sjukskriver sig, även det känns igen.

Då, efter lång eftertanke, rinner orden till i min skalle. Maggropen pirrar och texten knackas ner. En kortdikt av min vän Viktor Root.

Trivs.

Sanningen om källkritiken

Många partier har
väljare.

SD har sväljare.

Viktor Root

### Dikt med anledning av de främlingsfientligas förmåga att svälja både nätlögner och egna förtroendevaldas korkade bravader. Skriven i september 2016 när deras ryska säkerhetsrisk, mannen med de många identiteterna, just fått lov att säga upp sig från deras riksdagskansli.