1. Onsdag förmiddag
Sprudlande vårförmiddag, parkerar mellan villorna i den stadsdel som folkhumorn döpt till Guldkusten. En gulsparv räknar till sju, vad de räknar till i stenhusen vet jag inte. Själv räknar jag gator för att komma bort från tvåtimmarsparkeringsregeln. Jag ska på möte i sta’n och möten med sådana som mig tar gärna mer än två timmar.
Parkerar, låser bilen. Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuu… räknar den gule. Sedan hämtar han andan. Solen skiner, sparven tiger – och då. Då hör jag henne.
Jag har vandrat i Karlstad när jag var barn på 1950-talet. Jag har gått här på besök hos kusiner på 1960-talet, med pappa på uträttningar och när jag gick i gymnasiet. Jag har promenerat med den kära vännen och andra. Flanerat, traskat, powerwalkat, joggat och tävlat i löpning. Vartenda år sedan 1951 har jag rört mig i Karlstad med öronen öppna. Aldrig har jag hört henne förut.
Långt inne mellan de välväxta villorna på Sundsta hör jag henne. Först begriper jag inte vad det är. Det frasar.
2. Tisdag kväll
Kvällen innan är det nästan fullsatt lokal i bibliotekshuset. Redan rubriken på föredraget talar:
”Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt.”
”Det kommer aldrig att vara för sent att göra så mycket som möjligt för att undvika framtida klimatförändringar och andra miljöhot mot vårt samhälle. ”
Han, det är meteorologen Pär Holmgren som talar på Arenan i Karlstad. Arrangör är biblioteket, Naturskyddsföreningen och Karlstads bokcafé.
Holmgren är lika medryckande som alltid. Det är mer än man kan säga om de pågående förändringarna i vårt klimat. Främlingsfientlighet i alltför många sinnen. Växande människofientlighet i det meteorologiska klimatet. Vädret är inte så värst det heller.
Gör så mycket som möjligt.
Det kursiva har jag skrivit innan Pär Holmgren börjar. Jag har hört honom förut och tänker att det kan vara fint att ha ett blogginlägg färdigt redan samma kväll. (Inte vet jag att morgonen därpå ska bli vårvinterns vackraste).
Så enkelt är det inte. Pär är för bra för några enkla slagordsvinklingar. Först tar han ner humöret på de flesta av oss 150 i salongen. Ska mänskligheten ens klara att stoppa höjningen vid två grader varmare medeltemperatur på jordklotet? Trots allt elände som vi vet att redan den höjningen kommer att ställa till med.
I dag är vi 7,3 miljarder människor på jorden. Vårt gemensamma ekologiska fotavtryck är sådant att vi skulle behöva 1,5 jordklot för att kunna fortsätta leva som vi gör i dag.
Oljeländerna pumpar upp 85 miljoner fat olja ur planeten varje dag.
Visst försämras klimatet, temperaturen höjs. Fast det är inte grundproblemet, klimatet är bara ett symptom. Grundproblemet är att vi lever i ett samhälle som inte är hållbart. Det vi gör i dag kommer ingen annan generation att kunna göra.
Ett systemfel, kallar han det. Sveriges eget ekologiska fotavtryck är förresten sådant att det skulle behövas 3,7 jordklot om alla människor skulle leva som vi gör. Vi tar från våra barn.
Så länge det är lagligt att gräva upp olja, gas och kol, kommer inget att hända. Då hjälper det inte vad vi som individer gör. Vårt fossilberoende gör att vi kommer att bli alltmer beroende av Ryssland, i takt med att våra två andra stora leverantörer Norge och Danmark minskar sin export till oss.
Sveriges utsläpp har minskat något, men det beror i hög grad på att vi har exporterat dem till utlandet, i takt med att vi lagt ner egna jordbruk och industrier.
Bilen, biffen och bostaden är bovarna. Flygresorna ska vi inte tala om. De största insatserna vi som individer kan göra, är att börja äta mindre kött och flyga mindre.
Så där skulle jag kunna fortsätta att rabbla fakta och repliker ur hans föredrag. Pär Holmgren pratar om henne som jag ska höra morgonen därpå också. Sedan vänder han till slut stämningen. Han uppmanar oss alla att gå till banken.
– Be dom flytta era pengar till fonder utan olja, gas och kol.
Än har detta inte gått, fast han själv har försökt i många år. Bankerna har inga sådana fonder. Men blir vi bara tillräckligt många så kommer det att gå. Konsumentmakt, säger den forne tv-metereologen som for mellan Ystad och Haparanda med elmoped i fjol.
Det finns bra teknik.
3. Onsdag kväll
Samma kväll jag hör henne som jag aldrig hört förut går vi till vårt länsmuseum. Naturskyddsföreningen har en kemikaliegrupp och medlemmarna i den vill berätta om gifter i barns miljö. Det gör de bra. Vi är färre som lyssnar men budskapet hänger ihop med Pär Holmgrens.
Fråga i butiken efter giftfria barnkläder, leksaker, nappflaskor och annat. Titta på miljömålsportalen och kemikaliegruppen. (Här är länk till hela föredraget som Anna-Sofia Preece håller). Välj ekologiskt, minska på köttet. Undvik plast i kontakt med varm mat. Rensa bort äldre mjuka plastleksaker. Gammal elektronik är inte leksaker. Lek mer utomhus. Skriv under på kemikalieupproret.
– Den här hittade vi på en förskola i Karlstad, säger de och visar upp ett stort djur, en hoppleksak i illröd pvc-plast med giftiga ftalater som mjukgörare. Pvc:n blir inte mjuk utan dem.
Gå till butiken.
4. Onsdag förmiddag
Jo, hon hörs. Solen värmer i ansiktet, det är onsdag, klockan är halv tio på förmiddagen och jag har aldrig hört detta ljud förut. Det är Klarälven själv som låter. Ett frasande, samtidigt både skirt och tydligt ljud. Högt ropar hon.
Jag går fram till strandkanten och kisar mot andra stranden. Där bortifrån kommer ljudet.
Kylan slog till i natt. Fyra grader kallt i morse, älven frös. Nu kommer isen farande, någon centimeter tjock. Där borta i svängen törnar den emot Sandgrundsudden och blir gnagd i kanten. Det är fraset av nattgammal is jag hör. Klarälven hälsar.
Gå till bankerna, ropar hon. Gå till leksaksbutikerna. Gå till mothugg mot mångfaldshatarna, gå på. Men snälla ni, glöm inte att gå ut i solen med. Ser ni inte, känner ni inte, hör ni inte? Snart exploderar det, livet.
Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuu!
Pär Holmgren hälsar att oljan som tas upp i världen är lika strid som Klarälven, i varje fall flödet neråt Göteborg till. Siffran blir lika. En förfärlig kran.
Mitt möte på onsdagsförmiddagen är över på 30 minuter. Jag är förvånad än.
# Mångfald eller enfald, lätt val.
