Etikett: Läsning

”Man har roligt ibland”

Moment 22

I mitt stilla klassikerläsande har jag nu kommit till Moment 22. Visst, jag har läst den flera gånger förut men här är det jag som bestämmer reglerna. Moment 22 får räknas i alla fall.

En solig dag i mars går jag till biblioteket, ber om ett nytt bibliotekskort i stället för det jag städade bort, letar rätt på Joseph Hellers antikrigsroman, lånar och börjar läsa på plats. Det första som slår mig är att K-E Almblad måste vara Sveriges största självplågare. Han är citerad på baksidan av den tummade boken:

”…vanvett och flabb blandas i skildringen av vad ett krig innebär. Man har roligt ibland när man läser Joseph Hellers roman…”

Ibland? Jaså du.
Flera gånger vänder jag på boken för att kontrollera att jag inte läst fel.

Svart satir om kriget
Moment 22 berättar om amerikanska bombplansflygare på en ö i Medelhavet under andra världskriget. Om livet på sjukan, de vilda permissionerna i Rom, svartabörsaffärerna, kärlekshistorierna och jobbet de har att göra. Svart satir, människor som blir sina egna karikatyrer, känslan av meningslöshet.

Blir vi inte alla karikatyrer i det militära? Det är som om skillnaderna syns tydligare när alla bär uniform.

Inte tokig om du påstår att du är tokig
Här är regeln som gav boken dess namn och världen ett begrepp. Huvudpersonen Yossarian diskuterar moment 22:

– Är Orr tokig?
– Ja absolut, sade doktor Daneeka.
– Kan ni avföra honom ur aktiv tjänst?
– Visst kan jag göra det. Men först måste han be mig göra det. Det ingår i bestämmelserna.
– Varför ber han er inte göra det då?
– Därför att han är tokig, sade doktor Daneeka. Han måste vara tokig för att fortsätta med bombflygningarna så många gånger som det har varit på håret för honom. Visst kan jag stryka Orr ur aktiv tjänst. Men först måste han be mig om det.
– Är det allt han behöver göra för att bli avförd ur aktiv tjänst?
– Det är allt. Låt honom be mig om det.
– Och sen kan ni stryka honom? frågade Yossarian.
– Nej. Sen kan jag inte stryka honom.

Haken, det är moment 22 i bestämmelserna. Du slipper flyga om du är tokig men om du påstår att du är tokig är du inte tokig.

Om han utförde dem var han tokig och behövde inte göra det; men om han inte ville utföra dem, var han normal och måste utföra dem. Yossarian blev djupt gripen av den absoluta enkelheten i moment tjugotvå och lät höra en aktningsfull vissling.

Köper för sju, säljer för fem
Milo som köper ägg för sju cent stycket och säljer dem till mässen för fem är en annan av mina favoriter. Länge ville jag minnas att han sa att det är mängden som gör det, fast så säger han inte, ser jag nu. Be mig bara inte förklara uträkningen bakom ägghandeln, den påminner om att lägga anbud på mellansvensk busstrafik. Fast bara nästan.

Gång på gång läser jag beskrivningen i kapitel 22. Än förstår jag inte matematiken bakom Milos syndikat, men jag ger inte upp.

Jag är inte tokig.

Ibland### ”Man har roligt ibland.”
### Jaså du, Almblad.
 ### Själv småler jag från första sidan och har jag inte slutat så småler jag än.

Böcker i cirkel

Bokcirkeln

Bokcirkel i går kväll. Förra gången missade jag, på grund av sådant som gör att du missar bokcirklar. Verkligheten. Nå, böckerna har jag läst hela tiden och nu är jag på plats.

Vi sitter på biblioteket, vi är nio stycken och Helena som brukar leda cirkeln har bestämt böckerna. Det är bara bra. E. Lockharts Kanske är det allt du behöver veta och Lisa Genovas Fortfarande Alice skulle jag inte läst annars.

I förra boken fäste jag mig vid den långsamma upptrappningen. Hur författaren låter oss veta mer och mer om huvudpersonens tragedi. Utvecklingen från stark familj via den påstådda olyckan till det som verkligen hände. Miljön. Huvudpersonens intressen. Lögnarna.

– Migränet är bra skildrat, fast nu finns det förstås medicin. Skulle den ha hjälpt i hennes fall? Stark inledning. Stark familj men författaren planterar att den har problem. Gestaltar vad som kan hända om du fixerar dig vid egendom. Systrarnas gräl, orsak till branden. Inte en tillfällighet att huvudpersonen börjar ge bort allt hon äger. Formuleringen på sidan 14, pappa tog upp en pistol och sköt mig i bröstet.

Det skulle jag ha pratat om, ifall jag varit med första gången.

Var sitter vårt jag?
Vi dricker kaffe och småpratar eftertänksamt om universitetsläraren Alice som drabbas av Alzheimers sjukdom. Själv noterar jag den sakkunniga (tror jag) inlevelsen och gestaltningen av hur Alice långsamt förlorar mer och mer minne. Kärnfrågan kan man fundera mycket över. Var sitter vårt jag? Är Alice fortfarande Alice när sjukdomen mer eller mindre har raderat både språk och kunnande hos henne?

Till sist kommer hon till den gräns hon själv har satt. När hon inte längre minns svaren på sina fem kontrollfrågor ska hon ta livet av sig. Det är bara det att vid det laget förstår hon inte längre sina egna instruktioner i självmordsmappen.

Vem är hon då?

Nästa gång ska vi se filmen som bygger på boken. Hur lyder den gamla minnesregeln? En manussida, en minut film. Romanen Fortfarande Alice är 266 sidor lång. Så lång är inte filmen.

En klassiker i månaden
Runt omkring mig sitter läsare som inte slutade sluka böcker för att de blev vuxna. Själv är jag en glad amatör i gänget, splittrad mellan många intressen. Det är klart jag läser men inte tre böcker i veckan längre.

Helena har en blogg där hon skriver om sitt läsande: Fiktiviteter. 28 februari 2011 skrev hon om boken: ”Jag ägnade fredagen åt att gråta ögonen ur mig. Det finns inget sätt att värja sig mot Fortfarande Alice, den är precis så gripande som alla säger.”

Ett av mina egna mål för pensioneringsåret 2016 är att läsa klassiker som jag missat. En i månaden har jag tänkt, hittills ligger jag på två. Inget att skryta med men jag läser ju annat. Dorian Greys porträtt av Oscar Wilde var läsvärd, rena citatboken. Mrs Dalloway av Virginia Woolf fick mig verkligen inte intresserad av inre monolog. Här några rader ur Dorian Greys porträtt:

### ”Det finns inga moraliska eller omoraliska böcker. Böcker är bra eller dåligt skrivna. Det är allt.”
### ”Enda sättet att bli fri från en frestelse är att ge efter för den.”
### ”Skratt är ingen dålig början på en vänskap, och det är det ojämförligt bästa sättet att sluta den på”.

När har de tänkt sluta undra?

Vit älg

Världen är full av folk som ”inte vill dö nyfikna”.
Det är deras val. Själv vill jag vara vetgirig ända in i kaklet.

När har de tänkt sluta vara intresserade? Direkt efter bröllopet? Första måndagen efter att de fått tillsvidareanställning? Samma dag de fyller 65?

Det är jag nyfiken på.

### … eller vetgirig, frågvis, förveten, forskande, intresserad, undrande, snokande, alltför intresserad – om du så vill.
### Inte kan jag sluta med det. Hur skulle det gå till? Jag VILL veta mer.

Träligt att vi inte kommit längre

Rösträtt

Internationella kvinnodagen är inget jag vill gratulera till. Är det inte sorgligt att den ska behövas? 

Min syn på 8 mars är som på nykterhetsrörelsen. Bra att den finns, synd att den behövs. Vore inte världen galen och patriarkalisk, vore inte alltför många människor giriga, vore inte den råa kapitalismen rå, vore inte alltför många kulturer kvinnoförtryckande och vore inte alltför många män husbehovsmansschauvinistiska – så skulle det inte behövas någon internationell kvinnodag.

Nu är den nödvändig.

Här kunde jag alltså skriva om kvinnor som inte törs gå ensamma hem genom staden vid tvåtiden på natten. Jag kunde diskutera könsstympning, kvinnors pensioner, kvinnosyn i reklam och medier eller målgången för dameliten vid årets Vasalopp.

Bedrövligheter finns det gott om.

85 procent av lönen
Men låt oss titta på lönerna i stället. År 2014 gav LO ut sin rapport Hundra år av ojämlikhet. Där berättar rapportförfattaren Mats Larsson att år 2012 var den genomsnittliga månadslönen 4 800 kronor lägre för kvinnor än för män. Bland arbetare var skillnaden 3 100 kronor och bland tjänstemän 7 700 kronor. Räknat i procent motsvarade kvinnors lön 85 procent av männens lön bland samtliga anställda, 88 procent bland arbetare och 80 procent bland tjänstemän. Klass och kön var gemensamma nämnare för alla löneskillnader.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män minskade under 1960- och 1970-talen när kvinnolönerna togs bort ur kollektivavtalen, berättar Mats Larsson. Den utjämningen upphörde på 1980-talet. Därefter har löneskillnaden bara minskat marginellt.

100 år eller 10 år?
Med nuvarande löneökningstakt kommer det att ta drygt 100 år innan löneskillnaden mellan kvinnor och män försvinner. Det gäller bland både arbetare och tjänstemän.

Löneskillnaden skulle dock försvinna på ungefär 10 år om lönerna ökade med en procentenhet mer per år för kvinnor än för män bland arbetare och två procent mer per år för kvinnor bland tjänstemän. Om det bara inte hade varit för Girigheten och hans bröder Klasskillnaden, Schauvinismen, Kapitalismen och Patriarkatet.

Färskare siffror
… men lika dystra:
Sveriges jämställdhetsbarometer 2016

### Internationella kvinnodagen växte fram i arbetarrörelsen i Europa före första världskriget, skriver Nordiska museet.
Power### Kämpa, kvinnor! Det är en skam att vi inte ens har jämställda löner år 2016.
### Kämpa, män.

Tre nyttiga och två betydelser

I dag ska jag göra tre nyttiga saker.

Åka tåg.
Ta mig tid att läsa och fundera.
Träffa små och stora människor som jag tycker om.

Vore jag en firma kunde dess motto vara ”Vårda klotet”. De som förstod dubbeltydigheten skulle blinka menande, när vi möttes i vimlet. Vårda klotet. Sparsamt uttryck, har två betydelser.

De andra skulle mejla mig och hävda att det heter inte motto, det heter payoff.

### Har bestämt mig för att läsa fler klassiker i år. Då, på sidan 183 i Candide, säger den vänlige muselmanen:
Candide### ”Arbetet håller tre stora olyckor borta från oss: ledsnaden, lasten och armodet”.
### På sidan 126 står det om en murvel med. Uj uj uj.

Där alla svaren fanns

Tintin i bil

En gång i tiden var allting lätt. Svaret på varje fråga fanns i en bok jag hade, bara jag tolkade den rätt. Tolkade du fel var det en felaktig tillämpning, en särskild sorts synd.

Du skall tillämpa korrekt.
Uj vad vi tillämpade.

Jag gör inte narr av de åren. De var viktiga. Vi hade förstås fel om demokratin men tidsandan präglade både mig och världen för lång tid. Utan 60- och 70-talens upprorsår hade journalister fortfarande skrapat med foten åt makten och kallat ministrar för Ni och kvinnor för Fru eller Fröken i intervjuerna.

Häromdagen beställde jag boken igen från ett antikvariat, eftersom jag hade gett bort min gamla till en vän redan på gymnasiet. När paketet var hämtat och öppnat skulle jag ställa in den i rätt hylla. Bara för att ha en. Då stod det en likadan citatbok där, beställd för ett år sedan från en annan webbshop.

År 1966 paraderade en miljon kineser i Peking med boken i handen, framför sin partiordförande. Jag misstänker att de är lika glömska som jag 50 år senare.

Utan en folkarmé har folket ingenting.
Lär att ”spela piano”.
Alla reaktionärer är papperstigrar.
Folket, och folket allena, är den drivande kraften som gör världshistorien.
Tjäna folket.

Ett tag kunde jag hundratals sådana citat utantill. Det fanns ett för varje situation, våra lärare i historia och socialkunskap höll på att bli vansinniga.

Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva.

Varifrån kommer de riktiga idéerna? Faller de från skyarna? Nej. Ligger de medfödda i hjärnan? Nej. De kommer ur den samhälleliga praktiken, och ur den allena.

Den som inte fruktar döden från ett tusen hugg vågar kasta kejsaren av hästen. 

När vi hade ont om pengar i slutet på månaden:
Bygg upp vårt land genom flit och sparsamhet.

När någon hoppade av vår organisation:
Färre och bättre soldater och enklare förvaltning.

När det gick bra på något område, från skolans novelltävling till Skärholmenfruarnas protester mot mjölkpriserna:
Bonderörelsens nuvarande uppsving är en väldig tilldragelse.

*

Vi hade fel om demokratin. Vi hade fel om folkrepubliken Kina. Vi hade fel om vi trodde att lösningen på varje konkret problem kunde läsas i en liten citatbok i bakfickan på jeansen. Men så fanken att vi hade fel i protesterna mot pamparna på pengasäcken. Svenska folk, ät mera gröt, gör mera uppror! Rättvisa är ingen dum paroll.

Det står inte i lagen att en vd måste tjäna 54 gånger så mycket som en arbetare.

### En av mina första skrivhjälpredor blev Maos föreläsning i Yenan 1942 om schablonmässigt skriveri i partisaker. Fast den hade jag hittat i en tjockare bok, här är två citat:
### En del av våra kamrater älskar att skriva långa artiklar utan innehåll, vilka starkt påminner om ”lortgrisens fotbindor, både långa och stinkande”. Varför måste de skriva dessa långa och tomma artiklar? Det kan bara finnas en enda förklaring: de är fast beslutna att massorna inte ska läsa dem.
Tintin och hund### När man skjuter iväg en pil måste man sikta mot målet, när man spelar luta måste man ta hänsyn till lyssnaren; hur kan man då tro att det går för sig att skriva artiklar och hålla tal utan att ta hänsyn till läsarna eller åhörarna?

 

Prepper, social matbutik och flyktingstängsel

Säg mig vilka dina nya ord är och jag ska säga dig hur din tid är. I Språktidningen läser jag fem nyord och begrepp som människor behövt skapa. Prepper, social matbutik, annonsblockerare, konspirationism och flyktingstängsel.

Livet och världen ändrar sig och då behöver vi nya ord för det. Eller så letar vi fram gamla beprövade, men nya för oss. Dagledig har jag inte kallat mig själv förr.

Jag har inga problem med det där, språket är ett verktyg och måste slipas och oljas hela tiden. 1951, när jag föddes, behövdes inte ordet pizza i mitt land, nu behövs det. 1967, när jag träffade den kära vännen i Lindfors Folkets park, behövdes inte pappaledig, velourpappa eller barnkultur. Decennierna därpå fick de lov att uppfinnas, annars hade det blivit ett tomrum mitt i våra meningar.

Naturen avskyr tomrum. Det gör språket med. Det har det alltid gjort.

Näst värsta bilden
En prepper är en person som förbereder sig för att kunna överleva en samhällskatastrof. I en social matbutik kan ekonomiskt utsatta personer handla billigare. Annonsblockerare gör så att den som surfar slipper annonser. Konspirationism är tron att världens styrs genom konspirationer. Flyktingstängsel… är den näst värsta bilden av vår tid.

Nya ord på sin tid
1930-talet: rasist, skyddsombud, tonåring, övergångsställe och porttelefon.
1940-talet: deckare, folkmord, väskryckare, flygvärdinna och plast.
1950-talet: deodorant, djupfryst, hemmafru, raggare och extraknäck.

1960-talet: p-piller, diskotek, postnummer, klämdag och miljöförstöring.
1970-talet: flygkapning, pappaledig, tågluffa, mansgris och flummig.
1980-talet: skogsdöd, velourpappa, köttberg, bubbelpool och finansvalp.

1990-talet: dokusåpa, hemsida, sexmissbrukare, bikinilinje och minimjölk.

## Källa till listan över nyord från olika decennier:
## Fredrik Lindströms bok Världens dåligaste språk (Stockholm, 2002).
## Dagledig är ett kraftigt överreklamerat uttryck. 

Elsa Beskow förklarar

Olles skidfärd

Lördag, snön vräker ner och vi älskar det. Hurra för Sydvästra Svealand, hurra för grossbolstorpsk vinter och vitt, vitt, vitt!

Härom kvällen läste jag Olles skidfärd av Elsa Beskow, det var länge sedan men precis som jag trodde. Än bjuder sexåringens skogstur moderna barn på aha-upplevelser. Än vibrerar den berättelsen inom mig.

*

När Olle fyllde sex år fick han ett par nya skidor av far. Han hade inte haft riktiga skidor förut.

Men vintern dröjde länge att komma det året. Visst kom det litet snö ibland, men den töade genast bort, innan marken hunnit bli vit ens. Olle han gick där och längtade och längtade och undrade: ”Blir det då aldrig vinter i år?”

Igenkänningen börjar direkt. Hur många kvällar stod jag själv med näsan tryckt mot barnkammarrutan? Platt näsa, klent med snö där ute i bondgårdsmörkret, bara vinden som ven mot tvättstugan, tegelhuset och vår yttervägg.

Sedan kom den. Vit och fin, hela världen ommålad och mjuk.

Ett par veckor före jul började snön falla i stora flingor, och det snöade två hela dagar och nätter i sträck, så att allting blev insvept i ett tjockt täcke av snö. Och när Olle vaknade på morgonen tredje dagen, var himlen lysande blå, och snön glittrade som av milliontals stjärnor.

Två par barnaöron lyssnar, två par ögon tittar på bilderna när jag läser boken för dem. Barnet inom mig lyssnar också, glöm inte den ungen. När det gäller snö blir jag aldrig vuxen, senaste snöängeln fick jag till för bara några veckor sedan vid pulkakullen.

Ivrigt följer vi Olle ut i skogen. Där dignar granarna under bullig snö och andedräkten är ett vitt moln ur munnen.

Vad det var vackert i skogen! Och vackrare blev det, ju längre in i den Olle kom. Olle tyckte, att det var, som om han kommit in i vinterkungens förtrollade slott, och därför ropade han med hög röst: ”Tack, snälla Kung Vinter, för att du har kommit till slut!”

Snart får vi träffa den allihop. Farbror Rimfrost, Kung Vinter, Gumman Tö och Prinsessan Vår.

”Snälla tant Tö,
låt bli våran snö!”

*

Visste jag det inte förut, så skulle jag inse det denna kväll vid läslampan, med två intresserade snövänner bredvid mig. Naturen i sig är god nog att älska, de fyra årstiderna med. Men våra goda naturskildrare hjälper oss på traven.

En gång, i min barndom, har Elsa Beskow skickligt förklarat det jag inte visste att jag tyckte. Det gör hon än.

Kom, nu går vi ut och åker pulka. Det snöar. Tjohoo!

Veckans gofika

Visst har jag gjort budget för det nya livet. Ifall. Veckans gofika på lokal sker i bibliotekscafé på annan ort, det är tisdag och i min värld är semlan lovlig. 52 kronor med kaffet. God. Jag behåller kvittot.

Bredvid fatet mumlar Göran Greider klokskaper i en öppen bok, mitt i solstrimman:

”De bästa socialarbetarna
kommer själva ur den svenska misären.
Jag vet en som nu ringer på dörrarna
i det hyresområde där han växte upp.”

Sol över textilorten, hjulen rullar och tangentborden rasslar men jag tänker på den som ringer på dörrar.

På semlor som inte finns.