I den ena länstidningen diskuteras en kommunsammanslagning i Värmland. Extremaste förslaget: slå ihop hela länet till en enda storkommun.
I den andra länstidningen berättas det att praktiskt taget alla kommunfullmäktigeledamöter i Karlstads kommun bor i innerstaden. Nästan ingen bor i ytterområdena.
Kan det sägas tydligare?
Krönika i Tankesmedjan Ida 19 mars:
Hur många politiker behövs det?
… och ändå, det är någonting särskilt med skrivandet. Författaren Sven Wernström brukar vara riktigt fyrkantig när han ska förklara hur en berättelse bör komponeras. Han tycker till exempel att sista kapitlet ska skrivas tidigt, så skrivaren vet vart han ska.
Inte hjälper det. Även Wernström måste erkänna att ibland händer det att romanfigurerna börjar leva sitt eget liv.
Jag håller på och läser en biografi över filosofen Ludwig Wittgenstein när tanken på detta slår mig. Första gången jag hörde Wittgensteins namn var i en röd stuga bakom sågen i Letafors år 1983. Jag läser och läser och boken vill aldrig ta slut. Den är grundlig, ibland omständlig och bredvid mig ligger en annan bok som jag hellre vill ta itu med. Då, på sidan 341, hittar jag citatet från Wittgenstein:
”Jag tänker verkligen med pennan, eftersom mitt huvud ofta ingenting vet om det som min hand skriver.”
Djupt inifrån lilldatorn hörs ett instämmande mummel när jag renskriver citatet. ”Ja-a, just så, just så kan det vara.” Jädra mystiker, varför får ni allt att låta så spännande? Är det nu jag ska erkänna att orden om pennan stämmer?
Ibland är det inte tanken som dansar, det är tangenten.
Jag vet vad skylten betyder. Åmot betyder att det är ett ställe där åarna möts. St betyder Stora, eftersom det är den större gården av två vid åmötet.
Det är bara det att ibland vill jag gärna läsa vägskyltar på mitt eget vis. Undrar hur många vi är som har stannat och fotograferat skylten i Dalsland?
Nu gäller det bara att göra exakt som han säger.
Landsbygdsborna ”är den sista gruppen som det är okej att mobba öppet. De nedsättande termerna om landsbygd eller de som bor där är många. Det är självklart kränkande i stunden att höra att man tillhör de losers som bor i en håla. Men det får också effekter på sikt i form av ett vi och dom” skriver Christel Gustafsson i en debattartikel på Tankesmedjan Ida.
Hon fortsätter:
”De senaste tio åren har en tredjedel av tidningarnas lokalredaktioner lagts ned och tjänster har centraliserats till huvudorterna. Effekten blir primärt en sämre lokalbevakning. Men den innebär också ett osynliggörande av stora delar av Sverige.”
En syn som förskräcker
Jag är uppväxt på svensk landsbygd på 1960-talet och minns auktionerna, de färska granplanteringarna på åkermark, småbönderna som letade sig bort till industrin. Jag behöver inte åka tillbaka till barndomens trakter för att se vårt kommande medielandskap framför mig.
Den synen förskräcker.
Det blir tyst och mörkt och folktomt.
Christel Gustafsson på Tankesmedjan Ida:
Staten har lämnat oss
Bloggen har semester på hemmaplan. Han som har hand om den sitter framför datorn och plitar eftertänksamt på något annat.
Läs den länkade texten så länge. Vem känner inte som Cecilia af Jochnick ibland? Vem är inte rädd att det är en själv hon menar?
VF 19 september:
Men håll truten en stund
Mitt i vardagen, mitt i steget, får jag ett infall ibland. Den här morgonen råkar blicken stanna till vid en formulering i vårt lokala annonsblad. ”Kom med skrattet i maggropen farten i fötterna så kör vi!”. Ja-a, dit ska jag, om jag så ska behöva arbeta för det.
I samma stund tittar den kära vännen över min axel. Jaså, du ska börja med showdans i höst, viskar hon och ler hon kärt.
Aj du, var det en danskursannons. Showdans? Den kära vännen vet vilken exakt koordinationsförmåga mina ben har. Koordination timmerupplag. Skymtar jag ändå något drömmande i hennes blick? Vad tänker hon på? Ser hon framför sig kommande fredagskvällar, där jag röjer undan alla möbler i vårt vardagsrum och visar de senaste movsen vi lärt oss på Medborgarskolans prova på-pass för ungdomar 13 plus? Med skrattet i maggropen farten i fötterna.
Just nu är jag mycket frestad att anmäla mig. Jag får väl skaffa falskleg.
Släng dig i väggen, Fame.
Finns det bättre metod för att bekämpa rasism och främlingsrädsla? Människors möte. I den här klubbens seniorlag finns nio nationaliteter. Bra går laget dessutom, det är bara målvakten Madi Ahmadi som tycker matcherna är tråkiga…
Heja NWT, en bra artikel!
NWT 30 aug 2014:
Multikulturell vinstmaskin
Du ser nära ut på bra håll, sa hon till honom. År efter år. Till slut var det sant.
Erik Gustaf Geijer hade ett par nya skridskor under sängen när han dog. Målvakten Stefan Livh glömde fjärrkontrollen i kylskåpet. Vem vill inte bli förlagd?
Minne är för amatörer.
En rejäl glömska kräver år av träning.
Läser den lilla skriften Schyst! Den är så bra att jag egentligen hade velat citera hela.
Vem har inte varit på konferens, där det kommenderats ”bensträckare”? Vem har inte sett inbjudningar till konferenser där det lockats med chokladprovning om målgruppen varit kvinnor och whiskeyprovning om det gällt män? Vem har inte sett alla dessa bilder med kvinnor som passiva tillbehör till de aktiva männen?
Schyst! handlar om kommunikation, en mer jämlik sådan. Varje läsare, lyssnare och mottagare har rätt att känna sig inkluderad, värdefull och sedd, skriver Katarina Averås. Sant. Svårt men sant. Eller är det så svårt egentligen?
”Hudfärgade strumbyxor” finns inte
På mitt jobb brukar vi tänka på tre ledord när vi väljer bilder. Människa, värme och mångfald. Förr tänkte vi nog mest på plåt, om man ska döma av bilderna. Ändå är det inte plåt som bygger välfärd. Det är människor.
”Ordet hudfärg är inte en specifik färg i färgskalan. Hudens färg varierar ju från person till person. Därför blir det alltid fel när vi säger t ex ’hudfärgad krita’ eller ’hudfärgade strumpbyxor’”.
”Leende kvinnor med huvudet på sned och män med rättfram självsäker kroppshållning är vanligare än tvärtom. För att få till en förändring behöver vi alla bli medvetna om den obalans som ofta finns. Regissera för mer jämlikhet.”
”Fundera över ur vilket perspektiv bilden tas. En person som fotograferas uppifrån kan upplevas som förminskad. Tar du bilden ur grodperspektiv kan du i stället få en person på bilden som signalerar makt och överlägsenhet.”
”Namnge kvinnor och män på samma sätt – alltid med både för- och efternamn första gången, därefter med antingen båda namnen eller bara förnamn.”
”Om det är du själv som ska fotograferas – tänk på hur du vill uppfattas. Är du kvinna händer det oftare att du ombeds att ’göra något roligt’ eller att fotografen vill arrangera en bild som inte har något med budskapet att göra. Är du däremot man handlar kanske fotografens regi istället om att få dig att framstå som stark, beslutsam eller i en maktposition. Ställ aldrig upp på något du inte själv vill.”
Lek inte med maten
Mitt eget hatobjekt i genren välmenta men missriktade bilder är alla dessa fotografier på bönder som står med havre till hakan, långt ute i åkern. Vilket budskap har inte en sådan bild. Fundera över det. Fundera över vad min farfar bonden sa till mig, när jag själv sprungit i havreåkern. ”Man leker inte med maten”. Farfar hade rätt förstås och fotograferna fel. Bönderna med, som går ut och ställer sig mitt i maten.
Här intill är en bra bild på farfar, fotograferad med 1937 års teknik, både hos den kloke fotografen och gode bonden. (Bilden är inte ur Schyst!).
Det finns så mycket som går att göra rätt eller fel. Läs Schyst!, jag tror att den får dig att tänka. Skriv och säg hellre förskollärare än dagisfröken, justerare hellre än justeringsman, riksdagsledamot hellre än riksdagsman.
Där, just där, föreslår skriften att jag ska säga brandsoldat i stället för brandman. Nja, jag har jobbat i den branschen. Militärer vill de inte vara, det kan den här bloggaren intyga. En morgon gjorde jag nyvaken entré på brandstationen vid Rankestrasse i Berlin, där vi vänligt nog fick bo gratis inför Berlin Marathon. Först gjorde jag militärt ställningssteg inför de tyska brandmännen, sedan hävde jag ur mig på bästa lumpensvenskan:
– Soldat Svensson anmäler sig!
Det var inte populärt.
Hur hinner du som manlig chef?
Läs den här skriften. Fundera över varför – och om vem – vi använder ord och uttryck som ”skriva på näsan”, ”pondus”, ”söt”, ”gullig”, ”stark” och ”manlig”. Hur ofta får en karl frågorna:
– Hur upplever dina arbetskamrater det att ha en manlig chef?
– Hur hinner du som manlig chef ta hand om dina barn?
Ord och bilder spelar roll.
FAKTA:
Schyst! En inspirationskälla till jämlik kommunikation, Region Värmland 2014. Text Katarina Averås, bilder Øvind Lund. Beställ den som gratis trycksak här och läs hela som pdf här.
Det kan inte hjälpas att jag lider med denne någon. Han eller hon som piggade upp Alliansens webbplats med en alliansvimpel som fladdrade muntert för vänstervindarna.
Jo, det blåser från vänster, det syns tydligt på bilden. Inte nog med det, när han eller hon fladdrade till vimpeln, så kunde ju inte hela texten visas. Det hade inte blivit rätt. Därför kom bara de här bokstäverna att synas om Alliansen:
A S E N
De har ändrat på det nu. Nu står det bara A.
Något SEN tror inte Alliansen på.