Lade ut den här bilden på Instagram härom dagen. Rejält mallig över ordleken jag hittat på om överkammaren.
Då gillar en amerikan det. Någonstans där borta på andra sidan Atlanten sitter en karl och klickar på hjärtat.
Kära nån, vad är det som händer? Förlåt! Tänk om denne justicejake11 tror att jag bara har skrivit en fumlig, felstavad och söt liten nördisk hüllning till den store världsförbättraren Donald Trump?
Huvva.
I dag ska jag göra tre nyttiga saker.
Åka tåg.
Ta mig tid att läsa och fundera.
Träffa små och stora människor som jag tycker om.
Vore jag en firma kunde dess motto vara ”Vårda klotet”. De som förstod dubbeltydigheten skulle blinka menande, när vi möttes i vimlet. Vårda klotet. Sparsamt uttryck, har två betydelser.
De andra skulle mejla mig och hävda att det heter inte motto, det heter payoff.
### Har bestämt mig för att läsa fler klassiker i år. Då, på sidan 183 i Candide, säger den vänlige muselmanen:
### ”Arbetet håller tre stora olyckor borta från oss: ledsnaden, lasten och armodet”.
### På sidan 126 står det om en murvel med. Uj uj uj.
Säg mig vilka dina nya ord är och jag ska säga dig hur din tid är. I Språktidningen läser jag fem nyord och begrepp som människor behövt skapa. Prepper, social matbutik, annonsblockerare, konspirationism och flyktingstängsel.
Livet och världen ändrar sig och då behöver vi nya ord för det. Eller så letar vi fram gamla beprövade, men nya för oss. Dagledig har jag inte kallat mig själv förr.
Jag har inga problem med det där, språket är ett verktyg och måste slipas och oljas hela tiden. 1951, när jag föddes, behövdes inte ordet pizza i mitt land, nu behövs det. 1967, när jag träffade den kära vännen i Lindfors Folkets park, behövdes inte pappaledig, velourpappa eller barnkultur. Decennierna därpå fick de lov att uppfinnas, annars hade det blivit ett tomrum mitt i våra meningar.
Naturen avskyr tomrum. Det gör språket med. Det har det alltid gjort.
Näst värsta bilden
En prepper är en person som förbereder sig för att kunna överleva en samhällskatastrof. I en social matbutik kan ekonomiskt utsatta personer handla billigare. Annonsblockerare gör så att den som surfar slipper annonser. Konspirationism är tron att världens styrs genom konspirationer. Flyktingstängsel… är den näst värsta bilden av vår tid.
Nya ord på sin tid
1930-talet: rasist, skyddsombud, tonåring, övergångsställe och porttelefon.
1940-talet: deckare, folkmord, väskryckare, flygvärdinna och plast.
1950-talet: deodorant, djupfryst, hemmafru, raggare och extraknäck.
1960-talet: p-piller, diskotek, postnummer, klämdag och miljöförstöring.
1970-talet: flygkapning, pappaledig, tågluffa, mansgris och flummig.
1980-talet: skogsdöd, velourpappa, köttberg, bubbelpool och finansvalp.
1990-talet: dokusåpa, hemsida, sexmissbrukare, bikinilinje och minimjölk.
## Källa till listan över nyord från olika decennier:
## Fredrik Lindströms bok Världens dåligaste språk (Stockholm, 2002).
## Dagledig är ett kraftigt överreklamerat uttryck.
… jag har inte tid. Blogga själv får du se hur lätt det är. Den här veckan har jag grillat i skogen på måndag och på torsdag. Olika skogar, olika grillkompisar en eller två generationer bort, men samma äventyrsrök i kläderna. Det måste bo många gamla svedjefinnar och kolare i mina gener. Varenda sinne småler varmt så fort en utomhusbrasa brinner.
I går lärde jag mig ett nytt namn på lägerelden. Ett fint ett.
– Jägarteve.
Jag saknar Bodil Malmsten i dag med. Det tar inte slut.
Här är ett inlägg jag skrev om hennes loggbok Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. Läs den. Läs hennes skrivhandbok Så gör jag – konsten att skriva.
Om du är som jag och det inte tar slut.
Nu är det inte bara läkare längre som springer stafett, även stafettsocionomer börjar bli vanliga står det i min mobil.
Själv ska jag bli stafettpensionär har jag bestämt. Ligga bra till i bortre kurvan och sedan lämna över pinnen till nå’n annan. Jag måste hinna frilansa också, en vill ju inte att mänskligheten ska bli helt utan hjälp.
Få se nu, hur var det man gjorde när man jobbade?
Kontroll Allt Delit?
### Ibland är det roligare att glo på en filur än på en lur.
### Ta emot stafettpinnen nu’rå, pancho. Tror du det här är nån jädra BLOGG eller?
Danskarna kallar sin nya lag för smyckeslagen. Den får mig att tänka på ett ord från mitt modersmål. Pönte.
Mamma pratade värmländska. Inte för att det är vackrare eller bättre än andra språk, men för att det var vad de lärde henne där borta i Bofasterud. Sedan gav hon mig samma språk, det som jag fortfarande har närmast till.
På detta språk, precis som på vissa andra dialekter i landet, händer det att y görs om till ö. Sjön som vi försökte rädda undan kraftverksbygge för 35 år sedan hade kartritarna döpt till Kymmen. Det är det ingen urinvånare i Gräsmarkstrakten som säger, sjön heter Kömmen. På samma sätt har nyckel blivit nöckel, min syster söstra mi och helgedomen vi gick till om juldagsmorgonen kallas körka.
Två sorters pöntning
Ordet pönte har en liknande historia. Det är dessutom ett lurigt ord, det är därför jag tänker på det när jag hör om danska lagen. Pönte betyder nämligen två saker. På rikssvenska heter det pynta och berättar om något vackert. Så som en älskande har pyntat sin käraste en afton när solen gick ner över Damaskus.
Nu är båda flyktingar och snart når de fram till Danmark.
Då kommer där att stå en myndighetsperson. En stor stark myndighetsperson med glitter i blick och smyckeslagen i bakfickan. Den lag som säger att Danmark får konfiskera flyktingars ägodelar, till exempel kontanter och värdesaker.
Pöntad i parken
– Hur geck dä för Kalle i fôlkparken i lördas? kunde någon ha sagt i min vilda ungdom.
– Du, han ble rejält pöntad.
Då var det den andra betydelsen denne någon använde. Den numera nydanska betydelsen, fast det visste vi inte, för nydansk flyktingpyntning var inte uppfunnen än.
Pryda eller prygla
Pönte är ett lurigt ord. Du kan pynta din vän eller ditt hem så de blir ännu vackrare än förut. Men du kan också med våld ge en människa en blåtira eller annan synlig skada. På mitt språk kallas även det att pönte, eftersom språk är ironiska ibland. Vissa blev pöntade i parken.
Majoriteten i danska folketinget är pöntare av den andra sorten, ty det är ett myndigt land. I samma stund som första halsbandet tas ifrån den första flyktingen från kriget i Syrien är det två som blir fult pöntade. Den ena är en syrisk flicka.
Den andra är bilden av ett land.
# Pönte enligt Värmländsk ordbok av Knut Warmland kan betyda ställa till, smutsa ner, slå, fördärva, pynta, hyfsa.
# Danska smyckeslagen. Den hårdhäntes pynt of no return.
”Nytt liv, nya möjligheter”. Nja. Riktigt så hurtiga har inte de senaste två veckorna varit. Optimist är jag men inte positivistkonsult, jag vill helst se framåt med egna ord.
Fast visst har mycket kul hänt, dessutom har jag haft tre aha-upplevelser när jag boat in mig i Efter Arbetslivet-tillvaron och nog har jag fått ihop sju kassar med gamla papper att slänga. Varför måste jag vänta till 65 innan jag började dö’städningen, förresten?
En dag är jag trött på att bära papperskassar. Sju? Det räcker inte. Då hör jag en röst inom mig. Gån ut och möt människor, säger den. Du måste försöka träffa lite folk. Biblioteket, tisdag, 18.00.
På pirriga ben stolpar jag iväg till biblioteket och mitt livs första bokcirkel. Där sitter vi snart, ett gäng bokslukare i vuxen ålder och jag, och pratar läsning. Det här kan bli bra.
Inte en enda gång under kvällen får jag lust att titta på Facebook.
# Kommer hem, klickar fram vår cirkelledares bokblogg, surfar runt på den en lång stund: www.fiktiviteter.se. Ett av hennes mål för året är att bokvägen ”besöka” tio länder hon aldrig tidigare läst.
# Hon skriver här också: www.kulturkollo.se.
# Nu ska jag läsa första boken. Var det 16 februari nästa gång?
Det hände sig en gång på jobbet. Vi hade precis blivit klara med första mötet i ett projekt, en ny form av störningsinformation som vi ville hjälpa våra resenärer med. Alla höll precis på att packa ihop men stannade plötsligt till och tittade på mig.
– Sven-Ove, ska inte du säga nåt nu?
Då behövde jag inte tänka lång stund.
– Javisst ja, förlåt. Det här kommer att bli vårt genombrott.
De var så vana vid att jag brukade säga det, att när jag en gång försökte låta bli blev de skrockfulla. Inget förstamöte var avslutat på riktigt förrän jag hade förutspått vårt genombrott.
Lånade från Småland
Nu kan det sägas, kamrater kommunikatörer. Det var inte jag som hittade på ramsan med de sju orden. Den fick jag med mig från Smålands Folkblad, från sportjournalisterna Stefan Cardner, P-O Nilsson och Göran Bäckström. De höll på sådär hela tiden, upprepade ständigt idrottsmännens klichéer på skoj. Ibland var det P-O som hittat på dem först och varsamt lagt dem i munnen på intervjuoffren.
– Vi har tränat hårdare än någonsin.
– Den här insatsen måste vi försöka glömma så fort som möjligt.
– Den här matchen är historia nu.
Höll i 40 år
Varje år hade varje lag tränat hårdare. Repliken som fastnade hos mig var den bästa av dem alla:
– Det här kommer att bli vårt genombrott.
Vid sydspetsen av Vättern spåddes det genombrott mest varenda dag för 40 år sedan. Undrar om orden kommer att dyka upp i huvudena på några kollektivtrafiktjänstemän i Värmland, mot slutet på alla inledande projektmöten om fyra decennier?
Det tvivlar jag på.
Men tack för hjälpen Cardner & Co!
Det har blivit hög tid att summera år 2016.
Fräscht.
Fett 5:2-återfallskt.
Förväntansfullt.
Mer begär jag inte av en nyskaling.
