Ord i rättan tid

Tycker du det är för få trevliga uttalanden av svenska näringslivstoppar i min blogg? Du har förstås rätt. På denna plats är överheten kraftigt undersysselsatt. Här kommer därför ett par ord i rättan tid från dess forne nestor, Peter Wallenberg.

Hans namn uttalas Pi-törr. Tänk 3,14 och en stockholmare som försöker leka värmlänning och säga tôrr. Eller en lokal TV4-kampanj som inte vet hur man skriver tak över o:na.

Pi-törr.

– Man skall komma ihåg det att det finns alltså ett fåtal mycket väl utbildade svartingar och med dem har du i princip inga större definitionsproblem, men med den stora gruppen har du det.
Om afrikaner. TV4-intervju med Stina Dabrowski 1994.

– Jag undrar just vad vi skulle tycka om någon satt och petade in en massa kosing till lapparna så att de kunde ställa till med en massa problem för den svenska regeringen.
Om stödet till ANC och de svartas frihetskamp i Sydafrika. 1992.

– Låt folk spara till det de behöver: skola, sjukvård, pension och vad det nu kan vara.
Om svenskarnas välfärd. Debattartikel i Dagens Nyheter 1990.

– Vi ska inte ha en chefredaktör som inte vet att lära journalisterna vilken hand som matat dem.
Om alltför självständig ekonomijournalistik i Svenska Dagbladet, där hans Investor var huvudägare. 1991 avsatte han därför chefredaktören Bertil Torekull.

– God natt.
1997.

Jag, en tjänstemannaromantiker (1)

Lika bra att erkänna med en gång. Jag är bondpojk och var landsbygdsromantiker. Sedan blev vi sågverksarbetare pappa och jag – och snart var jag proletärromantiker.

Det är ingenting att skämmas för. Ber du snällt ska jag hålla två långa föredrag om saken. Vad hade du tänkt leva på, om det inte fanns bönder i världen som producerade mat eller arbetare som tillverkade de andra nyttigheterna?

Lättskrivet. Både realistiskt och romantiskt, realist till vardags, romantiker i drömmen. Bäst är om inte ingen av dem går till överdrift. Det finns inga affischproletärer.

En ny insikt
Nu kommer det som tog mig 28 år att inse. Visst, jag är offentliganställd tjänsteman, det begrep jag redan 1987 när jag började ta emot de första larmen från förtvivlade människor på 90 000. Men nu har jag äntligen insett att jag är tjänstemannaromantiker också.

Det ordet fanns inte innan du läste det här. Jag har sökt på Google, det finns inte förrän jag trycker på publicera nu.

I morgon:
Vad hundan menar du med tjänstemannaromantiker?

Ett Titanic i halvåret?

En decemberkväll för 49 år sedan började jag skriva dikter, när 13 grekiska sjömän dog i en våldsam snöstorm utanför Umeå. Nu dör tusen och åter tusen flyktingar i Medelhavet medan Europa tittar bort. Ett Titanic i halvåret.

Europa tittar bort och jag skriver inga dikter.

Varför?
Varför tittar vi bort?

Nu ökar det. Nu är de fler.

Det grekiska motorfartyget Sinergasia som bröts sönder i stormen utanför Holmsund vid inloppet till Umeå den 18 december 1966 byggdes en gång för Uddeholmsbolagets räkning. Från början hette hon Munkfors. En av besättningsmännen lyckades simma i land i issörjan och ta sig upp på Petlandsskär där han frös ihjäl, bara någon meter från en obebodd fiskarstuga.

Honom kan vi identifiera oss med.
De tusen ser vi inte.

”Hälsovåg”? Skojar du?

Tror du att jag springer för hälsans skull? För att bli frisk?

Moahahahahahahahahaha. Frisk? Hahaha hohoho löparknäet hahaha den våldsamt stukade foten vid träningsorienteringen i Deje hihihi diskbråcket i nacken, inte ett löpsteg på nästan sju år tihi tihi tiho de 28 blåsorna i fötterna mellan Långflon och Stora torget i Karlstad sommaren 1983 moa ha ha hahahahahahahahahahaha ljudet när hela höger långtå sprack undertill på Berlin marathon hahaha hahahahahaha hahahahahahaha frisk jasåru hehehehehehehehe krånglet med lårens baksidor 1994-2015 hehehe de inflammerade hälsenorna moahaha ha ha de tappade naglarna mellan Värmlandsnäs sydspets och Säffle hahahahahahahaha haha haha alla skrubbsåren, särskilt den gången på Lidingö hohoho minst två brutna tår genom åren men förmodligen fler jag har inte räknat dom på ett tag ajajajaj benhinnorna, benhinnorna fnitt fnitt fnitter överansträngningen som 13-åring moahahaha överträningarna ett par gånger sedan dess hihi den mystiska knäskadan i flera år efter Göteborgsmaran 1983 hahahahahahaha halkskadorna, halkskadorna, grenarna in i låret, revorna, reporna, solbrännorna, krosskadorna, hjärtflimret, höftvärken, de stukade revbenen och i höstas känningen av gubbvad hohohohohoho psyket, prata inte om psykbrytet och gardinklättringen varje gång jag inte får springa ajajajajajajajajaj tihi tiho

…getingsticken i pinkskogen vid Koltorps gärde, flykten från älglusflugorna, muttrande grävlingen, alla arga hundar, alla lekfulla hundar, schäfern som satte käftarna runt högra smalbenet, grävlinggrytet jag for ner i till låret bland ormbunkarna norr om Dejefors, vargreviret, vildgrisarna…

…artroskopin på 1980-talet, magnetröntgen när de trodde krampen i låret var en tumör, remissen till det medicinska träningsinstitutet, alla antiinflammatoriska tabletter, all sjukgymnastik, hon som skulle bota ryggen genom att klämma mig i örsnibben, all…

Jaså det tror du. Frisk? En löpmotionär?

Moa haha haha hahahahahaha.

Arga Tanten rusar ut

Vet inte tant vem Wiehe är?

Helg och vi hamnar i ett stim. Värsta roarhelgen. Roa mig, det ska hädanefter blifva min musik.

På fredagen roar mig tanten som plötsligt upptäcker att det är Mikael Wiehe hon har kommit för att lyssna på. Konsertlokalen på Karlstad CCC dignar av gråhårskvinnor och män som rest hit för att höra sin ungdoms hjälte. Med sig har han Ebba Forsberg och Plura Jonsson. De sjunger översatta amerikanska låtar, programmet heter American songbook på svenska och vi gillar det.

Det gör inte Arga Tanten. Efter en handfull låtar reser hon sig i affekt från en av de främre bänkraderna, får karln sin med sig och rusar ut ur salen.

– Plura kan jag ta, men inte den där kommunistpropagandan!

Spottet fräser om henne, ögonen blixtrar, hela kroppen knycker av upphetsning. Alla som hör henne ler. Så gammal, precis lika åldrad som vi, och aldrig hört talas om Mikael Wiehe?

Han hade ett mellanprat om historien, det var allt. Först handlade det om hur vårt näringsliv och våra borgerliga partier gick i taket när Olof Palme kritiserade USA:s bombningar av Hanoi julen 1972. Palmes tal skulle störa affärerna.

Sedan handlade det om hur kritiken av den rasistiska apartheidpolitiken i Sydafrika på 1980-talet fick dem att gå i taket, för nu var det den kritiken som skulle störa affärerna.

Slutligen var det Margot Wallströms kritik av diktaturen i Saudiarabien som skulle… ja, du fattar.

En lång stund sitter Arga Tanten kvar och samlar ihop sin vrede tills allt kokar. Då knycker hon på nacken och rusar ut.

Roligt.

Man ska läsa rubrikerna. ”WIEHE” står det på biljetten. Man ska se det. What You See Is What You Get, som vi säger på Grossbolstorp. Du får vad du förtjänar, sa de gamle.

En intressant stund.

Dagen därpå åker vi till slakteriet. Det vill säga, precis som vår kära gamla Hyttan i Karlstad har det fått nytt och malligare namn. Inte riktigt lika malligt som Karlstad Congress Culture Centre, men dock en modern skylt där en stor bokstav har gått vilse mitt i.

KilArena.

En fin och ändamålsenlig lokal är det, precis som den var 1983 när jag besökte den förra gången. Då fick jag en lapp i näven av chefen på Nya Wermlands-Tidningen. Livdjursauktion Kil, livfullt reportage, ta med fotograf, färgbilder stod det. Vi fick sådana lappar under förra årtusendet.

Detta var några år efter att NWT:s fotografer hade slutat ta med röd halsduk för att sätta färg på de få färgbilderna, men ändå. Färgreportage, man tackar.

Texten om de levande korna de ledde in kan inte ha blivit någon vinnare av Stora Journalistpriset. Jag är son av en småbonde och tycker om kor men har inget minne av att reportaget fick upplagan att att öka kraftigt det året.

Den här eftermiddagen skickar de in Kjell Åke i Myra. Han kallar sig så, för han heter det, och jag tror att han är Sveriges roligaste karl. Ibland, när tillvaron känns tung, bläddrar jag fram honom på Youtube, bara för att få höra honom berätta om Digerberget.

– Där har di en speciell dialekt.
Där säger di ittnâ.

Mer säger jag inte.
Nu börjar han.

Folklivsforskning nere i deltat

Inte riktigt likt.

Ibland åker vi till sta’n för att försöka förstå hur de tänker nedströms älven.
Språket är inte riktigt likt vårt. Jag tog en bild på ett skyltfönster, det var nå’t om en get som ville va’ i fre’.

De har trappor som rör sig också men jag har märkt att varannan gång går dessa åt fel håll. En som heter Kenneth kallar de för hövding.

Jag tror de leker indianer.
Men inte geten. Hon vill vara i fred.

Ät en persika

Tidigt 1970-tal, slidegitarristen Duane Allman får frågan:
– Hur hjälper du revolutionen?

Grundaren av The Allman Brothers Band, långt senare räknad som den näst bäste gitarristen genom tiderna av tidskriften Rolling Stone, svarar:
– Det finns ingen revolution, bara evolution, men varje gång jag är i Georgia äter jag en persika för fred.

Vad annat kan han svara.
Sedan kör han ihjäl sig. Då döper de nya skivan efter persikan.

Underliga lekar jag minns

Sjungande fisk.

Jag försöker inte vara originell för dess egen skull. Det hör ungdomen till, när du går med två teskedar och tre hjärter ess i höger byxficka och tycker det är viktigt. Vi är alla udda, det finns inga genomsnittsmänniskor.

Fast visst blir somliga dagar mer udda än andra gråvädersdagar. Här är ett par av mina lekar genom åren, du har säkert dina:

◊◊◊ Tränat på att cykla och äta pinnglass längs fem kilometer grusväg från lanthandeln i Bäckelid och hem till Nybyggeras. Utan att hålla i styret. När glassen var slut skulle pinnen roteras på längden i munnen utan hjälp av hand. ◊◊◊ Tävlat med yngre syskon i skidskytte i brant nerförsbacke. Hemgjord pilbåge, avklippt spik som spets på nytäljd träpil. ◊◊◊ Klättrat uppför 35 meter höga lerbankar vid Rosenlund i Jönköping utan att falla ner och dö ett enda dugg. ◊◊◊ Stått på elva scener och låtit sjungande fisk framföra Take me to the river. Fisken gillade det. ◊◊◊ Sprungit och gått från Långflon i nordligaste Värmland till Stora torget i Karlstad, via Bjurberget, Röjdåfors och Kil och berättat om det varje dag i tidning. ◊◊◊ Fått en chefredaktör och en vargkännare att åka tur och retur Karlstad-Nyskoga, 14 mil och två kilometer i sommarnatten, enkel väg, för att titta på död rävunge. Jag påstod att det var död varg, det tyckte de med när de såg bilden, så vi for. Värmlands första döda varg i modern tid var en räv och det var jag som upptäckte den. ◊◊◊ Blivit arg och gått hem till fots från Karlstad till Forshaga, 21 kilometer, i vit kortärmad skjorta och med attachéportfölj för att jag inte fick betala med check på bussen. ◊◊◊ Sprungit 200 varv på skare eller i tjugo centimeter djup snö, en tvåhundrafyrametersbana på undanskymt gärde vid vår friluftsgård. ◊◊◊ Sprungit alla gator som var utritade på tätorterna på vår kommuns turistkarta, Forshaga 2014, utom de två som inte fanns. ◊◊◊ Samlat sedda nummer på svenska bilnummerskyltar, från 001 och uppåt till 433, just nu. ◊◊◊ Stått på Mariebergsskogens scen i Karlstad och läst dikter iförd snäva löparshorts och Götajoggen-nummerlapp, på begäran från tv-producent. ◊◊◊ Stått på scenen vid personalfest, iförd 1978 års bruna velourdress 24 kilo senare, liknade en mogen bajskorv. ◊◊◊ Lärt elva katter att ligga och sova på rygg med benen rakt upp i luften. ◊◊◊ Kunnat låta som orre. ◊◊◊ Kunnat vissla som visselpipa. ◊◊◊ Haft det enda tänkbara nummer i lumpen som en soldat med civila initialerna SOS bör ha. 112.

Tage hade rätt
Jag har ett nytt projekt på gång, vi får se om det blir av. Homo ludens, den lekande människan, ibland vill jag vara hon utan att för den skull jäkta efter originalitet. Det får ge sig själv i så fall. Ställer mig på diktarscenen i löparshorts för en tv-bilds skull gör jag inte igen.

Tage Danielsson hade rätt, utan tvivel är man inte klok.

Mest udda jobbet
Det mest udda jobb jag gjort som anställd var när vi passade elektroniska leksaksdjur, tamagotchi, på brinnande arbetstid. Det var ett evigt blinkande och pipande när några av dem ville bajsa, äta eller leka. Allt gick bra, ingen tamagotchi dog på mitt skift.

Chefen visste ingenting.
Chefer ska inte veta allting.

Han kanske trodde det var ett räddningsverk han ledde.

Är de fascister eller bara främlingsfientliga?

Dagen före julafton gav författaren Crister Enander det bästa svaret jag vet på frågan som sysselsätter en del av mina vänner. ”Jag har en enkel lösning. Kalla SD vad f*n ni vill, bara ni inte röstar på dem.”

Svårare än så är det inte. Då behöver vi inte käfta med varandra om huruvida Jimmie Åkessons parti är fascistiskt eller inte. Stefan Löfven behöver inte kalla det nyfascistiskt.

Och dock är vi 80 personer som dyker upp på Migrationscentrum i Karlstad på tisdagskvällen. Lokalen är knökfull, Henrik Arnstad ska tala, han har skrivit boken Älskade fascism: De svartbruna rörelsernas ideologi och historia. Karlstads bokcafé, Humanisterna och Etisk pub arrangerar och Arnstad vet vad han tycker.

Fascister.
En ny sort – men fascister.

Synen på demokratin är avgörande
Innan mötet passar jag på att läsa om en debattartikel som statsvetaren och forne karlstadsbon Mats Lundström skrev för en månad sedan. Fasciststämpeln på SD är missvisande, skrev han. Här är några citat ur Mats artikel i Uppsala Nya Tidning den 17 januari:

”En central komponent i fascismen, så som begreppet vanligen förstås, är ett avståndstagande från demokrati. Det just därför termen fascism är så negativt värdeladdad.”

”Oenigheten om huruvida SD bör kallas fascistisk beror främst på en terminologisk oenighet, inte en oenighet i sak. Om man skulle beskriva SD:s ideologi utan att använda termen fascism skulle de flesta vara ganska eniga. Partiet är starkt nationalistiskt och kan i viss mening sägas sträva efter den svenska nationens pånyttfödelse. Men ingen hävdar på allvar att SD vill ersätta demokratins spelregler med diktatur.”

”Det finns ingen ’ism’ som passar perfekt för att beskriva SD:s ideologi. Men att avstå från att kalla den fascism, hindrar inte, snarare underlättar, att man tydligt kan tala om SD:s fascistiska ursprung, om deras islamofobi och om deras nationalistiska högerpopulism.”

”Avgörande är om SD bekänner sig till demokratins spelregler, vilket ingen har visat att de inte gör.”

”Men kan man vara demokrat och samtidigt vara emot invandring av nationalistiska skäl? Javisst kan man det. Demokrati är en rättsordning, inte en morallära”.

Folklig ultranationalism och nationens pånyttfödelse
Nu börjar mötet. 80 personer och så Henrik Arnstad. Ämnet är Fascismen 1919-2015: Från Mussolini till Sverigedemokraterna. Arnstad är inte överens om att kärnfrågan är synen på demokratin. För honom är två saker typiska för fascismen. En folklig ultranationalism och nationens pånyttfödelse. I modern fascismforskning är begreppet ultranationalism centralt och SD:s sätt att exkludera medborgare ur nationen typiskt, menar han.

Föredraget är på många sätt intressant, när det gäller den historiska delen. Allt från rörelsens födelse vid torgmötet på Piazza San Sepolcro i Milano den 23 mars 1919 och till de tillfällen då fascistiska partier praktiskt taget växt som svampar ur jorden i många länder. Samtidigt. Lärorik är berättelsen om hur fascisterna till sist anpassade sig under 60-talet. Då, när de övergav ordet fascism och den biologiska rasismen.

– Nu sa man att rasen är inte hotad men det är däremot kulturen.

– Fascismen underskattas alltid, säger Henrik Arnstad. Fascister ses alltid som obildade, ofarliga, dumma. Ändå var det Adolf Hitler som bäst förstod den politiska situationen i Tyskland 1932.

Efter kafferasten blir det frågestund. Flera herrar ställer frågor. En av dem påpekar att definitionen av fascism borde utgå från demokratisynen. Henrik Arnstad håller fortfarande inte med, det är därför han kan kalla SD för fascistiskt.

Valet är ditt
Välj själv vad du vill kalla det Sverigedemokratiska partiet, fascistiskt eller ej. Jag vet vad jag tycker. Kärnfrågan är demokratin. Partiet är gräsligt nog ändå men fascistiskt är det inte. Många som kallar dem fascister gör det utifrån känslomässiga grunder, även om detta inte gäller Arnstad. Den känslosamheten är i sig ett problem, eftersom vi riskerar att slita ut ordet fascism om vi använder etiketten för lättvindigt.

Tv-serien Seinfeld hade en episod om en ”soppnazist”, det var åtminstone roligt.

Nå, vilken av de båda definitionerna du än föredrar, så fungerar Crister Enanders svar lika utmärkt. Kalla SD vad du vill bara du inte röstar på dem.

Läs mer:
Mats Lundström, UNT: Fasciststämpel på SD är missvisande
Henrik Arnstad, DN: Här är det ideologiska stoffet som visar fascismen i SD

Löper bland vikingar och grekiska marmorlejon i Venedig

Springer med en vän som jag inte löpt landsväg med förut. Ska vi ta vägen från Österdeje till Hösserud? frågar han. Ett bra förslag. Det är en härligt kuperad och krokig gammal historisk vägsträcka från ostkanten av min kommun, delvis naturskön, och namnet Hösserud har jag inte hört förut.

I vår familj kallar vi den platsen julaftonsmossen, eftersom vi plockade hjortron där en gång, som inte fick ätas förrän på julafton. Hösserud? Hur fick de gårdarna sitt namn? Rud betyder röjning, precis som ryd, red, röd, råda och rödja. Men Hösse?

En släktforskningssida på nätet hänvisar till en sockenbok för Alster. Enligt den kommer Hösse av fornnordiska haus, huvudskål. Visst, gården Hösserudskullen ligger på en höjdknalle, men inte liknar den någon huvudskål. Jag tvivlar. Säker är jag inte men jag tvivlar.

Ristade sitt namn med runor
Då tror jag mer på marmorlejonen i Venedig. De blev ditfraktade från Pireus i Grekland år 1688 men är äldre än så. Någon gång på 1000-talet har en viking stått i Grekland och ristat sitt namn med runor på stenlejonet. Såhär skriver Institutet för språk- och folkminnen:

”Haursi, som uppträder på den äldsta ristningen, är troligen identiskt med ett ord med betydelsen ’bock’. Det är ett namn som är säkert känt endast från uppländska runristningar. Om namnet hade överlevt till våra dagar skulle det ha haft formen Hörse eller Hösse”.

Kan ha levt vidare
Där kom det. Mansnamnet Hösse. Nu menar jag inte att den skrivglade greklandsresenären for hem och röjde sig en gård i Alster för tusen år sedan. Jag menar bara att om förnamnet fanns på hans tid kan det ha funnits senare med.

Sådant pratar vi om, medan vi kutar uppför backar, förbi milstenar från 1700-talet och sjöutsikter från istiden. Ett rådjur har gjort spår i snön. En nötväcka sjunger. Tass tass tass viskar fyra löparskor mot den vita vägen.

Eller så har jag fel. Det har hänt den här huvudskålen förr.